Om detta låter surrealistiskt så beror det på att det är just det. Vox brukar för andra gången under innevarande mandatperiod sina 52 mandat (det krävs minst 35) för att presentera en misstroendeförklaring mot den sittande regeringen. Precis som den förra kommer denna att misslyckas, då inget annat parti ställer sig bakom initiativet och Partido Popular som mest kan komma att lägga ner sina röster. Det hindrar dock inte att parlamentet åter tvingas hålla två dagars maratonstämmor, i vilka Vox räknar med att få all uppmärksamhet och utnyttja det för att utmåla de övriga högerpartierna som veklingar som inte stöder motionen mot den ”socialkommunistiska” regeringen.

Enligt Vox är situationen i Spanien ohållbar och kräver att landsförrädaren Pedro Sánchez avsätts brådskande och nyval utlyses, för att ”återge folket dess röst”. Så värst akut förefaller situationen dock inte vara, med tanke på att partiet varslade om den nya misstroendeförklaringen för flera månader sedan.

Anledningen till dröjsmålet är enligt flera källor att Vox haft stora problem att finna någon som varit villig att leda cirkusen. Efter det svidande bakslaget förra gången förkunnade Vox att de nu tänkte presentera en oberoende kandidat som väcker stor konsensus. Vid den förra misstroendeförklaringen misslyckads de nämligen inte bara med att få en enda ledamot med sig, utan samtliga övriga i kammaren röstade emot och dåvarande PP-ledaren Pablo Casado gick dessutom till frontalattack mot Vox-ledaren Santiago Abascal.

En lång lista av kandidater uppges ha nobbat erbjudandet att representera en misstroendeförklaring som är dödsdömd från början. Den ende som till slut nappat är alltså en 89 år gammal tidigare kommunist. Ramón Tamames är visserligen en av Spaniens mest ansedda intellektuella, med en gedigen bakgrund som såväl politiker som författare, men få förstår varför han tackat ja till att vara det högerradikala partiets skyltdocka. En del som känner Tamames menar att han ser sin chans att på sin ålders höst åter få stå i rampljuset för ett ögonblick. Kandidaten i en misstroendeförklaring har obegränsat med tid på sig för att presentera sitt projekt i kammaren och Tamames förväntas ta tillvara på situationen för ett djupgående intellektuellt utlägg om sin uppfattning av den nuvarande situationen i Spanien.

Ramón Tamames var medlem av kommunistpartiet PCE under Francotiden, när partiet var förbjudet i Spanien. Efter diktatorns död blev han vice borgmästare i Madrid vid sidan av den mytomspunne vänsterborgmästaren Tierno Galván. Tamames gick senare över till CDS, när Adolfo Suárez bildade det nya centerpartiet 1982, som senare skulle gå ihop med Alianza Popular (nuvarande Partido Popular). Han har vid sidan av sin politiska resa från vänsterblocket till högern skrivit en rad böcker och jag fick själv läsa hans ”Introducción a la economía española” när jag studerade på Stockholms universitet, i slutet på 1980-talet.

Vox presentation av Tamames som kandidat till regeringschef motiveras officiellt med behovet att få till ett omedelbart nyval och har väckt såväl förvåning som åtlöje. Få ser vad partiet har att tjäna på denna cirkus och många hävdar att de spelar Pedro Sánchez i händerna. Det som dock verkar odiskutabelt är att Vox prioriterar egna intressen framför landets bästa. Det är nämligen svårt att se hur någon i Spanien gynnas av att för andra gången i innevarande mandatperiod tvingas beskåda en misstroendedebatt i parlamentet, som inte har någon som helst chans att lyckas.

Möjligtvis med undantag av Tamames själv då, som verkar njuta av att på sin ålders höst åter få vara i blickpunkten.