Array
(
    [0] => Array
        (
            [id] => 42136
            [sectionId] => 32
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Vi träffas på parkeringsplatsen utanför matbutiken Aldi, intill Marbellasjukhuset Costa del Sol. Det är några dagar in i november och vädret väldigt ombytligt. Det är ömsom sol, ömsom mörka moln, men en behaglig temperatur på drygt 20 grader. Patricia Littorin anländer i sällskap av sin dotter Sandra och är på strålande humör. Hon har på sig en färgglad sidenblus och det är första gången vi ses personligen.
–Hej. Vad trevligt att äntligen träffas! 

Vägen dit vi ska är inget vidare, så vi åker i en gemensam bil och styr rakt upp mot bergen. Vi har stämt möte för att Sydkusten ska göra ett reportage om arbetet som Patricia Littorin utför i samarbete med hundgården Familia Canina Costa del Sol. Vad Patricia inte vet är att hon även kommer att intervjuas som kommande mottagare av tidningens prestigefyllda utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol.

Vägen är smal och kurvig. Spridda lanthus och skjul sticker upp här och var. När vi har åkt ungefär sex kilometer och efter viss tvekan, bekräftar Patricia och Sandra att vi är framme. Ett avlångt anspråkslöst lanthus i en sluttning inrymmer nämligen hundgården. Infarten är tillfälligt blockerad av en hantverkarbil, så vi parkerar vårt fordon intill landsvägen.

Ägarinnan till Familia Canina Costa del Sol kommer till vårt möte och hälsar oss välkomna. Hon heter Jael Cova och är från Argentina. Vi får veta att hon tvingats kalla på hantverkare för att brådskande sätta upp staket runt tomten. Dels har hon hundar som smiter, dels tar sig vildsvin in på gården.

Jael är ett litet krutpaket i 50-årsåldern som bär stövlar, bruna lantbyxor och en stor röd tröja. Det blonderade håret är uppsatt i en tofs och hon omges av ett halvdussin hundar. Just nu finns det ett 20-tal jyckar på gården, medan ett par till för tillfället är utlokaliserade, då de slåss med de övriga hundarna.

Familia Canina Costa del Sol startades av Jael Cova i Estepona och sedan sex år håller hon till i Ojénbergen. Jael sköter ensam om rescue-hundarna, majoriteten jaktraser som vinthundar och podenco.
–Varje år överges mängder av hundar när jaktsäsongen är över. Det är hemskt, förklarar Patricia.

Våren 2023 antogs i Spanien en ny lag som värnar om djurens välbefinnande. Den ses som en milstolpe, men omfattar inte bruks- och jakthundar.
–Det är inte klokt. Majoriteten av de djur som misshandlas och överges är just jakthundar. Dessa hålls instängda i skjul utan knappt någon mat och tillåts föröka sig vilt. Precis före jakten får de ingen mat alls, för att de ska vara så ivriga som möjligt när de släpps, berättar Patricia upprörd.

Många kustsvenskar, speciellt i Marbella, förknippar namnet Patricia Littorin med rescue-hundar. Det beror på att hon är mycket aktiv i olika Facebookgrupper, där hon organiserar sökande efter försvunna hundar, insamlingar och försöker hitta adoptivfamiljer. Framför allt har hon stor hjälp av en Facebooksida som har mer än 30.000 medlemmar.
–Responsen på ”Svenskar i Marbella” är enorm när det gäller hundar i nöd. Förra året samlades det in tillräckligt med pengar in via gruppen på bara några timmar för att bekosta ett kostsamt kirurgiskt ingrepp. En vit kungspudel hade nämligen fått sin ena tass söndertrampad av ägaren. Den hade läkt ihop helt fel, för ägaren brydde sig inte ens om att ta hunden till en veterinär.

Patricia Littorins engagemang för övergivna djur på Costa del Sol startade så snart hon flyttat till Marbella 2002. Hon fick höra talas om djurskyddsföreningen Triple A och begav sig dit för att adoptera sin första rescue-hund. Där såg hon vilken brist det var på hjälp och förnödenheter.
–Det behövs fortfarande mycket hjälp från frivilliga, men idag har Triple A åtminstone nya och bra installationer. Då saknades det mesta och jag började samla in filtar, madrasser och annat som behövdes brådskande.

För tillfället har Patricia inga egna hundar. Hennes två livskamrater gick båda bort tidigare i år. Den senaste av dem, Taz, blev nästan 18 år gammal och Patricia sörjer fortfarande. Därför fokuserar hon för tillfället på att bistå andra hundar som behöver hjälp.

Via en spansk bekant fick Patricia Littorin för några år sedan höra talas om Familia Canina Costa del Sol. Hon lärde på det viset känna Jael Cova och har sedan dess samarbetat med henne.
–Jael sköter allt själv och är i ständigt behov av hjälp. Många svenskar bidrar med foder, mediciner och framför allt vatten, som det är ont om här. Det går även att göra ekonomiska bidrag via gårdens Facebooksida.

Det fattas aldrig jobb på gården. Jael går upp tidigt varje morgon för att bland annat laga mat i köket. Flera av hundarna har nämligen problem med matsmältningen och kan inte äta vanligt foder. De senaste regnen i området har ställt till förtret och just nu är högsta prioritet som sagt att förstärka staketen. 

Gården är helt anpassad för hundarna. Jael har endast sovrummet för sig själv och det är bara en månad sedan som hon unnade sig en tv. Det finns en grind till sovrummet, men den tar sig flera hundar över. En dag när Jael kom hem från ett långt arbetspass hade de kissat och bajsat ner hela sängen, så madrassen fick slängas. Patricia har dock skaffat en ny stor madrass åt henne, som Jael visar oss stolt och tacksam.

Köket delar hon med några av de mest sjuka hundarna. Ett intilliggande rum är inrymt med möbler precis som en vanlig bostad, trots att det endast är avsett för hundarna. Anledningen är att de ska vänja sig vid ett familjehem inför en väntad adoption. 

Anpassningsperioden från att en övergiven hund omhändertas tills den ges bort till någon familj kan ofta vara upp till ett år, under vilken Jael ger den kärlek och omtanke. Ofta behöver hunden medicinering och samtliga kastreras. När vi besöker gården finns för tillfället en hund i det möblerade rummet som blivit så illa behandlad att den inte går ut. Jael ber oss att inte se den rakt i ögonen, för hunden skyr nämligen alla män.

Patricia Littorin sitter som spindeln i nätet och samordnar allt typ av hjälp för utsatta djur. Hon samarbetar bland annat med organisationen Rotonda Dogs, som skaffar adoptivfamiljer i Sverige och ombesörjer transporter från Spanien. Ungefär en gång i kvartalet förs hundar från Costa del Sol till Sverige, antingen med flyg eller landvägen. I det senare fallet görs många stopp på vägen, så hundarna rastas ordentligt.
–Just nu är det tyvärr färre adoptioner i Sverige. Det verkar vara ekonomisk kris, säger Patricia.

De kustsvenskar som adopterar en rescue-hund väljer i första hand små raser. Detta beror enligt Patricia främst på att det är enklare att resa med en liten hund och många svenskar pendlar mellan Spanien och Sverige.
–Det är viktigt att vara införstådd med vad det innebär att adoptera en rescue-hund. Det är bland det finaste man kan göra, men de flesta omhändertagna hundar har genomgått olika typer av trauman och anpassningstiden kan vara lång.

Tyvärr ger många upp för tidigt. Patricia säger att det tar åtskilliga veckor, kanske upp till tre månader, innan en adoptivhund finner sig tillrätta i ett nytt hem så man måste vara tålmodig. Själv skulle Patricia aldrig köpa en hund.
–Hur kan man göra det när det finns så många hundar i nöd?

Det är numera obligatoriskt att hundar är identifierade med mikrochip. Trots det är det ofta mödosamt att hitta ägaren till ett bortsprunget djur. Detta beror på att många utlänningar, liksom ägare från andra delar av Spanien, inte vet att hundregistret är lokalt. Patricia betonar därför vikten av att registrera sin inflyttade hund hos någon veterinär på kusten.
–Nyligen var det en svensk man som hittade en hund lös vid Golden Mile och genom att annonsera upptäckten på sociala nätverk kunde ägarinnan komma i kontakt med oss. Hon var nyinflyttad på kusten och visste inte att hundens chip måste registreras lokalt också.

Patricia bor i centrala Marbella sedan 2002, men villan har familjen haft ända sedan 1967. 
–Jag var tio år när vi reste till Marbella på semester och bodde på hotell Valdecantos, vid strandpromenaden i Marbella. En dag när pappa och jag vaknade från siestan var mamma inte där. Hon dök upp lite senare och tog med oss i en taxi på en utflykt. Vi fick besöka ett fint spanskt hus ovanför staden och efteråt frågade vad vi tyckte. Vi svarade båda att det var ett fint hus, varpå mamma svarade: ”Vilket tur att ni tycker det, för jag betalade nämligen handpenningen medan ni sov”.

Då låg huset på landet bland olivlundar. Idag är det omgärdat av bebyggelse mitt i samhället. Patricia har följt den enorma utvecklingen i Marbella de senaste 50 åren och även om det är lätt att bli nostalgisk så anser hon de flesta förändringar varit till det bättre.

Patricia Littorin engagerar sig i alla faser när det handlar om att hjälpa djur, och inte bara hundar. Hon anordnar insamlingar, undsätter misshandlade och bortsprungna djur, ombesörjer adoptioner och följer även upp hur det går för de hundar som har lyckan att finna en adoptivfamilj. Många har Patricia att tacka för att de funnit en ny, älskad familjemedlem. Eller för att de återfått sin bortsprungna älskling. Alla är inte svenskar, men många. Det förklarar varför Sydkusten sedan flera år fått otaliga förslag på att Patricia Littorin ska tilldelas utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol. Det hade kunnat ske tidigare, men som det brukar heta: ”Bättre sent än aldrig”.

Beskedet om utmärkelsen fick Patricia mitt under intervjun som vi spelade in med henne på Familia Canina Costa del Sol. När undertecknad antydde att många föreslagit henne till priset förstod Patricia till en början inte vart samtalet var på väg. Hon fortsatte att berätta om sin hjälpverksamhet. Det krävdes därför ett förtydligande och när poletten väl föll ned och Patricia förstod att hon tilldelas årets pris blev hon först helt stum. Videoreportaget kan ses på SK-tv och släpps samtidigt med denna artikel.

Årets utmärkelse kommer att överräckas vid en ceremoni torsdagen den 19 december i kulturcentret Hospital Real de la Misericordia, i gamla stan i Marbella. Det kommer att ske i närvaro av Marbellas borgmästare Ángeles Muñoz, som korades till Årets Svensk på Costa del Sol 2015. Vid ceremonin kommer även Jael Cova från Familia Canina Costa del Sol att deltaga och ta emot bidraget på 400 euro. 

Tiden är klockan 12.00 och alla som vill närvara för att hylla Patricia Littorin är välkomna. Adressen är: Centro Cultural Hospital Real ”Hospitalillo” de la Misericordia, Plaza Practicante Manuel Cantos. Google Maps: https://maps.app.goo.gl/QrHDrkUexLrkkHVQ9

Motivering: Patricia Littorin tilldelas utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2024 för sitt outtröttliga arbete för djur i nöd. Genom sitt engagemang för utsatta hundar och andra djur är hon ett föredöme inom svenskkolonin. Patricia har i mer än 20 års tid förgyllt livet för en mängd såväl djur som människor, genom att para ihop dem i adoptivfamiljer eller bidraga till känslomässiga återföreningar. Det gör henne välförtjänt av Sydkustens utmärkelse.

Årets Svensk på Costa del Sol är en utmärkelse som sedan 1992 delas ut av tidningen Sydkusten till en person, grupp av personer eller till organisationer/företag som befinns ha utfört något signifikativt för svenskheten på Costa del Sol och/eller svenskarnas integration i Spanien. Förutom ett diplom och en check på 600 euro till pristagaren, ingår numera i priset även ett bidrag på ytterligare 400 euro som ska gå till något välgörande ändamål, enligt pristagarens önskemål. I år är valet inte så svårt och Patricia Littorin vill destinera medlen till Familia Canina Costa del Sol.

Länkar:
Familia Canina Costa del Sol: https://www.facebook.com/FamiliaCaninaEstepona
Triple A Marbella: https://www.tripleamarbella.org
Svenskar i Marbella: https://www.facebook.com/groups/212241382240433

Se videon där Patricia Littorin får veta att hon valts till Årets Svensk på Costa del Sol 2024:

 
            [ingress] => Trots ökad medvetenhet i Spanien om sällskapsdjur och deras välbefinnande misshandlas och överges ett stort antal fortfarande, bland annat på Costa del Sol. Andra råkar springa bort, vilket skapar stor ångest för såväl djuret som dess ägare. Det är då Patricia Littorin rycker in för att undsätta hundar och återförena familjer. Hon är sedan mer än 20 år en av de största eldsjälarna i djurskyddssammanhang och det gör henne förtjänt av Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol 2024.
            [headline] => Hundarnas beskyddare på Costa del Sol
            [page] => 0
            [modified] => 20241201203730
            [created] => 20241122175950
            [publishStart] => 20241202070000
            [publishStop] => 20250521185959
            [fullArticle] => Hundarnas beskyddare på Costa del Sol Trots ökad medvetenhet i Spanien om sällskapsdjur och deras välbefinnande misshandlas och överges ett stort antal fortfarande, bland annat på Costa del Sol. Andra råkar springa bort, vilket skapar stor ångest för såväl djuret som dess ägare. Det är då Patricia Littorin rycker in för att undsätta hundar och återförena familjer. Hon är sedan mer än 20 år en av de största eldsjälarna i djurskyddssammanhang och det gör henne förtjänt av Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol 2024. Vi träffas på parkeringsplatsen utanför matbutiken Aldi, intill Marbellasjukhuset Costa del Sol. Det är några dagar in i november och vädret väldigt ombytligt. Det är ömsom sol, ömsom mörka moln, men en behaglig temperatur på drygt 20 grader. Patricia Littorin anländer i sällskap av sin dotter Sandra och är på strålande humör. Hon har på sig en färgglad sidenblus och det är första gången vi ses personligen.
–Hej. Vad trevligt att äntligen träffas! 

Vägen dit vi ska är inget vidare, så vi åker i en gemensam bil och styr rakt upp mot bergen. Vi har stämt möte för att Sydkusten ska göra ett reportage om arbetet som Patricia Littorin utför i samarbete med hundgården Familia Canina Costa del Sol. Vad Patricia inte vet är att hon även kommer att intervjuas som kommande mottagare av tidningens prestigefyllda utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol.

Vägen är smal och kurvig. Spridda lanthus och skjul sticker upp här och var. När vi har åkt ungefär sex kilometer och efter viss tvekan, bekräftar Patricia och Sandra att vi är framme. Ett avlångt anspråkslöst lanthus i en sluttning inrymmer nämligen hundgården. Infarten är tillfälligt blockerad av en hantverkarbil, så vi parkerar vårt fordon intill landsvägen.

Ägarinnan till Familia Canina Costa del Sol kommer till vårt möte och hälsar oss välkomna. Hon heter Jael Cova och är från Argentina. Vi får veta att hon tvingats kalla på hantverkare för att brådskande sätta upp staket runt tomten. Dels har hon hundar som smiter, dels tar sig vildsvin in på gården.

Jael är ett litet krutpaket i 50-årsåldern som bär stövlar, bruna lantbyxor och en stor röd tröja. Det blonderade håret är uppsatt i en tofs och hon omges av ett halvdussin hundar. Just nu finns det ett 20-tal jyckar på gården, medan ett par till för tillfället är utlokaliserade, då de slåss med de övriga hundarna.

Familia Canina Costa del Sol startades av Jael Cova i Estepona och sedan sex år håller hon till i Ojénbergen. Jael sköter ensam om rescue-hundarna, majoriteten jaktraser som vinthundar och podenco.
–Varje år överges mängder av hundar när jaktsäsongen är över. Det är hemskt, förklarar Patricia.

Våren 2023 antogs i Spanien en ny lag som värnar om djurens välbefinnande. Den ses som en milstolpe, men omfattar inte bruks- och jakthundar.
–Det är inte klokt. Majoriteten av de djur som misshandlas och överges är just jakthundar. Dessa hålls instängda i skjul utan knappt någon mat och tillåts föröka sig vilt. Precis före jakten får de ingen mat alls, för att de ska vara så ivriga som möjligt när de släpps, berättar Patricia upprörd.

Många kustsvenskar, speciellt i Marbella, förknippar namnet Patricia Littorin med rescue-hundar. Det beror på att hon är mycket aktiv i olika Facebookgrupper, där hon organiserar sökande efter försvunna hundar, insamlingar och försöker hitta adoptivfamiljer. Framför allt har hon stor hjälp av en Facebooksida som har mer än 30.000 medlemmar.
–Responsen på ”Svenskar i Marbella” är enorm när det gäller hundar i nöd. Förra året samlades det in tillräckligt med pengar in via gruppen på bara några timmar för att bekosta ett kostsamt kirurgiskt ingrepp. En vit kungspudel hade nämligen fått sin ena tass söndertrampad av ägaren. Den hade läkt ihop helt fel, för ägaren brydde sig inte ens om att ta hunden till en veterinär.

Patricia Littorins engagemang för övergivna djur på Costa del Sol startade så snart hon flyttat till Marbella 2002. Hon fick höra talas om djurskyddsföreningen Triple A och begav sig dit för att adoptera sin första rescue-hund. Där såg hon vilken brist det var på hjälp och förnödenheter.
–Det behövs fortfarande mycket hjälp från frivilliga, men idag har Triple A åtminstone nya och bra installationer. Då saknades det mesta och jag började samla in filtar, madrasser och annat som behövdes brådskande.

För tillfället har Patricia inga egna hundar. Hennes två livskamrater gick båda bort tidigare i år. Den senaste av dem, Taz, blev nästan 18 år gammal och Patricia sörjer fortfarande. Därför fokuserar hon för tillfället på att bistå andra hundar som behöver hjälp.

Via en spansk bekant fick Patricia Littorin för några år sedan höra talas om Familia Canina Costa del Sol. Hon lärde på det viset känna Jael Cova och har sedan dess samarbetat med henne.
–Jael sköter allt själv och är i ständigt behov av hjälp. Många svenskar bidrar med foder, mediciner och framför allt vatten, som det är ont om här. Det går även att göra ekonomiska bidrag via gårdens Facebooksida.

Det fattas aldrig jobb på gården. Jael går upp tidigt varje morgon för att bland annat laga mat i köket. Flera av hundarna har nämligen problem med matsmältningen och kan inte äta vanligt foder. De senaste regnen i området har ställt till förtret och just nu är högsta prioritet som sagt att förstärka staketen. 

Gården är helt anpassad för hundarna. Jael har endast sovrummet för sig själv och det är bara en månad sedan som hon unnade sig en tv. Det finns en grind till sovrummet, men den tar sig flera hundar över. En dag när Jael kom hem från ett långt arbetspass hade de kissat och bajsat ner hela sängen, så madrassen fick slängas. Patricia har dock skaffat en ny stor madrass åt henne, som Jael visar oss stolt och tacksam.

Köket delar hon med några av de mest sjuka hundarna. Ett intilliggande rum är inrymt med möbler precis som en vanlig bostad, trots att det endast är avsett för hundarna. Anledningen är att de ska vänja sig vid ett familjehem inför en väntad adoption. 

Anpassningsperioden från att en övergiven hund omhändertas tills den ges bort till någon familj kan ofta vara upp till ett år, under vilken Jael ger den kärlek och omtanke. Ofta behöver hunden medicinering och samtliga kastreras. När vi besöker gården finns för tillfället en hund i det möblerade rummet som blivit så illa behandlad att den inte går ut. Jael ber oss att inte se den rakt i ögonen, för hunden skyr nämligen alla män.

Patricia Littorin sitter som spindeln i nätet och samordnar allt typ av hjälp för utsatta djur. Hon samarbetar bland annat med organisationen Rotonda Dogs, som skaffar adoptivfamiljer i Sverige och ombesörjer transporter från Spanien. Ungefär en gång i kvartalet förs hundar från Costa del Sol till Sverige, antingen med flyg eller landvägen. I det senare fallet görs många stopp på vägen, så hundarna rastas ordentligt.
–Just nu är det tyvärr färre adoptioner i Sverige. Det verkar vara ekonomisk kris, säger Patricia.

De kustsvenskar som adopterar en rescue-hund väljer i första hand små raser. Detta beror enligt Patricia främst på att det är enklare att resa med en liten hund och många svenskar pendlar mellan Spanien och Sverige.
–Det är viktigt att vara införstådd med vad det innebär att adoptera en rescue-hund. Det är bland det finaste man kan göra, men de flesta omhändertagna hundar har genomgått olika typer av trauman och anpassningstiden kan vara lång.

Tyvärr ger många upp för tidigt. Patricia säger att det tar åtskilliga veckor, kanske upp till tre månader, innan en adoptivhund finner sig tillrätta i ett nytt hem så man måste vara tålmodig. Själv skulle Patricia aldrig köpa en hund.
–Hur kan man göra det när det finns så många hundar i nöd?

Det är numera obligatoriskt att hundar är identifierade med mikrochip. Trots det är det ofta mödosamt att hitta ägaren till ett bortsprunget djur. Detta beror på att många utlänningar, liksom ägare från andra delar av Spanien, inte vet att hundregistret är lokalt. Patricia betonar därför vikten av att registrera sin inflyttade hund hos någon veterinär på kusten.
–Nyligen var det en svensk man som hittade en hund lös vid Golden Mile och genom att annonsera upptäckten på sociala nätverk kunde ägarinnan komma i kontakt med oss. Hon var nyinflyttad på kusten och visste inte att hundens chip måste registreras lokalt också.

Patricia bor i centrala Marbella sedan 2002, men villan har familjen haft ända sedan 1967. 
–Jag var tio år när vi reste till Marbella på semester och bodde på hotell Valdecantos, vid strandpromenaden i Marbella. En dag när pappa och jag vaknade från siestan var mamma inte där. Hon dök upp lite senare och tog med oss i en taxi på en utflykt. Vi fick besöka ett fint spanskt hus ovanför staden och efteråt frågade vad vi tyckte. Vi svarade båda att det var ett fint hus, varpå mamma svarade: ”Vilket tur att ni tycker det, för jag betalade nämligen handpenningen medan ni sov”.

Då låg huset på landet bland olivlundar. Idag är det omgärdat av bebyggelse mitt i samhället. Patricia har följt den enorma utvecklingen i Marbella de senaste 50 åren och även om det är lätt att bli nostalgisk så anser hon de flesta förändringar varit till det bättre.

Patricia Littorin engagerar sig i alla faser när det handlar om att hjälpa djur, och inte bara hundar. Hon anordnar insamlingar, undsätter misshandlade och bortsprungna djur, ombesörjer adoptioner och följer även upp hur det går för de hundar som har lyckan att finna en adoptivfamilj. Många har Patricia att tacka för att de funnit en ny, älskad familjemedlem. Eller för att de återfått sin bortsprungna älskling. Alla är inte svenskar, men många. Det förklarar varför Sydkusten sedan flera år fått otaliga förslag på att Patricia Littorin ska tilldelas utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol. Det hade kunnat ske tidigare, men som det brukar heta: ”Bättre sent än aldrig”.

Beskedet om utmärkelsen fick Patricia mitt under intervjun som vi spelade in med henne på Familia Canina Costa del Sol. När undertecknad antydde att många föreslagit henne till priset förstod Patricia till en början inte vart samtalet var på väg. Hon fortsatte att berätta om sin hjälpverksamhet. Det krävdes därför ett förtydligande och när poletten väl föll ned och Patricia förstod att hon tilldelas årets pris blev hon först helt stum. Videoreportaget kan ses på SK-tv och släpps samtidigt med denna artikel.

Årets utmärkelse kommer att överräckas vid en ceremoni torsdagen den 19 december i kulturcentret Hospital Real de la Misericordia, i gamla stan i Marbella. Det kommer att ske i närvaro av Marbellas borgmästare Ángeles Muñoz, som korades till Årets Svensk på Costa del Sol 2015. Vid ceremonin kommer även Jael Cova från Familia Canina Costa del Sol att deltaga och ta emot bidraget på 400 euro. 

Tiden är klockan 12.00 och alla som vill närvara för att hylla Patricia Littorin är välkomna. Adressen är: Centro Cultural Hospital Real ”Hospitalillo” de la Misericordia, Plaza Practicante Manuel Cantos. Google Maps: https://maps.app.goo.gl/QrHDrkUexLrkkHVQ9

Motivering: Patricia Littorin tilldelas utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2024 för sitt outtröttliga arbete för djur i nöd. Genom sitt engagemang för utsatta hundar och andra djur är hon ett föredöme inom svenskkolonin. Patricia har i mer än 20 års tid förgyllt livet för en mängd såväl djur som människor, genom att para ihop dem i adoptivfamiljer eller bidraga till känslomässiga återföreningar. Det gör henne välförtjänt av Sydkustens utmärkelse.

Årets Svensk på Costa del Sol är en utmärkelse som sedan 1992 delas ut av tidningen Sydkusten till en person, grupp av personer eller till organisationer/företag som befinns ha utfört något signifikativt för svenskheten på Costa del Sol och/eller svenskarnas integration i Spanien. Förutom ett diplom och en check på 600 euro till pristagaren, ingår numera i priset även ett bidrag på ytterligare 400 euro som ska gå till något välgörande ändamål, enligt pristagarens önskemål. I år är valet inte så svårt och Patricia Littorin vill destinera medlen till Familia Canina Costa del Sol.

Länkar:
Familia Canina Costa del Sol: https://www.facebook.com/FamiliaCaninaEstepona
Triple A Marbella: https://www.tripleamarbella.org
Svenskar i Marbella: https://www.facebook.com/groups/212241382240433

Se videon där Patricia Littorin får veta att hon valts till Årets Svensk på Costa del Sol 2024:

  Många kustsvenskar förknippar Patricia Littorin med rescue-hundar. Hon anordnar insamlingar, söker adoptivfamiljer och efterlyser hundar som sprungit bort. Patricia Littorin har engagerat sig för hundars och andra djurs välbefinnande sedan hon bosatte sig på Costa del Sol 2002. Sedan flera år hjälper hon Jael Cova, som driver Familia Canina Costa del Sol i Ojénbergen. Den nya spanska lagen och djurens välbefinnande omfattar inte jakthundar, som är de som misshandlas i störst utsträckning. Jael Cova är från Argentina och sköter själv om mer än 20 hundar åt gången i sin lantgård. Hon har begränsade resurser, men får ovärderlig hjälp av Patricia Littorin. När Patricia skulle adoptera sin första hund fick hon upp ögonen för det enorma hjälpbehovet. Mottagaren av utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2024 fick reda på utnämningen mitt under inspelningen av en video för SK-tv. Majoriteten av de omhändertagna djuren på Familia Canina Costa del Sol är jaktraser. Patricas dotter Sandra har ärvt sin mammas omtanke för övergivna hundar och hjälper också Jael Cova. Patricia Littorin är aktiv i Facebookgrupper som ”Svenskar i Marbella”, där hon efterlyser bortsprungna hundar och söker adoptivfamiljer. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [1] => Array
        (
            [id] => 39837
            [sectionId] => 32
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Det finns två grundkriterier för att kora någon till Årets Svensk på Costa del Sol. Det räcker med att uppfylla ett av dem för att vara möjlig kandidat till priset, men i Anders Ekmans fall motsvarar han båda villkoren med råge. Det handlar dels om att göra något signifikativt för svenskkolonin på Costa del Sol, dels att bidra till svenskars integration i Spanien.

Estepona är en oas på den generellt charmiga Málagakusten. Det är nog bara Málaga stad som kan konkurrera med Estepona när det gäller den omvandling orten upplevt de senaste drygt tio åren. Som traditionell lillebror till angränsande Marbella har Estepona utvecklat en egen image, under devisen ”Costa del Sols trädgård”. Grönområden och tusentals blomkrukor är bara en del av kommunens ansiktslyftning, som även inkluderar allt fler gågator, ett 60-tal muralmålningar och på sistone även utmärkande byggnader som Orkidariet, det nya rådhuset och utsiktstornet Mirador del Carmen.

Parallellt med ortens utveckling har allt fler utlänningar fått upp ögonen för denna plats till att skaffa semesterboende eller bo hela året i. Många av dem är svenskar och andra nordbor, som i Estepona Nórdico har en av de mest dynamiska skandinaviska organisationerna på Costa del Sol. Ett flertal eldsjälar är aktiva i klubben och en av dem är Anders Ekman, även om han själv är relativt ny i gänget. Han har dock snabbt bidragit till att erbjuda deltagarna en unik möjlighet att lära sig mycket om Estepona och Spanien.
–Det var vid en sammankomst som jag nämnde att jag tidigare arbetat som reseledare för Vingresor på Mallorca, Gran Canaria och Lanzarote. Jag blev då tillfrågad om jag inte kunde leda några promenader i centrum. Då jag var relativt nyinflyttad bad jag om lite tid för att förbereda mig och ägnade några månader åt att läsa på om själva orten, berättar Anders.

Han satte ihop helt egna program, utifrån vad han själv tycker är intressant och viktigt att känna till. Det första evenemanget döpte Anders till ”Estepona och havet” och den bestod av en promenad i hamnen med mycket prat om fisket, hamnarna, färjor till Afrika och olika fiskarter. Detta utvecklades senare till ”Fisklunch/Fiskauktion”. Den inleds som rubriken antyder med en fisklunch i en typisk spansk restaurang, följt av ett besök i fiskehallen i hamnen, i samband med att dagens fångst lastas av och säljs. Evenemanget blev genast så populärt att Anders fick arrangera det närmast varje vecka under flera månader, alltid fullbokat. 
–Detta arrangerar jag tillsammans med det spanska eventföretaget Turismo Marinero Costa del Sol, som berättar om den lokala fiskesektorn och även arrangerar båtturer.

Snart efterfrågade Esteponasvenskar andra lokala arrangemang i Anders regi och han var inte sen att svara. Sina gedigna kunskaper om Spanien kompletterade han med att läsa på allt mer om sin nya hemkommun och så tillkom andra guidade promenader, som ”Estepona och kulturen”, liksom ”Esteponas plats i historien”.
–Jag tycker att Spanien är den bästa platsen i världen och det är väldigt roligt att få dela med mig av det jag själv lärt mig. 

Anders egen passion för Spanien började i tonåren och på distans. Hans intresse för landet väcktes av några vykort som en kamrat skickade varje sommar från Torremolinos, där denne semestrade. De exotiska fotografierna på palmer och flamencodansare lockade och 1974 tågluffade Anders till Barcelona. Det blev hans första kontakt med det som senare skulle komma att bli hans nya hemland. Först tog han jobb som reseledare och senare flyttade han till Madrid, där han blev kvar i drygt tre decennier.
–Jag älskar Madrid. Där finns allt och dessutom hela övriga Spanien bara ett par timmars resa bort.

Anders Ekman strävar efter att informera, men också i minst lika hög grad efter att inspirera sina deltagare. Evenemangen fungerar för många som en dörröppnare, där de ges inledande kunskaper och tips för att själva fortsätta utforska och uppleva mer av Spanien.
–Språket är naturligtvis en viktig nyckel för integration. Men du behöver inte lära dig flytande spanska för att komma väldigt långt. Spanjorerna är oerhört flexibla och tacksamma och bara de märker att du försöker tala med dem på deras språk blir du genast ännu bättre bemött.

Det räcker enligt Anders med att kunna några få ord på spanska för att komma väldigt långt. Framför allt är två uttryck viktiga.
–Du ska strö generöst med ”por favor” och ”gracias”, precis som vi fick lära oss i skolan att alltid säga ”please” på engelska, betonar han.

Jämte språket är också attityden viktig. Anders uppmanar sina landsmän att lyfta blicken, se spanjorerna i ögonen och presentera sig själva när de besöker butiken eller blir betjänade i något annat sammanhang. Apropå butiker så brinner Anders också för den lokala handeln och han har sina egna stambutiker, där han känner personalen vid namn.

Trots att han är engagerad i Estepona Nórdico och hjälper den växande nordiska kolonin att integrera sig, ser Anders på den stora inflyttningen med blandade känslor.
–Jag brukar halv på skämt, halvt på allvar, rekommendera svenskar som frågar andra orter på Costa del Sol att slå sig ner på. Inget ont om mina landsmän, men det är bekymmersamt när lokalbefolkningen trycks undan. Ett samhälle är trots allt dess invånare, menar han.

Samma blandade känslor har Anders Ekman även när det gäller den stora omvandlingen av Estepona. 
–Tillväxt är inte alltid liktydigt med utveckling. Estepona har i många bemärkelser upplevt en mycket positiv förändring, men inte allt är av godo.

Anders undviker medvetet att gå in på politik. I Estepona styr sedan 2011 José María García Urbano (PP), som är en av de borgmästare som hyser störst stöd i hela Spanien. Han är mycket omtyckt i kommunen, men det finns en del som menar att Estepona håller på att förlora sin själ.

En annan promenad som Anders Ekman satt ihop och som han fått ge säsongsprägel är ”Fiestas och traditioner”. Där betonar han att förutom alla festligheter som arrangeras på riksnivå i Spanien så har Estepona, liksom Spaniens övriga drygt 8.000 kommuner, flera egna festligheter under året. 
– Populärast är nog de kulinariska arrangemangen. Tapasrundorna är så eftertraktade att jag ibland får arrangera två i veckan.

Enligt Anders är många av nordborna i Estepona nyfikna och villiga att integrera sig. Han har en kärngrupp som är återkommande deltagare, medan andra skriver upp sig på enskilda promenader.

Det är inte bara på organiserade evenemang som Anders Ekman vägleder sina landsmän på västra Costa del Sol. Han är också mycket aktiv på Facebook och publicerar regelbundet intressanta inlägg i gruppen ”Svenskar/Swedes in Estepona”, som har nära 9.000 gruppvänner. Det gäller allt från säsongsfrukter som är särskilt goda och billiga för tillfället till traditioner som få känner till. Nu på senhösten rekommenderar han exempelvis att prova de goda rostade kastanjerna, som den lokala damen i Estepona erbjuder på gatan sedan många år.

När Sydkusten ringde upp Anders Ekman för att meddela att han valts som mottagare av årets utmärkelse lät han uppriktigt förvånad. Framför allt menade Anders att han är relativt nyinflyttad på kusten. Det krävs dock ingen livslång insats för att göra sig förtjänt av priset. På de få år som Anders bott i Estepona och ännu kortare tid som han lett promenader har han inspirerat hundratals nordbor att lära sig mer om Spanien och älska landet lika mycket som han själv.

Om Anders var häpen när han fick beskedet om Sydkustens utmärkelse så blev han det ännu mer inför nyheten att det från och med i år införs ett tillägg på prissumman, på 400 euro. Medan pristagaren själv fortsatt erhåller 600 euro ska den nya tilläggssumman gå till något välgörande ändamål. Vilket avgörs av pristagaren. Anders Ekman har valt att årets bidrag ska gå till hjälporganisationen Cáritas Estepona.
– De gör ett ovärderligt arbete för kommunens mest utsatta, förklarar han. 

Själv får Anders som sagt en check på 600 euro samt ett diplom som styrker att han förärats med den prestigefyllda utmärkelsen ”Årets Svensk på Costa del Sol 2023”. I skrivande stund är det inte fastställt när och var priset kommer att överräckas, men det  blir med all säkerhet i Estepona.

Motivering:

Anders Ekman tilldelats utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2023 för sitt outtröttliga arbete med att dela med sig av sina djupa kunskaper om Spanien och på det sättet väcka sina landsmäns intresse och hjälpa dem att integrera sig i sitt andra hemland. Med sina många skräddarsydda promenader i Estepona och initierade inlägg på sociala nätverk är Anders en inspiratör för många nordbor, som uppmuntras att fortsätta att lära sig mer om Spanien.

Årets Svensk på Costa del Sol är en utmärkelse som sedan 1992 delas ut av tidningen Sydkusten till en person, grupp av personer eller till organisationer/företag som befinns ha utfört något signifikativt för svenskheten på Costa del Sol och/eller svenskarnas integration i Spanien. Från och med i år består priset förutom av ett diplom och en check på 600 euro, av ett bidrag på ytterligare 400 euro som går till något välgörande ändamål, enligt pristagarens önskemål.

