Oavsett vad man tycker om Pedro Sánchez går det inte att förneka att han är en av de uthålligaste politiker som Spanien skådat. En av de böcker han givit ut heter de facto ”Handbok i uthållighet” (Manual de Resistencia). Det är därför särskilt anmärkningsvärt att just han bestämmer sig för att skriva i affekt ett öppet brev till allmänheten där han hotar med att avgå som regeringschef. Detta kräver en ingående analys.

Den förenklade versionen, som till stor del återgivits av internationella medier, är väldigt skev. Den gör helt sonika gällande att Spaniens regeringschef överväger att avgå efter att det inletts en utredning mot hans hustru för korruptionsbrott. Intrycket är att Sánchez befinner sig i ett pressat läge på grund av misstänkt skumma affärer. Sanningen är en helt annan.

Bakom den anmälan som presenterats mot Sánchez hustru Begoña Gómez står en organisation med högerradikala ideal, Manos Limpias (Rena Händer) som satt i system att presentera uppseendeväckande åtal för att sedan nå förlikningar som säkrat den feta ersättningar. En slags juridisk utpressning helt enkelt, som fått ledaren för detta pseudosyndikat dömd till fängelse, även om han nyligen fått straffet hävt i Högsta domstolen.

Åtalet mot Begoña Gómez uppges vara baserat uteslutande på tidningsurklipp och en del uppgifter som bevisligen är falska. Till och med Manos Limpias medger att det kan förekomma lögner, men sitt eget namn troget ”tvår” Manos Limpias sina händer och skyller eventuella falskheter i sin anmälan på källan. Den mest grova lögnen är den att regeringschefen hustru skulle ha beviljats statliga bidrag, när det i verkligheten rör sig om en helt annan kvinna som råkar ha exakt samma namn.

Att Manos Limpias anmäler regeringschefens hustru är i sig varken förvånande eller anmärkningsvärt. Det är däremot att en utredningsdomare godtar ett så uppenbart tendentiöst åtal. Det hålls av många som ett typiskt exempel på så kallad ”lawfare”, vilket syftar på när justitieväsendet brukas på ett utstuderat sätt för att orsaka politiska rivaler skada.

Attackerna mot den spanska vänsterregeringen i allmänhet och Pedro Sánchez i synnerhet har varit konstanta. Oppositionen har ända sedan Sánchez kom till makten genom en misstroendeförklaring mot Mariano Rajoy (PP) 2018 målat upp en bild av en person som inte skyr några som helst medel för att säkra sig makten.

Frågan som de flesta ställer sig, jämte huruvida Sánchez kommer att sitta kvar, är varför han valde att skriva detta öppna brev just nu. Svaret vet nog bara Pedro Sánchez själv, men det råder ingen tvekan om att han haft en stark känslomässig reaktion som tagit hela regeringen och socialistpartiet på sängen. De har reagerat närmast i panik med en mobilisering för att förmå Sánchez att sitta kvar, då alternativet med all säkerhet skulle tvinga fram ett nyval som i sin tur kan leda till maktskifte.

Jag har som sagt svårt att se att Pedro Sánchez skulle avgå under dessa omständigheter, hur mycket han älskar sin hustru och lider av de påhopp som hon och han själv tvingats utstå. Begoña Gómez har inte bara anklagats för korruption utan det har bland annat spridits rykten om att hon från början skulle ha varit en man, vilket lett till bruket av det föraktfulla smeknamnet ”Begoño”. Den som följt drevet mot Sánchez och hans hustru har kunnat se tydliga paralleller med hur Trump-anhängare i USA fanatiskt gött falska konspirationsteorier om både Hillary Clinton och Joe Biden.

Pedro Sánchez är inte skenhelig och helt säkert så är ett syfte med hans brev att det ska väcka en folkstorm till stöd för honom, som i sin tur bromsar den offensiv som högern sedan lång tid leder mot honom. Det fråntar dock inte det faktum att även Sánchez är en människa av kött och blod, med gränser för hur mycket han tål rent känslomässigt.

Reaktionerna från Partido Popular på brevet har varit rent ut sagt smaklösa. Deras hån av Pedro Sánchez liknar ren mobbing, där offret hånas för att det bryter ihop och gråter. En sådan osmakliga reaktion kan endast tolkas som panik för att Sánchez ska gå stärkt ur denna kris.

Just nu ligger fokus helt på Pedro Sánchez, men många vänsterpolitiker betonar med rätta att drevet mot honom och hans familj inte är ett enskilt fenomen. Vi har de senaste åren sett hur framstående vänsterledare utsatts för smutskastningskampanjer som kostat dem dyrt. Vice regionpresidenten i Valencia Mónica Oltra (Compromís) tvingades avgå på grund av anklagelser om att hon skulle ha tystat ner en skandal där hennes ex-make begått sexuellt övergrepp på en minderårig flicka. Långt efter att hennes politiska karriär tagit slut lades utredningen mot Oltra nyligen ner, men i dagsläget styr Partido Popular och Vox i Valenciaregionen.

Många minns också de påhopp som den tidigare ledaren för Podemos Pablo Iglesias och hans partner, tidigare jämställdhetsministern Irene Montero, och deras tre barn tvingats utstå. Jämte mediadrevet mot dem demonstrerade högerradikaler och förde oljud utanför deras hem i månader, medan både Vox och Partido Popular muntert tittade på.

Politisk mobbing är trist nog numera ett utbrett fenomen i Spanien. När regeringschefen till slut skriker ”nog” ser vi hur oppositionen skrattar, pekar finger och ropar ”lipsill”.