Så är vi fastän många, en enda kropp

PETER WICKSTRÖM Sommarens stora fester har passerat och lugnet har lägrat sig. Midsommarstången är rest och sillen uppäten. Kristus i form av det välsignade nattvardsbrödet har förts runt i procession på städernas gator och torg och San Juan-tivolit har plockats bort från gatan bakom vårt sovrumsfönster.

Det är ingen tillfällighet att de i första anblicken så nationella festerna ligger alldeles intill varandra i tid. San Juan och midsommar är egentligen samma fest. Vi firar Johannes döparens födelsedag. Sex månader före Jesus föddes hans släkting Johannes, vars uppdrag det var att förbereda folket för Jesu ankomst.

Midsommarafton är ju egentligen den 24 juni. Det är bara i vårt effektiva Sverige som vi flyttat den till en fredag så att den inte skall störa så mycket. Och det här med processioner, som vi fascineras av här i Spa- nien, var på medeltiden ett fast inslag i folkets liv även i Sverige. Mycket talar faktiskt för att våra dagars midsommarstång på medeltiden var lövbeklädda stänger som man bar med sig i de kyrkliga processionerna runt åkrar och genom gator.

Tiden har gått och vår historia och vår kulturella särart har format vårt sätt att fira. Men i botten är det samma fest, ett gemensamt ursprung och ett gemensamt arv.

När jag bryter det välsignade brödet i nattvardsgudstjänsten säger församlingen: "Så är vi fastän många, en enda kropp, ty alla för del av ett och samma bröd." Trots alla våra olikheter och trots skiftande kulturella uttryck äger vi ett gemensamt arv i att vi är människor.

Fastän vi är många är Gud bara en och när vi har gemenskap med honom är det enda som verkligen betyder något den kärlek som dra oss till honom och varandra. Jesus kom inte för att några få skulle få ett bättre liv en gång i en fjärran himmel. Han kom för att du, jag och alla skulle kunna leva tillsammans i evighet.

Brödet som delas är den stora bilden för hur gåvan och ansvaret lever sida vid sida i våra liv. Jag får äta och näras samtidigt som jag bär ansvar för att det delas rättvist. För oss i kyrkan är Kristus verkligt närvarande i nattvardens bröd. Det är därför som man i vår systerkyrka här Spanien bär det i procession. Jesus är inte bara en abstrakt tanke om kärlek och medmänsklighet, det är en gåva och ett ansvar här och nu.

Jesus är lika närvarande i ditt liv som svetten som sipprar längs ryggen och vinden som svalkar om kvällen. Han talar lika tydligt som fågeln som kvittrar och syrsan som sjunger. Och allt han väntar på är att du skall bjuda in honom i ditt liv.

Peter Wickström