SK-tv:


            [ingress] => För tre år sedan anlände göteborgaren Anders Ekman till Estepona, efter 32 år i Madrid. Han gjorde det för att koppla av, men i ett obevakat ögonblick undslapp det honom att han varit reseledare i Spanien en gång i tiden. Det blev upptakten till en mängd unika arrangemang i Anders regi, som alla syftar till till öka kännedomen hos nordbor för Spanien i allmänhet och Estepona i synnerhet. Hans insats belönas nu med Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol 2023, som i år höjer insatsen.
            [headline] => Anders öppnar dörren till Spanien
            [page] => 0
            [modified] => 20231204070049
            [created] => 20231116191632
            [publishStart] => 20231204070000
            [publishStop] => 20240514201659
            [fullArticle] => Anders öppnar dörren till Spanien För tre år sedan anlände göteborgaren Anders Ekman till Estepona, efter 32 år i Madrid. Han gjorde det för att koppla av, men i ett obevakat ögonblick undslapp det honom att han varit reseledare i Spanien en gång i tiden. Det blev upptakten till en mängd unika arrangemang i Anders regi, som alla syftar till till öka kännedomen hos nordbor för Spanien i allmänhet och Estepona i synnerhet. Hans insats belönas nu med Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol 2023, som i år höjer insatsen. Det finns två grundkriterier för att kora någon till Årets Svensk på Costa del Sol. Det räcker med att uppfylla ett av dem för att vara möjlig kandidat till priset, men i Anders Ekmans fall motsvarar han båda villkoren med råge. Det handlar dels om att göra något signifikativt för svenskkolonin på Costa del Sol, dels att bidra till svenskars integration i Spanien.

Estepona är en oas på den generellt charmiga Málagakusten. Det är nog bara Málaga stad som kan konkurrera med Estepona när det gäller den omvandling orten upplevt de senaste drygt tio åren. Som traditionell lillebror till angränsande Marbella har Estepona utvecklat en egen image, under devisen ”Costa del Sols trädgård”. Grönområden och tusentals blomkrukor är bara en del av kommunens ansiktslyftning, som även inkluderar allt fler gågator, ett 60-tal muralmålningar och på sistone även utmärkande byggnader som Orkidariet, det nya rådhuset och utsiktstornet Mirador del Carmen.

Parallellt med ortens utveckling har allt fler utlänningar fått upp ögonen för denna plats till att skaffa semesterboende eller bo hela året i. Många av dem är svenskar och andra nordbor, som i Estepona Nórdico har en av de mest dynamiska skandinaviska organisationerna på Costa del Sol. Ett flertal eldsjälar är aktiva i klubben och en av dem är Anders Ekman, även om han själv är relativt ny i gänget. Han har dock snabbt bidragit till att erbjuda deltagarna en unik möjlighet att lära sig mycket om Estepona och Spanien.
–Det var vid en sammankomst som jag nämnde att jag tidigare arbetat som reseledare för Vingresor på Mallorca, Gran Canaria och Lanzarote. Jag blev då tillfrågad om jag inte kunde leda några promenader i centrum. Då jag var relativt nyinflyttad bad jag om lite tid för att förbereda mig och ägnade några månader åt att läsa på om själva orten, berättar Anders.

Han satte ihop helt egna program, utifrån vad han själv tycker är intressant och viktigt att känna till. Det första evenemanget döpte Anders till ”Estepona och havet” och den bestod av en promenad i hamnen med mycket prat om fisket, hamnarna, färjor till Afrika och olika fiskarter. Detta utvecklades senare till ”Fisklunch/Fiskauktion”. Den inleds som rubriken antyder med en fisklunch i en typisk spansk restaurang, följt av ett besök i fiskehallen i hamnen, i samband med att dagens fångst lastas av och säljs. Evenemanget blev genast så populärt att Anders fick arrangera det närmast varje vecka under flera månader, alltid fullbokat. 
–Detta arrangerar jag tillsammans med det spanska eventföretaget Turismo Marinero Costa del Sol, som berättar om den lokala fiskesektorn och även arrangerar båtturer.

Snart efterfrågade Esteponasvenskar andra lokala arrangemang i Anders regi och han var inte sen att svara. Sina gedigna kunskaper om Spanien kompletterade han med att läsa på allt mer om sin nya hemkommun och så tillkom andra guidade promenader, som ”Estepona och kulturen”, liksom ”Esteponas plats i historien”.
–Jag tycker att Spanien är den bästa platsen i världen och det är väldigt roligt att få dela med mig av det jag själv lärt mig. 

Anders egen passion för Spanien började i tonåren och på distans. Hans intresse för landet väcktes av några vykort som en kamrat skickade varje sommar från Torremolinos, där denne semestrade. De exotiska fotografierna på palmer och flamencodansare lockade och 1974 tågluffade Anders till Barcelona. Det blev hans första kontakt med det som senare skulle komma att bli hans nya hemland. Först tog han jobb som reseledare och senare flyttade han till Madrid, där han blev kvar i drygt tre decennier.
–Jag älskar Madrid. Där finns allt och dessutom hela övriga Spanien bara ett par timmars resa bort.

Anders Ekman strävar efter att informera, men också i minst lika hög grad efter att inspirera sina deltagare. Evenemangen fungerar för många som en dörröppnare, där de ges inledande kunskaper och tips för att själva fortsätta utforska och uppleva mer av Spanien.
–Språket är naturligtvis en viktig nyckel för integration. Men du behöver inte lära dig flytande spanska för att komma väldigt långt. Spanjorerna är oerhört flexibla och tacksamma och bara de märker att du försöker tala med dem på deras språk blir du genast ännu bättre bemött.

Det räcker enligt Anders med att kunna några få ord på spanska för att komma väldigt långt. Framför allt är två uttryck viktiga.
–Du ska strö generöst med ”por favor” och ”gracias”, precis som vi fick lära oss i skolan att alltid säga ”please” på engelska, betonar han.

Jämte språket är också attityden viktig. Anders uppmanar sina landsmän att lyfta blicken, se spanjorerna i ögonen och presentera sig själva när de besöker butiken eller blir betjänade i något annat sammanhang. Apropå butiker så brinner Anders också för den lokala handeln och han har sina egna stambutiker, där han känner personalen vid namn.

Trots att han är engagerad i Estepona Nórdico och hjälper den växande nordiska kolonin att integrera sig, ser Anders på den stora inflyttningen med blandade känslor.
–Jag brukar halv på skämt, halvt på allvar, rekommendera svenskar som frågar andra orter på Costa del Sol att slå sig ner på. Inget ont om mina landsmän, men det är bekymmersamt när lokalbefolkningen trycks undan. Ett samhälle är trots allt dess invånare, menar han.

Samma blandade känslor har Anders Ekman även när det gäller den stora omvandlingen av Estepona. 
–Tillväxt är inte alltid liktydigt med utveckling. Estepona har i många bemärkelser upplevt en mycket positiv förändring, men inte allt är av godo.

Anders undviker medvetet att gå in på politik. I Estepona styr sedan 2011 José María García Urbano (PP), som är en av de borgmästare som hyser störst stöd i hela Spanien. Han är mycket omtyckt i kommunen, men det finns en del som menar att Estepona håller på att förlora sin själ.

En annan promenad som Anders Ekman satt ihop och som han fått ge säsongsprägel är ”Fiestas och traditioner”. Där betonar han att förutom alla festligheter som arrangeras på riksnivå i Spanien så har Estepona, liksom Spaniens övriga drygt 8.000 kommuner, flera egna festligheter under året. 
– Populärast är nog de kulinariska arrangemangen. Tapasrundorna är så eftertraktade att jag ibland får arrangera två i veckan.

Enligt Anders är många av nordborna i Estepona nyfikna och villiga att integrera sig. Han har en kärngrupp som är återkommande deltagare, medan andra skriver upp sig på enskilda promenader.

Det är inte bara på organiserade evenemang som Anders Ekman vägleder sina landsmän på västra Costa del Sol. Han är också mycket aktiv på Facebook och publicerar regelbundet intressanta inlägg i gruppen ”Svenskar/Swedes in Estepona”, som har nära 9.000 gruppvänner. Det gäller allt från säsongsfrukter som är särskilt goda och billiga för tillfället till traditioner som få känner till. Nu på senhösten rekommenderar han exempelvis att prova de goda rostade kastanjerna, som den lokala damen i Estepona erbjuder på gatan sedan många år.

När Sydkusten ringde upp Anders Ekman för att meddela att han valts som mottagare av årets utmärkelse lät han uppriktigt förvånad. Framför allt menade Anders att han är relativt nyinflyttad på kusten. Det krävs dock ingen livslång insats för att göra sig förtjänt av priset. På de få år som Anders bott i Estepona och ännu kortare tid som han lett promenader har han inspirerat hundratals nordbor att lära sig mer om Spanien och älska landet lika mycket som han själv.

Om Anders var häpen när han fick beskedet om Sydkustens utmärkelse så blev han det ännu mer inför nyheten att det från och med i år införs ett tillägg på prissumman, på 400 euro. Medan pristagaren själv fortsatt erhåller 600 euro ska den nya tilläggssumman gå till något välgörande ändamål. Vilket avgörs av pristagaren. Anders Ekman har valt att årets bidrag ska gå till hjälporganisationen Cáritas Estepona.
– De gör ett ovärderligt arbete för kommunens mest utsatta, förklarar han. 

Själv får Anders som sagt en check på 600 euro samt ett diplom som styrker att han förärats med den prestigefyllda utmärkelsen ”Årets Svensk på Costa del Sol 2023”. I skrivande stund är det inte fastställt när och var priset kommer att överräckas, men det  blir med all säkerhet i Estepona.

Motivering:

Anders Ekman tilldelats utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2023 för sitt outtröttliga arbete med att dela med sig av sina djupa kunskaper om Spanien och på det sättet väcka sina landsmäns intresse och hjälpa dem att integrera sig i sitt andra hemland. Med sina många skräddarsydda promenader i Estepona och initierade inlägg på sociala nätverk är Anders en inspiratör för många nordbor, som uppmuntras att fortsätta att lära sig mer om Spanien.

Årets Svensk på Costa del Sol är en utmärkelse som sedan 1992 delas ut av tidningen Sydkusten till en person, grupp av personer eller till organisationer/företag som befinns ha utfört något signifikativt för svenskheten på Costa del Sol och/eller svenskarnas integration i Spanien. Från och med i år består priset förutom av ett diplom och en check på 600 euro, av ett bidrag på ytterligare 400 euro som går till något välgörande ändamål, enligt pristagarens önskemål.

SK-tv:

 För tre år sedan flyttade Anders Ekman från inlandets Madrid till kustsamhället Estepona. Den första promenaden han arrangerade för landsmän var ”Estepona och havet” och senare arrangerade han både fisklunch och besök på fiskauktionen. Anders brinner för det genuint spanska och den lokala handeln. Han tar bland annat med grupper till sin personliga frukt- och grönsaksbutik. Foto: Privat Estepona har genomgått en enorm förvandling och det mesta är positivt, men inte allt. Anders är orolig för att lokalbefolkningen kan tryckas undan av den växande andelen utlänningar. Estepona kallas numera för ”Costa del Sols trädgård”, med både tusentals blomkrukor, många parker och en mängd gågator. Till och med den gamla riksvägen har stängts av för trafik. Anders Ekmans promenader för medlemmar i Estepona Nórdico är populära och han strävar efter att inte bara informera utan kanske ännu mer att inspirera till att lära sig mer om Spanien. Foto: Privat Efter 32 år i Madrid, som han älskar, stortrivs Anders nu i Estepona. Mest populära är förmodligen de matinslag som Anders Ekman arrangerar. Det gäller såväl fiskelunchen som tapasrundorna. De senare arrangerar han ibland två gånger i veckan. Foto: Privat 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [2] => Array
        (
            [id] => 36478
            [sectionId] => 32
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => I byn Carratraca går han kort och gott under smeknamnet ”El sueco”, det vill säga svensken. Det är i denna utflyttningskommun i Málagaprovinsen, drygt en halvtimme från kusten, som Pelle Lundborg grundat Finca Solmark. Han gjorde det 2018 och långt ifrån att nöja sig med de omkring 800 olivträd som redan fanns på tomten såg han till att riva upp de gamla och slitna citrusträden och istället plantera närmare 4.500 avokadoträd. Våren 2022 hade gården sin första egna skörd och genom att plantera fem olika sorters avokado kommer de kunna skörda mogna frukter i princip året om.
– Vi exporterar det mesta till mina hemtrakter i Linköping. I början packade vi färdigt alla beställda lådor innan det gick iväg, men nu sker det vid ankomst där min egen familj tar hand om leveranserna, berättar Pelle när Sydkusten kommer på besök.

Våren 2019 blev Finca Solmarks första export av avokado till Sverige mycket uppmärksammad. Anledningen var att Pelle Lundborg ville att den skulle vara så miljövänlig som möjligt. Det var inte bara fråga om ekologiska frukter som han införskaffat från en annan gård, utan han körde själv transporten, ungefär 200 kilo, till Linköping i sin eldrivna Tesla. På så vis kunde avokadon nå kunderna i Mellansverige med noll avtryck på miljön.

Det har tagit fyra år för Pelles egna avokadoträd att ge tillräckligt med frukt för att kunna marknadsföras, men han har haft kommers nästan från dag ett. Dels producerar han sin egen ekologiska olivolja från träden som bär oliver av typen Picual och dels köper han in diverse frukter och honung från lokala producenter i området, som han säljer vidare. 
– Jag marknadsför mina produkter via internet och de levereras till kunder i Sverige i fina presentlådor. Jag vill att det ska kännas lite som julafton när beställningen anländer, förklarar han.

Finca Solmark är en relativt liten gård på 16 hektar med begränsad produktion och för Pelle är det nästan mer en hobby och en passion, än en vinstgivande verksamhet. Med en bakgrund i IT-spelbranschen, där han bland annat varit med och grundat det börsnoterade dataspelsföretaget Embracer Group, har Pelle en solid ekonomi som tillåter att han kan experimentera med olika verksamheter. Han har de senaste åren köpt fler markområden i Carratraca, bland annat inne i byn där han vill bygga ett lanthotell med en restaurang som serverar uteslutande färska och lokala råvaror.
– Allt går relativt långsamt här och det är många tillstånd som behövs, men vi lyckas få saker och ting gjorda lite i taget.

Till sin hjälp har Pelle sin spanska svåger Manuel Arroyo, som är en erfaren trädgårdsmästare. Han har bland annat arbetat på en av Spaniens mest kända privata gårdar San Javier i Churriana, liksom i botaniska trädgården La Concepción i Málaga. Det är han som lyckas förverkliga Pelles många idéer som odlare, som ofta är innovativa och ibland på gränsen till omöjliga.
– Det var många som menade att det inte går att odla avokado i dessa trakter, men jag tycker nog att det har gått ganska bra, konstaterar Pelle stolt.

Pelle Lundborg lägger verkligen ner sin själ i allt han gör och han värnar starkt om miljön. Stora solpaneler vittnar om att energin på gården är grön och de planerar också att införskaffa en eldriven traktor. Finca Solmark är dessutom en ekologisk gård som i många bemärkelser går betydligt längre i detta syfte, än vad bestämmelserna kräver. Bland annat verkar de för att naturen ska få agera på ett så naturligt sätt som möjligt. Ett exempel är att när de flesta andra gårdar brukar kemikalier och gifter för att hålla borta ogräs och skadedjur lockas naturliga medhjälpare till Pelles gård. Utplacerade stolpar underlättar för rovfåglar att ligga på lur och hålla nere beståndet av exempelvis sorkar eller gräshoppor. Biodlingar främjar pollineringen och ger dessutom honung.
– Våra avokadoträd är dessutom ekologiska från att de planteras som små skott. Det är kanske inte det mest effektiva alternativet, men så som jag vill ha det.

Odlingarna i Málagaprovinsen av avokado och andra tropiska frukter som mango, har varit föremål för kontrovers de senaste åren. Detta på grund av att de kräver stora mängder vatten, vilket allt mer är en bristvara. Pelle menar att det går att spara betydligt på vattenförbrukningen.
– Problemet är att vattnet varit så billigt att man slösat med det. Här på gården har vi med olika metoder lyckats få ner vattenbehovet till 400 liter per kilo avokado, vilket är extremt lågt i jämförelse med andra gårdar.

En av de metoder som Pelle syftar på är stora plastmattor som täcker marken vid trädens stammar. Mattorna förebygger avdunstning och dessutom är det svårare för ogräs att tränga upp. Genom att vattna enbart på kvällen och bruka sensorer som mäter markfuktigheten ser de också till att inte bruka mer vatten än nödvändigt.

Många skandinaver har lärt känna Finca Solmark de senaste åren. Gården har bland annat ordnat så att man kan bli fadder åt konkreta olivträd och mot en årsavgift får bidragsgivaren bland annat en garanterad kvot jungfruolja. Flera gånger har Pelle arrangerat temadagar, där faddrar får komma på besök, uppleva olivskörden och se hur framställningen av olivolja går till. Vid flera tillfällen har den svenske vin- och olivexperten Johan Blanche deltagit och informerat.

Nästan varje vecka tar Pelle Lundborg emot besökare på gården, allt från enskilda privatpersoner till mindre grupper. Dessutom arrangerar Finca Solmark öppet hus med jämna mellanrum, där majoriteten av besökarna är nordbor.
– Jag älskar att träffa människor och frågorna jag får varierar stort, beroende på deras bakgrund. Det kan vara allt från vatteningenjörer som frågar om våra bevattningssystem till personer som gillar att laga mat och visar intresse för olika produkter och recept.

Pelle Lundborg har en passion för Spanien och Andalusien, men även för sitt hemland Sverige. Den som besöker Finca Solmark möts av den spanska och svenska flaggan på samma stång och botten på gårdens simbassäng pryds av den blågula flaggan. Här blir man bjuden på såväl pepparkakor och kanelbullar som olivolja och honung från trakten.
– Jag tycker att det svenska och spanska kynnet passar väldigt bra tillsammans, säger Pelle, som funnit sin egen balans mellan de två kulturerna. 

Själv pendlar han regelbundet mellan bostaden i Mijas-Costa och gården en knapp timme bort.
– Jag har inte flyttat ut hit men det finns en ro här på landet som vi inte har på kusten.

Carratraca har knappt 700 invånare och är en av de kommuner i Málagaprovinsen där befolkningssiffran sjunker som snabbast. Medelåldern ligger gott över 50 år och de familjer som får barn flyttar som regel till angränsande kommuner som Pizarra eller Cártama, som har ett bättre utbud för de mindre. Pelle Lundborg har dock visat att även denna typ av utflyttningsområde kan ha framtiden för sig, speciellt om det kan locka en del av de många utlänningar som för det mesta väljer att slå sig ner vid kustbandet.

Pelle Lundborg har genom sin satsning och sitt nytänkande blivit uppmärksammad av spansk press, som återger hur en svensk i 45-årsåldern gjuter nytt liv i Carratraca. Sedan han startade Finca Solmark har fler utlänningar fått upp ögonen för området och skaffat hus här. 

Fler lär de bli, i takt med att Pelle Lundborg bidrar till att allt fler upptäcker det paradis som döljer sig bara en liten bit bort från Medelhavskusten. Men redan nu finner både många av Sydkustens läsare liksom juryn att han är förtjänt av Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol, som delas ut för 31:a året i rad. 

Pelle Lundborg föregås av en lång rad framstående kustsvenskar som mottagit den prestigefyllda utmärkelsen, men i ett hänseende har han fått uppleva något nytt. Han är nämligen den första pristagaren som intervjuats utan att veta om i förväg att han korats till utmärkelsen. Ögonblicket när han fick beskedet fångades i det inslag i SK-tv som publicerats i samband med att vinternumret av tidningen SK kom ut, där valet av Pelle Lundborg som årets pristagare förkunnas.

Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2022 kommer att överräckas till Pelle Lundborg i samband med Luciafirandet på Svenska skolan i Fuengirola, som hålls 13 december. Förutom ett diplom inkluderar priset en check på 600 euro. Dessa medel har Pelle Lundborg bestämt ska skänkas till Triple A, som tar hand om övergivna hundar och andra djur i Marbella med omnejd.
– De gör ett fantastiskt jobb och förtjänar allt stöd. Vi har adopterat flera djur och har för tillfället fyra rescuehundar och fem katter på gården, betonar Pelle.

Motivering: Pelle Lundborg utses till Årets Svensk på Costa del Sol 2022 för sitt brinnande engagemang för miljön och för det sätt på vilket han delar med sig av sin passion för den andalusiska landsbygden med andra nordbor. Som grundare av Finca Solmark har han likaså i spanjorers ögon förvandlats till en en svensk förebild som aktivt satsar på ett spanskt område som lider effekterna av utflyttningen.

Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol delas ut varje år sedan 1992 av tidningen Sydkusten. Det är det mest prestigefyllda priset inom svenskkolonin och delas ut till en person eller grupp av personer som befinns ha gjort något signifikativt för svenskkolonin och/eller för svenskarnas integration på Costa del Sol. Tidningens läsare får föreslå kandidater och juryn består av ledningen för Sydkusten.

SK-tv:


            [ingress] => Entreprenören Pelle Lundborg genomgick en livskris kring 2016, när han drabbades av hälsoproblem som bland annat krävde långvarig sjukhusvistelse. Det blev för honom en väckarklocka. Pelle valde att söka ett mer harmoniskt liv genom att köpa en gammal lantgård, men hans drivkraft gjorde att han snart kom att storsatsa på sin andalusiska gård, som han döpte till Finca Solmark. Där odlar han nu framför allt avokado och tar emot besökare regelbundet, de flesta nordbor. Pelle Lundborgs engagemang för lantbruket och miljön har förvandlat honom till något av en förebild för många andra som älskar Andalusien och har gjort honom förtjänt av Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol 2022.
            [headline] => Livsfilosofi som ger frukt
            [page] => 0
            [modified] => 20221204162836
            [created] => 20221104122409
            [publishStart] => 20221205070000
            [publishStop] => 20230503132459
            [fullArticle] => Livsfilosofi som ger frukt Entreprenören Pelle Lundborg genomgick en livskris kring 2016, när han drabbades av hälsoproblem som bland annat krävde långvarig sjukhusvistelse. Det blev för honom en väckarklocka. Pelle valde att söka ett mer harmoniskt liv genom att köpa en gammal lantgård, men hans drivkraft gjorde att han snart kom att storsatsa på sin andalusiska gård, som han döpte till Finca Solmark. Där odlar han nu framför allt avokado och tar emot besökare regelbundet, de flesta nordbor. Pelle Lundborgs engagemang för lantbruket och miljön har förvandlat honom till något av en förebild för många andra som älskar Andalusien och har gjort honom förtjänt av Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol 2022. I byn Carratraca går han kort och gott under smeknamnet ”El sueco”, det vill säga svensken. Det är i denna utflyttningskommun i Málagaprovinsen, drygt en halvtimme från kusten, som Pelle Lundborg grundat Finca Solmark. Han gjorde det 2018 och långt ifrån att nöja sig med de omkring 800 olivträd som redan fanns på tomten såg han till att riva upp de gamla och slitna citrusträden och istället plantera närmare 4.500 avokadoträd. Våren 2022 hade gården sin första egna skörd och genom att plantera fem olika sorters avokado kommer de kunna skörda mogna frukter i princip året om.
– Vi exporterar det mesta till mina hemtrakter i Linköping. I början packade vi färdigt alla beställda lådor innan det gick iväg, men nu sker det vid ankomst där min egen familj tar hand om leveranserna, berättar Pelle när Sydkusten kommer på besök.

Våren 2019 blev Finca Solmarks första export av avokado till Sverige mycket uppmärksammad. Anledningen var att Pelle Lundborg ville att den skulle vara så miljövänlig som möjligt. Det var inte bara fråga om ekologiska frukter som han införskaffat från en annan gård, utan han körde själv transporten, ungefär 200 kilo, till Linköping i sin eldrivna Tesla. På så vis kunde avokadon nå kunderna i Mellansverige med noll avtryck på miljön.

Det har tagit fyra år för Pelles egna avokadoträd att ge tillräckligt med frukt för att kunna marknadsföras, men han har haft kommers nästan från dag ett. Dels producerar han sin egen ekologiska olivolja från träden som bär oliver av typen Picual och dels köper han in diverse frukter och honung från lokala producenter i området, som han säljer vidare. 
– Jag marknadsför mina produkter via internet och de levereras till kunder i Sverige i fina presentlådor. Jag vill att det ska kännas lite som julafton när beställningen anländer, förklarar han.

Finca Solmark är en relativt liten gård på 16 hektar med begränsad produktion och för Pelle är det nästan mer en hobby och en passion, än en vinstgivande verksamhet. Med en bakgrund i IT-spelbranschen, där han bland annat varit med och grundat det börsnoterade dataspelsföretaget Embracer Group, har Pelle en solid ekonomi som tillåter att han kan experimentera med olika verksamheter. Han har de senaste åren köpt fler markområden i Carratraca, bland annat inne i byn där han vill bygga ett lanthotell med en restaurang som serverar uteslutande färska och lokala råvaror.
– Allt går relativt långsamt här och det är många tillstånd som behövs, men vi lyckas få saker och ting gjorda lite i taget.

Till sin hjälp har Pelle sin spanska svåger Manuel Arroyo, som är en erfaren trädgårdsmästare. Han har bland annat arbetat på en av Spaniens mest kända privata gårdar San Javier i Churriana, liksom i botaniska trädgården La Concepción i Málaga. Det är han som lyckas förverkliga Pelles många idéer som odlare, som ofta är innovativa och ibland på gränsen till omöjliga.
– Det var många som menade att det inte går att odla avokado i dessa trakter, men jag tycker nog att det har gått ganska bra, konstaterar Pelle stolt.

Pelle Lundborg lägger verkligen ner sin själ i allt han gör och han värnar starkt om miljön. Stora solpaneler vittnar om att energin på gården är grön och de planerar också att införskaffa en eldriven traktor. Finca Solmark är dessutom en ekologisk gård som i många bemärkelser går betydligt längre i detta syfte, än vad bestämmelserna kräver. Bland annat verkar de för att naturen ska få agera på ett så naturligt sätt som möjligt. Ett exempel är att när de flesta andra gårdar brukar kemikalier och gifter för att hålla borta ogräs och skadedjur lockas naturliga medhjälpare till Pelles gård. Utplacerade stolpar underlättar för rovfåglar att ligga på lur och hålla nere beståndet av exempelvis sorkar eller gräshoppor. Biodlingar främjar pollineringen och ger dessutom honung.
– Våra avokadoträd är dessutom ekologiska från att de planteras som små skott. Det är kanske inte det mest effektiva alternativet, men så som jag vill ha det.

Odlingarna i Málagaprovinsen av avokado och andra tropiska frukter som mango, har varit föremål för kontrovers de senaste åren. Detta på grund av att de kräver stora mängder vatten, vilket allt mer är en bristvara. Pelle menar att det går att spara betydligt på vattenförbrukningen.
– Problemet är att vattnet varit så billigt att man slösat med det. Här på gården har vi med olika metoder lyckats få ner vattenbehovet till 400 liter per kilo avokado, vilket är extremt lågt i jämförelse med andra gårdar.

En av de metoder som Pelle syftar på är stora plastmattor som täcker marken vid trädens stammar. Mattorna förebygger avdunstning och dessutom är det svårare för ogräs att tränga upp. Genom att vattna enbart på kvällen och bruka sensorer som mäter markfuktigheten ser de också till att inte bruka mer vatten än nödvändigt.

Många skandinaver har lärt känna Finca Solmark de senaste åren. Gården har bland annat ordnat så att man kan bli fadder åt konkreta olivträd och mot en årsavgift får bidragsgivaren bland annat en garanterad kvot jungfruolja. Flera gånger har Pelle arrangerat temadagar, där faddrar får komma på besök, uppleva olivskörden och se hur framställningen av olivolja går till. Vid flera tillfällen har den svenske vin- och olivexperten Johan Blanche deltagit och informerat.

Nästan varje vecka tar Pelle Lundborg emot besökare på gården, allt från enskilda privatpersoner till mindre grupper. Dessutom arrangerar Finca Solmark öppet hus med jämna mellanrum, där majoriteten av besökarna är nordbor.
– Jag älskar att träffa människor och frågorna jag får varierar stort, beroende på deras bakgrund. Det kan vara allt från vatteningenjörer som frågar om våra bevattningssystem till personer som gillar att laga mat och visar intresse för olika produkter och recept.

Pelle Lundborg har en passion för Spanien och Andalusien, men även för sitt hemland Sverige. Den som besöker Finca Solmark möts av den spanska och svenska flaggan på samma stång och botten på gårdens simbassäng pryds av den blågula flaggan. Här blir man bjuden på såväl pepparkakor och kanelbullar som olivolja och honung från trakten.
– Jag tycker att det svenska och spanska kynnet passar väldigt bra tillsammans, säger Pelle, som funnit sin egen balans mellan de två kulturerna. 

Själv pendlar han regelbundet mellan bostaden i Mijas-Costa och gården en knapp timme bort.
– Jag har inte flyttat ut hit men det finns en ro här på landet som vi inte har på kusten.

Carratraca har knappt 700 invånare och är en av de kommuner i Málagaprovinsen där befolkningssiffran sjunker som snabbast. Medelåldern ligger gott över 50 år och de familjer som får barn flyttar som regel till angränsande kommuner som Pizarra eller Cártama, som har ett bättre utbud för de mindre. Pelle Lundborg har dock visat att även denna typ av utflyttningsområde kan ha framtiden för sig, speciellt om det kan locka en del av de många utlänningar som för det mesta väljer att slå sig ner vid kustbandet.

Pelle Lundborg har genom sin satsning och sitt nytänkande blivit uppmärksammad av spansk press, som återger hur en svensk i 45-årsåldern gjuter nytt liv i Carratraca. Sedan han startade Finca Solmark har fler utlänningar fått upp ögonen för området och skaffat hus här. 

Fler lär de bli, i takt med att Pelle Lundborg bidrar till att allt fler upptäcker det paradis som döljer sig bara en liten bit bort från Medelhavskusten. Men redan nu finner både många av Sydkustens läsare liksom juryn att han är förtjänt av Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol, som delas ut för 31:a året i rad. 

Pelle Lundborg föregås av en lång rad framstående kustsvenskar som mottagit den prestigefyllda utmärkelsen, men i ett hänseende har han fått uppleva något nytt. Han är nämligen den första pristagaren som intervjuats utan att veta om i förväg att han korats till utmärkelsen. Ögonblicket när han fick beskedet fångades i det inslag i SK-tv som publicerats i samband med att vinternumret av tidningen SK kom ut, där valet av Pelle Lundborg som årets pristagare förkunnas.

Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2022 kommer att överräckas till Pelle Lundborg i samband med Luciafirandet på Svenska skolan i Fuengirola, som hålls 13 december. Förutom ett diplom inkluderar priset en check på 600 euro. Dessa medel har Pelle Lundborg bestämt ska skänkas till Triple A, som tar hand om övergivna hundar och andra djur i Marbella med omnejd.
– De gör ett fantastiskt jobb och förtjänar allt stöd. Vi har adopterat flera djur och har för tillfället fyra rescuehundar och fem katter på gården, betonar Pelle.

Motivering: Pelle Lundborg utses till Årets Svensk på Costa del Sol 2022 för sitt brinnande engagemang för miljön och för det sätt på vilket han delar med sig av sin passion för den andalusiska landsbygden med andra nordbor. Som grundare av Finca Solmark har han likaså i spanjorers ögon förvandlats till en en svensk förebild som aktivt satsar på ett spanskt område som lider effekterna av utflyttningen.

Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol delas ut varje år sedan 1992 av tidningen Sydkusten. Det är det mest prestigefyllda priset inom svenskkolonin och delas ut till en person eller grupp av personer som befinns ha gjort något signifikativt för svenskkolonin och/eller för svenskarnas integration på Costa del Sol. Tidningens läsare får föreslå kandidater och juryn består av ledningen för Sydkusten.

SK-tv:

 För fyra år sedan köpte Pelle Lundborg en lantgård vid Carratraca där han planterade 4.500 avokadoträd. I våras hade Pelle sin första skörd och snart ger gården frukt året om. I princip varje vecka tar Pelle Lundborg emot privatpersoner och grupper som vill lära känna Finca Solmark och han arrangerar även regelbundet evenemang som Öppet hus. Finca Solmark säljer ekologiska produkter från en rad gårdar i Málagaprovinsens inland. Pelle Lundborg erhåller Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol 2022. Finca Solmark är mest en passion och hobbyverksamhet för Pelle, som älskar att träffa olika människor och främja lantturism. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [3] => Array
        (
            [id] => 34298
            [sectionId] => 32
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Solen gassar från en klarblå himmel när Britten Emme tar emot Sydkustens utsända vid sitt hem, som ligger idylliskt på landet med utsikt över byn Monda. Det är mitten på november, men temperaturen redan så här på förmiddagen överstiger 25 grader och Britten har klätt upp sig för tillfället. Hon vet att det ska bli både fotografering och videointervju och är välfrisserad samt elegant i vit byxdräkt med egensydd blus. Hon har kommit ut på gatan för att vi lättare ska finna fram i hennes lilla bostadsområde, som omgärdas av vackra berg och olivlundar.

I den ljusa och vackra treplansvillan är tre tallrikar med hemlagad sockerkaka och bär redan framställda. Britten insisterar på att vi ska börja med att fika och det blir på hennes terrass, där solen är så stark att vi får kisa med ögonen medan vi njuter av kakan och kaffet.
– Bättre än så här kan man inte ha det, konstaterar Britten Emme nöjt samtidigt som hon pekar mot Monda. 

Här bor hon sedan 20 år och trivs som fisken i vattnet. Hon är omgärdad av natur och har trevliga, omtänksamma grannar. Med sin bil är hon snabbt nere i Marbella på kusten, liksom i Fuengirola om hon kör via Coín.
– Jag undviker däremot att köra när det är mörkt, då synen inte är riktigt vad den brukade vara. 

Britten har passerat 80-årsstrecket, men trivs med att bo själv och vill leva minst 20 år till. Hon gillar att ha kontroll och har funderat både på hur hon kan anpassa bostaden om hon skulle behöva hemhjälp liksom var och hur hennes begravning ska gå till.
– Vi har en underbar uteplats här i området med palmer som ser ut som en katedral och då jag är äldst av alla har jag informerat mina grannar om att jag vill att de ska hålla fina tal om mig där. Sedan ska de åka upp till slottet i Monda och ha en trevlig efterfest tillsammans.

Det låter kanske som om Britten Emme planerar för slutet, men så ligger det verkligen inte till. Visserligen höll hon för tre år sedan sin ”Grande Finale” med en modevisning i Casa Rosada i Nueva Andalucía, men det blev minsann en uppföljning i år.
– Det var en engångsföreteelse. Jag har ju hållit hundratals modevisningar i mitt liv och när jag blev ombedd att hålla en i samband SWEA Marbellas 30-årsjubileum kunde jag inte säga nej.

Annars är Britten inte så mycket för comebacks. Då hon en gång i tiden sytt kläder för ABBA, när de fortfarande kallade sig ”Festfolket”, kommer vi in på deras överraskande nya skiva. Men det visar sig att Britten tycker att de kunde ha låtit bli och nöjt sig med allt de redan åstadkommit.

Britten Emme är en dam med bestämda uppfattningar. Det är något hon är medveten om och som har gjort att hon i perioder kanske inte varit fullt så populär.
– Vi kan gott säga att jag har svårt att hålla mig i bakgrunden och vara tyst. Men även om jag ibland kanske kan vara väldigt bestämd så hoppas jag folk förstår att jag menar väl.

Huset i Monda är hennes fristad. Britten har många vänner och ett stort nätverk, men säger att hennes sociala kvot ganska snabbt uttöms och då behöver hon kunna dra sig tillbaka. Det gör att en del av evenemangen som arrangeras av SWEA Marbella i dagsläget inte passar henne.
– Då jag kör själv undviker jag evenemang på kvällen, liksom heldagsutflykter som jag finner tröttsamma. Men den nuvarande styrelsen på SWEA Marbella är väldigt ambitiösa och gör ett fantastiskt jobb, menar Britten.

Hon har varit med och dragit i trådarna i hela sitt liv. Det var hennes förtjänst att det bildades en lokalförening inom SWEA 1990.
– I slutet på 1980-talet arrangerade jag en mängd modevisningar i södra Sverige och på ett av dem, i ett skånskt slott, närvarade SWEA:s grundare Agneta Nilsson. Hon bodde själv i Los Angeles och bjöd in mig att hålla visningar på flera platser i USA. Jag tackade ja på stående fot.

Britten blev så betagen av den vänskap och solidaritet som hon fann inom SWEA att hon gick med i lokalföreningen i Malmö och även hamnade i styrelsen. Hon hade samtidigt börjat drömma och att flytta utomlands och modevisningarna i USA öppnade en möjlighet för henne att etablera sig där.
– Jag ville dock inte bo för långt från min son, som då studerade på Chalmers, så jag valde Spanien istället.

Strax före flytten var Britten på en tillställning i Göteborg, där hon lärde känna Ingrid Nordström som redan bodde på Costa del Sol. Där och då bestämde de att bilda SWEA Marbella så snart Britten flyttade ned. Så blev det och Inger Nordström blev lokalavdelningens första ordförande.
– Få här på kusten hade ens hört talas om SWEA, som då funnits i tio år, men intresset blev snabbt stort, berättar Britten.

SWEA Marbella firade i oktober sitt 30-årsjubileum, något försenat på grund av pandemin. Mycket har hänt genom åren och som i de flesta föreningar på kusten ha det stundtals stormat.
– Ja, det har verkligen varit upp och ned. Ibland har man varit inne i värmen och ibland ute i kylan, konstaterar Britten, som dock menar att det övervägande varit positivt. Hon nämner eldsjälar inom föreningen som Maud Axtelius, liksom Rose-Marie Wiberg som mottog utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2011.

