Vila är viktig för inlärningen, men blir det verkligen rätt arbetsfördelning över året med hela tre månaders ledighet för de spanska skolbarnen? (Obs, personen på bilden tycker inte att sommarlovet är för långt) Foto: Carin Osvaldsson

Det evighetslånga sommarlovet

13 sep 2025 | 06:59

PLUS CARIN OSVALDSSON Igår började min son skolan igen efter tolv veckors ledigt. Tolv veckor! Det är ett helt kvartal. Jag förstår ju att man måste anpassa sig till värmen här och är visserligen tacksam för det, men det innebär också att intensiteten och energinivån är väldig snedvriden över året. Hur sysselsätter man ett ledigt barn i tre månader? Och hur kompenserar man för den långa ledigheten?

När jag tänker tillbaka på den 24 juni som var sonens första sommarlovsdag, känns det som en hel evighet sedan. Terminens sista dag var dessutom en måndag så i praktiken kändes det som att lovet började redan den 20 juni. Det är lång tid utan struktur och rutiner. Jag förstår att spanska barn inte kan gå i skolan under de hetaste månaderna, särskilt som skolorna inte har någon AC. Samtidigt - tre månader är inte en paus - det är ett helt eget tidsblock av året.

När jag var barn var det svenska sommarlovet tio veckor långt, nu tror jag att det är nio veckor. Det kan tyckas som att skillnaden på två, tre veckor kanske inte är enorm. Men i Sverige har ju många barn fritids under de sommarveckor som föräldrarna inte har semester. Fritids finns inte i Spanien utan här är det ”campamento de verano” som gäller. Ett slags sommarläger som dock oftast bara är dagtid, oftast bara halvdagar och som dessutom kostar ganska mycket pengar.

Min son har haft en mängd olika ”campamentos” genom åren, men de senaste tre åren har vi valt att bara ta två veckor och istället lägga pengarna på semesterkassan. Det är ett bra sätt att bryta av så att det händer något annorlunda. Han aktiveras, träffar nya kompisar och får röra på sig. I övrigt är han nu så pass stor att han klarar sig några timmar själv hemma och jag har dessutom tack och lov möjligheten att jobba mycket hemifrån.

Iván brukar få en veckas rent lov direkt efter sommarlovsstarten när han kan sova så länge han vill och inte ha några måsten alls. I somras gick han sedan för andra året i rad två veckor på en ”campamento” på padelklubben i Torremuelle, med tennis, padel, poolbad och lek (mest UNO-spel om jag ska vara ärlig).

Därefter fick han tre veckor med ledighet hemma, dock med tennislektioner två gånger i veckan och den sista veckan kom min syster med familj så då kunde han hänga med dem när jag behövde jobba. Jag försöker hitta en balans mellan någon daglig fysisk aktivitet (oftast ett par timmar i poolen), lite mental stimulans som läsning, matematik och Duolingo. Men det blir ändå en hel del skärm. Jag jobbar ju som sagt.

Efter dessa tre veckor hade vi gemensam semester i fyra veckor och var på resande fot. När vi kom hem var det fortfarande två veckor kvar av sommarlovet och då har han varit med sin pappa (det var han ju för övrigt varannan vecka även övriga sommaren vilket ger viss dynamik under de allra mest händelsefattiga veckorna ). De sista dagarna försökte jag fokusera på att vända tillbaka dygnet och återuppta lite skolarbete för att värma upp inför skolstarten.

Det där med läxor över sommaren är ett tema för sig. Jag är generellt emot det för jag tycker att är det ledigt så är det. De barn som hamnat efter, ligger på gränsen eller rent av blivit underkända i några ämnen, kan ju få obligatoriska läxor som ska lämnas in före skolstart. Förutom det finns frivilliga uppgifter att ladda ned och jobba med. Jag är för att hålla igång den mentala aktiviteten men att det bygger på frivillighet och att vi i familjen själva bestämmer var krutet ska läggas.

Många somrar har Iván haft någon form av mer eller mindre obligatoriska uppgifter som skulle göras och jag har inte alltid förstått hur viktig inlämningen var. Han har aldrig blivit underkänd men har haft saker som han behövde träna på. Men jag känner honom väl, vet hans starka och svaga sidor och om han behöver lästräna kanske jag föredrar att låta honom själv välja en bok för att främja läslusten, hellre än att han ska tvingas igenom tråkiga läsförståelseuppgifter med frågeformulär.

Likadant kan jag tycka att det är viktigt att det finns tid att ägna sig åt det man är bra på. Det var exempelvis fallet med matten i år där Iván fick väldigt bra betyg och just därför tyckte jag det kunde vara bra att inte glömma allt och behöva börja från noll igen i september. Både matten och läseboken låg i ryggsäcken som stals i Nice under vår tågluff och därefter blev det inte mycket gjort förrän ett sista ryck dagarna före skolstart.

Vissa somrar (och jullov med för den delen) har jag svurit över att det inte funnits utrymme för att kanske helt strunta i läsning på spanska och engelska för att istället träna på svenskan. Vid det här laget har jag i ärlighetens namn givit upp det. Bara han läser och det gör han helst på engelska numera.

Problemet med det långa sommarlovet är inte bara att den mentala stimulansen sjunker under en lång period och att det på sätt och vis är förlorad tid (vila är såklart också jätteviktigt för inlärningen, men tre månader är för mycket tid), utan att uppstarten därefter blir en alltför lång uppförsbacke. Det behövs en invänjningsperiod och tar lång tid att komma igång på riktigt. Inte bara för att sommarlovet är långt utan även för att de varje år får en ny klassföreståndare.

Faktiskt känns det sällan som att saker och ting flyter på ordentligt förrän efter ytterligare ett kvartal och därefter har vi ett halvår då liksom allt ska ske och då tiden inte räcker till. Dagarna är för långa och veckorna tar aldrig slut. Det blir extremt intensivt när ett skolårs arbete i praktiken ska göras på halva tiden.

Med ett mindre barn, eller flera barn för den delen (!) är det mer av en djup utandning när skolan börjar. Jag ska inte säga att jag numera lider av det långa sommarlovet i sig, det är mer medvetenheten om vad som väntar som skrämmer. Och den ständiga känslan under de många lediga veckorna, av dåligt samvete på grund av brist på meningsfull sysselsättning.

Hur tycker jag då att det borde vara istället för tolv veckors ren ledighet? Jag tänker att juli och augusti på grund av hettan behöver vara helt fria från skola, men att både juni och september borde vara skolmånader. Förslagsvis andra halvan av juni och första halvan av september med kortare dagar och uniformsfritt, men ändå med en struktur och tid för organiserade, lärarledda aktiviteter så att inte resten av året blir så oerhört koncentrerat och återgången inte blir så tung och långdragen.