Det var inte mitt fel!

PETER WICKSTRÖM Det kan inte hjälpas men det måste få bli lite fotboll den här månaden också. När jag skriver det här är det dagen efter det att vi sett italienska fotbollsmiljonärer i tårar efter att de blivit utslagna ur fotbolls EM.

Förklaringarna till det stora nederlaget är många och spänner från skavsår till uppgjorda matcher. I allt finns det ett givet tema: Det var inte vi som förlorade, det var de andra som var dumma mot oss. Italienarna ser sig som offer för en gigantisk konspiration med mål att få dem bort från slutspelet.

Visst kan jag förstå att det är svårt att spela bra fotboll med skoskav. Visst är det konstigt att Sverige och Danmark nådde just det där magiska resultatet 2-2. Men lika tydligt är det att är skönt att gömma sin egen brist bakom tankar kring att vara offer för någons eller någras illvilja. Det är alltid svårare att stå upp och säga att man kommit till korta än att säga att någon annan är orsak till det onda som skett.

Vi ser samma sak i Bibelns tredje kapitel. Där handlar det om en förbjuden frukt. ”Av alla andra frukter får ni äta!” sa Gud och naturligtvis drogs människans ögon till det förbjudna. Och de åt och de skämdes. När då Gud så småningom kom för att ta sin vanliga kvällspromenad i lustgården upptäckte han vad som hänt. ”Varför åt du av frukten Adam?” ”Det var inte mitt fel” sa Adam och pekade på Eva som pekade på ormen.

Men även om det är skönare för stunden att ha någon att skylla på, bär ett sådant bortförklarande med sig att vi inte tar itu med våra problem. Om det är någon annan som är skuld till det onda som sker så kan ju ingen annan än den andra göra något åt situationen. Vi har genom vårt sätt att tänka förlorat vår möjlighet att förändra våra egna liv. Om jag bara är ett offer är mina händer bundna och jag har inget att sätta emot om stormen slår emot mig.

Ibland kan man få höra att vi i kyrkan har en så negativ människobild. ”Ni talar bara om synd och skuld som om människan bara var ond”. Och det kan väl hända att det någon gång kan bli lite för mycket av svartmålningen. Men i grunden uttrycker tankarna om skuld och förlåtelse en oerhört positiv bild av människans möjligheter att påverka sitt liv och kunna utvecklas till en mer hel och god människa.

Den Guds kärlek som ligger i hans vilja att förlåta oss när vi inte lever upp till vad han och världen har rätt att begära av oss, fyller oss gång på gång. Och för var gång vi medvetet konfronterar oss med våra egna brister och tar steget att med Guds hjälp rätta till dem, så växer vi och får större kontroll över våra liv.

Men det är klart, en sådan process kräver att man har förtroende för den som har befogenheten att förlåta. Inför Gud går det bra, men vilket förbarmande väntar ett misslyckat italienskt fotbollslandslag när de möter hemmapublik och sportjournalister? Så innerst inne är det kanske så att en och annan av italienarna är glada över att vi svenskar och danskar givit dem något att krypa in bakom så att de får skygg från stormen som väntar dem. Låt oss bara hoppas att de samtidigt tar itu med de verkliga problemen för visst älskar vi italiensk fotboll när den visar sin bästa sida.

Peter Wickström