Under några år fanns även SWEA Málaga, som Britten också var med och startade och där hon ingick i styrelsen.
– De arrangerade många trevliga evenemang, men det visade sig svårt i längden att finna personer som var villiga att fylla ansvarsposterna, så den lokalföreningen fick slutligen läggas ned, förklarar Britten.

Sitt första hem i Spanien hade Britten i Aloha Pueblo. Det visade sig dock med tiden vara för litet för hennes syverksamhet. Efter tio år fick hon tillfälle att hyra en desto större bostad, en lyxvilla på 600 kvadratmeter nära Centro Plaza, som var till försäljning. Där hade Britten gott om utrymme och kunde hålla modevisningar utomhus vid poolen.
– Jag fick hyra där i två år tills huset såldes. Köparen visade sig vara Marbellas dåvarande borgmästare Julián Muñoz, som kom att bo där med sångerskan Isabel Pantoja, avslöjar Britten.

Att hon därefter hamnade i Monda tillskriver Britten högre makter, ”kalla de änglar eller vad du vill”. Av en slump fick hon syn i ett mäklarfönster på ett område som höll på att byggas utanför byn. Hon åkte upp till Monda en måndag och allt kändes så rätt att hon skrev under köpehandlingarna på torsdagen. Då bygget fortfarande pågick kunde hon påverka planlösningen.
– Jag sa till arkitekten att riva alla icke bärande väggar och minska antalet dörrar till ett minimum.

Trots att hon pensionerat sig som modeskapare är Britten fortfarande i högsta grad aktiv som arrangör av sociala sammankomster. Hon startade för snart fyra år sedan ”Mat & Prat”, där svenskar samlas varje onsdag för att äta lunch på Miadel, i Nueva Andalucía. Det är öppet för både damer och herrar, även om de än så länge till största delen är kvinnor.
– Vi har väldigt trevligt och försöker ha ett tema för varje träff, med någon som har något intressant att berätta.

I mer än 30 år har Britten Emme utövat ett ovärderligt nätverksarbete på Costa del Sol och för detta mottar hon Sydkustens prestigefyllda utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol. Normalt överlämnas priset i december, men för att uppmärksamma Britten på bästa sätt kommer ceremonin denna gång att hållas i samband med SWEA Marbellas årsmöte, som hålls 10 februari 2022.

Förutom ett diplom består priset av en check på 600 euro. Britten Emme har redan bestämt sig för vad hon ska göra för pengarna.
– Jag vet att en del brukar skänka dem till välgörenhet, men jag har tänkt ordna ett party som tack till många som utför välgörenhet åt mig.

Britten syftar på medlemmar i Club Nórdico Cultural, som regelbundet förser henne med böcker.
– De har det bästa sortimentet av svenska böcker på kusten och är så vänliga med att leverera regelbundet till mig, förklarar hon.

Det vankas alltså stor fest inom kort, men deltagarna bör vara beredda på att värdinnan kanske bryter upp tidigt, medan stämningen fortfarande är på topp. Det är i så fall ingen fara på taket, utan bara att Britten Emmes sociala kvot fyllts. Den enda konsekvensen blir att hon tar bilen tillbaka till sin fristad i Monda.

Motivering:

Britten Emme erhåller utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2021 för sitt ovärdeliga nätverksarbete på Costa del Sol under mer än 30 års tid. Britten är en av grundarna av SWEA Marbella och hon har haft en nyckelroll i föreningen, med bland annat sina regelbundna modevisningar.

Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol delas ut varje år sedan 1992 av tidningen Sydkusten. Det är det mest prestigefyllda priset inom svenskkolonin och delas ut till en person eller grupp av personer som befinns ha gjort något signifikativt för svenskkolonin och/eller för svenskarnas integration på Costa del Sol.

Se video:


            [ingress] => Mottagaren av utmärkelsen Årets svensk på Costa del Sol 2021 är Britten Emme, en av grundarna av SWEA Marbella och aktuell för priset sedan många år. Britten tror själv på högre makter som styr saker och ting och det är nog dessa som ordnat så att just hon blivit den som mottar Sydkustens utmärkelse för 30:e gången, samma år som SWEA Marbella firat sitt 30-årsjubileum.
– Jag har varit med om mycket fantastiskt i mitt liv, men detta är ändå det största av allt, säger en märkbart tagen Britten Emme.
            [headline] => Britten Emmes stora jubelår
            [page] => 0
            [modified] => 20211128075933
            [created] => 20211116173907
            [publishStart] => 20211129070000
            [publishStop] => 20220515183959
            [fullArticle] => Britten Emmes stora jubelår Mottagaren av utmärkelsen Årets svensk på Costa del Sol 2021 är Britten Emme, en av grundarna av SWEA Marbella och aktuell för priset sedan många år. Britten tror själv på högre makter som styr saker och ting och det är nog dessa som ordnat så att just hon blivit den som mottar Sydkustens utmärkelse för 30:e gången, samma år som SWEA Marbella firat sitt 30-årsjubileum.
– Jag har varit med om mycket fantastiskt i mitt liv, men detta är ändå det största av allt, säger en märkbart tagen Britten Emme. Solen gassar från en klarblå himmel när Britten Emme tar emot Sydkustens utsända vid sitt hem, som ligger idylliskt på landet med utsikt över byn Monda. Det är mitten på november, men temperaturen redan så här på förmiddagen överstiger 25 grader och Britten har klätt upp sig för tillfället. Hon vet att det ska bli både fotografering och videointervju och är välfrisserad samt elegant i vit byxdräkt med egensydd blus. Hon har kommit ut på gatan för att vi lättare ska finna fram i hennes lilla bostadsområde, som omgärdas av vackra berg och olivlundar.

I den ljusa och vackra treplansvillan är tre tallrikar med hemlagad sockerkaka och bär redan framställda. Britten insisterar på att vi ska börja med att fika och det blir på hennes terrass, där solen är så stark att vi får kisa med ögonen medan vi njuter av kakan och kaffet.
– Bättre än så här kan man inte ha det, konstaterar Britten Emme nöjt samtidigt som hon pekar mot Monda. 

Här bor hon sedan 20 år och trivs som fisken i vattnet. Hon är omgärdad av natur och har trevliga, omtänksamma grannar. Med sin bil är hon snabbt nere i Marbella på kusten, liksom i Fuengirola om hon kör via Coín.
– Jag undviker däremot att köra när det är mörkt, då synen inte är riktigt vad den brukade vara. 

Britten har passerat 80-årsstrecket, men trivs med att bo själv och vill leva minst 20 år till. Hon gillar att ha kontroll och har funderat både på hur hon kan anpassa bostaden om hon skulle behöva hemhjälp liksom var och hur hennes begravning ska gå till.
– Vi har en underbar uteplats här i området med palmer som ser ut som en katedral och då jag är äldst av alla har jag informerat mina grannar om att jag vill att de ska hålla fina tal om mig där. Sedan ska de åka upp till slottet i Monda och ha en trevlig efterfest tillsammans.

Det låter kanske som om Britten Emme planerar för slutet, men så ligger det verkligen inte till. Visserligen höll hon för tre år sedan sin ”Grande Finale” med en modevisning i Casa Rosada i Nueva Andalucía, men det blev minsann en uppföljning i år.
– Det var en engångsföreteelse. Jag har ju hållit hundratals modevisningar i mitt liv och när jag blev ombedd att hålla en i samband SWEA Marbellas 30-årsjubileum kunde jag inte säga nej.

Annars är Britten inte så mycket för comebacks. Då hon en gång i tiden sytt kläder för ABBA, när de fortfarande kallade sig ”Festfolket”, kommer vi in på deras överraskande nya skiva. Men det visar sig att Britten tycker att de kunde ha låtit bli och nöjt sig med allt de redan åstadkommit.

Britten Emme är en dam med bestämda uppfattningar. Det är något hon är medveten om och som har gjort att hon i perioder kanske inte varit fullt så populär.
– Vi kan gott säga att jag har svårt att hålla mig i bakgrunden och vara tyst. Men även om jag ibland kanske kan vara väldigt bestämd så hoppas jag folk förstår att jag menar väl.

Huset i Monda är hennes fristad. Britten har många vänner och ett stort nätverk, men säger att hennes sociala kvot ganska snabbt uttöms och då behöver hon kunna dra sig tillbaka. Det gör att en del av evenemangen som arrangeras av SWEA Marbella i dagsläget inte passar henne.
– Då jag kör själv undviker jag evenemang på kvällen, liksom heldagsutflykter som jag finner tröttsamma. Men den nuvarande styrelsen på SWEA Marbella är väldigt ambitiösa och gör ett fantastiskt jobb, menar Britten.

Hon har varit med och dragit i trådarna i hela sitt liv. Det var hennes förtjänst att det bildades en lokalförening inom SWEA 1990.
– I slutet på 1980-talet arrangerade jag en mängd modevisningar i södra Sverige och på ett av dem, i ett skånskt slott, närvarade SWEA:s grundare Agneta Nilsson. Hon bodde själv i Los Angeles och bjöd in mig att hålla visningar på flera platser i USA. Jag tackade ja på stående fot.

Britten blev så betagen av den vänskap och solidaritet som hon fann inom SWEA att hon gick med i lokalföreningen i Malmö och även hamnade i styrelsen. Hon hade samtidigt börjat drömma och att flytta utomlands och modevisningarna i USA öppnade en möjlighet för henne att etablera sig där.
– Jag ville dock inte bo för långt från min son, som då studerade på Chalmers, så jag valde Spanien istället.

Strax före flytten var Britten på en tillställning i Göteborg, där hon lärde känna Ingrid Nordström som redan bodde på Costa del Sol. Där och då bestämde de att bilda SWEA Marbella så snart Britten flyttade ned. Så blev det och Inger Nordström blev lokalavdelningens första ordförande.
– Få här på kusten hade ens hört talas om SWEA, som då funnits i tio år, men intresset blev snabbt stort, berättar Britten.

SWEA Marbella firade i oktober sitt 30-årsjubileum, något försenat på grund av pandemin. Mycket har hänt genom åren och som i de flesta föreningar på kusten ha det stundtals stormat.
– Ja, det har verkligen varit upp och ned. Ibland har man varit inne i värmen och ibland ute i kylan, konstaterar Britten, som dock menar att det övervägande varit positivt. Hon nämner eldsjälar inom föreningen som Maud Axtelius, liksom Rose-Marie Wiberg som mottog utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2011.

Under några år fanns även SWEA Málaga, som Britten också var med och startade och där hon ingick i styrelsen.
– De arrangerade många trevliga evenemang, men det visade sig svårt i längden att finna personer som var villiga att fylla ansvarsposterna, så den lokalföreningen fick slutligen läggas ned, förklarar Britten.

Sitt första hem i Spanien hade Britten i Aloha Pueblo. Det visade sig dock med tiden vara för litet för hennes syverksamhet. Efter tio år fick hon tillfälle att hyra en desto större bostad, en lyxvilla på 600 kvadratmeter nära Centro Plaza, som var till försäljning. Där hade Britten gott om utrymme och kunde hålla modevisningar utomhus vid poolen.
– Jag fick hyra där i två år tills huset såldes. Köparen visade sig vara Marbellas dåvarande borgmästare Julián Muñoz, som kom att bo där med sångerskan Isabel Pantoja, avslöjar Britten.

Att hon därefter hamnade i Monda tillskriver Britten högre makter, ”kalla de änglar eller vad du vill”. Av en slump fick hon syn i ett mäklarfönster på ett område som höll på att byggas utanför byn. Hon åkte upp till Monda en måndag och allt kändes så rätt att hon skrev under köpehandlingarna på torsdagen. Då bygget fortfarande pågick kunde hon påverka planlösningen.
– Jag sa till arkitekten att riva alla icke bärande väggar och minska antalet dörrar till ett minimum.

Trots att hon pensionerat sig som modeskapare är Britten fortfarande i högsta grad aktiv som arrangör av sociala sammankomster. Hon startade för snart fyra år sedan ”Mat & Prat”, där svenskar samlas varje onsdag för att äta lunch på Miadel, i Nueva Andalucía. Det är öppet för både damer och herrar, även om de än så länge till största delen är kvinnor.
– Vi har väldigt trevligt och försöker ha ett tema för varje träff, med någon som har något intressant att berätta.

I mer än 30 år har Britten Emme utövat ett ovärderligt nätverksarbete på Costa del Sol och för detta mottar hon Sydkustens prestigefyllda utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol. Normalt överlämnas priset i december, men för att uppmärksamma Britten på bästa sätt kommer ceremonin denna gång att hållas i samband med SWEA Marbellas årsmöte, som hålls 10 februari 2022.

Förutom ett diplom består priset av en check på 600 euro. Britten Emme har redan bestämt sig för vad hon ska göra för pengarna.
– Jag vet att en del brukar skänka dem till välgörenhet, men jag har tänkt ordna ett party som tack till många som utför välgörenhet åt mig.

Britten syftar på medlemmar i Club Nórdico Cultural, som regelbundet förser henne med böcker.
– De har det bästa sortimentet av svenska böcker på kusten och är så vänliga med att leverera regelbundet till mig, förklarar hon.

Det vankas alltså stor fest inom kort, men deltagarna bör vara beredda på att värdinnan kanske bryter upp tidigt, medan stämningen fortfarande är på topp. Det är i så fall ingen fara på taket, utan bara att Britten Emmes sociala kvot fyllts. Den enda konsekvensen blir att hon tar bilen tillbaka till sin fristad i Monda.

Motivering:

Britten Emme erhåller utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2021 för sitt ovärdeliga nätverksarbete på Costa del Sol under mer än 30 års tid. Britten är en av grundarna av SWEA Marbella och hon har haft en nyckelroll i föreningen, med bland annat sina regelbundna modevisningar.

Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol delas ut varje år sedan 1992 av tidningen Sydkusten. Det är det mest prestigefyllda priset inom svenskkolonin och delas ut till en person eller grupp av personer som befinns ha gjort något signifikativt för svenskkolonin och/eller för svenskarnas integration på Costa del Sol.

Se video:

 Britten Emme har sedan 20 år sin tillflyktsort i Monda. Här kan hon dra sig tillbaka när det blir för mycket socialt liv, något som hon trots allt själv skapar till stor del. I år har Britten Emme firats dubbelt. Först med hedersdiplom vid SWEA Marbellas 30-årsjubileum och nu med utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol. På bilden med föreningens nuvarande ordförande Monica Tinggård. Foto: SWEA SWEA Marbellas historia kan inte beskrivas utan Britten Emme, som inte bara var med och grundade lokalavdelningen utan som dessutom är den enda varit medlem under alla år. Här på 25-årsjubiléet. För två år sedan höll Britten sin ”Grande finale”, efter hundratals modevisningar. Men i år blev det ett ändå ”da capo”. Jämte modevisningarna har SWEA Marbella arrangerat många hattparader. Här är Britten nedan, andra från vänster. Foto: SWEA I hela sitt liv har Britten sytt och arrangerat modevisningar. Brittens modevisningar har hållits på allehanda platser, både inomhus och utomhus och alltid med lokala mannekänger. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [4] => Array
        (
            [id] => 30293
            [sectionId] => 32
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Det var för Sydkustens redaktion en självklarhet att årets utmärkelse skulle ha någon relation till den värsta pandemin på mer än ett sekel. Efter att ha studerat de många förslag på kandidater som presenterats av er läsare, insåg vi att det inte vore rättvist att välja en enda person, framför de andra. Det är så många som visat solidaritet och som som ställt upp för sina medmänniskor. Men vi finner också att den individuella uppoffringen som gjorts av tusentals spanienvenskar förtjänar vår utmärkelse. 

Årets Svensk 2020 är sålunda ett kollektivt pris, som omfattar hela svenskkolonin. Den stora enkät som Sydkusten genomförde efter vårens karantän och som hade nära tusen svar, visade hur den breda majoriteten fick sin tillvaro helt kullkastad. De flesta antog dock utmaningen med ansvar och i många fall också i positiv anda, förvissade om att uppoffringen var meningsfull. Många har haft det svårt, en del ekonomiskt och ännu fler rent psykiskt. Några har varit helt ensamma i karantänen och andra kanske har haft sällskap, men har ändå under många månader varit separerade från barn, barnbarn, föräldrar, far- och morföräldrar liksom nära vänner. 

Sedan har vi alla dessa vardagshjältar. Personer som inte bara ser efter sig själva, utan även sin nästa. Allt från individer som hjälper sin granne med vardagsärenden till grupper som organiserar sig för att bland annat leverera mat hem till personer i riskgrupper. Även livsmedelsbutiker och krögare levererar till dörren, oftast utan extra kostnad. 

Om man läser resultatet av Sydkustens enkät och inte minst de många personliga kommentarerna, går det att identifiera ett flertal kategorier som gjort er förtjänta av utmärkelsen Årets svensk i Spanien 2020:

Du som tagit svåra motgångar på bästa möjliga sätt:

”Lever på fakturerad inkomst och sparade pengar i nuläget. Inte orolig just nu, då vi minimerar utgifterna men om sommarens inkomster bortfaller helt så blir det tufft.” 

”Jag är väldigt känslig för vanliga låtar som jag aldrig är känslig för normalt, likaså tv:n om någon gråter, så gråter jag floder. Bara hårdrock funkar nu, det måste bero på vår situation och att vara helt ensam i det här. Nu är jag gladare för jag har hopp igen, i morgon 2/5 ska jag äntligen springa, och snart får vi komma ut mer.”

”Har varit mental träning, lite som meditation. Tror att vi alla har lärt oss mycket. Har talat och haft videosamtal med många spanska vänner och det har varit mycket omtanke och kärlek mellan människor. Känns som att folk generellt tagit det hela med lugn. Rädda liv har varit avgörande, sedan får allt annat stå åt sidan.” 

”Byggt mitt eget utegym på takterassen med vattenflaskor så jag kan träna de flesta muskelgrupper. Cyklar även ganska långt för att handla mat.”

Du som sett efter både sig själva och andra:

”Pluggar spanska för att göra något vettigt. Samlar in pengar till volontärer som sliter hårt. Bokat in tider på privat läkarklinik för egenvård.” 

”Att den känns för mig som det mest radikala och riktiga för att få bukt med situationen. Då vill man vara med och göra det man kan och är det bara att hålla sig i skinnet så är det ingen större uppoffring.” 

Du som gjort något bra av situationen:

”Väldigt bra sammanhållning. Det var bra innan, men nu har vi kommit ännu närmare varandra. Satt upp bestämda tider, då vi samlas för att äta, 15 och 21. Utvecklande och vi har försökt lära oss av detta. Uppskatta det enkla och grundläggande. Den första cykelturen idag (när det blev tillåtet att motionera) var magisk. Skall uppskatta det varje gång varje stund jag är ute. ”

”Jag har utövat yoga, lagat mycket mat och donat med olika projekt hemma, tex målat (väggar) och pysslat mycket med våra plantor ute på terrassen. Jag skriver också blogg och har fotat.” 

”Försöker nå 10.000 steg genom promenader runt i liten gemensam trädgård och prata i telefon.”

”Jag har lärt mig mycket om hur huset/vattensystemet, etc, fungerar.”

”Har försökt se till att utveckla mina egenskaper som kock. Låtsas som att jag driver en restaurang. Planera dagar i förväg och förbereda. Känns väldigt kul.”

”Vi har byggt saker som jag aldrig trodde jag skulle göra.”

”Jag lär mig att vara förälder tillsammans med en annan förälder. Intensivt lärande med två tvååriga tvillingar.”

”Jag har lärt mig stå på huvudet, jag har lärt mig klippa och sy om gamla kläder.”

”Har börjat måla. En gång i veckan har mina barn och jag konstvisning via FaceTime.”

Du som lidit och uthärdat, ofta i det tysta:

”Min dotter föddes under karantänen, det har nog varit värst för mig.”

”Jag har ingen inkomst och det tar tid att få sökt ersättning. Min man har blivit permitterad så nu är det dåligt med inkomster och hyra behöver betalas.” 

”ENSAM - relationen till mig själv har varit katastrof”.

”Jobbigt med mardrömmar om framtiden när man är helt hjälplös och inte vet alls vad som väntar framöver. Man känner sig otrygg i tryggheten.” 

”Sömnproblem och oro pga att jag ej vågat resa hem och utsätta mej och framförallt min fru som tillhör högre riskgrupp än mej för den smittorisk som det skulle innebära.”

”Ångest, oro, kan känna lite social fobi gro då jag aldrig går ut och min sambo sköter alla ärenden till affären då han har adhd och är mer i behov att få komma ut och röra på sig. Ikväll får man gå ut för första gången tillsammans och jag känner mig lite nervös (blandat med glädje såklart) just för att jag inte varit ute på länge, vilket för mig är konstigt då jag generellt är en ganska utåtriktad och social person.”

”Pratat, gråtit, promenerat runt inomhus och ute på altanen och på lilla trädgården.” 

”Ju längre tid desto mer panik för att inte ha det man är van vid. Saknade efter människor blir så påtaglig andras skratt och berättelser. Är svårt att motivera ett barn också, man blir hjälplös.”

”Aldrig mått så dåligt i hela mitt liv.”

”Värsta att vara ensam, instängd i min lilla studio. lever i vanliga fall ett aktivt liv, gymmar varje dag och att inte kunna träna som jag brukar har påverkat både mig och min kropp negativt.”

Du som vuxit och utvecklats som människor:

”Utan press och stress utifrån har vi släppt på att försöka kontrollera det vi inte har kontroll över. En nyttig och välgörande erfarenhet och ett viktigt steg till det inre välmående.” 

”Flyttade in med min flickvän precis innan krisen. Lärt oss mycket om varandra efter 24/7-umgänge hemma. En del ”negativa” sidor kom fram men har också kunnat hanteras eftersom vi varit tvingade att komma överens mer än vi ev. försökt göra med mer rörlighet. Överlag vuxit starkare tillsammans.” 

”Vi har vår egentid som den brukar men annorlunda under samma tak. Annars har vi våra vanliga rutiner med tvätt, städa och måltider. Ett positivt mindset från oss bägge och anpassa sig i pandemi-tiden.”

”Skulle säga att jag älskar min man lite mer efter dom här veckorna. Han är mindre stressad och vi älskar att göra saker tillsammans och nu har vi lagt tid tillsammans på att pussla, titta på tv och laga mat tillsammans. Vill dock tillägga att vi har haft ett bra förhållande innan också.” 

”Att släppa försöken att kontrollera det som är utanför sig själv leder till att man släpper på mycket ångest. Med den här erfarenheten har jag tagit viktiga steg framåt. Jag var deprimerad redan innan karantänen, lider av ptsd ifrån ett tidigare äktenskap där misshandel skedde dagligen i många år. Men jag mår bättre ute i den vackra naturen här så karantänen satte stopp för den "medicinen".”

”En besvärlig global tid i kris, har fokuserat hur bra jag egentligen har det. Trots sjukdomar i hela mitt liv så är min inställning viktig att se till, jag lägger energin på det som jag kan påverka, inte det andra då det suget energi.”

”Jag insåg redan första veckan att jag skulle gå igenom en period av tillväxt innan jag landade helt. Ett utmärkt tillfälle att utvecklas och lära mig mer om mig själv och fördjupa mig i kunskap i mer kunskap om inre välmående. Två av mina 3 syskon i Sverige var också sjuka från första veckan (1 är det fortfarande, om än nästan bra), vilket skapade en oro.” 

”Gilla läget är inte mitt favorituttryck men det vara bara att inse att såhär ser det ut nu. Slutade dessutom att läsa inlägg på nätet om hur alla gnäller om hur Spanien valt att hantera sin situation, nu ÄR detta inte Sverige och då får man acceptera hur det är. Rekreationstiden vi fått har ju gjort underverk också.”

”Att jag får spendera den på min favoritplats med de jag älskar mest. Det har fått mig att inse att jag hade kunnat leva i en liten hydda på stranden med min familj. Och jag hade älskat varje stund!”

”Tid till reflektion/eftertanke, fått vara lat!! Distansgemenskapen med grannarna kl. 20.00. Vänliga ord oss hundägare emellan vid korta promenader.”

”Jag har lärt mig av oavsett vad som händer runtomkring kan jag själv till viss del, kontrollera mitt inre. Sådan sak kanske man redan bör veta. Men det känns plötsligt mer sant.” 

”Är vanligtvis väldigt rastlös men hittat ett lugn inom mig. Även börjat med yoga som jag länge tänkt men inte tagit mig tid till.”

”Jag kommer känna mig ännu starkare som person och känslan som familj. Att vi har klarat av en tuff situation.”

Du som är optimist, trots allt:

”Det bästa har varit känslan av att man har bidragit till att göra något meningsfullt.”

”Att man utvecklar sig som människa. Man tänker på vad som är viktigt i livet. Man blir ännu mer ”klarsynt” och ”vi-känsla” både i hemmet och med hela det spanska samhället. Har upplevt många fina moment i hemmet och jag tror att individen utvecklas av allt som sker. Att hela tiden försöka se något positivt i det lilla. Har alltid varit positiv och min positivism har utvecklats ännu mer. Kanske blivit ännu mer kreativ.”

”Att slippa ta så mycket ansvar och att ständigt planera i månader i förväg, skönt att kunna ta dagen som den kommer, njuta av det lilla man har, ha mer tid att prata med familj, att ha mer tid för olika projekt som släpat efter, att odla sin egen mat!!! Helt enkelt, mindre stress.”

”Att jag har kunnat jobba hemma och fått spendera så mycket tid med familjen och hundarna. Att faktiskt se att man lyckas ta sig framåt och ha det bra tillsammans trots en på många vis påfrestande situation, både fysiskt och psykiskt, för alla i familjen. Att känna pirret och glädjen över att se ljuset i tunneln.”

”Jag hoppas att hela världen kommer att förbättras. Kommer fler att inse hur viktigt är att respektera varandra, att samarbeta i stället för kriga. Hoppas att det kommer läggas mer resurs för forskning i medicin och mindre för krigs utrustning.” 

”Man ser hur skört livet kan vara. Många av vänner klagar på tråkigheten. Jag säger, bättre uttråkad än död eller sjuk.”

”Jag är imponerad av att allt har fungerat så väl! Personligen har jag anpassat mig bra till karantän och restriktioner. Bara att gilla läget, tids nog kan vi leva som vanligt igen. Konsekvenser för ekonomin såklart.”

”Vi kommer vara fortsatt starka och framöver kommer det vara extra viktigt att stötta varandra! Ekonomin kommer självklart vara den största utmaningen, helt klart. Men vi ska fixa detta och kära Spanien har rest sig förr!”

”Jag kan faktiskt uppskatta det här avbrottet från ekorrhjulet. Jag har haft det bra med mig själv och hunnit tänka igenom en massa saker i stillheten. Kommer nog ur karantänen i mer balans och harmoni.” 

Du som känner tacksamhet:

”Jag har blivit mer tacksam och uppskattar t ex min makes kokkonst mera och tar inte fågelsången för given nu.”

”Musik och applåder och en stor gemenskap som jag känt mig delaktig i! Gracias!” 

…och du som även förmedlar din tacksamhet:

”Ni borde själva få utmärkelsen för det jobb ni gjort och gör under pandemin måste vara ovärderlig för de svenskar som är bosatta på kusten. Även en sån som jag som tillbringar semestern varje år där nere slår upp Sydkusten.es med lika stort intresse som Aftonbladet och NSD! Antar många kommer att nominera er, måste vara ohotad av någon annan, så var ej blyga utan utse er själva!”

”Utan er hade lockdown under pandemin varit outhärdligt. Därför vill jag att ni på Sydkusten skall utses till Årets Svensk.”

”Jag nominerar er, dvs Sydkusten till årets svensk. För ert fantastiska jobb under Corona-tiden och nedstängningen.”

"Jag föreslår till Årets svensk MATS BJÖRKMAN! Han har varit ovärderlig i sin dagliga vlogg under år 2020. Mycket informativt, intressant och trevligt framfört."

”Jag röstar på er, bröderna Björkman, för all information ni gav/gett/ger svenskar under pandemin.”

”Ja det är väl självklart att det är Mats Björkman som med medarbetare är årets svensk här!”

”Jag skulle vilja att du, Mats, fick den utnämningen i år för det fantastiska arbetet du gjort för alla svenskar på kusten med oförtröttlig, daglig uppdaterat information angående pandemin. Men det låter väl sig inte göras att ge till dig…”

Mycket riktigt så ger inte vi på Sydkusten utmärkelsen till oss själva. Det faktum dock att läsare anser att vi gjort oss förtjänta av priset är för oss ovärderligt, för det gör att utmärkelsen om möjligt blir än mer prestigemässig. Vem som helst kan instifta ett pris, men inte alla kvalificerar att nomineras till sin egen utmärkelse..!

Årets svensk i Spanien är ett pris som inkluderar en donation från Sydkusten på 600 euro. Svårigheten att slå ut prispengarna i jämna delar på alla årets pristagare har föranlett oss att istället skänka summan till cancerföreningen Cudeca, som gör ett ovärderligt arbete på Costa del Sol och som, liksom många andra föreningar, har det tufft just nu. För att stötta dem inkluderar årets utmärkelse dessutom följande appell:

Du som känner dig träffad av vår beskrivning av Årets Svensk i Spanien, är välkommen att bruka det diplom som medföljer på baksidan av decembernumret av tidningen SK, eller ladda ned och printa ut det. Skriv in ditt namn, rama in diplomet och häng det med stolthet på väggen. I utbyte så ber vi dig att du gör ett valfritt bidrag till någon spansk hjälporganisation som arbetar med att lindra effekterna av coronapandemin. Dela gärna i kommentarsfältet din solidariska handling, för att uppmuntra fler att följa ditt exempel.

Ladda ned ditt diplom här:
https://www.sydkusten.es/diplom2020.pdf

Du får även gärna att ta en bild av dig själv med ditt diplom och maila det till oss, så publicerar vi en samling på årets pristagare på vår hemsida. Maila fotot till Fira priset med en solidarisk gest
Ge ett bidrag till någon spansk hjälporganisation som arbetar med att motverka pandemins effekter. Här är en förteckning på organisationer som förtjänar allt stöd de kan få:

Cudeca
Erbjuder palliativ vård och stöd till både cancersjuka och deras familjer, längs hela Costa del Sol
https://www.cudeca.org/en/

Fuensocial
Organisation i Fuengirola för funktionshindrade personer.
http://www.fuensocial.es/es/

Aspandem
Organisation i Marbella för funktionshindrade personer.
http://www.aspandem.org

Los Ángeles Malagueños de la Noche
Organisation i Málaga som förser utsatta människor och familjer med mat och andra basvaror.
http://www.angelesdelanoche.org/en/

Triple A
Privat rescue center i Marbella för hundar, katter och andra djur.
https://www.tripleamarbella.org/en/

Adintre
Hjälper utsatta personer på Costa del Sol, både de med begränsade resurser och kvinnor utsatta för våld.
https://www.asociacionadintre.es

Cáritas
Kristen organisation som utför en mängd olika sociala tjänster.
https://www.caritas.es

Cruz Roja Málaga
Hjälp till alla typer av behövande.
http://www.cruzroja.es
            [ingress] => Pandemiåret 2020 skiljer sig från alla andra som någon av oss hittills upplevt. Det gör även Sydkustens utmärkelse i år, när den delas ut för 29:e gången. Mottagare är nämligen inte en enskild person eller förening, utan alla svenskar som utstått och som fortfarande genomlider konsekvenserna av pandemin. För första gången begränsas det ej heller till enbart Costa del Sol. Årets pris går till alla svenskar runt om i Spanien, gammal som ung, bofast som tillfälligt på plats, som uthärdar pandemin och restriktionerna på bästa möjliga sätt.
            [headline] => GRATTIS: Du är Årets Svensk 2020!
            [page] => 0
            [modified] => 20210819222854
            [created] => 20201030193359
            [publishStart] => 20201130070000
            [publishStop] => 20210428203359
            [fullArticle] => GRATTIS: Du är Årets Svensk 2020! Pandemiåret 2020 skiljer sig från alla andra som någon av oss hittills upplevt. Det gör även Sydkustens utmärkelse i år, när den delas ut för 29:e gången. Mottagare är nämligen inte en enskild person eller förening, utan alla svenskar som utstått och som fortfarande genomlider konsekvenserna av pandemin. För första gången begränsas det ej heller till enbart Costa del Sol. Årets pris går till alla svenskar runt om i Spanien, gammal som ung, bofast som tillfälligt på plats, som uthärdar pandemin och restriktionerna på bästa möjliga sätt. Det var för Sydkustens redaktion en självklarhet att årets utmärkelse skulle ha någon relation till den värsta pandemin på mer än ett sekel. Efter att ha studerat de många förslag på kandidater som presenterats av er läsare, insåg vi att det inte vore rättvist att välja en enda person, framför de andra. Det är så många som visat solidaritet och som som ställt upp för sina medmänniskor. Men vi finner också att den individuella uppoffringen som gjorts av tusentals spanienvenskar förtjänar vår utmärkelse. 

Årets Svensk 2020 är sålunda ett kollektivt pris, som omfattar hela svenskkolonin. Den stora enkät som Sydkusten genomförde efter vårens karantän och som hade nära tusen svar, visade hur den breda majoriteten fick sin tillvaro helt kullkastad. De flesta antog dock utmaningen med ansvar och i många fall också i positiv anda, förvissade om att uppoffringen var meningsfull. Många har haft det svårt, en del ekonomiskt och ännu fler rent psykiskt. Några har varit helt ensamma i karantänen och andra kanske har haft sällskap, men har ändå under många månader varit separerade från barn, barnbarn, föräldrar, far- och morföräldrar liksom nära vänner. 

Sedan har vi alla dessa vardagshjältar. Personer som inte bara ser efter sig själva, utan även sin nästa. Allt från individer som hjälper sin granne med vardagsärenden till grupper som organiserar sig för att bland annat leverera mat hem till personer i riskgrupper. Även livsmedelsbutiker och krögare levererar till dörren, oftast utan extra kostnad. 

Om man läser resultatet av Sydkustens enkät och inte minst de många personliga kommentarerna, går det att identifiera ett flertal kategorier som gjort er förtjänta av utmärkelsen Årets svensk i Spanien 2020:

Du som tagit svåra motgångar på bästa möjliga sätt:

”Lever på fakturerad inkomst och sparade pengar i nuläget. Inte orolig just nu, då vi minimerar utgifterna men om sommarens inkomster bortfaller helt så blir det tufft.” 

”Jag är väldigt känslig för vanliga låtar som jag aldrig är känslig för normalt, likaså tv:n om någon gråter, så gråter jag floder. Bara hårdrock funkar nu, det måste bero på vår situation och att vara helt ensam i det här. Nu är jag gladare för jag har hopp igen, i morgon 2/5 ska jag äntligen springa, och snart får vi komma ut mer.”

”Har varit mental träning, lite som meditation. Tror att vi alla har lärt oss mycket. Har talat och haft videosamtal med många spanska vänner och det har varit mycket omtanke och kärlek mellan människor. Känns som att folk generellt tagit det hela med lugn. Rädda liv har varit avgörande, sedan får allt annat stå åt sidan.” 

”Byggt mitt eget utegym på takterassen med vattenflaskor så jag kan träna de flesta muskelgrupper. Cyklar även ganska långt för att handla mat.”

Du som sett efter både sig själva och andra:

”Pluggar spanska för att göra något vettigt. Samlar in pengar till volontärer som sliter hårt. Bokat in tider på privat läkarklinik för egenvård.” 

”Att den känns för mig som det mest radikala och riktiga för att få bukt med situationen. Då vill man vara med och göra det man kan och är det bara att hålla sig i skinnet så är det ingen större uppoffring.” 

Du som gjort något bra av situationen:

”Väldigt bra sammanhållning. Det var bra innan, men nu har vi kommit ännu närmare varandra. Satt upp bestämda tider, då vi samlas för att äta, 15 och 21. Utvecklande och vi har försökt lära oss av detta. Uppskatta det enkla och grundläggande. Den första cykelturen idag (när det blev tillåtet att motionera) var magisk. Skall uppskatta det varje gång varje stund jag är ute. ”

”Jag har utövat yoga, lagat mycket mat och donat med olika projekt hemma, tex målat (väggar) och pysslat mycket med våra plantor ute på terrassen. Jag skriver också blogg och har fotat.” 

”Försöker nå 10.000 steg genom promenader runt i liten gemensam trädgård och prata i telefon.”

”Jag har lärt mig mycket om hur huset/vattensystemet, etc, fungerar.”

”Har försökt se till att utveckla mina egenskaper som kock. Låtsas som att jag driver en restaurang. Planera dagar i förväg och förbereda. Känns väldigt kul.”

”Vi har byggt saker som jag aldrig trodde jag skulle göra.”

”Jag lär mig att vara förälder tillsammans med en annan förälder. Intensivt lärande med två tvååriga tvillingar.”

”Jag har lärt mig stå på huvudet, jag har lärt mig klippa och sy om gamla kläder.”

”Har börjat måla. En gång i veckan har mina barn och jag konstvisning via FaceTime.”

