Vägg i vägg med döden är detsamma som vägg i vägg med evigheten som är detsamma som vägg i vägg med Gud. Litenheten inför döden har sin grund i rädslan som gör att vi går in i oss själva och intar försvarsposition. Vi vill göra avståndet mellan oss och det som skrämmer oss så stor som möjligt. Men allt som händer är att rädslan bara blir större. Min tanke var att tryggheten inför döden istället ligger i att vara nära och lära känna den vi tror oss få möta när livet som vi känner det tagit slut.

När jag väl sett detta sammanhang har jag kunnat använda tankarna i situation efter situation. Om vi lever nära det som finns runt omkring så förlorar rädslan allt mer av sitt grepp om oss och vi kan vara öppna mot världen. Om vi drar oss undan in i vårt eget bygger rädslan murar av misstänksamhet.

När detta nummer av Sydkusten kommer ut har redaktionen tillsammans med några medarrangörer öppnat portarna för det stora evenemanget Suecia en España där man vill göra Sverige känt på spanska för att på så sätt minska klyftorna mellan de olika kulturerna. Här gäller samma mekanismer som de jag inledningsvis skrivit om. Vågar vi leva nära eller drar vi ihop oss i vårt eget?

Nu är det naturligtvis enkelt att diskutera integration och hävda vikten av att vara gränsöverskridande i en sådan här spalt. Det kan många gånger vara svårare i verkliga livet. En hel del av vårt sätt att reagera sker nästan omedvetet. Och man skall ha klart för sig att oviljan till integration inte är det enda problemet. Ibland kan man möta människor som oreflekterat tycks ha försökt bli spanjorer. Ett sådant sätt att handla leder oftast till det som vi i kyrkan brukar kalla konvertitsjukan, där man fördömer allt som tillhör det man tror sig ha lämnat. Därmed fördömer man också sig själv eftersom man alltid är en produkt av sin kulturella bakgrund, vare sig man vill det eller inte.

Skall det bli ett ordentligt möte mellan människa och människa, mellan svenskt och spanskt, mellan Gud och dig, så måste det ske mellan personer som vet vilka de är och är ordentligt klara över sin egen bakgrund. Bara den som inte behöver försvara sitt eget kan vara öppen mot den eller det som möter. Man kan leva vägg i vägg med människor utan att egentligen lära känna dem, eller så kan man bjuda in dem till sig för att bygga upp en relation. Men när gästen kommer är jag övertygad om att hon eller han vill möta dig så som du är, och inte någon som försöker vara någon annan.