Inbördeskriget i realtid


PLUS MATS BJÖRKMAN För några år sedan köpte jag i Sverige ett exemplar av George Orwells ”Hyllning till Katalonien”, som kom att samla damm, liksom så många andra inköpta böcker, i min bokhylla. När jag så i juli av mina döttrar råkade få den spanska versionen av samma bok, kände jag att det var hög tid att jag läste den.

PLUS MATS BJÖRKMAN För några år sedan köpte jag i Sverige ett exemplar av George Orwells ”Hyllning till Katalonien”, som kom att samla damm, liksom så många andra inköpta böcker, i min bokhylla. När jag så i juli av mina döttrar råkade få den spanska versionen av samma bok, kände jag att det var hög tid att jag läste den.

George Orwell är författaren bakom dystopin ”1984”, liksom ”Djurfarmen”. Den första läste jag som tonåring i skolan och den satte ett djupt intryck hos mig. Allt för ofta, speciellt på sistone, observerar jag saker i vår värld som är otäckt lika det Orwell beskrev i romanen. Det handlar inte bara om att ”Storebror ser dig”, utan minst lika mycket om hur autokratier är besatta av att förvränga verkligheten och skriva om historien.

Orwell var en engelsk idealist och vänstersympatisör som stred som frivillig på den republikanska sidan i det spanska inbördeskriget. Innan han gav ut sina kända verk skrev han också ”Hyllning till Katalonien”, som beskriver de cirka tio månader han befann sig i Spanien 1936–1937 och stred vid fronten i Aragonien. Boken skrev han bara några månader efter sin hemkomst och den är ett värdefullt dokument, både för att förstå inbördeskriget och Orwells personliga erfarenheter av förtryck och förföljelse.

”Hyllning till Katalonien” är ingen nöjesläsning i sig. Det är en skildring i egen person av en period av det spanska inbördeskriget då det fortfarande var oklart vilken sida som skulle avgå med segern. Just det faktum att boken är skriven utan ”facit” gör den särskilt intressant och levande. Orwell varnar själv flera gånger för att han på inget sätt är objektiv i sina beskrivningar och han framhåller att de politiska förvecklingarna inom de republikanska leden är både förskräckliga och tröttsamma. Så tröttsamma att det svenska förlaget Marisma valt att helt plocka ut flera kapitel som fokuserar på politiken och lägga dem sist som tillägg, efter grundberättelsen. I ärlighetens namn ska sägas att inte ens jag, med mitt Spanien-intresse, orkade mer än att skumma dessa tillägg.

Flera saker överraskar mig i George Orwells detaljerade beskrivningar av det revolutionära Spanien. Den misär som rådde vid fronten är något man lätt kan föreställa sig, men det är anmärkningsvärt hur lättvindigt Orwell beskriver många av vedermödorna – bristen på vapen, ammunition och mat, liksom råttorna och lössen. Till och med skottet som var en millimeter från att kosta honom livet redogörs närmast i förbifarten.

När man läser om de många olika falangerna som skulle samordnas på den republikanska sidan är det ett under att det spanska inbördeskriget varade så länge som det gjorde. Det var ett myller av olika fackföreningar, syndikat och partier som representerade allt från socialister och kommunister till anarkister. Orwell stod ideologiskt närmast anarkisterna, och det är förbluffande att läsa hur de av Sovjetunionen stödda kommunisterna beskrivs som högerextrema.

Det som framför allt slog mig när jag läste boken var att schismerna mellan de olika vänstergrupperna många gånger var större än motståndet mot fascisterna. I början av kriget gick vänstern samman mot den gemensamma fienden, men med tiden uppstod både konfrontationer och utrensningar inom de republikanska leden. Flera av Orwells utländska vänner som ryckt in som frivilliga på regeringssidan slogs i bojor och många dog i republikanska fängelser. Orwell själv tvingades fly från Spanien efter att det anarkistiska syndikatet POUM, som han stred för, olagligförklarats.

När det fascistiska upproret i Spanien startade var den republikanska regeringen så svag och dåligt organiserad att det inledande militära försvaret till en början sköttes av milisförband. Det gällde fortfarande mot slutet av 1936 när George Orwell anlände till Barcelona för att ansluta sig till trupperna. Han beskriver den enorma kontrasten mellan stämningen i den katalanska huvudstaden vid ankomsten och endast sex månader senare, när Orwell återvänder efter att han sårats vid fronten. I början rådde en revolutionär stämning i Katalonien, där alla duade varandra. Vid författarens återkomst hade de flesta i Barcelona återgått till ”Usted” och till att på nytt eftersträva individuell materiell välfärd.

Orwell råkade befinna sig i Barcelona mitt under det blodiga majupproret 1937. Han var tvungen att själv beväpna sig under kravallerna och senare gå under jorden.

”Hyllning till Katalonien” är blott ett axplock från det spanska inbördeskriget, men det sätt på vilket det är skrivet närmast i realtid och i egen person av en av 1900-talets vassaste pennor gör boken mycket läsvärd.

Mats Björkman Sydkusten