Du som lidit och uthärdat, ofta i det tysta:

”Min dotter föddes under karantänen, det har nog varit värst för mig.”

”Jag har ingen inkomst och det tar tid att få sökt ersättning. Min man har blivit permitterad så nu är det dåligt med inkomster och hyra behöver betalas.” 

”ENSAM - relationen till mig själv har varit katastrof”.

”Jobbigt med mardrömmar om framtiden när man är helt hjälplös och inte vet alls vad som väntar framöver. Man känner sig otrygg i tryggheten.” 

”Sömnproblem och oro pga att jag ej vågat resa hem och utsätta mej och framförallt min fru som tillhör högre riskgrupp än mej för den smittorisk som det skulle innebära.”

”Ångest, oro, kan känna lite social fobi gro då jag aldrig går ut och min sambo sköter alla ärenden till affären då han har adhd och är mer i behov att få komma ut och röra på sig. Ikväll får man gå ut för första gången tillsammans och jag känner mig lite nervös (blandat med glädje såklart) just för att jag inte varit ute på länge, vilket för mig är konstigt då jag generellt är en ganska utåtriktad och social person.”

”Pratat, gråtit, promenerat runt inomhus och ute på altanen och på lilla trädgården.” 

”Ju längre tid desto mer panik för att inte ha det man är van vid. Saknade efter människor blir så påtaglig andras skratt och berättelser. Är svårt att motivera ett barn också, man blir hjälplös.”

”Aldrig mått så dåligt i hela mitt liv.”

”Värsta att vara ensam, instängd i min lilla studio. lever i vanliga fall ett aktivt liv, gymmar varje dag och att inte kunna träna som jag brukar har påverkat både mig och min kropp negativt.”

Du som vuxit och utvecklats som människor:

”Utan press och stress utifrån har vi släppt på att försöka kontrollera det vi inte har kontroll över. En nyttig och välgörande erfarenhet och ett viktigt steg till det inre välmående.” 

”Flyttade in med min flickvän precis innan krisen. Lärt oss mycket om varandra efter 24/7-umgänge hemma. En del ”negativa” sidor kom fram men har också kunnat hanteras eftersom vi varit tvingade att komma överens mer än vi ev. försökt göra med mer rörlighet. Överlag vuxit starkare tillsammans.” 

”Vi har vår egentid som den brukar men annorlunda under samma tak. Annars har vi våra vanliga rutiner med tvätt, städa och måltider. Ett positivt mindset från oss bägge och anpassa sig i pandemi-tiden.”

”Skulle säga att jag älskar min man lite mer efter dom här veckorna. Han är mindre stressad och vi älskar att göra saker tillsammans och nu har vi lagt tid tillsammans på att pussla, titta på tv och laga mat tillsammans. Vill dock tillägga att vi har haft ett bra förhållande innan också.” 

”Att släppa försöken att kontrollera det som är utanför sig själv leder till att man släpper på mycket ångest. Med den här erfarenheten har jag tagit viktiga steg framåt. Jag var deprimerad redan innan karantänen, lider av ptsd ifrån ett tidigare äktenskap där misshandel skedde dagligen i många år. Men jag mår bättre ute i den vackra naturen här så karantänen satte stopp för den "medicinen".”

”En besvärlig global tid i kris, har fokuserat hur bra jag egentligen har det. Trots sjukdomar i hela mitt liv så är min inställning viktig att se till, jag lägger energin på det som jag kan påverka, inte det andra då det suget energi.”

”Jag insåg redan första veckan att jag skulle gå igenom en period av tillväxt innan jag landade helt. Ett utmärkt tillfälle att utvecklas och lära mig mer om mig själv och fördjupa mig i kunskap i mer kunskap om inre välmående. Två av mina 3 syskon i Sverige var också sjuka från första veckan (1 är det fortfarande, om än nästan bra), vilket skapade en oro.” 

”Gilla läget är inte mitt favorituttryck men det vara bara att inse att såhär ser det ut nu. Slutade dessutom att läsa inlägg på nätet om hur alla gnäller om hur Spanien valt att hantera sin situation, nu ÄR detta inte Sverige och då får man acceptera hur det är. Rekreationstiden vi fått har ju gjort underverk också.”

”Att jag får spendera den på min favoritplats med de jag älskar mest. Det har fått mig att inse att jag hade kunnat leva i en liten hydda på stranden med min familj. Och jag hade älskat varje stund!”

”Tid till reflektion/eftertanke, fått vara lat!! Distansgemenskapen med grannarna kl. 20.00. Vänliga ord oss hundägare emellan vid korta promenader.”

”Jag har lärt mig av oavsett vad som händer runtomkring kan jag själv till viss del, kontrollera mitt inre. Sådan sak kanske man redan bör veta. Men det känns plötsligt mer sant.” 

”Är vanligtvis väldigt rastlös men hittat ett lugn inom mig. Även börjat med yoga som jag länge tänkt men inte tagit mig tid till.”

”Jag kommer känna mig ännu starkare som person och känslan som familj. Att vi har klarat av en tuff situation.”

Du som är optimist, trots allt:

”Det bästa har varit känslan av att man har bidragit till att göra något meningsfullt.”

”Att man utvecklar sig som människa. Man tänker på vad som är viktigt i livet. Man blir ännu mer ”klarsynt” och ”vi-känsla” både i hemmet och med hela det spanska samhället. Har upplevt många fina moment i hemmet och jag tror att individen utvecklas av allt som sker. Att hela tiden försöka se något positivt i det lilla. Har alltid varit positiv och min positivism har utvecklats ännu mer. Kanske blivit ännu mer kreativ.”

”Att slippa ta så mycket ansvar och att ständigt planera i månader i förväg, skönt att kunna ta dagen som den kommer, njuta av det lilla man har, ha mer tid att prata med familj, att ha mer tid för olika projekt som släpat efter, att odla sin egen mat!!! Helt enkelt, mindre stress.”

”Att jag har kunnat jobba hemma och fått spendera så mycket tid med familjen och hundarna. Att faktiskt se att man lyckas ta sig framåt och ha det bra tillsammans trots en på många vis påfrestande situation, både fysiskt och psykiskt, för alla i familjen. Att känna pirret och glädjen över att se ljuset i tunneln.”

”Jag hoppas att hela världen kommer att förbättras. Kommer fler att inse hur viktigt är att respektera varandra, att samarbeta i stället för kriga. Hoppas att det kommer läggas mer resurs för forskning i medicin och mindre för krigs utrustning.” 

”Man ser hur skört livet kan vara. Många av vänner klagar på tråkigheten. Jag säger, bättre uttråkad än död eller sjuk.”

”Jag är imponerad av att allt har fungerat så väl! Personligen har jag anpassat mig bra till karantän och restriktioner. Bara att gilla läget, tids nog kan vi leva som vanligt igen. Konsekvenser för ekonomin såklart.”

”Vi kommer vara fortsatt starka och framöver kommer det vara extra viktigt att stötta varandra! Ekonomin kommer självklart vara den största utmaningen, helt klart. Men vi ska fixa detta och kära Spanien har rest sig förr!”

”Jag kan faktiskt uppskatta det här avbrottet från ekorrhjulet. Jag har haft det bra med mig själv och hunnit tänka igenom en massa saker i stillheten. Kommer nog ur karantänen i mer balans och harmoni.” 

Du som känner tacksamhet:

”Jag har blivit mer tacksam och uppskattar t ex min makes kokkonst mera och tar inte fågelsången för given nu.”

”Musik och applåder och en stor gemenskap som jag känt mig delaktig i! Gracias!” 

…och du som även förmedlar din tacksamhet:

”Ni borde själva få utmärkelsen för det jobb ni gjort och gör under pandemin måste vara ovärderlig för de svenskar som är bosatta på kusten. Även en sån som jag som tillbringar semestern varje år där nere slår upp Sydkusten.es med lika stort intresse som Aftonbladet och NSD! Antar många kommer att nominera er, måste vara ohotad av någon annan, så var ej blyga utan utse er själva!”

”Utan er hade lockdown under pandemin varit outhärdligt. Därför vill jag att ni på Sydkusten skall utses till Årets Svensk.”

”Jag nominerar er, dvs Sydkusten till årets svensk. För ert fantastiska jobb under Corona-tiden och nedstängningen.”

"Jag föreslår till Årets svensk MATS BJÖRKMAN! Han har varit ovärderlig i sin dagliga vlogg under år 2020. Mycket informativt, intressant och trevligt framfört."

”Jag röstar på er, bröderna Björkman, för all information ni gav/gett/ger svenskar under pandemin.”

”Ja det är väl självklart att det är Mats Björkman som med medarbetare är årets svensk här!”

”Jag skulle vilja att du, Mats, fick den utnämningen i år för det fantastiska arbetet du gjort för alla svenskar på kusten med oförtröttlig, daglig uppdaterat information angående pandemin. Men det låter väl sig inte göras att ge till dig…”

Mycket riktigt så ger inte vi på Sydkusten utmärkelsen till oss själva. Det faktum dock att läsare anser att vi gjort oss förtjänta av priset är för oss ovärderligt, för det gör att utmärkelsen om möjligt blir än mer prestigemässig. Vem som helst kan instifta ett pris, men inte alla kvalificerar att nomineras till sin egen utmärkelse..!

Årets svensk i Spanien är ett pris som inkluderar en donation från Sydkusten på 600 euro. Svårigheten att slå ut prispengarna i jämna delar på alla årets pristagare har föranlett oss att istället skänka summan till cancerföreningen Cudeca, som gör ett ovärderligt arbete på Costa del Sol och som, liksom många andra föreningar, har det tufft just nu. För att stötta dem inkluderar årets utmärkelse dessutom följande appell:

Du som känner dig träffad av vår beskrivning av Årets Svensk i Spanien, är välkommen att bruka det diplom som medföljer på baksidan av decembernumret av tidningen SK, eller ladda ned och printa ut det. Skriv in ditt namn, rama in diplomet och häng det med stolthet på väggen. I utbyte så ber vi dig att du gör ett valfritt bidrag till någon spansk hjälporganisation som arbetar med att lindra effekterna av coronapandemin. Dela gärna i kommentarsfältet din solidariska handling, för att uppmuntra fler att följa ditt exempel.

Ladda ned ditt diplom här:
https://www.sydkusten.es/diplom2020.pdf

Du får även gärna att ta en bild av dig själv med ditt diplom och maila det till oss, så publicerar vi en samling på årets pristagare på vår hemsida. Maila fotot till Fira priset med en solidarisk gest
Ge ett bidrag till någon spansk hjälporganisation som arbetar med att motverka pandemins effekter. Här är en förteckning på organisationer som förtjänar allt stöd de kan få:

Cudeca
Erbjuder palliativ vård och stöd till både cancersjuka och deras familjer, längs hela Costa del Sol
https://www.cudeca.org/en/

Fuensocial
Organisation i Fuengirola för funktionshindrade personer.
http://www.fuensocial.es/es/

Aspandem
Organisation i Marbella för funktionshindrade personer.
http://www.aspandem.org

Los Ángeles Malagueños de la Noche
Organisation i Málaga som förser utsatta människor och familjer med mat och andra basvaror.
http://www.angelesdelanoche.org/en/

Triple A
Privat rescue center i Marbella för hundar, katter och andra djur.
https://www.tripleamarbella.org/en/

Adintre
Hjälper utsatta personer på Costa del Sol, både de med begränsade resurser och kvinnor utsatta för våld.
https://www.asociacionadintre.es

Cáritas
Kristen organisation som utför en mängd olika sociala tjänster.
https://www.caritas.es

Cruz Roja Málaga
Hjälp till alla typer av behövande.
http://www.cruzroja.es Aldrig tidigare har Sydkustens årliga utmärkelse gått till så många personer. Det omfattar allt från individer som mobiliserar sig för att hjälpa andra under pandemin som till personer som utstått svår ensamhet och psykiska besvär under den hårda karantänen i våras. För första gången begränsas priset dessutom inte till enbart Costa del Sol, utan omfattar svenskar runt om i landet. Den stora enkät som genomfördes i våras speglar tydligt den positiva anda som är utbredd inom svenskkolonin, där många utnyttjat situationen för personlig utveckling. Många utövar yoga och trots spänningar i hemmet har ett flertal upplevt att relationerna utvecklats positivt. En av de stora uppoffringarna under pandemin har varit isoleringen från nära och kära. Tack vare moderna kommunikationsmedel och lite kreativitet har många kunnat lindra saknaden. Många har tvingats utstå den långvariga hemkarantänen i våras helt ensamma. De har haft en särskilt påfrestande tillvaro och är väl förtjänta av ett erkännande för sin uppoffring. Om du känner dig träffad är du välkommen att ladda ned ditt eget diplom från länken i artikeln, fylla i namn och stoltsera med det på väggen! 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [5] => Array
        (
            [id] => 27931
            [sectionId] => 32
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => I slutet av september firade Svenska Skolan sina 50 år med dels avtäckandet av en historisk vägg vid entrén och dels en galamiddag med många tidigare lärare och elever. Vid den högtidliga ceremonin 27 september närvarade bland annat borgmästaren i Fuengirola Ana Mula och hennes företrädare Esperanza Oña, som i dagsläget är vice talman i det andalusiska regionalparlamentet. Det vittnar om den vikt som skolan erhållit.

I mitten på 60-talet började allt fler svenskar att bosätta sig på Costa del Sol. Flera av dem hade barn i skolålder och varken de spanska eller engelska alternativen föreföll särskilt lockande. Av en ren slump kom familjen Hvid-Hansen i kontakt med familjen Palmers. Mammorna Åsa samt Anne skulle tillsammans inleda ett projekt som snabbt skulle växa till proportioner de aldrig ens kunna drömma om. Det var dock ingen dans på rosor.

I slutet av 60-talet gjordes flera misslyckade försök att starta en skandinavisk skola på Costa del Sol, bland annat i Torremolinos. I Sverige antogs 1967 en lag om utlandsundervisning som innebar att det var möjligt att få statligt stöd för att upprätta en skola, om man kunde samla ihop minst tolv elever. Åsa Hvid-Hansen och Anne Palmers övertalade skolinspektören Åke Skeppare att bevilja dem verksamhetstillstånd, efter att de våren 1969 fått preliminära anmälningar av ett 20-tal barn från hela kusten. En rymlig villa, ”Collins” i Los Boliches hyrdes samt utrustades och den första skoldagen samma höst presenterade sig hela 52 elever på skolgården.

För att hylla skolinspektören som ordnade tillstånden fick skolan till en början namnet ”Skeppareskolan”. Åsa Hvid-Hansen skulle i sina memoarer med anledning av 25-årsjubiléet konstatera att det var ett ganska passande namn, med tanke på att den ”befunnit sig i ständig gungning…”

Anne Palmers blev skolans första rektor och Åsa Hvid-Hansen dess kassör. På kort tid steg elevantalet till 120, från lågstadium till gymnasium. Undervisningen till gymnasisterna ordnades i samarbete med Hermods, som var ledande på distansundervisning.

Villan blev snabbt för liten. Anne Palmers och Åsa Hvid-Hansen letade med ljus och lykta efter större lokaler och fann våren 1972 Villa Isabel, vid huvudgatan, som var närmast ett ruckel. Det behövde inte bara en totalrenovering, utan en andra våning för att kunna inrymma alla elever. Åsa och hennes man Max skrev både hyresavtal och tog lån i sitt eget namn och ett mödosamt arbete mot klockan tog vid. Den extra våningen skulle inte hinna bli klar förrän i oktober, men till hösten 1972 skulle 200 elever ändå kunna starta i den nya skolan, som redan då förvandlats till den största svenska utlandsskolan i världen. 

Åsa Hvid-Hansen skrev i sina memoarer att svenska utlandsskolor egentligen bara är till för att erbjuda tillfällig skolplats för barn till utlandsstationerade familjer i svenska multinationella företag. Hon antog att Utbildningsdepartementet i Sverige gnisslade tänder över Fuengirolaskolans expansion och tror att det bidrog till att det senare skulle införas kontroversiella regler för vilken typ av föräldrar som var berättigade till studiebidrag, något som hon ansåg grundlagsvidrigt.

Skolans två grundare betonar själva att de hade stor hjälp av en mängd frivilliga att förverkliga projektet. Dessa ställde bland annat upp och rensade den mängd ogräs och bråte som fanns på tomten till Villa Isabel och som brändes i ett stort bål. Det var förresten nära att sluta riktigt illa, då brasan tog åter fyr på natten och brandkåren trots undermålig utrustning lyckades förhindra att byggnaden blev helt övertänd.

Svenska Skolan i Fuengirola har i många perioder brottats med ekonomiska problem. Behovet av en stencileringsapparat föranledde anordnandet av den första julbasaren 1972. Det kom så mycket folk att flera av de spanska gästerna befarade att villan skulle ge efter. Åsa Hvid-Hansen kunde dock intyga att fastigheten bland annat utrustats med stålskelett…

Under de första åren hade skolan en hel del elever från andra nordiska länder. I takt med att andra utlandsskolor öppnade på kusten, bland dem nordiska, levde Svenska skolan allt mer upp till sitt namn. Många av de utländska skolor som startade i Fuengirola flyttade med åren till andra kommuner, på grund av utrymmesbrist. Svenska skolan är den enda som förblivit i Fuengirola hela tiden, något som kommunledningen sätter stort värde på och vill bevara.

I samband med ett 50-årsjubileum och utdeningen av den mest prestigemässiga utmärkelsen inom svenskkolonin kanske det inte är det lämpligaste att framhäva de problem och schismer som även förekommit genom åren. Men det har funnits och de har varit både många och svåra. Främst har de handlat om skolans ekonomi och styrelseform, där mer än en rektor hamnat i konflikt med föräldraföreningen. Under en period på drygt tio år kom rektorer och gick utan att någon av dem fullbordade sin tjänstgöringstid som planerat. Några sade upp sig, andra fick sparken.

I sina memoarer anspelade Åsa Hvid-Hansen på de ständiga schismerna och konstaterade uppgivet att det tydligen inte är ovanligt: ”Nu påstås det, att det är samma sak med alla svenska utlandsskolor, och somliga gungar så starkt, att de går i kvav. Det har ej hänt hos oss - någon med tusandjävlar i blicken har alltid kunnat ingripa i sista minuten och avvärja katastrofen.” 

Lugnet skulle lägga sig efter anlitandet av en norrlänning som rektor, Per Jonsson. Han blev den förste på många år som fullgjorde sin anställningsperiod. Kanske var det visa av erfarenhet som skolans styrelse valde ännu en norrlänning som efterträdare, nuvarande rektorn Mattias Kerttu. En nyckelperson har också varit Åsa Hvid-Hansens son, Per, som ju var en av orsakerna till att skolan grundades från början. Han, liksom hans tre barn, har alla gått i skolan och Per är i dagsläget Föreningschef. Med anledning av 50-årsjubiléet har skolan publicerat en tidskrift om skolans historia, full av bilder, artiklar och minnen.

Svenska skolans framgångssaga vilar på en mängd personer. Några har blivit personligt uppmärksammade för sina insatser, som spanskläraren Elvira Herrador Quero som själv utsågs till Årets Svensk på Costa del Sol 2015. Med årets utmärkelse vill Sydkusten uppmärksamma samtliga som varit med och dragit i lasset, från rektorer och lärare till föräldrar och elever. Det har varit en kollektiv insats att antalet elever snart kommer att överstiga 300, från förskola till gymnasium. Svenska skolan i Fuengirola är i dagsläget, precis som 1972, den största utlandsskolan i världen.

Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol delas traditionellt ut i samband med Svenska skolans julbasar och i år kommer det naturligtvis inte att vara något undantag. Basaren hålls fredag 13 december och är öppen för allmänheten.

För första gången sedan utmärkelsen instiftades 1992 har dock pristagaren ej informerats i förväg. Det är därför som ingen representant för skolan har intervjuats i denna artikel. Det innebär också att vi ej kan bekräfta hur de 600 euro som medföljer med utmärkelsen ska brukas. Kanske behöver skolan en ny stencileringsapparat..?

Motivering: Svenska Skolan i Fuengirola mottar Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol 2019 för den roll den spelat inom svenskkolonin under ett halvt sekel. Det gäller inte minst att den erbjudit tusentals elever genom åren undervisning på svenska enligt den svenska läroplanen, men också att den främjat svensk kultur och svenska traditioner på Costa del Sol. Inte minst det senare är en av grundkriterierna för utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol, som delas ut till personer eller institutioner som befinns ha gjort betydande insatser för svenskheten på Costa del Sol och/eller svenskarnas integration på kusten.

Se en videohyllning av SK-tv med anledning av Svenska skolans jubileum samt utmärkelsen:


            [ingress] => Det var ingen självklarhet att Svenska skolan i Fuengirola skulle lyckas fira 50 år och dessutom som den största svenska utlandsskolan i världen. Redan dess grundande 1969 var något av ett hjältedåd, iscensatt av två mammor som vägrade ge upp. Genom åren har skolan överkommit en rad andra hinder, både byråkratiska och personliga. Dessa ständiga ansträngningar och den nyckelroll skolan har haft och fortfarande spelar i svenskkolonin gör att El Colegio Sueco i samband med sitt jubileum mottar Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol 2019.
            [headline] => Skola med många hjältar
            [page] => 0
            [modified] => 20210819220528
            [created] => 20191109114935
            [publishStart] => 20191202070000
            [publishStop] => 20200507124959
            [fullArticle] => Skola med många hjältar Det var ingen självklarhet att Svenska skolan i Fuengirola skulle lyckas fira 50 år och dessutom som den största svenska utlandsskolan i världen. Redan dess grundande 1969 var något av ett hjältedåd, iscensatt av två mammor som vägrade ge upp. Genom åren har skolan överkommit en rad andra hinder, både byråkratiska och personliga. Dessa ständiga ansträngningar och den nyckelroll skolan har haft och fortfarande spelar i svenskkolonin gör att El Colegio Sueco i samband med sitt jubileum mottar Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol 2019. I slutet av september firade Svenska Skolan sina 50 år med dels avtäckandet av en historisk vägg vid entrén och dels en galamiddag med många tidigare lärare och elever. Vid den högtidliga ceremonin 27 september närvarade bland annat borgmästaren i Fuengirola Ana Mula och hennes företrädare Esperanza Oña, som i dagsläget är vice talman i det andalusiska regionalparlamentet. Det vittnar om den vikt som skolan erhållit.

I mitten på 60-talet började allt fler svenskar att bosätta sig på Costa del Sol. Flera av dem hade barn i skolålder och varken de spanska eller engelska alternativen föreföll särskilt lockande. Av en ren slump kom familjen Hvid-Hansen i kontakt med familjen Palmers. Mammorna Åsa samt Anne skulle tillsammans inleda ett projekt som snabbt skulle växa till proportioner de aldrig ens kunna drömma om. Det var dock ingen dans på rosor.

I slutet av 60-talet gjordes flera misslyckade försök att starta en skandinavisk skola på Costa del Sol, bland annat i Torremolinos. I Sverige antogs 1967 en lag om utlandsundervisning som innebar att det var möjligt att få statligt stöd för att upprätta en skola, om man kunde samla ihop minst tolv elever. Åsa Hvid-Hansen och Anne Palmers övertalade skolinspektören Åke Skeppare att bevilja dem verksamhetstillstånd, efter att de våren 1969 fått preliminära anmälningar av ett 20-tal barn från hela kusten. En rymlig villa, ”Collins” i Los Boliches hyrdes samt utrustades och den första skoldagen samma höst presenterade sig hela 52 elever på skolgården.

För att hylla skolinspektören som ordnade tillstånden fick skolan till en början namnet ”Skeppareskolan”. Åsa Hvid-Hansen skulle i sina memoarer med anledning av 25-årsjubiléet konstatera att det var ett ganska passande namn, med tanke på att den ”befunnit sig i ständig gungning…”

Anne Palmers blev skolans första rektor och Åsa Hvid-Hansen dess kassör. På kort tid steg elevantalet till 120, från lågstadium till gymnasium. Undervisningen till gymnasisterna ordnades i samarbete med Hermods, som var ledande på distansundervisning.

Villan blev snabbt för liten. Anne Palmers och Åsa Hvid-Hansen letade med ljus och lykta efter större lokaler och fann våren 1972 Villa Isabel, vid huvudgatan, som var närmast ett ruckel. Det behövde inte bara en totalrenovering, utan en andra våning för att kunna inrymma alla elever. Åsa och hennes man Max skrev både hyresavtal och tog lån i sitt eget namn och ett mödosamt arbete mot klockan tog vid. Den extra våningen skulle inte hinna bli klar förrän i oktober, men till hösten 1972 skulle 200 elever ändå kunna starta i den nya skolan, som redan då förvandlats till den största svenska utlandsskolan i världen. 

Åsa Hvid-Hansen skrev i sina memoarer att svenska utlandsskolor egentligen bara är till för att erbjuda tillfällig skolplats för barn till utlandsstationerade familjer i svenska multinationella företag. Hon antog att Utbildningsdepartementet i Sverige gnisslade tänder över Fuengirolaskolans expansion och tror att det bidrog till att det senare skulle införas kontroversiella regler för vilken typ av föräldrar som var berättigade till studiebidrag, något som hon ansåg grundlagsvidrigt.

Skolans två grundare betonar själva att de hade stor hjälp av en mängd frivilliga att förverkliga projektet. Dessa ställde bland annat upp och rensade den mängd ogräs och bråte som fanns på tomten till Villa Isabel och som brändes i ett stort bål. Det var förresten nära att sluta riktigt illa, då brasan tog åter fyr på natten och brandkåren trots undermålig utrustning lyckades förhindra att byggnaden blev helt övertänd.

Svenska Skolan i Fuengirola har i många perioder brottats med ekonomiska problem. Behovet av en stencileringsapparat föranledde anordnandet av den första julbasaren 1972. Det kom så mycket folk att flera av de spanska gästerna befarade att villan skulle ge efter. Åsa Hvid-Hansen kunde dock intyga att fastigheten bland annat utrustats med stålskelett…

Under de första åren hade skolan en hel del elever från andra nordiska länder. I takt med att andra utlandsskolor öppnade på kusten, bland dem nordiska, levde Svenska skolan allt mer upp till sitt namn. Många av de utländska skolor som startade i Fuengirola flyttade med åren till andra kommuner, på grund av utrymmesbrist. Svenska skolan är den enda som förblivit i Fuengirola hela tiden, något som kommunledningen sätter stort värde på och vill bevara.

I samband med ett 50-årsjubileum och utdeningen av den mest prestigemässiga utmärkelsen inom svenskkolonin kanske det inte är det lämpligaste att framhäva de problem och schismer som även förekommit genom åren. Men det har funnits och de har varit både många och svåra. Främst har de handlat om skolans ekonomi och styrelseform, där mer än en rektor hamnat i konflikt med föräldraföreningen. Under en period på drygt tio år kom rektorer och gick utan att någon av dem fullbordade sin tjänstgöringstid som planerat. Några sade upp sig, andra fick sparken.

I sina memoarer anspelade Åsa Hvid-Hansen på de ständiga schismerna och konstaterade uppgivet att det tydligen inte är ovanligt: ”Nu påstås det, att det är samma sak med alla svenska utlandsskolor, och somliga gungar så starkt, att de går i kvav. Det har ej hänt hos oss - någon med tusandjävlar i blicken har alltid kunnat ingripa i sista minuten och avvärja katastrofen.” 

Lugnet skulle lägga sig efter anlitandet av en norrlänning som rektor, Per Jonsson. Han blev den förste på många år som fullgjorde sin anställningsperiod. Kanske var det visa av erfarenhet som skolans styrelse valde ännu en norrlänning som efterträdare, nuvarande rektorn Mattias Kerttu. En nyckelperson har också varit Åsa Hvid-Hansens son, Per, som ju var en av orsakerna till att skolan grundades från början. Han, liksom hans tre barn, har alla gått i skolan och Per är i dagsläget Föreningschef. Med anledning av 50-årsjubiléet har skolan publicerat en tidskrift om skolans historia, full av bilder, artiklar och minnen.

Svenska skolans framgångssaga vilar på en mängd personer. Några har blivit personligt uppmärksammade för sina insatser, som spanskläraren Elvira Herrador Quero som själv utsågs till Årets Svensk på Costa del Sol 2015. Med årets utmärkelse vill Sydkusten uppmärksamma samtliga som varit med och dragit i lasset, från rektorer och lärare till föräldrar och elever. Det har varit en kollektiv insats att antalet elever snart kommer att överstiga 300, från förskola till gymnasium. Svenska skolan i Fuengirola är i dagsläget, precis som 1972, den största utlandsskolan i världen.

Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol delas traditionellt ut i samband med Svenska skolans julbasar och i år kommer det naturligtvis inte att vara något undantag. Basaren hålls fredag 13 december och är öppen för allmänheten.

För första gången sedan utmärkelsen instiftades 1992 har dock pristagaren ej informerats i förväg. Det är därför som ingen representant för skolan har intervjuats i denna artikel. Det innebär också att vi ej kan bekräfta hur de 600 euro som medföljer med utmärkelsen ska brukas. Kanske behöver skolan en ny stencileringsapparat..?

Motivering: Svenska Skolan i Fuengirola mottar Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol 2019 för den roll den spelat inom svenskkolonin under ett halvt sekel. Det gäller inte minst att den erbjudit tusentals elever genom åren undervisning på svenska enligt den svenska läroplanen, men också att den främjat svensk kultur och svenska traditioner på Costa del Sol. Inte minst det senare är en av grundkriterierna för utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol, som delas ut till personer eller institutioner som befinns ha gjort betydande insatser för svenskheten på Costa del Sol och/eller svenskarnas integration på kusten.

Se en videohyllning av SK-tv med anledning av Svenska skolans jubileum samt utmärkelsen:

 Svenska skolan flyttade hösten 1972 in i Villa Isabel. Fotot är från invigningen. Från vänster Max och Åsa Hvid-Hansen, Sveriges konsul i Malaga Teodoro Gross Jesssing, Fuengirolas borgmästare D. Clemente Diaz Ruiz och Villa Isabels ägarinna Dña. Mercedes d.ä. Personalfoto utanför Villa Isabel 1993. I centrum syns bland annat dåvarande rektorn Lars Bergman samt Åsa Hvid-Hansen. Till höger står även Elvira Herrador, som fortfarande arbetar på skolan. Klasskort från de första åren i Villa Collins. Troligtvis Åk 5 och 6 någon gång 1969-1971. Klassföreståndare var rektor Lars Ekström. Skolkören sjunger på trappavsatsen vid entrén till Villa Isabel, i samband med nya skolhusets invigning 1972. Skolgården på Villa Isabel. Svenska Skolan uppförde en av de första basketbanorna i Fuengirola. Anne Palmers var en av skolans grundare och tillika dess första rektor. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [6] => Array
        (
            [id] => 26959
            [sectionId] => 32
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Fuengirolas borgmästare Ana Mula kommer att närvara vid ceremonin, som hålls klockan 18.00 på onsdagen i Salón Real i rådhuset. Eckhardt Metzner, ordförande i Spansk-Nordiska Sällskapets lokalavdelning i Fuengirola-Mijas, kommer att ta emot ett diplom. Det ekonomiska bidraget på 600 euro har han valt att skänka till hjälporganisationen Petales.

Det är första gången som Sydkustens utmärkelse överlämnas efter årsskiftet, på grund av att Eckhardt hade förhinder i december. Allmänheten är välkommen att närvara och hylla mottagaren av den prestigefyllda utmärkelsen, som delas ut sedan 1992.

Läs intervjun med pristagaren:
http://www.sydkusten.es/engine.php?articleId=26764§ionId=32
            [ingress] => Eckhardt Metzner, utnämnd av Sydkusten till Årets Svensk på Costa del Sol 2018, kommer att mottaga utmärkelsen 9 januari vid en ceremoni i rådhuset i Fuengirola.
            [headline] => Hyllning av Årets Svensk
            [page] => 0
            [modified] => 20201002173029
            [created] => 20190108191244
            [publishStart] => 20190108191200
            [publishStop] => 20190707201259
            [fullArticle] => Hyllning av Årets Svensk Eckhardt Metzner, utnämnd av Sydkusten till Årets Svensk på Costa del Sol 2018, kommer att mottaga utmärkelsen 9 januari vid en ceremoni i rådhuset i Fuengirola. Fuengirolas borgmästare Ana Mula kommer att närvara vid ceremonin, som hålls klockan 18.00 på onsdagen i Salón Real i rådhuset. Eckhardt Metzner, ordförande i Spansk-Nordiska Sällskapets lokalavdelning i Fuengirola-Mijas, kommer att ta emot ett diplom. Det ekonomiska bidraget på 600 euro har han valt att skänka till hjälporganisationen Petales.

Det är första gången som Sydkustens utmärkelse överlämnas efter årsskiftet, på grund av att Eckhardt hade förhinder i december. Allmänheten är välkommen att närvara och hylla mottagaren av den prestigefyllda utmärkelsen, som delas ut sedan 1992.

Läs intervjun med pristagaren:
http://www.sydkusten.es/engine.php?articleId=26764§ionId=32 Mottagaren av utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2018 Eckhardt Metzner med hustrun Kristina. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [7] => Array
        (
            [id] => 26764
            [sectionId] => 32
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Eckhardt Metzner trodde först att vi skämtade när Sydkusten ringde honom på mobilen och delgav nyheten att han är årets mottagare av tidningens prestigefyllda utmärkelse. Det var måndag förmiddag och som vanligt var han ute på Mijas Golf och organiserade en av föreningens många veckotävlingar. Lika paff blev Eckhardt när han ficka veta att uppemot hundra personer hört av sig till redaktionen och föreslagit honom till priset.

Sydkustens utmärkelse delas ut för 27:e gången och engagerar allt fler läsare. Förra året var det närmast folkstorm för utnämningen av Dessi Rogner. Årets pristagare har också rekommenderats av en stor mängd läsare, men det har även organiserats kampanjer för andra kandidater. Det är nog på sin plats att betona att valet inte grundar sig på antal ”röster”, utan vinnaren koras av Sydkustens ledning, som tar alla förslag i beaktning. 

Det var ganska symboliskt att årets vinnare fick nyheten medan han organiserade ute på en golfbana. Eckhardt Metzner har hunnit fylla 78 år, men istället för att koppla av och njuta av en sorglös tillvaro på Costa del Sol är han sedan flera år, tillsammans med hustrun Kristina, synnerligen aktiv inom Spansk-Nordiska Sällskapet (AHN). De har tillsammans med flera andra eldsjälar i föreningen byggt upp golfsektorn i Fuengirola-Mijas närmast från noll till en verksamhet som omfattar tusentals greenfees om året och 3-4 egna tävlingar i veckan, under högsäsong.
– Vi har några fantastiska erbjudanden till våra medlemmar. Att spela på Mijas för 50 euro, oavsett när på året och för endast 30 euro med buggy på Alhaurín Golf, innebär att man i praktiken tjänat in hela årsavgiften i föreningen direkt, konstaterar Eckhardt.

Medlemsavgiften i AHN i Fuengirola-Mijas är på 30 euro. Mer än två tredjedelar av de nuvarande medlemmarna har golf som huvudintresse, vilket till stor del förklarar varför medlemsantalet stigit till nära 2 000. Och det fortsätter att stiga.
– Jag tror faktiskt att vi kommer upp kring 2 500 nästa år.

Eckhardt har tillsammans med hustrun Kristina ansvarat för golfsektionen i sex års tid och sedan februari i år är han även ordförande i föreningen. Lokalavdelningen i Fuengirola-Mijas har de senaste åren utmärkt sig inte bara för sitt ständigt växande medlemsantal, utan även för sina solidariska bidrag till lokala hjälporganisationer.
– Vi har en väldigt bra ekonomi i föreningen och det känns helt rätt att bistå de som har de svårast i vår spanska närmiljö, förklarar Eckhardt.

Det började med ett bidrag våren 2016 till handikapporganisationen Fuensocial på 5 000 euro. De fick ytterligare medel förra året och i våras var det både Fuensocial och Alzheimerföreningen AFA som mottog 7 500 euro vardera. Bidraget kommer att upprepas nästa år och då kommer AHN i Fuengirola-Mijas ha bidragit med sammanlagt 45 000 euro.

Det är en solidarisk gest som uppmärksammats av både lokal press och Fuengirola kommun. Borgmästaren Ana Mula har personligen närvarat vid de senaste ceremonierna när pengarna överlämnats.
– Det är viktigt att en förening som vår har så nära och bra relationer med de lokala myndigheterna som möjligt. Dessa bidrag har helt klart stärkt våra kontakter.

En av de omedelbara resultaten av samarbetet med Fuengirola kommun kan vara att AHN snart kan bli erbjudna en ny klubblokal. Den så kallade Casitan i köpcentret Las Rampas är sedan länge för liten för det växande medlemsantalet.
– Vi har ju både bibliotek, servering och inglasad terrass där, men det får inte plats mer än runt 60 personer samtidigt, förklarar Eckhardt.

Som om Eckhardt och övriga styrelsen inte hade tillräckligt med jobb bestämde sig lokalavdelningen i Fuengirola-Mijas för att nyligen fira föreningens 50-årsjubileum, med buller och bång. Ett stort antal artister som Mikael Rickfors och Mats Ronander anlitades och det anordnades både golftävling, show och stor galamiddag med 450 gäster.
– Det var väldigt mycket jobb men blev också fantastiskt lyckat, konstaterar Eckhardt nöjd.

Eckhardt Metzner föddes i Tyskland 1940, mitt under andra världskriget. Olyckan blev dubbel när hans familj hamnade i Östtyskland efter kriget. Hans fars släkt bodde alla i Västtyskland, men de hann inte fly innan ryssarna stängde gränsen.
– Min mamma hade varit utbytesstudent i Sverige före kriget och hade därför kontakter där. Tack vare detta kunde vi 1954 fly från Halle Saale till Kimstad.

De var Eckhardt, 14 år, hans mor Kristina samt lillebror Hartmot. De blev omtänksamt mottagna och hade klart för sig att de behövde anpassa sig till Sverige så fort som möjligt.
– Min mor levde efter devisen att man ska ta seden dit man kommer och det har jag också följt, berättar Eckhardt, som aldrig upplevde några konflikter som invandrare.
– Det berodde nog mycket på att vi såg till att anpassa oss. Jag har följt med förfäran de senaste årens flyktingkris i Sverige. Man kan inte ta emot människor hur som helst, men jag kan heller inte förstå hur nynazismen åter kan få fotfäste i ett land som Sverige.

De flyttade till Åtvidaberg, där Eckhardts mamma fick jopp på ett ålderdomshem. Själv började han arbeta som cyklande dammsugeförsäljare för Siemens. Eckhardt var den klassiska dörrknackaren och ganska framgångsrik också. En gång besökte han ett par på en enslig bordgård som var stormförtjusta över att få sällsynt besök. Eckhardt var övertygad om att han hade affären i hamn tills han skulle demonstrera dammsugaren och fick till svar att de saknade elektricitet i gården…

Han var helt beroende av cykeln och när snön hindrade hans framfart köpte Eckhardt hösten 1959 en enkelbiljett till Stockholm, på vinst och förlust.
– Ibland måste man ha tur. Jag träffade en plåtslagare som jag kände från Åtvidaberg och fick flytta in hos honom. Två dagar senare hade jag fått jobb i byggbranschen.

Snön utgjorde dock ett hinder även för Eckhardts nya takläggarjobb, så han svarade på en platsannons i tidningen och fick jobb som säljare för ett bageri. Åren gick och 1968 anmälde sig Eckhardt till Spies reseledarskola på Mallorca. Där träffade han Kristina och de blev ett par. Visserligen åkte Eckhardt tillbaka till Sverige efter skolan medan Kristina blev kvar på Mallorca som reseledare i 1,5 år, men hon flyttade senare ihop med Eckhardt. De startade egen grossistfirma i Stockholm och började leverera produkter från främst Danmark. Senare representerade de även Pricks Bagerier och verksamheten gick så bra att deras firma Erkända Märkesvaror (EM) med sammanlagt 17 anställda en dag köpte hela Pricks bagerier, som då hade 140 anställda och ägdes av Cloetta.
– Ja, det var verkligen en omställning. Vår specialisering var pepparkakor, men de är ju så säsongsbetonade att jag snart även köpte en kokosbollstillverkare i Lindesberg, för att hålla personalen sysselsatt hela året, berättar Eckhardt.

Eckhardt Metzner har själv aldrig bakat så mycket som en sockerkaka, men hans bageriimperium bara växte. Han expanderade till Norge genom köpet av Bertas bageri, som var Norges största kaktillverkare. Verksamheten blev så stor att de köpte in 2 000 ton margarin om året till produktionen.

Detta är en framgångssaga och Eckhardt och Kristina kunde 1994 sälja sitt bolag till Skogaholms. De hade på 70-talet fått döttrarna Carina och Sofia och sedan 80-talet besökte de Costa del Sol regelbundet. De förälskade sig i området Elviria, öster om Marbella, där de till en början bodde i Pueblo Sueco. Sedan byggde de sin egen villa 1996. 

För 17 år sedan flyttade Eckhardt och Kristina in i sin nuvarande lägenhet, också i Elviria. Från deras balkong har de en fantastisk utsikt över både Medelhavet, bergen och golfbanan Greenlife Marbella.
– Vi hade faktiskt siktat in oss på just den här lägenheten redan vid ritstadet, men en annan köpare knep den före oss. Men något år senare såg vi att den annonserades i Sur in English, så vi fick den till slut, berättar Eckhardt.

Eckhardt och Kristina Metzner vistas på Costa del Sol normalt från oktober till april, med avbrott för julfirande med familjen i Sverige. De har fått en mängd vänner på kusten, inte minst genom golfen och trots att de bor i Marbella så har det fallit sig naturligt att de rent föreningsmässigt stadgat sig i Fuengirola-Mijas.

Trots att de sedan länge skulle kunna leva ett avstressat pensionärsliv håller de sig i högsta grad aktiva inom Spansk-Nordiska Sällskapets lokalavdelning. Eckhardt glömmer inte den rastlöshet han kände bara månader efter att han sålt bolaget. Föreningsjobbet är definitivt ingen dans på rosor och med så många medlemmar finns det alltid en del som har skilda uppfattningar. Eckhardt känner dock att det är värt mödan och blir extra sporrad när han blir uppmärksammad så storslaget som med utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2018.
– Det känns helt fantastiskt. Jag har nog fortfarande inte fattat att det är sant, men sakta börjar det sjunka in och jag känner mig mycket tacksam och hedrad.

Priset består av ett diplom samt en check på 600 euro. Det kommer att överlämnas i rådhuset i Fuengirola onsdag 9 januari 2019, i närvaro av bland annat borgmästaren Ana Mula. Tiden är klockan 18.00 och alla som vill hylla pristagaren är välkomna till Salón Real. 

Motivering: Eckhardt Metzner mottar Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol för sitt solidariska arbete inom Spansk-Nordiska Sällskapet i Fuengirola-Mijas. Det omfattar inte bara den golfverksamhet som han tillsammans med hustrun Kristina och andra medarbetare utvecklat de senaste åren, utan även andra sociala tillställningar för nordbor och inte minst de ekonomiska bidrag till lokala hjälporganisationer som bidragit till att ytterligare stärka skandinavernas anseende och integration på Costa del Sol.

Årets Svensk på Costa del Sol är en utmärkelse som delas ut sedan 1992 av tidningen Sydkusten till en person, grupp personer eller organisation som befinns ha utfört något signifikativt för svenskheten på Costa de Sol och/eller svenskarnas integration i Spanien.

Se SK-tv:


            [ingress] => Sällan har föreningslivet bland svenskar och skandinaver varit så utbrett på Costa del Sol som på senare år. Det är inte bara avhängigt av ett stabilt antal medlemmar utan i minst lika hög grad av eldsjälar som är villiga att offra en viktig del av sin tid och tålamod för solidariskt arbete. När verksamheten dessutom utvecklas till att stödja lokala hjälporganisationer är det värt både lovord och erkännande! Det är därför som utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2018 tilldelas Eckhardt Metzner, ordförande i Spansk-Nordiska Sällskapets lokalavdelning i Fuengirola-Mijas.
            [headline] => Eckhardt Metzner Årets Svensk på Costa del Sol 2018
            [page] => 0
            [modified] => 20210819223629
            [created] => 20181115155344
            [publishStart] => 20181203070000
            [publishStop] => 20190514165359
            [fullArticle] => Eckhardt Metzner Årets Svensk på Costa del Sol 2018 Sällan har föreningslivet bland svenskar och skandinaver varit så utbrett på Costa del Sol som på senare år. Det är inte bara avhängigt av ett stabilt antal medlemmar utan i minst lika hög grad av eldsjälar som är villiga att offra en viktig del av sin tid och tålamod för solidariskt arbete. När verksamheten dessutom utvecklas till att stödja lokala hjälporganisationer är det värt både lovord och erkännande! Det är därför som utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2018 tilldelas Eckhardt Metzner, ordförande i Spansk-Nordiska Sällskapets lokalavdelning i Fuengirola-Mijas. Eckhardt Metzner trodde först att vi skämtade när Sydkusten ringde honom på mobilen och delgav nyheten att han är årets mottagare av tidningens prestigefyllda utmärkelse. Det var måndag förmiddag och som vanligt var han ute på Mijas Golf och organiserade en av föreningens många veckotävlingar. Lika paff blev Eckhardt när han ficka veta att uppemot hundra personer hört av sig till redaktionen och föreslagit honom till priset.

Sydkustens utmärkelse delas ut för 27:e gången och engagerar allt fler läsare. Förra året var det närmast folkstorm för utnämningen av Dessi Rogner. Årets pristagare har också rekommenderats av en stor mängd läsare, men det har även organiserats kampanjer för andra kandidater. Det är nog på sin plats att betona att valet inte grundar sig på antal ”röster”, utan vinnaren koras av Sydkustens ledning, som tar alla förslag i beaktning. 

Det var ganska symboliskt att årets vinnare fick nyheten medan han organiserade ute på en golfbana. Eckhardt Metzner har hunnit fylla 78 år, men istället för att koppla av och njuta av en sorglös tillvaro på Costa del Sol är han sedan flera år, tillsammans med hustrun Kristina, synnerligen aktiv inom Spansk-Nordiska Sällskapet (AHN). De har tillsammans med flera andra eldsjälar i föreningen byggt upp golfsektorn i Fuengirola-Mijas närmast från noll till en verksamhet som omfattar tusentals greenfees om året och 3-4 egna tävlingar i veckan, under högsäsong.
– Vi har några fantastiska erbjudanden till våra medlemmar. Att spela på Mijas för 50 euro, oavsett när på året och för endast 30 euro med buggy på Alhaurín Golf, innebär att man i praktiken tjänat in hela årsavgiften i föreningen direkt, konstaterar Eckhardt.

Medlemsavgiften i AHN i Fuengirola-Mijas är på 30 euro. Mer än två tredjedelar av de nuvarande medlemmarna har golf som huvudintresse, vilket till stor del förklarar varför medlemsantalet stigit till nära 2 000. Och det fortsätter att stiga.
– Jag tror faktiskt att vi kommer upp kring 2 500 nästa år.

Eckhardt har tillsammans med hustrun Kristina ansvarat för golfsektionen i sex års tid och sedan februari i år är han även ordförande i föreningen. Lokalavdelningen i Fuengirola-Mijas har de senaste åren utmärkt sig inte bara för sitt ständigt växande medlemsantal, utan även för sina solidariska bidrag till lokala hjälporganisationer.
– Vi har en väldigt bra ekonomi i föreningen och det känns helt rätt att bistå de som har de svårast i vår spanska närmiljö, förklarar Eckhardt.

Det började med ett bidrag våren 2016 till handikapporganisationen Fuensocial på 5 000 euro. De fick ytterligare medel förra året och i våras var det både Fuensocial och Alzheimerföreningen AFA som mottog 7 500 euro vardera. Bidraget kommer att upprepas nästa år och då kommer AHN i Fuengirola-Mijas ha bidragit med sammanlagt 45 000 euro.

Det är en solidarisk gest som uppmärksammats av både lokal press och Fuengirola kommun. Borgmästaren Ana Mula har personligen närvarat vid de senaste ceremonierna när pengarna överlämnats.
– Det är viktigt att en förening som vår har så nära och bra relationer med de lokala myndigheterna som möjligt. Dessa bidrag har helt klart stärkt våra kontakter.

En av de omedelbara resultaten av samarbetet med Fuengirola kommun kan vara att AHN snart kan bli erbjudna en ny klubblokal. Den så kallade Casitan i köpcentret Las Rampas är sedan länge för liten för det växande medlemsantalet.
– Vi har ju både bibliotek, servering och inglasad terrass där, men det får inte plats mer än runt 60 personer samtidigt, förklarar Eckhardt.

Som om Eckhardt och övriga styrelsen inte hade tillräckligt med jobb bestämde sig lokalavdelningen i Fuengirola-Mijas för att nyligen fira föreningens 50-årsjubileum, med buller och bång. Ett stort antal artister som Mikael Rickfors och Mats Ronander anlitades och det anordnades både golftävling, show och stor galamiddag med 450 gäster.
– Det var väldigt mycket jobb men blev också fantastiskt lyckat, konstaterar Eckhardt nöjd.

Eckhardt Metzner föddes i Tyskland 1940, mitt under andra världskriget. Olyckan blev dubbel när hans familj hamnade i Östtyskland efter kriget. Hans fars släkt bodde alla i Västtyskland, men de hann inte fly innan ryssarna stängde gränsen.
– Min mamma hade varit utbytesstudent i Sverige före kriget och hade därför kontakter där. Tack vare detta kunde vi 1954 fly från Halle Saale till Kimstad.

De var Eckhardt, 14 år, hans mor Kristina samt lillebror Hartmot. De blev omtänksamt mottagna och hade klart för sig att de behövde anpassa sig till Sverige så fort som möjligt.
– Min mor levde efter devisen att man ska ta seden dit man kommer och det har jag också följt, berättar Eckhardt, som aldrig upplevde några konflikter som invandrare.
– Det berodde nog mycket på att vi såg till att anpassa oss. Jag har följt med förfäran de senaste årens flyktingkris i Sverige. Man kan inte ta emot människor hur som helst, men jag kan heller inte förstå hur nynazismen åter kan få fotfäste i ett land som Sverige.

De flyttade till Åtvidaberg, där Eckhardts mamma fick jopp på ett ålderdomshem. Själv började han arbeta som cyklande dammsugeförsäljare för Siemens. Eckhardt var den klassiska dörrknackaren och ganska framgångsrik också. En gång besökte han ett par på en enslig bordgård som var stormförtjusta över att få sällsynt besök. Eckhardt var övertygad om att han hade affären i hamn tills han skulle demonstrera dammsugaren och fick till svar att de saknade elektricitet i gården…

Han var helt beroende av cykeln och när snön hindrade hans framfart köpte Eckhardt hösten 1959 en enkelbiljett till Stockholm, på vinst och förlust.
– Ibland måste man ha tur. Jag träffade en plåtslagare som jag kände från Åtvidaberg och fick flytta in hos honom. Två dagar senare hade jag fått jobb i byggbranschen.

Snön utgjorde dock ett hinder även för Eckhardts nya takläggarjobb, så han svarade på en platsannons i tidningen och fick jobb som säljare för ett bageri. Åren gick och 1968 anmälde sig Eckhardt till Spies reseledarskola på Mallorca. Där träffade han Kristina och de blev ett par. Visserligen åkte Eckhardt tillbaka till Sverige efter skolan medan Kristina blev kvar på Mallorca som reseledare i 1,5 år, men hon flyttade senare ihop med Eckhardt. De startade egen grossistfirma i Stockholm och började leverera produkter från främst Danmark. Senare representerade de även Pricks Bagerier och verksamheten gick så bra att deras firma Erkända Märkesvaror (EM) med sammanlagt 17 anställda en dag köpte hela Pricks bagerier, som då hade 140 anställda och ägdes av Cloetta.
– Ja, det var verkligen en omställning. Vår specialisering var pepparkakor, men de är ju så säsongsbetonade att jag snart även köpte en kokosbollstillverkare i Lindesberg, för att hålla personalen sysselsatt hela året, berättar Eckhardt.

Eckhardt Metzner har själv aldrig bakat så mycket som en sockerkaka, men hans bageriimperium bara växte. Han expanderade till Norge genom köpet av Bertas bageri, som var Norges största kaktillverkare. Verksamheten blev så stor att de köpte in 2 000 ton margarin om året till produktionen.

Detta är en framgångssaga och Eckhardt och Kristina kunde 1994 sälja sitt bolag till Skogaholms. De hade på 70-talet fått döttrarna Carina och Sofia och sedan 80-talet besökte de Costa del Sol regelbundet. De förälskade sig i området Elviria, öster om Marbella, där de till en början bodde i Pueblo Sueco. Sedan byggde de sin egen villa 1996. 

För 17 år sedan flyttade Eckhardt och Kristina in i sin nuvarande lägenhet, också i Elviria. Från deras balkong har de en fantastisk utsikt över både Medelhavet, bergen och golfbanan Greenlife Marbella.
– Vi hade faktiskt siktat in oss på just den här lägenheten redan vid ritstadet, men en annan köpare knep den före oss. Men något år senare såg vi att den annonserades i Sur in English, så vi fick den till slut, berättar Eckhardt.

Eckhardt och Kristina Metzner vistas på Costa del Sol normalt från oktober till april, med avbrott för julfirande med familjen i Sverige. De har fått en mängd vänner på kusten, inte minst genom golfen och trots att de bor i Marbella så har det fallit sig naturligt att de rent föreningsmässigt stadgat sig i Fuengirola-Mijas.

Trots att de sedan länge skulle kunna leva ett avstressat pensionärsliv håller de sig i högsta grad aktiva inom Spansk-Nordiska Sällskapets lokalavdelning. Eckhardt glömmer inte den rastlöshet han kände bara månader efter att han sålt bolaget. Föreningsjobbet är definitivt ingen dans på rosor och med så många medlemmar finns det alltid en del som har skilda uppfattningar. Eckhardt känner dock att det är värt mödan och blir extra sporrad när han blir uppmärksammad så storslaget som med utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2018.
– Det känns helt fantastiskt. Jag har nog fortfarande inte fattat att det är sant, men sakta börjar det sjunka in och jag känner mig mycket tacksam och hedrad.

Priset består av ett diplom samt en check på 600 euro. Det kommer att överlämnas i rådhuset i Fuengirola onsdag 9 januari 2019, i närvaro av bland annat borgmästaren Ana Mula. Tiden är klockan 18.00 och alla som vill hylla pristagaren är välkomna till Salón Real. 

Motivering: Eckhardt Metzner mottar Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol för sitt solidariska arbete inom Spansk-Nordiska Sällskapet i Fuengirola-Mijas. Det omfattar inte bara den golfverksamhet som han tillsammans med hustrun Kristina och andra medarbetare utvecklat de senaste åren, utan även andra sociala tillställningar för nordbor och inte minst de ekonomiska bidrag till lokala hjälporganisationer som bidragit till att ytterligare stärka skandinavernas anseende och integration på Costa del Sol.

Årets Svensk på Costa del Sol är en utmärkelse som delas ut sedan 1992 av tidningen Sydkusten till en person, grupp personer eller organisation som befinns ha utfört något signifikativt för svenskheten på Costa de Sol och/eller svenskarnas integration i Spanien.

Se SK-tv:

 Eckhardt Metzner har valts till Årets Svensk på Costa del Sol 2018. Han har hunnit fylla 78 år och är sedan februari i år ordförande för Spansk-Nordiska Sällskapet i Fuengirola-Mijas. Kristina och Eckhardt Metzner driver sedan sex år AHN:s golfsektion, som växt till att omfatta tusentals greenfees om året och 3-4 egna tävlingar i veckan under högsäsong. AHN:s jubileumsprogram inkluderade en stor tävling på Alhaurín Golf 17 oktober som avslutades med en trerätters lunch och bejublad konsert med Mikael Rickfors, 
ackompanjerad av Louise Raeder och Max Lorentz. Vid den stora jubileumsfesten på Hotel IPV Palace 20 oktober var representanter för samtliga AHN-avdelningar närvarande. Här är Eckhardt Metzner tilsammans med några av kamraterna i Nerja. Det första hjälpbidraget överräcktes våren 2016 till handikapporganisationen Fuensocial och var på 5 000 euro. Borgmästaren Ana Mula närvarande i rådhuset i Fuengirola. Foto: AHN I våras fick två hjälporganisationer i Fuengirola 7 500 euro vardera av Spanska-Nordiska Sällskapet. Foto: AHN Lokalföreningen i Fuengirola-Mijas växer stadigt och söker med ljus och lykta efter en större klubblokal. Foto: AHN 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [8] => Array
        (
            [id] => 23990
            [sectionId] => 32
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Det finns många svenska och nor-diska föreningar på Costa del Sol, fulla av eldsjälar. Spansk-Nordiska Sällskapet i Nerja tar nog dock priset – i det här fallet bokstavligen! Föreningen har fler medlemmar än någonsin, drygt 1 350 i skrivande stund, vilket är i nivå med AHN i Fuengirola. Däremot är andelen föreningsaktiva svenskar oslagbar i Nerja.

Svenskkolonien på Costa del Sol är brokig. Varje område har sin charm och lockar en viss typ av innevånare. Nerja ligger längst österut i Málagaprovinsen och skiljer sig mycket från västra delen av Málaga, där de flesta nordbor har slagit sig ned. Den här delen av kusten är betydligt mindre exploaterad och lockar till sig inte minst pensionärer, som söker en lugnare och mer pittoresk tillflyktsort. Samtidigt finns här en småstadskänsla som kanske delvis förklarar varför Nerjasvenskarna är så pass aktiva.

Det är svårt att inte tycka om Nerja. I många bemärkelser ser här fortfarande ut som det gjorde på 60-talet. Centrum består av små, smala gator med vitkalkade hus, små lokala butiker och uteserveringar. Visst är det gott om turister, men det blir aldrig packat med folk.

Nerja gränsar till Costa Tropical och det råder ett subtropiskt klimat. Här finns ett särskilt ljus, inte minst vintertid och vi kan inte motstå att sätta oss vid ett bord i solen när Sydkusten kommer på besök för att göra ett reportage om AHN och utmärkelsen. Vi har självklart stämt träff vid Balcón de Europa, den mäktiga utsiktsplatsen mitt i stan med milsvid vy över Medelhavet.

Valet av Årets Svensk förkunnas traditionellt i decembernumret av Sydkusten och pristagaren eller pristagarna informeras ett par veckor innan. De intervjuas och får strikta order att inte skvallra om nyheten förrän utnämningen offentliggjorts. I det här fallet är det extra svårt att försöka hålla det hemligt, med tanke på att priset berör drygt 1 350 personer.

Den förste att informeras om att priset i år går till AHN Nerja var deras nuvarande ordförande Lars Joelson. Han fick uppdraget att diskret samla ihop en liten, representativ grupp för föreningen för intervju. Sammanlagt sex stycken styrelsemedlemmar och funktionärer slår sig ned vid serveringen och efter att ha beställt våra ”cafés con leche” och ”café solos” börjar vi diskutera anledningen till före-ningens framgång.

Det som onekligen utmärker AHN i Nerja är deras enorma utbud av aktiviteter. Föreningen arrange-rar i praktiken någonting varje dag, inte minst under hösten och våren, när flest medlemmar är på plats. Varje måndag är det veckomöte, numera på Hotel Perla Marina, som ofta samlar mer än 200 personer. Bara att gå igenom veckans aktiviteter tar cirka en halvtimme. 

Många av aktiviteterna har så stor uppslutning att de har en egen styrelse och kassör. Det gäller exempelvis golfsektionen, vandringarna, boule (eller spanska namnet ”Petanca,” som de föredrar att bruka), bridge och teatergruppen. Golfarna har Baviera som hemmabana och där spelas tävling varje fredag, med upp till 62 spelare.

Det finns många naturälskare och vandringsgruppen traskar två gånger i veckan. Ibland är de upp till 50 personer på en gång och det stora problemet är bristen på bilar.
– Många av våra medlemmar bor i centrala Nerja och har inte egen bil. Flera av våra vandringsleder kräver bilresa till startplatsen och det har tyvärr hänt att det inte funnits plats för alla att åka, berättar vandringsledaren Bo Viklund.

Ett 50-tal av medlemmarna i föreningen är också aktivitetsledare. Hur konstigt det än kan låta är det i underkant.
– Vi behöver definitivt några fler ledare, berättar Gunhild Rydén, som är programansvarig. Hon nämner speciellt vandringarna, men även kören.

Gunhild är själv med i teatergruppen. Den har satt ihop en lokalrevy de senaste tre åren. I slutet av mars kommer de för tredje året i rad att ha föreställningar i kulturhuset Centro Cultural Villa de Nerja. Där ryms nästan 400 åskådare, vilket inte räcker för att inrymma alla intresserade. Därför blir det som i år minst två föreställningar.

Aktivitetsprogrammet omfattar vidare bibliotek, filmklubb, danskurser och danskvällar, tennis, padel och en mängd olika fester. Samma dag som vi ses har en ny aktivitet sett dagens ljus.
– Ett 20-tal personer deltog i Lailas mixtjympa och det var mycket lyckat, berättar Gunhild.

Christer Bertling har varit aktivitetsledare de senaste 14 åren. Långt från att se sig om efter en ersättare brinner han av entusiasm och har flera nya projekt på gång.
– Tennisen har blivit mycket populär och vi har tvingats flytta till större anläggning. Efter årsskiftet vill jag gärna dra igång cykling också, bland annat.

Kontakten medlemmarna emellan gör vidare att det uppstår ännu fler aktiviteter, vid sidan av det officiella programmet. Nyligen bildades exempelvis en hundrastargrupp, via föreningens Facebooksida.

Föreningen har ständigt fler medlemmar och en god struktur samt ekonomi. Det största problemet är nog att den ständigt växer ur kläderna.
– Vi har faktiskt svårt att finna bra lokaler för de olika aktiviteterna. Utbudet av riktigt stora lokaler i Nerja är begränsat, speciellt till ett överkomligt pris, betonar före-ningens ordförande sedan snart två år Lars Joelson.

En av anledningarna till före-ningens popularitet är att de har kustens förmodligen lägsta årsavgift. Den är på endast 12,50 euro, en ojämn summa som blir desto jämnare för de många par som är med. Summan gör att föreningens ekonomi nätt och jämnt går runt.
– Vi har faktiskt som policy att försöka ha en liten förlust varje år, då vi har en god ekonomi som inte kräver överskott, berättar Lars Joelson.
– I och med att medlemsantalet bara växer blir det ändå överskott till slut, tillägger Bo Holmlund, som är den mest rutinerade i gruppen.

Den nuvarande föreningen bildades 2001, efter att Spansk-Nordiska Sällskapet beslöt lägga ned sitt centrala kansli. Det har hunnit gå så många år att de flesta av medlemmarna tillkommit efter det. Bo Holmlund minns dock omvandlingen.
– Ja, det blev ett rejält rabalder och många lokalavdelningar var missnöjda över att mer än hälften av medlemsavgifterna gick till kansliet.

AHN övergick till att bli en slags federation av lokalföreningar. Det ställde stora krav på egna strukturer i varje respektive ort och ledde i vissa fall till splittringar, som i Fuengirola medan andra avdelningar lades ned. I Nerja har dock den fristående föreningen frodats med den äran.

Nerja har knappt 22 000 mantalsskrivna innevånare, även om det verkliga antalet fastboende är betydligt större. Andelen nordbor i samhället är anmärkningsvärt stort och de hyser över lag ett gott rykte hos lokalbefolkningen.
– Vi har kontakt med kommunen och någon representant brukar besöka oss och informera om aktuella lokala frågor. Däremot har vi kanske inte så regelbundna kontakter som vi kanske borde, säger ordföranden självkritiskt.

Bo Holmlund konstaterar att det varit lite rörigt i och med maktskiftet förra året. Dessutom har föreningens mångåriga kontakt med kommunen nyligen avlidit.
– Vi hade kanske kunnat utöva mer lobbyarbete, men det finns å andra sidan en internationell ägarförening i Nerja som fungerar mycket bra och som sköter den biten, poängterar han.

Lars Joelson insisterar dock på självkritiken. Han menar att nordbornas integration kunde vara betydligt bättre.
– Det sociala umgänget mellan nordbor är så stort att många inte kommer i kontakt med spanjorerna och än mindre lär sig spanska. Vi har diskuterat att eventuellt bilda så kallade vänskapsfamiljer med spanjorer, men det har hittills inte blivit av.
– Vi är många som går på spanskakurs, men det blir sällan tillfälle att tillämpa språket, tillägger Bo Holmlund.
– Jo, men däremot har vi lokala fotbollskvällar där vi ser matcher på en lokal bar tillsammans med många spanjorer, minns Lars Joelson plötsligt.

En annan förklaring till bristen på integration är att nordborna i Nerja i större utsträckning än på andra delar av kusten är så kallade ”flyttfåglar”. Många är nere 2-3 månader på hösten och 2-3 månader på våren. En stor del tillbringar fortfarande mer än halva året i Sverige.

Nerja lockar dock allt fler, även åretruntboende och det innebär att föreningens framtidsutsikter är lika ljusa som den novembersol som skiner över oss under intervjun. Ett tydligt bevis på intresset är att det i dagsläget finns inte mindre än fyra olika svenska mäklarföretag som förmedlar bostäder i Nerja.

Ett annat svenskt företag som AHN har nära samarbete med är BokaNerja. Föreningen har sitt kansli i deras lokaler på Calle Granada och stort utbyte. Ett flertal reportage i svenska medier om Nerja och bostadsmässor i Sverige har ökat intresset för att flytta hit ytterligare.

Genom medlemmarna får många andra reda på AHN Nerjas existens, men en viktig roll i före-ningens expansion har också deras hemsida. Den drivs sedan tio år av Ragnar Sandsten, som var ordförande 2007-2009. 
– Hemsidan har mer är 300 besökare om dagen. Den har inte bara en viktig informationsfunktion utan fungerar också som kommunikationsmedel, förklarar han.

På hemsidan publiceras de olika aktiviteterna och medlemmarna kan också anmäla sig via den. Föreningen har nu digitaliserat sitt medlemsregister och planerar att automatisera registreringen av nya medlemmar.
– Till nästa år är det meningen att man ska kunna skriva upp sig, betala och printa ut sitt medlemskort direkt via hemsidan, berättar Ragnar Sandsten.

AHN är en nordisk förening och även om andelen svenskar ligger runt 85 procent poängterar ordföranden Lars Joelson den multinationella karaktären. I Nerja finns även en norsk förening som de har nära kontakt med, liksom med Nordiska föreningen i närliggande Almuñécar. Samarbetet omfattar inte minst gemensamma evenemang och resor, som skidturer till Sierra Nevada.

De flesta av medlemmarna i Spansk-Nordiska sällskapet i Nerja är pensionärer och medelåldern ligger runt 70 år. Det råder delade meningar kring kaffebordet om huruvida medelåldern eventuellt sjunkit de senast åren. Det som dock är odiskutabelt är att antalet nya medlemmar med råge kompenserar att äldre medlemmar går bort.

Den som går med i AHN Nerja har garanterat inte tråkigt och det finns massor med potentiella vänner att lära känna. Föreningens sociala karaktär är påfallande och nu har medlemmarna något extra fint gemensamt, nämligen Sydkustens utmärkelse Årets Svenskar på Costa del Sol 2016. Priset inkluderar ett diplom och ett bidrag på 600 euro, som kommer att destineras till välgörenhet.
– Vi har tidigare bidragit till en lokal musikskola och en verkstad för förståndshandikappade barn. Vi ska se till att även de här pen-garna kommer väl tillvara, lovar en stolt ordförande Lars Joelson.

Mer information: http://www.ahn-nerja.org

Se artikel om Årets Svensk 1996, Sture Björklund:
http://www.sydkusten.es/sk/32/a/4154/sture-bjorklund-arets-svensk-1996

Se lokalrevyn 2016:
http://www.sydkusten.es/engine.php?articleId=23172§ionId=255

Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol delas ut sedan 1992 av tidningen Sydkusten och juryn består av tidningens ledning. Läsare är varje år välkomna att föreslå kandidater. Priset består av ett diplom samt en check på 600 euro och delas ut till någon eller några som befinns ha utfört något signifikativt för svenskheten på Costa del Sol och/eller svenskarnas integration i sitt andra hemland. I år delas utmärkelsen ut för 25:e gången, i anslutning till Spansk-Nordiska Sällskapets veckomöte i Nerja, måndag 12 december klockan 18.00. Platsen är Hotel Perla Marina.

SK-tv:


            [ingress] => Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol går i år till kustens mest föreningsaktiva svenskar, nämligen de i Nerja. Det blir ett slags dubbelt firande, då Spansk-Nordiska Sällskapet AHN:s lokalavdelning i Nerja fyller 15 år och Sydkustens prestigefulla utmärkelse delas ut för 25:e gången. Det har för övrigt hunnit gå exakt 20 år sedan dåvarande ordföranden i AHN i Nerja, Sture Björklund, också blev utsedd till Årets Svensk på Costa del Sol.
            [headline] => AHN i Nerja Årets Svenskar på Costa del Sol
            [page] => 0
            [modified] => 20210817211005
            [created] => 20161116095111
            [publishStart] => 20161128070000
            [publishStop] => 20170515105159
            [fullArticle] => AHN i Nerja Årets Svenskar på Costa del Sol Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol går i år till kustens mest föreningsaktiva svenskar, nämligen de i Nerja. Det blir ett slags dubbelt firande, då Spansk-Nordiska Sällskapet AHN:s lokalavdelning i Nerja fyller 15 år och Sydkustens prestigefulla utmärkelse delas ut för 25:e gången. Det har för övrigt hunnit gå exakt 20 år sedan dåvarande ordföranden i AHN i Nerja, Sture Björklund, också blev utsedd till Årets Svensk på Costa del Sol. Det finns många svenska och nor-diska föreningar på Costa del Sol, fulla av eldsjälar. Spansk-Nordiska Sällskapet i Nerja tar nog dock priset – i det här fallet bokstavligen! Föreningen har fler medlemmar än någonsin, drygt 1 350 i skrivande stund, vilket är i nivå med AHN i Fuengirola. Däremot är andelen föreningsaktiva svenskar oslagbar i Nerja.

Svenskkolonien på Costa del Sol är brokig. Varje område har sin charm och lockar en viss typ av innevånare. Nerja ligger längst österut i Málagaprovinsen och skiljer sig mycket från västra delen av Málaga, där de flesta nordbor har slagit sig ned. Den här delen av kusten är betydligt mindre exploaterad och lockar till sig inte minst pensionärer, som söker en lugnare och mer pittoresk tillflyktsort. Samtidigt finns här en småstadskänsla som kanske delvis förklarar varför Nerjasvenskarna är så pass aktiva.

Det är svårt att inte tycka om Nerja. I många bemärkelser ser här fortfarande ut som det gjorde på 60-talet. Centrum består av små, smala gator med vitkalkade hus, små lokala butiker och uteserveringar. Visst är det gott om turister, men det blir aldrig packat med folk.

Nerja gränsar till Costa Tropical och det råder ett subtropiskt klimat. Här finns ett särskilt ljus, inte minst vintertid och vi kan inte motstå att sätta oss vid ett bord i solen när Sydkusten kommer på besök för att göra ett reportage om AHN och utmärkelsen. Vi har självklart stämt träff vid Balcón de Europa, den mäktiga utsiktsplatsen mitt i stan med milsvid vy över Medelhavet.

Valet av Årets Svensk förkunnas traditionellt i decembernumret av Sydkusten och pristagaren eller pristagarna informeras ett par veckor innan. De intervjuas och får strikta order att inte skvallra om nyheten förrän utnämningen offentliggjorts. I det här fallet är det extra svårt att försöka hålla det hemligt, med tanke på att priset berör drygt 1 350 personer.

Den förste att informeras om att priset i år går till AHN Nerja var deras nuvarande ordförande Lars Joelson. Han fick uppdraget att diskret samla ihop en liten, representativ grupp för föreningen för intervju. Sammanlagt sex stycken styrelsemedlemmar och funktionärer slår sig ned vid serveringen och efter att ha beställt våra ”cafés con leche” och ”café solos” börjar vi diskutera anledningen till före-ningens framgång.

Det som onekligen utmärker AHN i Nerja är deras enorma utbud av aktiviteter. Föreningen arrange-rar i praktiken någonting varje dag, inte minst under hösten och våren, när flest medlemmar är på plats. Varje måndag är det veckomöte, numera på Hotel Perla Marina, som ofta samlar mer än 200 personer. Bara att gå igenom veckans aktiviteter tar cirka en halvtimme. 

Många av aktiviteterna har så stor uppslutning att de har en egen styrelse och kassör. Det gäller exempelvis golfsektionen, vandringarna, boule (eller spanska namnet ”Petanca,” som de föredrar att bruka), bridge och teatergruppen. Golfarna har Baviera som hemmabana och där spelas tävling varje fredag, med upp till 62 spelare.

Det finns många naturälskare och vandringsgruppen traskar två gånger i veckan. Ibland är de upp till 50 personer på en gång och det stora problemet är bristen på bilar.
– Många av våra medlemmar bor i centrala Nerja och har inte egen bil. Flera av våra vandringsleder kräver bilresa till startplatsen och det har tyvärr hänt att det inte funnits plats för alla att åka, berättar vandringsledaren Bo Viklund.

Ett 50-tal av medlemmarna i föreningen är också aktivitetsledare. Hur konstigt det än kan låta är det i underkant.
– Vi behöver definitivt några fler ledare, berättar Gunhild Rydén, som är programansvarig. Hon nämner speciellt vandringarna, men även kören.

Gunhild är själv med i teatergruppen. Den har satt ihop en lokalrevy de senaste tre åren. I slutet av mars kommer de för tredje året i rad att ha föreställningar i kulturhuset Centro Cultural Villa de Nerja. Där ryms nästan 400 åskådare, vilket inte räcker för att inrymma alla intresserade. Därför blir det som i år minst två föreställningar.

Aktivitetsprogrammet omfattar vidare bibliotek, filmklubb, danskurser och danskvällar, tennis, padel och en mängd olika fester. Samma dag som vi ses har en ny aktivitet sett dagens ljus.
– Ett 20-tal personer deltog i Lailas mixtjympa och det var mycket lyckat, berättar Gunhild.

Christer Bertling har varit aktivitetsledare de senaste 14 åren. Långt från att se sig om efter en ersättare brinner han av entusiasm och har flera nya projekt på gång.
– Tennisen har blivit mycket populär och vi har tvingats flytta till större anläggning. Efter årsskiftet vill jag gärna dra igång cykling också, bland annat.

Kontakten medlemmarna emellan gör vidare att det uppstår ännu fler aktiviteter, vid sidan av det officiella programmet. Nyligen bildades exempelvis en hundrastargrupp, via föreningens Facebooksida.

Föreningen har ständigt fler medlemmar och en god struktur samt ekonomi. Det största problemet är nog att den ständigt växer ur kläderna.
– Vi har faktiskt svårt att finna bra lokaler för de olika aktiviteterna. Utbudet av riktigt stora lokaler i Nerja är begränsat, speciellt till ett överkomligt pris, betonar före-ningens ordförande sedan snart två år Lars Joelson.

En av anledningarna till före-ningens popularitet är att de har kustens förmodligen lägsta årsavgift. Den är på endast 12,50 euro, en ojämn summa som blir desto jämnare för de många par som är med. Summan gör att föreningens ekonomi nätt och jämnt går runt.
– Vi har faktiskt som policy att försöka ha en liten förlust varje år, då vi har en god ekonomi som inte kräver överskott, berättar Lars Joelson.
– I och med att medlemsantalet bara växer blir det ändå överskott till slut, tillägger Bo Holmlund, som är den mest rutinerade i gruppen.

Den nuvarande föreningen bildades 2001, efter att Spansk-Nordiska Sällskapet beslöt lägga ned sitt centrala kansli. Det har hunnit gå så många år att de flesta av medlemmarna tillkommit efter det. Bo Holmlund minns dock omvandlingen.
– Ja, det blev ett rejält rabalder och många lokalavdelningar var missnöjda över att mer än hälften av medlemsavgifterna gick till kansliet.

AHN övergick till att bli en slags federation av lokalföreningar. Det ställde stora krav på egna strukturer i varje respektive ort och ledde i vissa fall till splittringar, som i Fuengirola medan andra avdelningar lades ned. I Nerja har dock den fristående föreningen frodats med den äran.

Nerja har knappt 22 000 mantalsskrivna innevånare, även om det verkliga antalet fastboende är betydligt större. Andelen nordbor i samhället är anmärkningsvärt stort och de hyser över lag ett gott rykte hos lokalbefolkningen.
– Vi har kontakt med kommunen och någon representant brukar besöka oss och informera om aktuella lokala frågor. Däremot har vi kanske inte så regelbundna kontakter som vi kanske borde, säger ordföranden självkritiskt.

Bo Holmlund konstaterar att det varit lite rörigt i och med maktskiftet förra året. Dessutom har föreningens mångåriga kontakt med kommunen nyligen avlidit.
– Vi hade kanske kunnat utöva mer lobbyarbete, men det finns å andra sidan en internationell ägarförening i Nerja som fungerar mycket bra och som sköter den biten, poängterar han.

Lars Joelson insisterar dock på självkritiken. Han menar att nordbornas integration kunde vara betydligt bättre.
– Det sociala umgänget mellan nordbor är så stort att många inte kommer i kontakt med spanjorerna och än mindre lär sig spanska. Vi har diskuterat att eventuellt bilda så kallade vänskapsfamiljer med spanjorer, men det har hittills inte blivit av.
– Vi är många som går på spanskakurs, men det blir sällan tillfälle att tillämpa språket, tillägger Bo Holmlund.
– Jo, men däremot har vi lokala fotbollskvällar där vi ser matcher på en lokal bar tillsammans med många spanjorer, minns Lars Joelson plötsligt.

En annan förklaring till bristen på integration är att nordborna i Nerja i större utsträckning än på andra delar av kusten är så kallade ”flyttfåglar”. Många är nere 2-3 månader på hösten och 2-3 månader på våren. En stor del tillbringar fortfarande mer än halva året i Sverige.

Nerja lockar dock allt fler, även åretruntboende och det innebär att föreningens framtidsutsikter är lika ljusa som den novembersol som skiner över oss under intervjun. Ett tydligt bevis på intresset är att det i dagsläget finns inte mindre än fyra olika svenska mäklarföretag som förmedlar bostäder i Nerja.

Ett annat svenskt företag som AHN har nära samarbete med är BokaNerja. Föreningen har sitt kansli i deras lokaler på Calle Granada och stort utbyte. Ett flertal reportage i svenska medier om Nerja och bostadsmässor i Sverige har ökat intresset för att flytta hit ytterligare.

Genom medlemmarna får många andra reda på AHN Nerjas existens, men en viktig roll i före-ningens expansion har också deras hemsida. Den drivs sedan tio år av Ragnar Sandsten, som var ordförande 2007-2009. 
– Hemsidan har mer är 300 besökare om dagen. Den har inte bara en viktig informationsfunktion utan fungerar också som kommunikationsmedel, förklarar han.

På hemsidan publiceras de olika aktiviteterna och medlemmarna kan också anmäla sig via den. Föreningen har nu digitaliserat sitt medlemsregister och planerar att automatisera registreringen av nya medlemmar.
– Till nästa år är det meningen att man ska kunna skriva upp sig, betala och printa ut sitt medlemskort direkt via hemsidan, berättar Ragnar Sandsten.

AHN är en nordisk förening och även om andelen svenskar ligger runt 85 procent poängterar ordföranden Lars Joelson den multinationella karaktären. I Nerja finns även en norsk förening som de har nära kontakt med, liksom med Nordiska föreningen i närliggande Almuñécar. Samarbetet omfattar inte minst gemensamma evenemang och resor, som skidturer till Sierra Nevada.

De flesta av medlemmarna i Spansk-Nordiska sällskapet i Nerja är pensionärer och medelåldern ligger runt 70 år. Det råder delade meningar kring kaffebordet om huruvida medelåldern eventuellt sjunkit de senast åren. Det som dock är odiskutabelt är att antalet nya medlemmar med råge kompenserar att äldre medlemmar går bort.

Den som går med i AHN Nerja har garanterat inte tråkigt och det finns massor med potentiella vänner att lära känna. Föreningens sociala karaktär är påfallande och nu har medlemmarna något extra fint gemensamt, nämligen Sydkustens utmärkelse Årets Svenskar på Costa del Sol 2016. Priset inkluderar ett diplom och ett bidrag på 600 euro, som kommer att destineras till välgörenhet.
– Vi har tidigare bidragit till en lokal musikskola och en verkstad för förståndshandikappade barn. Vi ska se till att även de här pen-garna kommer väl tillvara, lovar en stolt ordförande Lars Joelson.

Mer information: http://www.ahn-nerja.org

Se artikel om Årets Svensk 1996, Sture Björklund:
http://www.sydkusten.es/sk/32/a/4154/sture-bjorklund-arets-svensk-1996

Se lokalrevyn 2016:
http://www.sydkusten.es/engine.php?articleId=23172§ionId=255

Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol delas ut sedan 1992 av tidningen Sydkusten och juryn består av tidningens ledning. Läsare är varje år välkomna att föreslå kandidater. Priset består av ett diplom samt en check på 600 euro och delas ut till någon eller några som befinns ha utfört något signifikativt för svenskheten på Costa del Sol och/eller svenskarnas integration i sitt andra hemland. I år delas utmärkelsen ut för 25:e gången, i anslutning till Spansk-Nordiska Sällskapets veckomöte i Nerja, måndag 12 december klockan 18.00. Platsen är Hotel Perla Marina.

SK-tv:

 LYCKOHOPP Medlemmar av AHN:s styrelse firar mottagandet av Sydkustens utmärkelse. Representanter för AHN:s 
styrelse i Nerja på kända 
Balcón de Europa. Stolta styrelsemedlemmar njuter av Nerjas novembersol. Från vänster Bo Viklund (vandringar), Lars Joelson (ordförande), Christer Bertling (aktivitetsledare), Bo Holmlund (petanca), Gunhild Rydén (programansvarig) och Ragnar Sandsten (webmaster). Spansk-Nordiska Sällskapet i Nerja har fler medlemmar än någonsin. Trots att ett 50-tal av dem är aktivitetsledare behövs fler eldsjälar. I mars sätts den fjärde upplagan av lokalrevyn upp. De nära 400 platserna i kulturteatern räcker inte, utan det blir åter minst två föreställningar. Damerna är i klar majoritet i teatergruppen och utgör onekligen en färgklick. De ser dock gärna att fler karlar ansluter sig till spexet. Foto: AHN Nerja Varje måndag hålls välfyllda veckomöten med regelbundna föredragshållare, som Sydkustens chefredaktör och artikelförfattaren Mats Björkman. Programmet inkluderar ett flertal fester och utflykter. Speciellt på hösten och våren, när antalet medlemmar på plats är som störst. Foto: AHN Nerja Boulegruppen har egen struktur och brukar det spanska namnet Petanca. Foto: AHN Nerja 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [9] => Array
        (
            [id] => 22589
            [sectionId] => 32
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Elvira Herrador Quero tilldelas Sydkustens prestigefyllda utmärkelse, som delas ut för 24:e året i rad. Hon uppfyller med råge de två grundkriterierna, dels att ha gjort något signifikativt för svenskheten på Costa del Sol och dels att ha främjat svenskars integration i Spanien. Priset delas inte ut för en enskild instats, utan för ett arbete som pågått i mer än 20 års tid.
– Jag känner mig oerhört hedrad över att betraktas som medlem av svenskkolonin, som utgör en bit av mitt liv, säger en rörd Elvira Herrador när hon smält nyheten.

Det var skolåret 1991-92 som Elvira fick provanställning på Svenska skolan i Fuengirola, under dåvarande rektorn Eva Gustafsson. Det förvandlades till en fast anställning och idag är Elvira Svenska skolans spanska eldsjäl alla kategorier.
– Jag har känt totalt stöd av alla rektorer som skolan haft genom åren, från Eva Gustafsson, via Lars Bergman till Per Jonsson i dagsläget Jag hade också en mycket kär relation till Åsa Hvid-Hansen, som var en av dem som grundade skolan, berättar Elvira.

Idag är hon teknisk chef för skolans spanska sektion. De är totalt fyra spansklärare, men för Elvira handlar det om mycket mer än att bara lära eleverna språket.
– Min och mina kollegors uppgift är att lära eleverna förutom språket även den spanska kulturen. Om du inte har kunskap är det lätt att du skaffar dig förutfattade meningar om andra, vilket i sin tur leder till kulturkrockar. Med insikt om andras situation är det omöjligt att inte känna empati.

Elvira är passionerad i allt hon företar sig och hennes kontaktnät är enormt. Det omspänner både Fuengirola kommun, spanska skolstyrelsen och andra instanser. Utbytet med inte minst Fuengirola kommun är stort och yttrar sig bland annat i att eleverna har Luciatåg på rådhustorget varje år samt att Svenska skolan kan fira sina studenter på kyrktorget.
– I år var vi inbjudna till Partido Populars caseta på ferian, där vi blev mottagna av borgmästaren Ana Mula.

I syfte att eleverna ska känna det spanska samhället så bra som möjligt ser Elvira till både att de kommer ut och att de får besök. Eleverna får gå på spansk teater, för att känna de klassiska spanska verken och samtidigt träffa elever från spanska skolor. Regelbundet har Elvira gäster på sina lektioner, som spanska poliser och andra representanter för det spanska samhället.
– Barriärerna är ofta inte bara språkliga utan även kulturella. Det är nödvändigt att känna till den spanska kulturen för att förstå och kunna integrera sig.

Det är ett mödosamt jobb. De svenska elevernas integration i sitt spanska hemland är visserligen bättre idag än när Elvira startade på skolan för 23 år sedan, men det finns fortfarande mycket jobb att göra.
– Alla elever vill integrera sig i början, men många faller i fällan att att umgås med enbart landsmän, av rena bekvämlighetsskäl. Integration kräver både vilja och ansträngning, men möjligheterna finns där och spanjorerna väntar med öppna armar, poängterar Elvira.

En annan anledning som förhindrar många elevers integration är rädsla för det okända. För att överbrygga detta krävs målmedvetet arbete från både rektor, skolstyrelse och föräldrar. Även om det inte alltid är lätt menar Elvira att hon har världens bästa jobb.
– Jag får fantastisk respons av både nuvarande och inte minst gamla elever, som hör av sig till mig flera år senare.

Arbetet med att integrera de svenska eleverna har bidragit till att Elvira fått distans till sin egen kultur och samtidigt förälskat sig i svenska sedvänjor. Hon beundrar svenskarnas praktiska läggning och inställningen att man kan göra utomhusaktiviteter oavsett väder, "det finns bara dåliga kläder…".
– Det svenskarna däremot kan lära av spanjorerna är att vara mer uttrycksfulla. De är ofta så reserverade och vågar inte prata, medan spanjorer uppfattas som högljudda. Men det är väl bättre att prata för mycket än att inte säga något alls!

Elvira har assimilerat flera svenska traditioner, vilket gjort att även hennes spanska bekantskapskrets är delaktig. De väntar numera otåligt på pepparkakor till jul och kallar Elvira för "La sueca".

Elvira Herrador har givit ut flera läroböcker i spanska och hon besöker Sverige varje år, där hon föreläser för både andra spansklärare och elever.
– Det är så tacksam att bli inbjuden varje år till lärarnas fortbildning. Jag får berätta om mina erfarenheter och metoder för integration. Samtidigt har jag kunnat besöka hela Sverige och fått mängder med svenska vänner.

Kontakterna i Sverige har ofta lett till besök i Spanien. I februari kommer elever från Växjö på besök till Fuengirola. Eleverna i Fuengirolaskolan får i sin tur regelbundet åka på utflykter till kulturella städer som Málaga, Granada, Córdoba och Sevilla. 
– Förutom språket och kulturen är det också viktigt att känna till landets historia, poängterar Elvira.

Mest brinner Elvira för sina egna hemtrakter. Hon kommer från samhället Porcuna, i Jaénprovinsen, där hon bland annat fått hålla invigningstalet på den årliga ferian. Det är ett traditionellt olivsamhälle som genom Elviras försorg kommer att få besök av en grupp svenska spansklärare i november nästa år.

En paradox i sammanhanget är att spanskläraren Elvira, som vurmar så för Sverige och integration, själv inte lärt sig svenska ännu.
– Jag vet. Jag har velat lära mig så länge, men har helt enkelt inte haft tid. Men jag ger inte upp och hoppas kunna lära mig åtminstone hjälplig svenska någon dag..!

Bron för att uppnå integration är enligt Elvira nyfikenhet. Nyckelfrågor som man ska söka svar på är "hur" och "varför".
– Förståelse leder till empati. Det är inte minst viktigt i dessa dagar. Om eleverna blir medvetna om våra kulturskillnader kommer de lättare att ha förståelse för exempelvis flyktingars situation i Sverige, poängterar hon.

Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol delas ut av Sydkusten sedan 1992. Det inkluderar ett diplom och en check på 600 euro som kommer att överräckas i samband med Svenska Skolans julbasar 11 december. Tiden är preliminärt 19.00.

Som en anekdot kan nämnas att Elvira faktiskt tagit emot diplomet en gång tidigare. Det var dock i representation av eleven Kanar Mahmud, som tillsammans med klasskamraterna Gordana Rakovic och Sofía Martínez fick Sydkustens utmärkelse 2008.

SK-tv:

Motivering:
Elvira Herrador Quero tilldelas utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2015 för sitt långvariga och outtröttliga arbete för svenska elevers kännedom om och integration i Spanien. Som ansvarig för spanskundervisningen på Svenska skolan i Fuengirola har Elvira inte bara bidragit till elevernas språkkunskaper utan hon har aktivt verkat för att knyta ovärderliga band mellan Svenska skolan och det spanska samhället.

Namn: Elvira Herrador Quero
Född: Porcuna (Jaén) 1964.
Civilstånd: Ogift
Bor: Omgärdad av böcker i en lägenhet i Fuengirola ("men jag tillbringar största delen av min tid i Svenska skolan.")
Utbildning: Examen i humanism vid universitetet i Granada. Master i spanska som utländskt språk samt kulturkrockar, vid universitetet Antonio de Nebrija (Madrid).
Yrke: Ansvarig för spansksektionen på Svenska skolan i Fuengirola
Medförfattare till språkböckerna "Alegría", paso 3 y 4 (editorial Liber) samt "Libros de ejercicios Avance B1-B2" (editorial SGEL).
Aktuell: Mottagera av Sydkustens utmärkelse Årets Svensk(a) på Costa del Sol 2015

SK-tv:



            [ingress] => Hon går under smeknamnet "La sueca" (svenskan) bland sina spanska släktingar och vänner. Detta trots att hon varken är svensk eller ens talar svenska. Men Elvira Herrador har ägnat halva sitt liv åt att bygga broar åt svenskar i Spanien och har med det öppnat sitt eget hjärta för den svenska kulturen. Nu kan spanskchefen på Svenska skolan i Fuengirola stoltsera inte bara med sitt smeknamn, utan även med titeln Årets Svensk(a) på Costa del Sol 2015.
            [headline] => Elvira Årets Svensk(a) på Costa del Sol
            [page] => 0
            [modified] => 20241201164857
            [created] => 20151114140823
            [publishStart] => 20151130070000
            [publishStop] => 20160512150859
            [fullArticle] => Elvira Årets Svensk(a) på Costa del Sol Hon går under smeknamnet "La sueca" (svenskan) bland sina spanska släktingar och vänner. Detta trots att hon varken är svensk eller ens talar svenska. Men Elvira Herrador har ägnat halva sitt liv åt att bygga broar åt svenskar i Spanien och har med det öppnat sitt eget hjärta för den svenska kulturen. Nu kan spanskchefen på Svenska skolan i Fuengirola stoltsera inte bara med sitt smeknamn, utan även med titeln Årets Svensk(a) på Costa del Sol 2015. Elvira Herrador Quero tilldelas Sydkustens prestigefyllda utmärkelse, som delas ut för 24:e året i rad. Hon uppfyller med råge de två grundkriterierna, dels att ha gjort något signifikativt för svenskheten på Costa del Sol och dels att ha främjat svenskars integration i Spanien. Priset delas inte ut för en enskild instats, utan för ett arbete som pågått i mer än 20 års tid.
– Jag känner mig oerhört hedrad över att betraktas som medlem av svenskkolonin, som utgör en bit av mitt liv, säger en rörd Elvira Herrador när hon smält nyheten.

Det var skolåret 1991-92 som Elvira fick provanställning på Svenska skolan i Fuengirola, under dåvarande rektorn Eva Gustafsson. Det förvandlades till en fast anställning och idag är Elvira Svenska skolans spanska eldsjäl alla kategorier.
– Jag har känt totalt stöd av alla rektorer som skolan haft genom åren, från Eva Gustafsson, via Lars Bergman till Per Jonsson i dagsläget Jag hade också en mycket kär relation till Åsa Hvid-Hansen, som var en av dem som grundade skolan, berättar Elvira.

Idag är hon teknisk chef för skolans spanska sektion. De är totalt fyra spansklärare, men för Elvira handlar det om mycket mer än att bara lära eleverna språket.
– Min och mina kollegors uppgift är att lära eleverna förutom språket även den spanska kulturen. Om du inte har kunskap är det lätt att du skaffar dig förutfattade meningar om andra, vilket i sin tur leder till kulturkrockar. Med insikt om andras situation är det omöjligt att inte känna empati.

Elvira är passionerad i allt hon företar sig och hennes kontaktnät är enormt. Det omspänner både Fuengirola kommun, spanska skolstyrelsen och andra instanser. Utbytet med inte minst Fuengirola kommun är stort och yttrar sig bland annat i att eleverna har Luciatåg på rådhustorget varje år samt att Svenska skolan kan fira sina studenter på kyrktorget.
– I år var vi inbjudna till Partido Populars caseta på ferian, där vi blev mottagna av borgmästaren Ana Mula.

I syfte att eleverna ska känna det spanska samhället så bra som möjligt ser Elvira till både att de kommer ut och att de får besök. Eleverna får gå på spansk teater, för att känna de klassiska spanska verken och samtidigt träffa elever från spanska skolor. Regelbundet har Elvira gäster på sina lektioner, som spanska poliser och andra representanter för det spanska samhället.
– Barriärerna är ofta inte bara språkliga utan även kulturella. Det är nödvändigt att känna till den spanska kulturen för att förstå och kunna integrera sig.

Det är ett mödosamt jobb. De svenska elevernas integration i sitt spanska hemland är visserligen bättre idag än när Elvira startade på skolan för 23 år sedan, men det finns fortfarande mycket jobb att göra.
– Alla elever vill integrera sig i början, men många faller i fällan att att umgås med enbart landsmän, av rena bekvämlighetsskäl. Integration kräver både vilja och ansträngning, men möjligheterna finns där och spanjorerna väntar med öppna armar, poängterar Elvira.

En annan anledning som förhindrar många elevers integration är rädsla för det okända. För att överbrygga detta krävs målmedvetet arbete från både rektor, skolstyrelse och föräldrar. Även om det inte alltid är lätt menar Elvira att hon har världens bästa jobb.
– Jag får fantastisk respons av både nuvarande och inte minst gamla elever, som hör av sig till mig flera år senare.

Arbetet med att integrera de svenska eleverna har bidragit till att Elvira fått distans till sin egen kultur och samtidigt förälskat sig i svenska sedvänjor. Hon beundrar svenskarnas praktiska läggning och inställningen att man kan göra utomhusaktiviteter oavsett väder, "det finns bara dåliga kläder…".
– Det svenskarna däremot kan lära av spanjorerna är att vara mer uttrycksfulla. De är ofta så reserverade och vågar inte prata, medan spanjorer uppfattas som högljudda. Men det är väl bättre att prata för mycket än att inte säga något alls!

Elvira har assimilerat flera svenska traditioner, vilket gjort att även hennes spanska bekantskapskrets är delaktig. De väntar numera otåligt på pepparkakor till jul och kallar Elvira för "La sueca".

Elvira Herrador har givit ut flera läroböcker i spanska och hon besöker Sverige varje år, där hon föreläser för både andra spansklärare och elever.
– Det är så tacksam att bli inbjuden varje år till lärarnas fortbildning. Jag får berätta om mina erfarenheter och metoder för integration. Samtidigt har jag kunnat besöka hela Sverige och fått mängder med svenska vänner.

Kontakterna i Sverige har ofta lett till besök i Spanien. I februari kommer elever från Växjö på besök till Fuengirola. Eleverna i Fuengirolaskolan får i sin tur regelbundet åka på utflykter till kulturella städer som Málaga, Granada, Córdoba och Sevilla. 
– Förutom språket och kulturen är det också viktigt att känna till landets historia, poängterar Elvira.

Mest brinner Elvira för sina egna hemtrakter. Hon kommer från samhället Porcuna, i Jaénprovinsen, där hon bland annat fått hålla invigningstalet på den årliga ferian. Det är ett traditionellt olivsamhälle som genom Elviras försorg kommer att få besök av en grupp svenska spansklärare i november nästa år.

En paradox i sammanhanget är att spanskläraren Elvira, som vurmar så för Sverige och integration, själv inte lärt sig svenska ännu.
– Jag vet. Jag har velat lära mig så länge, men har helt enkelt inte haft tid. Men jag ger inte upp och hoppas kunna lära mig åtminstone hjälplig svenska någon dag..!

Bron för att uppnå integration är enligt Elvira nyfikenhet. Nyckelfrågor som man ska söka svar på är "hur" och "varför".
– Förståelse leder till empati. Det är inte minst viktigt i dessa dagar. Om eleverna blir medvetna om våra kulturskillnader kommer de lättare att ha förståelse för exempelvis flyktingars situation i Sverige, poängterar hon.

Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol delas ut av Sydkusten sedan 1992. Det inkluderar ett diplom och en check på 600 euro som kommer att överräckas i samband med Svenska Skolans julbasar 11 december. Tiden är preliminärt 19.00.

Som en anekdot kan nämnas att Elvira faktiskt tagit emot diplomet en gång tidigare. Det var dock i representation av eleven Kanar Mahmud, som tillsammans med klasskamraterna Gordana Rakovic och Sofía Martínez fick Sydkustens utmärkelse 2008.

SK-tv:

Motivering:
Elvira Herrador Quero tilldelas utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2015 för sitt långvariga och outtröttliga arbete för svenska elevers kännedom om och integration i Spanien. Som ansvarig för spanskundervisningen på Svenska skolan i Fuengirola har Elvira inte bara bidragit till elevernas språkkunskaper utan hon har aktivt verkat för att knyta ovärderliga band mellan Svenska skolan och det spanska samhället.

Namn: Elvira Herrador Quero
Född: Porcuna (Jaén) 1964.
Civilstånd: Ogift
Bor: Omgärdad av böcker i en lägenhet i Fuengirola ("men jag tillbringar största delen av min tid i Svenska skolan.")
Utbildning: Examen i humanism vid universitetet i Granada. Master i spanska som utländskt språk samt kulturkrockar, vid universitetet Antonio de Nebrija (Madrid).
Yrke: Ansvarig för spansksektionen på Svenska skolan i Fuengirola
Medförfattare till språkböckerna "Alegría", paso 3 y 4 (editorial Liber) samt "Libros de ejercicios Avance B1-B2" (editorial SGEL).
Aktuell: Mottagera av Sydkustens utmärkelse Årets Svensk(a) på Costa del Sol 2015

SK-tv:


 Elvira Herrador Quero arbetar sedan 23 år med integration på Svenska skolan i Fuengirola. Elvira ansvarar för spanskundervisningen på Svenska Skolan i Fuengirola. De är sammanlagt fyra spansklärare. För att Svenska skolans elever ska lära känna den spanska kulturen och historien arrangerar Elvira Herrador regelbundna utflykter. Här besöker gymnasieelever tjurfäktningsarenan i Ronda. Foto: Arkiv Kulturellt utbyte står högt på agendan. Svenska skolans elever har Luciatåg varje år på rådhustorget i Fuengirola och de deltar även i den årliga ferian. Foto: Arkiv Elvira Herrador har ett brett kontaktnät. Det gäller inte minst Fuengirola kommun. På bilden är hon tillsammans med tidigare borgmästaren Esperanza Oña och rektorn Per Jonsson. Varje år reser Elvira till Sverige och håller föredrag för spansklärare runt hela landet,  vilket givit henne många vänner. Foto: Arkiv En gång tidigare har Elvira Herrador tagit emot diplomet för Årets Svensk på Costa del Sol, dock i representation av en av de tre elever som fick utmärkelsen 2008. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [10] => Array
        (
            [id] => 53
            [sectionId] => 32
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => (Publicerad 2003-12-11) Det första man lägger märke till när man skall besöka årets svensk är rampen. På bottenvåningen i det hus i Fuengirola hon bor finns nämligen en rullstolsramp. Och det är ingen tillfällighet. Birgit Lilja är en dam som får saker och ting att hända. Men Birgit själv envisas med att vilja dela med sig av äran att bli Årets Svensk 2003, med sin make Olle.
– Vi är ett team. Det är ju inte bara jag som har gjort saker här på Costa del Sol. Det är jag och Olle tillsammans, säger Birgit bestämt.

Att Birgit i år fick det prestigefyllda priset är egentligen inget förvånande för någon i svenskkolonien. Ända sedan Olle och hon kom till kusten för 14 år sedan, har hon varit aktiv i olika organisationer och föreningar som alla syftar till att hjälpa människor.
– Jag har alltid varit intresserad av att hjälpa människor. Det beror nog på att jag har varit lyckligt lottad och fick en trygg uppväxt. Dessutom hade jag en biologilärarinna när jag gick i flickskolan, som fick oss alla att bli mycket intresserade av kropp och själ, berättar Birgit.

Sysslat med det mesta
Redan som 16-åring sommarjobbade hon som vårdbiträde på Sankt Görans sjukhus i Stockholm. Men så gifte hon sig vid unga år och blev hemmafru med två barn. Efter att ha gått hemma en tid tröttnade hon på det livet och jobbade för bland annat landstinget och drev en egen tobakshandel. Hon utbildade sig också till undersköterska.

Efter åtta års äktenskap skiljde sig hon från sin dåvarande make. Ungefär samtidigt skiljde sig Olle som var gift med Birgits kusin. Tillsammans åkte de till Ibiza några gånger innan de fattade ordentligt tycke för varandra.
– Något så vackert som Birgits blå ögon har jag aldrig skådat. Vilken kvinna, va!, utbrister Olle mitt i Birgits berättelse, och ser på henne med kärleksfull blick.

Birgit är en orädd kvinna. Kanske var det därför hon vid slutet av 40-årsåldern, då hon jobbade som undersköterska, beslöt att studera vidare. Psykiatri-skötarutbildning i Västervik blev det.
– Jag var äldre än alla mina klasskamrater. Men en av dem sade "glöm inte att du aldrig skall prata om din ålder om du inte klarar en tenta. Ingen annan tänker nämligen på den", säger Birgit.

Hon och Olle fortsatte att åka till Ibiza ett par veckor varje år och när de blev pensionärer i femtioårsåldern bestämde de sig för att flytta till Spanien. 1989 kom de hit till kusten.
-Jag har varit hem till Sverige en gång sedan dess medan Olle inte har varit tillbaka alls sedan vi kom hit, säger Birgit.

Ska dö i Fuengirola
Efter att ha flyttat några gånger hamnade de mitt i Fuengirola 1994 och där har det blivit kvar.
– Här skall vi dö! säger Olle med eftertryck och Birgit håller med honom.

De båda har haft ett otroligt intensivt och spännande liv sedan de kom hit till Spanien.
– Vi gick med i AHN redan innan vi åkte ner eftersom vi ville hyra genom dem. När vi väl var här så började jag med bantargrupper på AHN. Många av dem som är överviktiga får problem med blodtrycket. Jag startade också en telefonjour eftersom jag hade varit jourhavande medmänniska i Sverige, säger Birgit.

Både hon och Olle blev allt mer engagerade i AHN:s verksamhet. Birgit har bland annat hunnit sitta med i AHN:s centralstyrelse och både hon och Olle har vid flera tillfällen varit med i styrelsen för lokalavdelningen i Fuengirola-Mijas.
– När vi kom hit utvecklade vi den sociala och medicinska hjälpen inom AHN och bytte namn till AHN Omsorg. Idén var att det skulle finnas någon på varje lokalförening som skulle hjälpa till med kontakt med läkare och liknande, men det fungerade inte på alla platser.

För två år sedan blev både hon och Olle hedersmedlemmar i AHN. Idag är de inte längre aktiva inom föreningen.

Anonyma Alkoholister

En annan organisation som betytt mycket för Birgit och som hon betytt mycket för är Lux Mundi, i Fuengirola, ett ekumeniskt center, där de ställer upp för människor i behov av hjälp. Där tog Birgit bland annat initiativet till en nordisk grupp av Anonyma Alkoholister, som nu sköter sig själv.

Under tolv år tjänstgjorde Birgit som sjuksköterska på centret. Ett arbete som också inneburit många samtal hem till bostaden.
– Jag är ju samtalsterapeut och folk ringer till mig och Olle om de behöver hjälp. Jag har alltid haft Olle vid min sida som kan stötta mig så därför känns det bra att kunna hjälpa andra, säger Birgit.

Envis som synden är hon också, spe-ciellt när det gäller kontakt med myndigheter. Hon drar sig inte ett ögonblick för att kalla samman polischefer och andra berörda när hon tröttnar på exempelvis trafikkaoset utanför hennes hus. Och inte en krona har hon fått för vad hon har gjort socialt på Solkusten. Allt hon har gjort har hon gjort ideellt.

Men Birgit har inte bara slagits mot myndigheter. Hon har också anordnat matkurser för att integrera svenskarna i det spanska samhället. Och så är hon massös.
– Strax efter det att vi flyttade ner hit, till Riviera del Sol där vi bodde först, träffade jag en man från Gibraltar. Han var en mycket känd massör och under drygt två år gick jag i lära hos honom. Tanken var att jag skulle ta över några av hans kunder vilket jag också gjorde. Jag masserade efter Robin Hood-principen. De som inte hade några pengar behövde inte betala medan de bättre ställda golfarna, om de fick lite ont, fick betala, säger Birgit och skrattar. Ett tag kombinerade hon massagen med sin samtalsterapi, en metod hon menar är mycket bra för att få kontakt med de hjälpsökande. Nu har hon trappat ner eftersom hon fått artros.

Något för dagboken
När Birgit fick veta att hon tilldelats Sydkustens utmärkelse Årets svensk 2003 blev hon alldeles chockad.
– Min första tanke var "vad skall jag ha på mig?". Olle och jag har aldrig strävat efter att få något pris. Men naturligtvis känns det otroligt bra. Det är ju ett tecken på att vi gjort något bra och den uppskattningen är värd mycket, säger Birgit.

Chocken över att få priset fick henne att glömma att skriva upp samtalet från Sydkustens chefredaktör Mats Björkman i sin dagbok. Men det glömde inte Olle.
– Jag skrev till det högst i dagboken. Jag är gränslöst stolt över min Birgit. Hon förtjänar verkligen beröm, den här fantastiska kvinnan, säger Olle.

Och efter 39 års äktenskap blir kärleken allt starkare för var dag som går.
– Vi pratar med varandra, om känslor, det är hemligheten. När folk frågar hur vi gör så svarar jag jämt så. Man måste prata med varandra, säger Olle.
– När jag går ut med hunden på en liten promenad och kommer tillbaka och möts av de här blå ögonen, så blir jag alldeles nykär, fortsätter Olle och ler mot sin hustru. Och den långa, blonda, ungdomliga hustrun fnittrar till och fyrar av ett kärleksfullt leende tillbaka.

Motivering:

"Birgit Odfalk Lilja tilldelas Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol för sin enastående och osjälviska insats för mängder av kustsvenskar i mer än tio år. Birgit har alltid värnat om dem som har det svårast, genom bland annat sin roll inom AHN omsorg och bildandet av en nordisk grupp av Anonyma Alkoholister. Hon har även verkat för svenskars integrering i det spanska samhället genom matlagningskurser och annat."

Fakta:

Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol instiftades av tidningen Sydkusten 1992 och delas i år ut för tolfte gången. Det delas ut till personer som gjort en betydande insats för svenskheten på Costa del Sol och/eller svenskarnas integrering i Spanien. Juryn består av Sydkustens ledning, i konsultation med tidigare pristagare,
Priset består av ett diplom samt en check på 600 euro från SEB Private Bank. Det överlämnas på Svenska kyrkan i Fuengirola, i samband med Luciafirandet lördag 13 december klockan 19.
            [ingress] => Årets Svensk på Costa del Sol 2003 är Birgit Odfalk Lilja. Både hon och maken Olle är välbekanta svenskar på kusten och Birgit har varit många läsares favoritkandidat till utmärkelsen sedan flera år. Från sitt hem i Fuengirola har Birgit alltid värnat om de landsmän som har det svårast och det finns mängder av argument för att just hon skulle få den mest prestigefyllda utmärkelsen inom svenskkolonien. Den delas åter ut tillsammans med en check på 600 euro från SEB Private Bank i samband med Luciafirandet på Svenska kyrkan 13 december.
            [headline] => Årets Svensk 2003: Stark dam som tänker på de svagaste
            [page] => 0
            [modified] => 20210819223623
            [created] => 20031211100932
            [publishStart] => 20150215075900
            [publishStop] => 20140125075959
            [fullArticle] => Årets Svensk 2003: Stark dam som tänker på de svagaste Årets Svensk på Costa del Sol 2003 är Birgit Odfalk Lilja. Både hon och maken Olle är välbekanta svenskar på kusten och Birgit har varit många läsares favoritkandidat till utmärkelsen sedan flera år. Från sitt hem i Fuengirola har Birgit alltid värnat om de landsmän som har det svårast och det finns mängder av argument för att just hon skulle få den mest prestigefyllda utmärkelsen inom svenskkolonien. Den delas åter ut tillsammans med en check på 600 euro från SEB Private Bank i samband med Luciafirandet på Svenska kyrkan 13 december. (Publicerad 2003-12-11) Det första man lägger märke till när man skall besöka årets svensk är rampen. På bottenvåningen i det hus i Fuengirola hon bor finns nämligen en rullstolsramp. Och det är ingen tillfällighet. Birgit Lilja är en dam som får saker och ting att hända. Men Birgit själv envisas med att vilja dela med sig av äran att bli Årets Svensk 2003, med sin make Olle.
– Vi är ett team. Det är ju inte bara jag som har gjort saker här på Costa del Sol. Det är jag och Olle tillsammans, säger Birgit bestämt.

Att Birgit i år fick det prestigefyllda priset är egentligen inget förvånande för någon i svenskkolonien. Ända sedan Olle och hon kom till kusten för 14 år sedan, har hon varit aktiv i olika organisationer och föreningar som alla syftar till att hjälpa människor.
– Jag har alltid varit intresserad av att hjälpa människor. Det beror nog på att jag har varit lyckligt lottad och fick en trygg uppväxt. Dessutom hade jag en biologilärarinna när jag gick i flickskolan, som fick oss alla att bli mycket intresserade av kropp och själ, berättar Birgit.

Sysslat med det mesta
Redan som 16-åring sommarjobbade hon som vårdbiträde på Sankt Görans sjukhus i Stockholm. Men så gifte hon sig vid unga år och blev hemmafru med två barn. Efter att ha gått hemma en tid tröttnade hon på det livet och jobbade för bland annat landstinget och drev en egen tobakshandel. Hon utbildade sig också till undersköterska.

Efter åtta års äktenskap skiljde sig hon från sin dåvarande make. Ungefär samtidigt skiljde sig Olle som var gift med Birgits kusin. Tillsammans åkte de till Ibiza några gånger innan de fattade ordentligt tycke för varandra.
– Något så vackert som Birgits blå ögon har jag aldrig skådat. Vilken kvinna, va!, utbrister Olle mitt i Birgits berättelse, och ser på henne med kärleksfull blick.

Birgit är en orädd kvinna. Kanske var det därför hon vid slutet av 40-årsåldern, då hon jobbade som undersköterska, beslöt att studera vidare. Psykiatri-skötarutbildning i Västervik blev det.
– Jag var äldre än alla mina klasskamrater. Men en av dem sade "glöm inte att du aldrig skall prata om din ålder om du inte klarar en tenta. Ingen annan tänker nämligen på den", säger Birgit.

Hon och Olle fortsatte att åka till Ibiza ett par veckor varje år och när de blev pensionärer i femtioårsåldern bestämde de sig för att flytta till Spanien. 1989 kom de hit till kusten.
-Jag har varit hem till Sverige en gång sedan dess medan Olle inte har varit tillbaka alls sedan vi kom hit, säger Birgit.

Ska dö i Fuengirola
Efter att ha flyttat några gånger hamnade de mitt i Fuengirola 1994 och där har det blivit kvar.
– Här skall vi dö! säger Olle med eftertryck och Birgit håller med honom.

De båda har haft ett otroligt intensivt och spännande liv sedan de kom hit till Spanien.
– Vi gick med i AHN redan innan vi åkte ner eftersom vi ville hyra genom dem. När vi väl var här så började jag med bantargrupper på AHN. Många av dem som är överviktiga får problem med blodtrycket. Jag startade också en telefonjour eftersom jag hade varit jourhavande medmänniska i Sverige, säger Birgit.

Både hon och Olle blev allt mer engagerade i AHN:s verksamhet. Birgit har bland annat hunnit sitta med i AHN:s centralstyrelse och både hon och Olle har vid flera tillfällen varit med i styrelsen för lokalavdelningen i Fuengirola-Mijas.
– När vi kom hit utvecklade vi den sociala och medicinska hjälpen inom AHN och bytte namn till AHN Omsorg. Idén var att det skulle finnas någon på varje lokalförening som skulle hjälpa till med kontakt med läkare och liknande, men det fungerade inte på alla platser.

För två år sedan blev både hon och Olle hedersmedlemmar i AHN. Idag är de inte längre aktiva inom föreningen.

Anonyma Alkoholister

En annan organisation som betytt mycket för Birgit och som hon betytt mycket för är Lux Mundi, i Fuengirola, ett ekumeniskt center, där de ställer upp för människor i behov av hjälp. Där tog Birgit bland annat initiativet till en nordisk grupp av Anonyma Alkoholister, som nu sköter sig själv.

Under tolv år tjänstgjorde Birgit som sjuksköterska på centret. Ett arbete som också inneburit många samtal hem till bostaden.
– Jag är ju samtalsterapeut och folk ringer till mig och Olle om de behöver hjälp. Jag har alltid haft Olle vid min sida som kan stötta mig så därför känns det bra att kunna hjälpa andra, säger Birgit.

Envis som synden är hon också, spe-ciellt när det gäller kontakt med myndigheter. Hon drar sig inte ett ögonblick för att kalla samman polischefer och andra berörda när hon tröttnar på exempelvis trafikkaoset utanför hennes hus. Och inte en krona har hon fått för vad hon har gjort socialt på Solkusten. Allt hon har gjort har hon gjort ideellt.

Men Birgit har inte bara slagits mot myndigheter. Hon har också anordnat matkurser för att integrera svenskarna i det spanska samhället. Och så är hon massös.
– Strax efter det att vi flyttade ner hit, till Riviera del Sol där vi bodde först, träffade jag en man från Gibraltar. Han var en mycket känd massör och under drygt två år gick jag i lära hos honom. Tanken var att jag skulle ta över några av hans kunder vilket jag också gjorde. Jag masserade efter Robin Hood-principen. De som inte hade några pengar behövde inte betala medan de bättre ställda golfarna, om de fick lite ont, fick betala, säger Birgit och skrattar. Ett tag kombinerade hon massagen med sin samtalsterapi, en metod hon menar är mycket bra för att få kontakt med de hjälpsökande. Nu har hon trappat ner eftersom hon fått artros.

Något för dagboken
När Birgit fick veta att hon tilldelats Sydkustens utmärkelse Årets svensk 2003 blev hon alldeles chockad.
– Min första tanke var "vad skall jag ha på mig?". Olle och jag har aldrig strävat efter att få något pris. Men naturligtvis känns det otroligt bra. Det är ju ett tecken på att vi gjort något bra och den uppskattningen är värd mycket, säger Birgit.

Chocken över att få priset fick henne att glömma att skriva upp samtalet från Sydkustens chefredaktör Mats Björkman i sin dagbok. Men det glömde inte Olle.
– Jag skrev till det högst i dagboken. Jag är gränslöst stolt över min Birgit. Hon förtjänar verkligen beröm, den här fantastiska kvinnan, säger Olle.

Och efter 39 års äktenskap blir kärleken allt starkare för var dag som går.
– Vi pratar med varandra, om känslor, det är hemligheten. När folk frågar hur vi gör så svarar jag jämt så. Man måste prata med varandra, säger Olle.
– När jag går ut med hunden på en liten promenad och kommer tillbaka och möts av de här blå ögonen, så blir jag alldeles nykär, fortsätter Olle och ler mot sin hustru. Och den långa, blonda, ungdomliga hustrun fnittrar till och fyrar av ett kärleksfullt leende tillbaka.

Motivering:

"Birgit Odfalk Lilja tilldelas Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol för sin enastående och osjälviska insats för mängder av kustsvenskar i mer än tio år. Birgit har alltid värnat om dem som har det svårast, genom bland annat sin roll inom AHN omsorg och bildandet av en nordisk grupp av Anonyma Alkoholister. Hon har även verkat för svenskars integrering i det spanska samhället genom matlagningskurser och annat."

Fakta:

Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol instiftades av tidningen Sydkusten 1992 och delas i år ut för tolfte gången. Det delas ut till personer som gjort en betydande insats för svenskheten på Costa del Sol och/eller svenskarnas integrering i Spanien. Juryn består av Sydkustens ledning, i konsultation med tidigare pristagare,
Priset består av ett diplom samt en check på 600 euro från SEB Private Bank. Det överlämnas på Svenska kyrkan i Fuengirola, i samband med Luciafirandet lördag 13 december klockan 19. "Vi är ett team" säger Birgit bestämt, och tycker att maken Olle Lilja är minst lika välförtjänt av utmärkelsen.  "Vi är ett team" säger Birgit bestämt, och tycker att maken Olle Lilja är minst lika välförtjänt av utmärkelsen. 
            [puff] => Birgit Lilja fick som hon ville. Redan när hon intervjuades av Sydkusten 2003, med anledning av att hon fick utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol, sade hon att hon ville dö i Fuengirola. Där somnade hon in förra veckan, 79 år gammal.
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [11] => Array
        (
            [id] => 21056
            [sectionId] => 32
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Solen skiner i dubbel bemärkelse på Svenska kyrkan i Edificio Tres Coronas, i Fuengirola, när Sydkusten anländer med nyheten om den tilldelade utmärkelsen. Det är inte bara de sköna novemberstrålarna som ger en behaglig 20-gradig temperatur på serveringens terrass, utan även vissheten om en ljusare framtid för verksamheten.

Det är söndag och denna förmiddag har det varit gemensam gudstjänst med Norske sjømanskirken. Kyrkoföreningens styrelse är fortfarande upprymd av den positiva energin från andakten och kaffestunden, när den samlats för att gå igenom en mängd praktiska frågor. Julen står för dörren, med alla bestyr det innebär, men på dagordningen står även besök från Sydkusten och intervju. Anledningen är den överraskande nyheten att Kyrkoföreningen valts som mottagare av årets utmärkelse.
– Vi känner oss naturligtvis hedrade, säger ordföranden Tjälvar Åslund, som omedelbart delar med sig av äran.
– Alla som ägnat kyrkan en god tanke, som uttryckt sitt stöd och naturligtvis de som är medlemmar eller verkar som frivilliga är delaktig i denna framgång, poängterar han.

I utmärkelsens 23 år långa historia är årets pris utan tvekan det som premierar den största kollektiva insatsen. Kyrkoföreningens styrelse består av ett tiotal personer, som i sin tur samarbetat med uppemot 30 frivilliga, med stöd av omkring 300 betalande medlemmar.
– Alla ska ha beröm, speciellt de som sliter hårt i köket och håller igång serveringen, säger Tjälvar Åslund. 

Det är många som styrelsen vill tacka, inte bara inom föreningen.
– Stödet från utomstående, inte minst lokala medier som Sydkusten, har varit ovärderligt, tillägger föreningens kassaförvaltare Alex Westin. Han har i färskt inne den golfturnering som arrangerades i februari och som drog in omkring 5 000 euro till verksamheten.

Chockbesked
Det var i februari 2011 som den dåvarande församlingen fick det förödande beskedet av SKUT att församlingen skulle läggas ned och att samtliga fyra avlönade poster drogs tillbaka. Församlingen fick en tidsfrist fram till årsskiftet att lämna kyrklokalen.

Beslutet grundade sig i en kontroversiell rapport, som gjorde gällande att allmänhetens stöd för församlingen på Costa del Sol var svagt. Det baserades på några enstaka intervjuer samt det låga medlemsantalet.
– Församlingens dåvarande styrelse fick naturligtvis en kalldusch. Samtidigt var vi flera som tyckte att de vek sig lite för enkelt och accepterade nedläggningen utan större protester, minns Alex Westin.

På endast ett par veckor bildades det så kallade "kyrkvärnet", som motsatte sig en nedläggning av verksamheten. I mars samma år besökte representanter för SKUT Costa del Sol och omkring 150 personer deltog i ett informationsmöte om föreningens framtid.
– Det var ett positivt möte som utgjorde starten för det som skulle komma att bli den nuvarande Kyrkoföreningen, berättar ordföranden Tjälvar Åslund.

Prästen Jan Madestam ryckte in när situationen var som svårast och tillsammans med Kyrkoföreningen lyckades de få förlängd disposition av kyrkolokalen. Madestams kontrakt gick ut vid årsskiftet 2011-2012, men han fortsatte att jobba för en krona om dagen.
– Det var visst på grund av några anställningsbestämmelser, annars hade han naturligtvis gjort det helt gratis, tillägger Alex Westin.

Kyrkoföreningens främsta uppgifter har varit att hålla en så stor del av den ursprungliga verksamheten som möjligt vid liv. Samtidigt har den gjort allt som stått i dess makt för att övertyga SKUT om att den fattat ett felaktigt beslut och att församlingen på kusten är viktig. För att kunna intyga detta behövde den bland annat öka medlemsantalet.
– Fler medlemmar var också ett fundamentalt ekonomiskt behov, då vi förlorade allt ekonomiskt stöd från SKUT. Vi lyckades på kort tid mer än fördubbla medlemsantalet, trots att vi dessutom höjde årsavgiften till 35 euro per år, berättar Alex Westin.

Ganska snart märktes positiva reaktioner från SKUT. De förlängde kontraktet på lokalen och gav kyrkoföreningen tillstånd att upprätthålla verksamheten med hjälp av pensionerade präster, som ryckte in i perioder på i genomsnitt tre månader vardera. Det innebär att kyrkan haft tolv olika präster de senaste tre åren.
– Det har fungerat bra, men tack vare att vi nu får en fast präst kommer verksamheten att få en helt annan kontinuitet, poängterar Désirée Arctaedius, som är styrelsens sekreterare och ungdomskoordinator.

Positiv effekt
Styrelsen utstrålar i dagsläget en enorm optimism, men det grundar sig faktiskt inte så mycket på tillsättningen av två fasta tjänster från SKUT:s sida. Istället menar alla att den prövning som kyrkan genomgått de senaste tre åren haft mycket positivt med sig.
– Vi har blivit helt beroende av stöd från frivilliga och det är en mentalitet som måste bestå. Även om vi nu får fast präst och assistent måste hela den övriga verksamheten bäras upp och finansieras av föreningen, förklarar Désirée Arctaedius.

En fantastisk resurs som den lokala kyrkan har är att det "kryllar" av pensionerade svenska präster på kusten. En av dem är Arne Söderbäck, som själv varit inryckt präst under några månader och som sitter i föreningens styrelse.
– Vi finns till förfogande vid behov, både för att förrätta eventuella gudstjänster och på andra sätt, säger han. Arne Söderbäck tillägger samtidigt att det är den tillträdande prästen Mikael Jonsson som bestämmer i vilken mån han vill ha extern hjälp.

Kyrkoföreningens styrelse är på det klara med att de inte får falla tillbaka i gamla spår, när de nu gjort viktiga framsteg.
– SKUT förväntar sig utan tvekan att uppslutningen består och att den diakonala inriktningen prioriteras, säger Tjälvar Åslund.

Arne Söderbäck tror att många potentiella frivilliga genom åren försummats, då det redan fanns avlönade i församlingen som skötte huvuduppgifterna.
– Vi måste fortsätta att samla volontärer och vi måste också se till att vara ute bland föreningar och andra organisationer. Det går inte att vänta på att folk automatiskt trillar in genom dörren.


Nya aktiviteter
Trots bristen på resurser har kyrkan på Costa del Sol lyckats upprätthålla ett brett aktivitetsprogram, som styrelsen nu hoppas kunna utvidga ytterligare. Förutom gudstjänster varje söndag har kyrkan körverksamhet, barngrupper, ungdomskvällar, trivselkvällar, AA-möten och regelbundna resor. 
– Vill vill utvidga ungdomsverksamheten i samarbete med Svenska skolan och ett annat projekt är att arrangera vandringar, berättar Désirée Arctaedius.

Kyrkan har också en viktig roll i eventuella krissituationer.
– Vi har helt saknat resurser för krisberedskap och stått handfallna. Nu får vi möjlighet att bygga upp en bra beredskap, säger Anna Frostin.

Det är sannerligen inte brist på idéer medan samtalet går vidare kring bordet. Alla, inkluderat nuvarande prästen Olle Franzén, kommunikationsansvariga Carin Simon och Anssi Lakoma, är överens om att kyrkan måste nå ut mer och till en bredare publik.
– Verksamheten ska naturligtvis inte bara vara förlagd till Fuengirola, utan nå andra områden också som Marbella, Nerja och Almuñécar, säger Olle Franzén.

En annan viktig fråga är att nå ut med information om allt som kyrkan erbjuder.
– Det är inte helt enkelt hur man marknadsför en kyrka. De lokala medierna är naturligtvis viktiga, men jag tror också att det är viktigt att kyrkan personifieras i form av representanter som är ute och knyter kontakter med möjliga samarbetspartners, menar Arne Söderbäck.

Kyrkoföreningen har moderniserat sig och har bland annat sedan några månader en egen sida på Facebook.
– Det är ett fantastiskt verktyg för att nå ut, konstaterar föreningens flitigaste fotograf Carin Simon.

Underordnad
Även om fast präst och assistent tillträder vid årsskiftet kommer verksamheten på Costa del Sol fortsatt att lyda under kyrkoherden i Torrevieja. Det är många strukturella frågor som måste diskuteras fortfarande, men i grunden ses det inte som något större problem.
– Det får bli en framtida stridfråga att åter bli en egen församling, menar ordföranden Tjälvar Åslund.

Motivationen är enorm.
– Vi behöver alla "en spark där bak". Vi måste bli mer kreativa och utvidga verksamheten genom att nå även yngre och yrkesverksamma, menar Anna Frostin.

Tjälvar Åslund gör ett sista begrundande.
– Jag kan till viss del förstå SKUT när de fattade beslutet att dra in de fasta tjänsterna. Många kustsvenskar har tagit kyrkans existens för given och den nya situationen har tvingat oss att tänka om. Vi hart aldrig haft en sådan samhörighetskänsla som nu!

Extra tillskott
Nog finns det många anledningar att vara optimist i kyrkan på Costa del Sol. Inte nog med att den får tillbaka fast präst och assistent och att föreningen nu dessutom tilldelas Sydkustens prestigefyllda utmärkelse Årets svenskar på Costa del Sol. Priset sponsras dessutom i år av Spaniens största hjälpstiftelse Obra Social La Caixa, som bidrar med 2 000 euro till ett nytt elpiano och ljudanläggning.

Utmärkelsen kommer att överräckas i anslutning till Luciafirandet i kyrkan, lördag 13 december. Tiden är 19.00 och alla som vill hylla pristagarna samt uttrycka sitt stöd för kyrkan är välkomna.

SK-tv: https://www.youtube.com/watch?v=GFEIunvUOZY

Motivering: 
Kyrkoföreningen på Costa del Sol tilldelas utmärkelsen Årets svenskar på Costa del Sol 2014 för deras osjälviska och oförtröttliga arbete med att upprätthålla kyrkans sociala verksamhet. Priset omfattar alla som på ett eller annat sätt bidragit till att rädda kyrkan och som gör att den går en ljus framtid till mötes.

Utmärkelsen Årets svensk på Costa del Sol delas ut sedan 1992 till en person eller personer som befinns ha gjort något signifikativt för svenskheten på Costa del Sol och/eller svenskarnas integration i Spanien. Priset består av ett diplom och i år ett särskilt bidrag på 2 000 euro från Obra Social La Caixa.

Juryn består av Sydkustens ledning.
            [ingress] => Mer än tre års hårt, oavlönat arbete kulminerade i somras med att Svenska kyrkan på Costa del Sol åter beviljades egen präst och assistent av Svenska kyrkan i utlandet, SKUT. Det är en kollektiv framgång som ordföranden i Kyrkoföreningen Tjälvar Åslund tillskriver alla som på ett eller annat sätt stöttat kyrkan. Belöningen kommer inte bara i form av två fasta tjänster från och med årsskiftet, utan även med mottagandet av Sydkustens utmärkelse Årets svenskar på Costa del Sol 2014.
            [headline] => Kyrkoföreningen Årets svenskar på Costa del Sol
            [page] => 0
            [modified] => 20210819223619
            [created] => 20141121192602
            [publishStart] => 20141201080000
            [publishStop] => 20150520202659
            [fullArticle] => Kyrkoföreningen Årets svenskar på Costa del Sol Mer än tre års hårt, oavlönat arbete kulminerade i somras med att Svenska kyrkan på Costa del Sol åter beviljades egen präst och assistent av Svenska kyrkan i utlandet, SKUT. Det är en kollektiv framgång som ordföranden i Kyrkoföreningen Tjälvar Åslund tillskriver alla som på ett eller annat sätt stöttat kyrkan. Belöningen kommer inte bara i form av två fasta tjänster från och med årsskiftet, utan även med mottagandet av Sydkustens utmärkelse Årets svenskar på Costa del Sol 2014. Solen skiner i dubbel bemärkelse på Svenska kyrkan i Edificio Tres Coronas, i Fuengirola, när Sydkusten anländer med nyheten om den tilldelade utmärkelsen. Det är inte bara de sköna novemberstrålarna som ger en behaglig 20-gradig temperatur på serveringens terrass, utan även vissheten om en ljusare framtid för verksamheten.

Det är söndag och denna förmiddag har det varit gemensam gudstjänst med Norske sjømanskirken. Kyrkoföreningens styrelse är fortfarande upprymd av den positiva energin från andakten och kaffestunden, när den samlats för att gå igenom en mängd praktiska frågor. Julen står för dörren, med alla bestyr det innebär, men på dagordningen står även besök från Sydkusten och intervju. Anledningen är den överraskande nyheten att Kyrkoföreningen valts som mottagare av årets utmärkelse.
– Vi känner oss naturligtvis hedrade, säger ordföranden Tjälvar Åslund, som omedelbart delar med sig av äran.
– Alla som ägnat kyrkan en god tanke, som uttryckt sitt stöd och naturligtvis de som är medlemmar eller verkar som frivilliga är delaktig i denna framgång, poängterar han.

I utmärkelsens 23 år långa historia är årets pris utan tvekan det som premierar den största kollektiva insatsen. Kyrkoföreningens styrelse består av ett tiotal personer, som i sin tur samarbetat med uppemot 30 frivilliga, med stöd av omkring 300 betalande medlemmar.
– Alla ska ha beröm, speciellt de som sliter hårt i köket och håller igång serveringen, säger Tjälvar Åslund. 

Det är många som styrelsen vill tacka, inte bara inom föreningen.
– Stödet från utomstående, inte minst lokala medier som Sydkusten, har varit ovärderligt, tillägger föreningens kassaförvaltare Alex Westin. Han har i färskt inne den golfturnering som arrangerades i februari och som drog in omkring 5 000 euro till verksamheten.

Chockbesked
Det var i februari 2011 som den dåvarande församlingen fick det förödande beskedet av SKUT att församlingen skulle läggas ned och att samtliga fyra avlönade poster drogs tillbaka. Församlingen fick en tidsfrist fram till årsskiftet att lämna kyrklokalen.

Beslutet grundade sig i en kontroversiell rapport, som gjorde gällande att allmänhetens stöd för församlingen på Costa del Sol var svagt. Det baserades på några enstaka intervjuer samt det låga medlemsantalet.
– Församlingens dåvarande styrelse fick naturligtvis en kalldusch. Samtidigt var vi flera som tyckte att de vek sig lite för enkelt och accepterade nedläggningen utan större protester, minns Alex Westin.

På endast ett par veckor bildades det så kallade "kyrkvärnet", som motsatte sig en nedläggning av verksamheten. I mars samma år besökte representanter för SKUT Costa del Sol och omkring 150 personer deltog i ett informationsmöte om föreningens framtid.
– Det var ett positivt möte som utgjorde starten för det som skulle komma att bli den nuvarande Kyrkoföreningen, berättar ordföranden Tjälvar Åslund.

Prästen Jan Madestam ryckte in när situationen var som svårast och tillsammans med Kyrkoföreningen lyckades de få förlängd disposition av kyrkolokalen. Madestams kontrakt gick ut vid årsskiftet 2011-2012, men han fortsatte att jobba för en krona om dagen.
– Det var visst på grund av några anställningsbestämmelser, annars hade han naturligtvis gjort det helt gratis, tillägger Alex Westin.

Kyrkoföreningens främsta uppgifter har varit att hålla en så stor del av den ursprungliga verksamheten som möjligt vid liv. Samtidigt har den gjort allt som stått i dess makt för att övertyga SKUT om att den fattat ett felaktigt beslut och att församlingen på kusten är viktig. För att kunna intyga detta behövde den bland annat öka medlemsantalet.
– Fler medlemmar var också ett fundamentalt ekonomiskt behov, då vi förlorade allt ekonomiskt stöd från SKUT. Vi lyckades på kort tid mer än fördubbla medlemsantalet, trots att vi dessutom höjde årsavgiften till 35 euro per år, berättar Alex Westin.

Ganska snart märktes positiva reaktioner från SKUT. De förlängde kontraktet på lokalen och gav kyrkoföreningen tillstånd att upprätthålla verksamheten med hjälp av pensionerade präster, som ryckte in i perioder på i genomsnitt tre månader vardera. Det innebär att kyrkan haft tolv olika präster de senaste tre åren.
– Det har fungerat bra, men tack vare att vi nu får en fast präst kommer verksamheten att få en helt annan kontinuitet, poängterar Désirée Arctaedius, som är styrelsens sekreterare och ungdomskoordinator.

Positiv effekt
Styrelsen utstrålar i dagsläget en enorm optimism, men det grundar sig faktiskt inte så mycket på tillsättningen av två fasta tjänster från SKUT:s sida. Istället menar alla att den prövning som kyrkan genomgått de senaste tre åren haft mycket positivt med sig.
– Vi har blivit helt beroende av stöd från frivilliga och det är en mentalitet som måste bestå. Även om vi nu får fast präst och assistent måste hela den övriga verksamheten bäras upp och finansieras av föreningen, förklarar Désirée Arctaedius.

En fantastisk resurs som den lokala kyrkan har är att det "kryllar" av pensionerade svenska präster på kusten. En av dem är Arne Söderbäck, som själv varit inryckt präst under några månader och som sitter i föreningens styrelse.
– Vi finns till förfogande vid behov, både för att förrätta eventuella gudstjänster och på andra sätt, säger han. Arne Söderbäck tillägger samtidigt att det är den tillträdande prästen Mikael Jonsson som bestämmer i vilken mån han vill ha extern hjälp.

Kyrkoföreningens styrelse är på det klara med att de inte får falla tillbaka i gamla spår, när de nu gjort viktiga framsteg.
– SKUT förväntar sig utan tvekan att uppslutningen består och att den diakonala inriktningen prioriteras, säger Tjälvar Åslund.

Arne Söderbäck tror att många potentiella frivilliga genom åren försummats, då det redan fanns avlönade i församlingen som skötte huvuduppgifterna.
– Vi måste fortsätta att samla volontärer och vi måste också se till att vara ute bland föreningar och andra organisationer. Det går inte att vänta på att folk automatiskt trillar in genom dörren.


Nya aktiviteter
Trots bristen på resurser har kyrkan på Costa del Sol lyckats upprätthålla ett brett aktivitetsprogram, som styrelsen nu hoppas kunna utvidga ytterligare. Förutom gudstjänster varje söndag har kyrkan körverksamhet, barngrupper, ungdomskvällar, trivselkvällar, AA-möten och regelbundna resor. 
– Vill vill utvidga ungdomsverksamheten i samarbete med Svenska skolan och ett annat projekt är att arrangera vandringar, berättar Désirée Arctaedius.

Kyrkan har också en viktig roll i eventuella krissituationer.
– Vi har helt saknat resurser för krisberedskap och stått handfallna. Nu får vi möjlighet att bygga upp en bra beredskap, säger Anna Frostin.

Det är sannerligen inte brist på idéer medan samtalet går vidare kring bordet. Alla, inkluderat nuvarande prästen Olle Franzén, kommunikationsansvariga Carin Simon och Anssi Lakoma, är överens om att kyrkan måste nå ut mer och till en bredare publik.
– Verksamheten ska naturligtvis inte bara vara förlagd till Fuengirola, utan nå andra områden också som Marbella, Nerja och Almuñécar, säger Olle Franzén.

En annan viktig fråga är att nå ut med information om allt som kyrkan erbjuder.
– Det är inte helt enkelt hur man marknadsför en kyrka. De lokala medierna är naturligtvis viktiga, men jag tror också att det är viktigt att kyrkan personifieras i form av representanter som är ute och knyter kontakter med möjliga samarbetspartners, menar Arne Söderbäck.

Kyrkoföreningen har moderniserat sig och har bland annat sedan några månader en egen sida på Facebook.
– Det är ett fantastiskt verktyg för att nå ut, konstaterar föreningens flitigaste fotograf Carin Simon.

Underordnad
Även om fast präst och assistent tillträder vid årsskiftet kommer verksamheten på Costa del Sol fortsatt att lyda under kyrkoherden i Torrevieja. Det är många strukturella frågor som måste diskuteras fortfarande, men i grunden ses det inte som något större problem.
– Det får bli en framtida stridfråga att åter bli en egen församling, menar ordföranden Tjälvar Åslund.

Motivationen är enorm.
– Vi behöver alla "en spark där bak". Vi måste bli mer kreativa och utvidga verksamheten genom att nå även yngre och yrkesverksamma, menar Anna Frostin.

Tjälvar Åslund gör ett sista begrundande.
– Jag kan till viss del förstå SKUT när de fattade beslutet att dra in de fasta tjänsterna. Många kustsvenskar har tagit kyrkans existens för given och den nya situationen har tvingat oss att tänka om. Vi hart aldrig haft en sådan samhörighetskänsla som nu!

Extra tillskott
Nog finns det många anledningar att vara optimist i kyrkan på Costa del Sol. Inte nog med att den får tillbaka fast präst och assistent och att föreningen nu dessutom tilldelas Sydkustens prestigefyllda utmärkelse Årets svenskar på Costa del Sol. Priset sponsras dessutom i år av Spaniens största hjälpstiftelse Obra Social La Caixa, som bidrar med 2 000 euro till ett nytt elpiano och ljudanläggning.

Utmärkelsen kommer att överräckas i anslutning till Luciafirandet i kyrkan, lördag 13 december. Tiden är 19.00 och alla som vill hylla pristagarna samt uttrycka sitt stöd för kyrkan är välkomna.

SK-tv: https://www.youtube.com/watch?v=GFEIunvUOZY

Motivering: 
Kyrkoföreningen på Costa del Sol tilldelas utmärkelsen Årets svenskar på Costa del Sol 2014 för deras osjälviska och oförtröttliga arbete med att upprätthålla kyrkans sociala verksamhet. Priset omfattar alla som på ett eller annat sätt bidragit till att rädda kyrkan och som gör att den går en ljus framtid till mötes.

Utmärkelsen Årets svensk på Costa del Sol delas ut sedan 1992 till en person eller personer som befinns ha gjort något signifikativt för svenskheten på Costa del Sol och/eller svenskarnas integration i Spanien. Priset består av ett diplom och i år ett särskilt bidrag på 2 000 euro från Obra Social La Caixa.

Juryn består av Sydkustens ledning. Kyrkoföreningens styrelse är stolt över utmärkelsen Årets svenskar på Costa del Sol och delar den med alla som på ett eller annat sätt stöttat kyrkan de senaste tre åren. Kyrkoföreningen har ett 30-tal frivilliga som gör att verksamheten kan upprätthållas. Något positivt som kommit av SKUT:s beslut att dra in den avlönade personalen har varit det nätverk som byggts upp och som måste behållas även i fortsättningen. Foto: Kykroföreningen Kyrkoföreningens styrelse nämner speciellt den insats som de frivilliga gör i serveringen. Foto: Carin Simon Kalendern inkluderar basarer både till jul och påsk, som drar in viktiga intäkter till verksamheten i kyrkan. Foto: Carin Simon Svenska kyrkan på Costa del Sol har aktiviteter för alla åldrar och vill satsa ännu mer på barn och ungdomar. Foto: Carin Simon Solen skiner på Svenska kyrkan på Costa del Sol, som åter får fast präst från årsskiftet. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [12] => Array
        (
            [id] => 4036
            [sectionId] => 32
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => (Publicerad 1998-12-03) I 21 utsålda konserter runt hela Sverige trollband hon tusentals svenskar, ackompanjerad av några av Sveriges främsta musiker. Hon har samtidigt som alltid betonat hur lycklig hon är som utlandssvensk. Som bofast på Costa del Sol har hon i 25 år varit svenskkoloniens främsta ambassadör. Hon har dessutom aktivt stött och deltagit i Svenska kyrkans aktiviteter på kusten, både som kyrkvärdinna och artist. Alice Babs Sjöblom har varit aktuell för Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol i flera år och det är en enhällig kommitté som i år beslutat att hon förtjänar titeln Årets Svensk på Costa del Sol 1998.

 Alice och maken Nils Ivar Sjöblom firar i dagarna 25 år på Costa del Sol. De reste ned till kusten i slutet av december 1969 och efter tre veckors semester på Hotel Guadalmina var de fast. De bestämde sig för att flytta ned 1973 och här bor de än i dag.

 Anledningen till att Alice valde att flytta till Spanien var främst av hälsoskäl. Hennes långa sångkarriär hade slitit på hennes hals och hon drabbades allt oftare av bronkit. På läkares inrådan packade paret Sjöblom därför väskorna och reste ned till solen.

 Bästa klimatet på kusten

 - Ett tag funderade vi på att eventuellt slå oss ned i Barcelona, men klimatet är ju långt i från så bra som på Costa del Sol, berättar Alice. Nils Ivar arbetade med import till Sverige från Spanien vilket han fortfarande kunde sköta från deras nya hemort.

 Guadalmina var den första platsen de besökte när de kom till Costa del Sol och där har de blivit kvar under alla år. Visserligen har de bytt bostad ett par gånger men de har aldrig bott längre bort än att de haft golfbanan inom synhåll. Där har Alice spelat många rundor och hon svingar fortfarande friskt när hon får tid. Nils Ivar spelar visserligen inte längre men är en trofast caddie.

 - Vi har medvetet undvikit att umgås i allt för slutna kretsar här nere, berättar Alice. En nära vän till oss varnade för att gå på för allt många cockailparties, som var mycket vanliga på den tiden. Vi har i stället lärt känna en mängd spanjorer och andra nationaliteter, bland dem en familj som ägt och skött en bondgård i generationer, tillägger hon.

 Något som Alice också varit försiktig med har varit att framträda offentligt på kusten. I Sverige är hon sedan många år en offentlig person och hon sticker inte under stol med att det är ganska skönt att kunna vara anonym på kusten. Det gäller naturligtvis inte inom svenskkolonien, där hon är minst lika känd och omtyckt som i Sverige. Alice har dock funnit en balans mellan kändisskapet och det sociala livet inom svenskkolonien och hon har bland annat varit aktiv inom Svenska kyrkan.

 Har hjälpt kyrkan

 - Jag började som kyrkvärdinna för 16 år sedan på pastor Lars Palmgrens tid och har lärt känna alla de präster som kommit efter honom, berättar hon. Även om Alice inte är verksam som värdinna längre går hon regelbundet i kyrkan och hon tycker att Costa del Sol har haft tur med de präster som kommit ner för SKUT:s räkning.

 - De har alla varit fantastiska på olika sätt, poängterar hon och tillägger att hon fortfarande håller kontakten med allihopa. Hon blir ofta ombedd att läsa olika epistlar i kyrkan och det händer också att hon sjunger, när inspirationen faller på. 

 Alice har varit religiös större delen av sitt liv och hennes tro har vuxit sig starkare med åren. 

 - Min tro stärktes speciellt genom min relation till Duke Ellington. Han var min ständiga inspirationskälla och jag tog det mycket hårt när han dog 1974, berättar Alice. Tillsammans gjorde de en rad konserter och samma dag som jag träffar Alice har hon just fått en videoinspelning från en konsert som hon gjorde med Duke Ellington i Barcelona 1969 och som hon varit på jakt efter sedan dess.

 Alice Babs har spelat in tusentalet sånger på skiva, den första så tidigt som 1939. Hur många inspelningar det rör sig om exakt vet hon inte. För ett par månader sedan gjorde hon ytterligare en skiva med fjorton låtar, tillsammans med bland annat Charlie Norman, Kjell Öhman och Anders Berglunds orkester. Skivan "Swing Time Again" består som hon säger av gamla godingar, både som hon själv och andra artister sjungit tidigare.

 1998 Alice Babs år

 1998 har utan tvekan varit Alice Babs år. Det är året då hon gjorde comeback på scenen, 74 år gammal och 18 år efter hennes senaste framförande.

 - Jag har hela tiden känt på mig att jag skulle komma tillbaka till scenen. Visserligen kände jag mig till en början tveksam när Charlie Normans fru Dagny sommaren 1997 försökte övertala mig att uppträda på nytt. Det tog också ett tag innan hon övertygade mig.

 Alice och vännen Charlie satte samman en repertoar och fem konserter bokades in till våren 1998. Tyvärr blev Charlie sjuk och fick ersättas av pianisten Kjell Öhman. Alice drog fulla hus i Göteborg, Norrköping, Malmö, Jönköping och Stockholm. Hon hyllades i massmedia och kunde därför knappast säga nej till en utökning av turnén - dessutom hade då Charlie möjlighet att vara med. Det blev nio utsålda konserter till - och sedan ytterligare sex och det var utsålt varje gång, från Malmö i söder till Umeå i norr.

 Trots de oerhörda framgångarna glömde Alice inte personliga löften och hon tog sig tid att resa hem till kusten i april för att bjuda på en privat föreställning för finalisterna i Sydkusten Trophy. Det blev en föreställning på restaurang Girasol som ingen av deltagarna någonsin kommer att glömma.

 I Sverige hann Alice förutom turnén även med tre kyrkokonserter i Uppsala och Stockholm som gladde henne speciellt. Dessutom höll hon ett föredrag på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, där hon under titeln "Clinic med Alice Babs" delade med sig av sina erfarenheter med de unga musikeleverna.

 Alice har aldrig varit rädd att säga i från mot orättvisor och annat som hon tyckt varit fel. Hon har också stått för sina beslut och försvarat sin identitet som utlandssvensk, inte minst i början när många i det dåvarande socialistiska Sverige hade svårt att acceptera att Alice bodde i Francos Spanien. I dag vet de flesta i Sverige att Alice bor på Costa del Sol och hon har på det viset bidragit till att göra det legitimt att vara utlandssvensk. Det har varit ett mycket viktigt stöd under perioder när svenskar på Costa del Sol varit föremål för anklagelser om både skattesmitning och annat.

 Förälskade i Spanien

 Även om det snart gångna året inte varit någon direkt avkoppling njuter Alice numera av pensionen tillsammans med maken Nils Ivar. De delar bägge en passion för Spanien, ett land som de älskar och som de ständigt utforskar och försöker lära sig mer om. Alice tycker mycket om flamenco och spansk balett och hon nämner bland annat Paco de Lucía. Deras lägenhet är fylld av spansk litteratur och videofilmer och de reser så ofta de kan på utflykter. De har också många spanska bekanta som bjuder dem att besöka olika byar på landsbygden.

 - Jag uppskattar framför allt den spanska livsglädjen, berättar Alice. I början var jag lite rädd för spanjorerna då de kan vara ganska högljudda och låta som om de vore ständigt ilskna. Jag har dock lärt känna deras starka känslor, säger Alice och tillägger att hon tror att hon själv förändrats en hel del sedan hon flyttade till Spanien.

 Alice och Nils Ivar har tre barn och nio barnbarn. Äldsta barnbarnet är 28 år och nästan samtliga har tagit sina första steg i sanden vid Tarifa, en av familjen Sjöbloms favoritplatser på kusten. Nu ser Alice och Nils Ivar fram mot besök av Charlie och Dagny Norman, som dels skall uppträda på kusten men också tillbringa ett par månader tillsammans med Sjöbloms. De har känt varandra sedan 1943.

 Vid Luciafirandet på Svenska kyrkan i Fuengirola 11 december tar Alice Babs emot Sydkustens prestigefyllda utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol. Det blir ytterligare ett av många erkännanden under det gångna året.

 Alice har samtidigt all anledning att se fram även mot nästa år.

 - I januari föds vårt tionde barnbarn borta i Kanada, avslöjar hon med ett stort leende.
            [ingress] => 1998 har varit Alice Babs år. Det är året då hon befäste sin ställning i svenska folkets hjärtan - året då hon visade att gammal är äldst! Alice och Nils Ivar Sjöblom firar 25 år på Costa del Sol.
            [headline] => Alice Babs Sjöblom Årets Svensk på Costa del Sol 1998
            [page] => 0
            [modified] => 20210819223616
            [created] => 20040122220104
            [publishStart] => 20140126075900
            [publishStop] => 20140116235959
            [fullArticle] => Alice Babs Sjöblom Årets Svensk på Costa del Sol 1998 1998 har varit Alice Babs år. Det är året då hon befäste sin ställning i svenska folkets hjärtan - året då hon visade att gammal är äldst! Alice och Nils Ivar Sjöblom firar 25 år på Costa del Sol. (Publicerad 1998-12-03) I 21 utsålda konserter runt hela Sverige trollband hon tusentals svenskar, ackompanjerad av några av Sveriges främsta musiker. Hon har samtidigt som alltid betonat hur lycklig hon är som utlandssvensk. Som bofast på Costa del Sol har hon i 25 år varit svenskkoloniens främsta ambassadör. Hon har dessutom aktivt stött och deltagit i Svenska kyrkans aktiviteter på kusten, både som kyrkvärdinna och artist. Alice Babs Sjöblom har varit aktuell för Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol i flera år och det är en enhällig kommitté som i år beslutat att hon förtjänar titeln Årets Svensk på Costa del Sol 1998.

 Alice och maken Nils Ivar Sjöblom firar i dagarna 25 år på Costa del Sol. De reste ned till kusten i slutet av december 1969 och efter tre veckors semester på Hotel Guadalmina var de fast. De bestämde sig för att flytta ned 1973 och här bor de än i dag.

 Anledningen till att Alice valde att flytta till Spanien var främst av hälsoskäl. Hennes långa sångkarriär hade slitit på hennes hals och hon drabbades allt oftare av bronkit. På läkares inrådan packade paret Sjöblom därför väskorna och reste ned till solen.

 Bästa klimatet på kusten

 - Ett tag funderade vi på att eventuellt slå oss ned i Barcelona, men klimatet är ju långt i från så bra som på Costa del Sol, berättar Alice. Nils Ivar arbetade med import till Sverige från Spanien vilket han fortfarande kunde sköta från deras nya hemort.

 Guadalmina var den första platsen de besökte när de kom till Costa del Sol och där har de blivit kvar under alla år. Visserligen har de bytt bostad ett par gånger men de har aldrig bott längre bort än att de haft golfbanan inom synhåll. Där har Alice spelat många rundor och hon svingar fortfarande friskt när hon får tid. Nils Ivar spelar visserligen inte längre men är en trofast caddie.

 - Vi har medvetet undvikit att umgås i allt för slutna kretsar här nere, berättar Alice. En nära vän till oss varnade för att gå på för allt många cockailparties, som var mycket vanliga på den tiden. Vi har i stället lärt känna en mängd spanjorer och andra nationaliteter, bland dem en familj som ägt och skött en bondgård i generationer, tillägger hon.

 Något som Alice också varit försiktig med har varit att framträda offentligt på kusten. I Sverige är hon sedan många år en offentlig person och hon sticker inte under stol med att det är ganska skönt att kunna vara anonym på kusten. Det gäller naturligtvis inte inom svenskkolonien, där hon är minst lika känd och omtyckt som i Sverige. Alice har dock funnit en balans mellan kändisskapet och det sociala livet inom svenskkolonien och hon har bland annat varit aktiv inom Svenska kyrkan.

 Har hjälpt kyrkan

 - Jag började som kyrkvärdinna för 16 år sedan på pastor Lars Palmgrens tid och har lärt känna alla de präster som kommit efter honom, berättar hon. Även om Alice inte är verksam som värdinna längre går hon regelbundet i kyrkan och hon tycker att Costa del Sol har haft tur med de präster som kommit ner för SKUT:s räkning.

 - De har alla varit fantastiska på olika sätt, poängterar hon och tillägger att hon fortfarande håller kontakten med allihopa. Hon blir ofta ombedd att läsa olika epistlar i kyrkan och det händer också att hon sjunger, när inspirationen faller på. 

 Alice har varit religiös större delen av sitt liv och hennes tro har vuxit sig starkare med åren. 

 - Min tro stärktes speciellt genom min relation till Duke Ellington. Han var min ständiga inspirationskälla och jag tog det mycket hårt när han dog 1974, berättar Alice. Tillsammans gjorde de en rad konserter och samma dag som jag träffar Alice har hon just fått en videoinspelning från en konsert som hon gjorde med Duke Ellington i Barcelona 1969 och som hon varit på jakt efter sedan dess.

 Alice Babs har spelat in tusentalet sånger på skiva, den första så tidigt som 1939. Hur många inspelningar det rör sig om exakt vet hon inte. För ett par månader sedan gjorde hon ytterligare en skiva med fjorton låtar, tillsammans med bland annat Charlie Norman, Kjell Öhman och Anders Berglunds orkester. Skivan "Swing Time Again" består som hon säger av gamla godingar, både som hon själv och andra artister sjungit tidigare.

 1998 Alice Babs år

 1998 har utan tvekan varit Alice Babs år. Det är året då hon gjorde comeback på scenen, 74 år gammal och 18 år efter hennes senaste framförande.

 - Jag har hela tiden känt på mig att jag skulle komma tillbaka till scenen. Visserligen kände jag mig till en början tveksam när Charlie Normans fru Dagny sommaren 1997 försökte övertala mig att uppträda på nytt. Det tog också ett tag innan hon övertygade mig.

 Alice och vännen Charlie satte samman en repertoar och fem konserter bokades in till våren 1998. Tyvärr blev Charlie sjuk och fick ersättas av pianisten Kjell Öhman. Alice drog fulla hus i Göteborg, Norrköping, Malmö, Jönköping och Stockholm. Hon hyllades i massmedia och kunde därför knappast säga nej till en utökning av turnén - dessutom hade då Charlie möjlighet att vara med. Det blev nio utsålda konserter till - och sedan ytterligare sex och det var utsålt varje gång, från Malmö i söder till Umeå i norr.

 Trots de oerhörda framgångarna glömde Alice inte personliga löften och hon tog sig tid att resa hem till kusten i april för att bjuda på en privat föreställning för finalisterna i Sydkusten Trophy. Det blev en föreställning på restaurang Girasol som ingen av deltagarna någonsin kommer att glömma.

 I Sverige hann Alice förutom turnén även med tre kyrkokonserter i Uppsala och Stockholm som gladde henne speciellt. Dessutom höll hon ett föredrag på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, där hon under titeln "Clinic med Alice Babs" delade med sig av sina erfarenheter med de unga musikeleverna.

 Alice har aldrig varit rädd att säga i från mot orättvisor och annat som hon tyckt varit fel. Hon har också stått för sina beslut och försvarat sin identitet som utlandssvensk, inte minst i början när många i det dåvarande socialistiska Sverige hade svårt att acceptera att Alice bodde i Francos Spanien. I dag vet de flesta i Sverige att Alice bor på Costa del Sol och hon har på det viset bidragit till att göra det legitimt att vara utlandssvensk. Det har varit ett mycket viktigt stöd under perioder när svenskar på Costa del Sol varit föremål för anklagelser om både skattesmitning och annat.

 Förälskade i Spanien

 Även om det snart gångna året inte varit någon direkt avkoppling njuter Alice numera av pensionen tillsammans med maken Nils Ivar. De delar bägge en passion för Spanien, ett land som de älskar och som de ständigt utforskar och försöker lära sig mer om. Alice tycker mycket om flamenco och spansk balett och hon nämner bland annat Paco de Lucía. Deras lägenhet är fylld av spansk litteratur och videofilmer och de reser så ofta de kan på utflykter. De har också många spanska bekanta som bjuder dem att besöka olika byar på landsbygden.

 - Jag uppskattar framför allt den spanska livsglädjen, berättar Alice. I början var jag lite rädd för spanjorerna då de kan vara ganska högljudda och låta som om de vore ständigt ilskna. Jag har dock lärt känna deras starka känslor, säger Alice och tillägger att hon tror att hon själv förändrats en hel del sedan hon flyttade till Spanien.

 Alice och Nils Ivar har tre barn och nio barnbarn. Äldsta barnbarnet är 28 år och nästan samtliga har tagit sina första steg i sanden vid Tarifa, en av familjen Sjöbloms favoritplatser på kusten. Nu ser Alice och Nils Ivar fram mot besök av Charlie och Dagny Norman, som dels skall uppträda på kusten men också tillbringa ett par månader tillsammans med Sjöbloms. De har känt varandra sedan 1943.

 Vid Luciafirandet på Svenska kyrkan i Fuengirola 11 december tar Alice Babs emot Sydkustens prestigefyllda utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol. Det blir ytterligare ett av många erkännanden under det gångna året.

 Alice har samtidigt all anledning att se fram även mot nästa år.

 - I januari föds vårt tionde barnbarn borta i Kanada, avslöjar hon med ett stort leende. Alice Babs Sjöblom, utsedd till Årets Svensk på Costa del Sol 1998. 
            [puff] => Idag fyller Alice Babs Sjöblom 90 år. För drygt 15 år sedan utsåg tidningen Sydkusten Alice till Årets Svensk på Costa del Sol och fick en öppenhjärtig intervju i hennes dåvarande hem i Nordic Royal Club, i Estepona. Det sammanföll med hennes och maken Nils-Ivars 25-år på Costa del Sol.
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [13] => Array
        (
            [id] => 19330
            [sectionId] => 32
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Många spanjorer på Costa del Sol är idag bekanta med gravlax, sill och svenska köttbullar. En stor del av dem har lärt känna dessa produkter genom IKEA, som för övrigt mottog Sydkustens utmärkelse redan 2007. Men det var många som 30 år tidigare lärde sig att älska svenska specialiteter, i någon av Hans Jöhnckes restauranger.
– Så vitt jag vet var jag först med att erbjuda gravlax på menyn. Det är en rätt som har följt mig hela karriären, berättar en glatt överraskad Hans när han tar emot Sydkusten för en pristagarintervju.

Flyttat till byn
Hans bor sedan snart fem år, tillsammans med hustrun Valeska, i byn Ojén. Solen skiner gnistrande klar från en blå himmel när vi promenerar genom byn. Sent om sider har vinterkylan låtit märka av sig, men i solskenet är det behagligt och uteserveringarna är fulla med folk. 
– Jag trivs jättebra här. Det är lugnt och skönt och samtidigt bara ett stenkast från Marbella, berättar årets pristagare.

Vi tar seden dit vi kommer och sätter oss också vid ett utebord och beställer kaffe. Hans försöker samla tankarna och minnena från de många åren i krogbranschen. Han har hunnit fylla 69 år och även om han numera är pensionär gör han flera gästspel på olika restauranger.
– Just nu hjälper jag till på Bistro Sardin i Marbella. Där blir det nog lite julmat vad det lider också.

Nytt gästspel till jul
Just det traditionella svenska julbordet är ett signum för Hans Jöhncke och det som han har haft svårast att släppa, även efter att han gått i pension. Det har han serverat på sina senaste tre restauranger och senare ett par andra, som gästspel. Hans har så trogna gäster att han bara behöver skicka dem ett mail och tala om var bordet kommer att dukas upp i år, för att de ska boka stora sällskap.

Julbordet saknar naturligtvis inte några av paradrätterna. Där finns både gravlaxen och köttbullarna, men även Hans hemlagade paté och foi gras, liksom skagenröran, revbensspjällen och Jansson frestelse. 
– Mina julbord bestod som regel av minst 30 olika rätter. Jag brukade servera dem i 2-3 veckors tid fram till jul, men när julafton kom och jag hade ledigt kan jag lova att jag åt allt annat än julmat, skämtar Hans.

Gravlaxen är dock specialiteten som haft mest avgörande betydelse för Hans, i mer än en bemärkelse. Det var nämligen tack vare den som han erövrade sin nuvarande hustru och livskamrat Valeska.
– Både Valeska och jag var relativt nyskilda när vi lärde känna varandra på Miraflores. Jag skötte restaurangen och hon var sekreterare i klubben. Precis som den övriga personalen lade Valeska en viktig del av lönen på min gravlax, så det var kanske mest av ekonomiska skäl som hon blev tillsammans med mig..!

Slitsam bransch
Efter två års på Miraflores slog Hans och Valeska ihop sina påsar i flera bemärkelser. De slutade på Miraflores, flyttade ihop i centrala Marbella och öppnade tillsammans delikatessbutiken Maison Scandinavie, på gatan Ramón Gómez de la Serna. Hans var glad att komma ifrån krogbranschen, efter att ha drivit först Pinkie´s vid Karlaplan i Stockholm och sedan restaurangen på Miraflores, Däremellan hade han dessutom arbetat som Master Chef under ett år på Maldiverna.
– När man haft en restaurang säger man "aldrig mer". Men hur det var blev det att vi ändå började servera lunch också i delikatessbutiken, minns Hans.

Delikatessverksamheten gick över förväntan och de hade celebra gäster som aristokraten Don Jaime de Mora och hans svenska hustru Margit Ohlson. Det var inte helt lätt att erbjuda svenska delikatesser i mitten på 80-talet, då många råvaror saknades på kusten.
– Dill och slotts senap lyckades jag få ned med hjälp av en av researrangörerna, vars guider fick sig ett och annat mål mat gratis hos mig, avslöjar Hans.

Efterfrågan på inte minst gravlax var stor. Det gick åt tre stycken åttakiloslaxar om dagen. Antalet stamkunder bara växte, men så kom Gulfkriget 1991. 
– Det var katastrof. Massor med restaurangen gick omkull på kusten efter det.

Krog vid Apelsintorget
Man ska dock som bekant aldrig säga aldrig. Hans Jöhncke fick åter starta restaurang, denna gång Meson del Museo, ovanför Galleri Van Gestel, vid Plaza de los Naranjos. Lokalen var helt tom och inreddes mycket smakfullt av Elisabeth Nilsson. Här kunde hans utvidga sitt sortiment och det var också på Meson del Museo som han började servera julbord. Menyn fick sedermera klassiska rätter som den halstrade gravlaxen med dillstuvad potatis, men också icke fullt så svenska rätter som deras berömda tournedos Rossini.

Valeska hade vid det här laget förvandlats till både Hans Jöhnckes kallskänka och dessertspecialist. Ingen festmåltid var fulländad utan antingen Valeskas päronkaka med vaniljkräm, eller framför allt rysligt krämiga chokladtårta med vispgrädde.

I Mesón del Museo hade Hans och Valeska mängder av stamgäster, liksom celebra besökare. Här blev både Lill-Babs, Lill Lindfors, Svante Thuresson, Claes Crona (för övrigt personlig god vän) liksom många av Marbellas mest framgångsrika företagare serverade, inkluderat tennisstjärnan Manolo Santana och hans dåvarande svenska hustru Oti.

La Tienda i La Virginia
Efter tre år vid Apelsintorget var det åter dags att sadla om. För första gången behövde dock Hans inte rusta upp lokalen helt själv, utan tog över den redan kända restaurangen La Tienda, i området La Virginia.
– Det var också en fantastisk tid, med många färgstarka gäster, minns Hans. 
Just La Virginia kände Hans och Valeska väl. Det var i kapellet de gifte sig 1987 och inte helt oväntat stod de den gången för hela matarrangemanget..!

Tiden i la Virginia skulle dock få ett abrupt och även olycksdrabbat slut. Först råkade Hans ut för en motorcykelolycka med kraftig benfraktur som följd. Han blev sängliggande i tre månader och var borta från spisen i ett halvår. Sedan visade det sig att man faktiskt kan vara lite för framgångsrik ibland, för ägaren till La Tienda krävde plötsligt att få tillbaka lokalen, mot bakgrund av hur lönsam restaurangen var.

Reste sig på nytt
För första gången sedan Hans anlände till kusten 1984 var han både arbets- och restauranglös. Det löste sig dock så småningom, när han fann en hel övergiven fastighet i gamla stan som. Den tog han över, färdigställde inredningen och ordnade även sin egen lya med Valeska på översta våningen. På bottenplanet och första våningen etablerades La Cuisine.

Var Hans än öppnat ny krog har han alltid haft med sig sina paradrätter. Så även på La Cuisine, där inte minst julbordet serverades i den vackra, restaurerade fastigheten. Det var även här som Hans kom att få sin mest celebra gäst, kung Carl XI Gustaf.
– Kungen var här på jaktsemester och kom med ett stort sällskap. Jag vill minnas att menyn bestod av vår hemlagade foi gras till förrätt, filet mignon med Black & White sås till och gratinerade hallon med zabaione till efterrätt. Så vårt mycket fina rödvin Viña Monty till det, berättar Hans.

Hälsan i centrum
Mat har präglat hela Hans Jöhnckes liv, men mer än någonsin de senaste åren och i en helt annan bemärkelse än han någonsin kunnat föreställa sig. Bara något år före pensionsåldern drabbades Hans av hudcancer och tvingades genomgå operation i Sverige. 
– När man ligger i en sjukhussäng har man tid att tänka igenom många saker och inse att man kanske ska prioritera om en del i livet.

I Hans fall gällde omprioriteringen krogkarriären. Han lyckades sälja La Cuisine innan krisen slog igenom på allvar och det var då han flyttade med Valeska till Ojén. Det räckte dock inte för att bevara hälsan.
– Läkarna upptäckte senare att cancern spridit sig till levern. När jag opererades på sjukhuset Costa del Sol fann läkarna att den var för långt gången och sydde ihop mig utan att avlägsna något alls.

Lyckats förlänga livet
Hans fick det dystra beskedet att han som mest hade fyra månader kvar att leva. Detta var snart två år sedan.
– Genom Valeska fick jag reda på en diet som kallas för Max Gerson-metoden. Den motverkar cancern i hög grad och bidrar rent allmänt till bättre hälsa. Jag följer den stenhårt och har aldrig mått så bra som jag gör idag.

Som god köksmästare har Hans alltid varit stor till kroppsvolymen och gillat god mat och dryck. Det gör han fortfarande, men idag är hans diet betydligt smalare. Han själv är också 30 kilo lättare och i fin form, när han enligt läkarna sedan länge borde vara död.
– Det är ett flertal produkter som försvunnit ur min kost. Det gäller både alla mjölkprodukter och gluten. Istället blir det väldigt mycket juicer och framför allt är en majoritet av det jag äter olagat.

Glad pensionär
På gamla dagar har Hans fått ompröva det mesta som har med mat och kosthållning att göra. Belöningen är dock att han vunnit massor av tid att njuta av pensionen, hustrun Valeska, deras fyra gemensamma barn och sammanlagt nio barnbarn. Nu är det Hans och Valeska som unnar sig att gå på krogen och låta andra stå för matlagningen.

Hans kommer dock att servera julbord även i år och 13 december tar han emot Sydkustens prestigefyllda utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol 2013. Den delas ut som vanligt i samband med julbasaren på Svenska skolan i Fuengirola. Tiden är 19.00 och allmänheten är välkommen.

Länkar:

Max Gerson-metoden:
http://gerson.org/gerpress/the-gerson-therapy

Motivering: Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol delas ut sedan 1992 av tidningen Sydkusten till en person, personer eller organisation som gjort något utmärkande för svenskheten på Costa del Sol och/eller svenskarnas integration i Spanien. Hans Axel Julius Jöhncke får priset för att han i hög grad, som en av pionjärerna, introducerade svenska specialiteter på ett flertal à la Carte-listor på kusten och inte minst på hans lika legendariska som traditionella svenska julbord. 
            [ingress] => Långt innan IKEA ens var påtänkt i Spanien och svenska köttbullar kunde införskaffas i var och varannan frysdisk på Costa del Sol, fanns det en svensk krögare som anlände till kusten för att etablera svenska delikatesser. Hans Axel Julius Jöhncke anlände redan 1978 för flera gästspel och han slog sig ned fast 1984. Det har hunnit bli drygt 30 år av kulinariska framgångar med ett flertal olika restauranger. Idag finns många duktiga svenska krögare på kusten, men det var Hans Jöhncke som introducerade både gravlaxen och toast skagen på den lokala marknaden. Som pionjär inom sektorn tilldelas han Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol 2013.
            [headline] => Helt liv ägnat åt krogbranschen
            [page] => 0
            [modified] => 20210819223614
            [created] => 20131118111643
            [publishStart] => 20131129080000
            [publishStop] => 20140517121659
            [fullArticle] => Helt liv ägnat åt krogbranschen Långt innan IKEA ens var påtänkt i Spanien och svenska köttbullar kunde införskaffas i var och varannan frysdisk på Costa del Sol, fanns det en svensk krögare som anlände till kusten för att etablera svenska delikatesser. Hans Axel Julius Jöhncke anlände redan 1978 för flera gästspel och han slog sig ned fast 1984. Det har hunnit bli drygt 30 år av kulinariska framgångar med ett flertal olika restauranger. Idag finns många duktiga svenska krögare på kusten, men det var Hans Jöhncke som introducerade både gravlaxen och toast skagen på den lokala marknaden. Som pionjär inom sektorn tilldelas han Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol 2013. Många spanjorer på Costa del Sol är idag bekanta med gravlax, sill och svenska köttbullar. En stor del av dem har lärt känna dessa produkter genom IKEA, som för övrigt mottog Sydkustens utmärkelse redan 2007. Men det var många som 30 år tidigare lärde sig att älska svenska specialiteter, i någon av Hans Jöhnckes restauranger.
– Så vitt jag vet var jag först med att erbjuda gravlax på menyn. Det är en rätt som har följt mig hela karriären, berättar en glatt överraskad Hans när han tar emot Sydkusten för en pristagarintervju.

Flyttat till byn
Hans bor sedan snart fem år, tillsammans med hustrun Valeska, i byn Ojén. Solen skiner gnistrande klar från en blå himmel när vi promenerar genom byn. Sent om sider har vinterkylan låtit märka av sig, men i solskenet är det behagligt och uteserveringarna är fulla med folk. 
– Jag trivs jättebra här. Det är lugnt och skönt och samtidigt bara ett stenkast från Marbella, berättar årets pristagare.

Vi tar seden dit vi kommer och sätter oss också vid ett utebord och beställer kaffe. Hans försöker samla tankarna och minnena från de många åren i krogbranschen. Han har hunnit fylla 69 år och även om han numera är pensionär gör han flera gästspel på olika restauranger.
– Just nu hjälper jag till på Bistro Sardin i Marbella. Där blir det nog lite julmat vad det lider också.

Nytt gästspel till jul
Just det traditionella svenska julbordet är ett signum för Hans Jöhncke och det som han har haft svårast att släppa, även efter att han gått i pension. Det har han serverat på sina senaste tre restauranger och senare ett par andra, som gästspel. Hans har så trogna gäster att han bara behöver skicka dem ett mail och tala om var bordet kommer att dukas upp i år, för att de ska boka stora sällskap.

Julbordet saknar naturligtvis inte några av paradrätterna. Där finns både gravlaxen och köttbullarna, men även Hans hemlagade paté och foi gras, liksom skagenröran, revbensspjällen och Jansson frestelse. 
– Mina julbord bestod som regel av minst 30 olika rätter. Jag brukade servera dem i 2-3 veckors tid fram till jul, men när julafton kom och jag hade ledigt kan jag lova att jag åt allt annat än julmat, skämtar Hans.

Gravlaxen är dock specialiteten som haft mest avgörande betydelse för Hans, i mer än en bemärkelse. Det var nämligen tack vare den som han erövrade sin nuvarande hustru och livskamrat Valeska.
– Både Valeska och jag var relativt nyskilda när vi lärde känna varandra på Miraflores. Jag skötte restaurangen och hon var sekreterare i klubben. Precis som den övriga personalen lade Valeska en viktig del av lönen på min gravlax, så det var kanske mest av ekonomiska skäl som hon blev tillsammans med mig..!

Slitsam bransch
Efter två års på Miraflores slog Hans och Valeska ihop sina påsar i flera bemärkelser. De slutade på Miraflores, flyttade ihop i centrala Marbella och öppnade tillsammans delikatessbutiken Maison Scandinavie, på gatan Ramón Gómez de la Serna. Hans var glad att komma ifrån krogbranschen, efter att ha drivit först Pinkie´s vid Karlaplan i Stockholm och sedan restaurangen på Miraflores, Däremellan hade han dessutom arbetat som Master Chef under ett år på Maldiverna.
– När man haft en restaurang säger man "aldrig mer". Men hur det var blev det att vi ändå började servera lunch också i delikatessbutiken, minns Hans.

Delikatessverksamheten gick över förväntan och de hade celebra gäster som aristokraten Don Jaime de Mora och hans svenska hustru Margit Ohlson. Det var inte helt lätt att erbjuda svenska delikatesser i mitten på 80-talet, då många råvaror saknades på kusten.
– Dill och slotts senap lyckades jag få ned med hjälp av en av researrangörerna, vars guider fick sig ett och annat mål mat gratis hos mig, avslöjar Hans.

Efterfrågan på inte minst gravlax var stor. Det gick åt tre stycken åttakiloslaxar om dagen. Antalet stamkunder bara växte, men så kom Gulfkriget 1991. 
– Det var katastrof. Massor med restaurangen gick omkull på kusten efter det.

Krog vid Apelsintorget
Man ska dock som bekant aldrig säga aldrig. Hans Jöhncke fick åter starta restaurang, denna gång Meson del Museo, ovanför Galleri Van Gestel, vid Plaza de los Naranjos. Lokalen var helt tom och inreddes mycket smakfullt av Elisabeth Nilsson. Här kunde hans utvidga sitt sortiment och det var också på Meson del Museo som han började servera julbord. Menyn fick sedermera klassiska rätter som den halstrade gravlaxen med dillstuvad potatis, men också icke fullt så svenska rätter som deras berömda tournedos Rossini.

Valeska hade vid det här laget förvandlats till både Hans Jöhnckes kallskänka och dessertspecialist. Ingen festmåltid var fulländad utan antingen Valeskas päronkaka med vaniljkräm, eller framför allt rysligt krämiga chokladtårta med vispgrädde.

I Mesón del Museo hade Hans och Valeska mängder av stamgäster, liksom celebra besökare. Här blev både Lill-Babs, Lill Lindfors, Svante Thuresson, Claes Crona (för övrigt personlig god vän) liksom många av Marbellas mest framgångsrika företagare serverade, inkluderat tennisstjärnan Manolo Santana och hans dåvarande svenska hustru Oti.

La Tienda i La Virginia
Efter tre år vid Apelsintorget var det åter dags att sadla om. För första gången behövde dock Hans inte rusta upp lokalen helt själv, utan tog över den redan kända restaurangen La Tienda, i området La Virginia.
– Det var också en fantastisk tid, med många färgstarka gäster, minns Hans. 
Just La Virginia kände Hans och Valeska väl. Det var i kapellet de gifte sig 1987 och inte helt oväntat stod de den gången för hela matarrangemanget..!

Tiden i la Virginia skulle dock få ett abrupt och även olycksdrabbat slut. Först råkade Hans ut för en motorcykelolycka med kraftig benfraktur som följd. Han blev sängliggande i tre månader och var borta från spisen i ett halvår. Sedan visade det sig att man faktiskt kan vara lite för framgångsrik ibland, för ägaren till La Tienda krävde plötsligt att få tillbaka lokalen, mot bakgrund av hur lönsam restaurangen var.

Reste sig på nytt
För första gången sedan Hans anlände till kusten 1984 var han både arbets- och restauranglös. Det löste sig dock så småningom, när han fann en hel övergiven fastighet i gamla stan som. Den tog han över, färdigställde inredningen och ordnade även sin egen lya med Valeska på översta våningen. På bottenplanet och första våningen etablerades La Cuisine.

Var Hans än öppnat ny krog har han alltid haft med sig sina paradrätter. Så även på La Cuisine, där inte minst julbordet serverades i den vackra, restaurerade fastigheten. Det var även här som Hans kom att få sin mest celebra gäst, kung Carl XI Gustaf.
– Kungen var här på jaktsemester och kom med ett stort sällskap. Jag vill minnas att menyn bestod av vår hemlagade foi gras till förrätt, filet mignon med Black & White sås till och gratinerade hallon med zabaione till efterrätt. Så vårt mycket fina rödvin Viña Monty till det, berättar Hans.

Hälsan i centrum
Mat har präglat hela Hans Jöhnckes liv, men mer än någonsin de senaste åren och i en helt annan bemärkelse än han någonsin kunnat föreställa sig. Bara något år före pensionsåldern drabbades Hans av hudcancer och tvingades genomgå operation i Sverige. 
– När man ligger i en sjukhussäng har man tid att tänka igenom många saker och inse att man kanske ska prioritera om en del i livet.

I Hans fall gällde omprioriteringen krogkarriären. Han lyckades sälja La Cuisine innan krisen slog igenom på allvar och det var då han flyttade med Valeska till Ojén. Det räckte dock inte för att bevara hälsan.
– Läkarna upptäckte senare att cancern spridit sig till levern. När jag opererades på sjukhuset Costa del Sol fann läkarna att den var för långt gången och sydde ihop mig utan att avlägsna något alls.

Lyckats förlänga livet
Hans fick det dystra beskedet att han som mest hade fyra månader kvar att leva. Detta var snart två år sedan.
– Genom Valeska fick jag reda på en diet som kallas för Max Gerson-metoden. Den motverkar cancern i hög grad och bidrar rent allmänt till bättre hälsa. Jag följer den stenhårt och har aldrig mått så bra som jag gör idag.

Som god köksmästare har Hans alltid varit stor till kroppsvolymen och gillat god mat och dryck. Det gör han fortfarande, men idag är hans diet betydligt smalare. Han själv är också 30 kilo lättare och i fin form, när han enligt läkarna sedan länge borde vara död.
– Det är ett flertal produkter som försvunnit ur min kost. Det gäller både alla mjölkprodukter och gluten. Istället blir det väldigt mycket juicer och framför allt är en majoritet av det jag äter olagat.

Glad pensionär
På gamla dagar har Hans fått ompröva det mesta som har med mat och kosthållning att göra. Belöningen är dock att han vunnit massor av tid att njuta av pensionen, hustrun Valeska, deras fyra gemensamma barn och sammanlagt nio barnbarn. Nu är det Hans och Valeska som unnar sig att gå på krogen och låta andra stå för matlagningen.

Hans kommer dock att servera julbord även i år och 13 december tar han emot Sydkustens prestigefyllda utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol 2013. Den delas ut som vanligt i samband med julbasaren på Svenska skolan i Fuengirola. Tiden är 19.00 och allmänheten är välkommen.

Länkar:

Max Gerson-metoden:
http://gerson.org/gerpress/the-gerson-therapy

Motivering: Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol delas ut sedan 1992 av tidningen Sydkusten till en person, personer eller organisation som gjort något utmärkande för svenskheten på Costa del Sol och/eller svenskarnas integration i Spanien. Hans Axel Julius Jöhncke får priset för att han i hög grad, som en av pionjärerna, introducerade svenska specialiteter på ett flertal à la Carte-listor på kusten och inte minst på hans lika legendariska som traditionella svenska julbord.   nära 30 års tid har Hans Jöhncke drivit krog i Marbella, tillsammans med hustrun Valeska. Idag lever de ett pensionärsliv i byn Ojén och njuter av att själva vara restauranggäster. Hans Jöhncke flyttade 2009 med hustrun Valeska till byn Ojén, något som han inte ångrar. Hans Jöhncke började servera svensk mat på Costa del Sol redan 1978. Idag är han pensionär, men gästspelar fortfarande på ett par olika restauranger på Costa del Sol. Hans och Valeska var båda frånskilda när de träffades 1984. De gifte sig 1987 i kapellet i La Virginia. Hans Jöhncke är kanske mest känd för sitt traditionella svenska julbord, som han bland annat dukade upp tillsammans med Valeska under många år på restaurang La Cuisine. 
            [puff] => Långt innan IKEA ens var påtänkt i Spanien och svenska köttbullar kunde införskaffas i var och varannan frysdisk på Costa del Sol, fanns det en svensk krögare som anlände till kusten för att etablera svenska delikatesser. Hans Axel Julius Jöhncke anlände redan 1978 och det har hunnit bli drygt 30 år av kulinariska framgångar med ett flertal olika restauranger. Han introducerade både gravlaxen och toast skagen på den lokala marknaden. Som pionjär inom sektorn tilldelas Hans Jöhncke Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol 2013.
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [14] => Array
        (
            [id] => 17763
            [sectionId] => 32
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Det är svalt i luften när Sydkusten kommer på besök till paret Sändhs spanska villa i Mijasberget, men så snart solen tränger fram blir det angenämt varmt för att vara på tröskeln till vinterårstiden. Vi blir entusiastiskt välkomnade av deras tre hundar, av vilka den blott tio månader gamla men jättelika Grand Danoise-korsningen "Lorca" utmärker sig mest.
– Vi har döpt honom efter den spanske författaren. Guardia Civil rekommenderade oss att skaffa en stor hund för att slippa inkräktare, så då gjorde vi det, berättar Bengt.

Han är lite yrvaken, trots att klockan hunnit bli tolv på dagen. Han och Barbro definierar sig som "nattdjur" och brukar inte somna förrän i tidiga gryningen. Det gör också att de går upp sent.
– Vi utnyttjar kvällen och en del av natten till att jobba. Jag brukar skriva till framåt klockan ett och sedan läser jag ett par  timmar till, gärna faktalitteratur, innan jag somnar, berättar Bengt.

Dyr hund i drift
Vi blir bjudna på svenskt bryggkaffe och pepparkakor på altanen och passar på att filma en intervju med pristagaren. Lorca springer ivrigt omkring runt poolen och i trädgården medan vi talar.
– Han har redan ätit för tusentals euro, säger Bengt. När Barbro ifrågasätter siffran förklara Bengt att han i priset räknat in skinnsoffan, gardinerna och terrassdynorna som den jättelika valpen gjort slarvsylta av.

Spanien mer avslappnat
Bengt och Barbro Sändh firar 13 år som kustsvenskar och de har hela tiden bott i sin vitkalkade andalusiska villa med utsikt över Fuengirola och Medelhavet. Man kan faktiskt säga att Årets Svensk på Costa del Sol har svenskkolonin för sina fötter.
– Jag tycker om livsstilen här. Det är mer avslappnat och man tar inte så allvarligt på saker och ting, inkluderat normer och bestämmelser, menar Bengt. Han tillägger att klimatet onekligen också är en avgörande faktor för att de valt att leva här.
– Jag tål inte klimaten i Sverige när hösten kommer i det mellansydliga slaskbältet. 

Stal showen på Skansen
Men det betyder absolut inte att Bengt brutit alla band med fäderneslandet. De reser till Sverige på somrarna och Bengt har även turnerat runt om i Sverige de senaste åren.

I somras deltog Bengt Sändh även i Allsång på Skansen. Just det avsnitt han var med i 10 juli hade fler kända artister än någonsin. Inte mindre än tre Eurovisionsvinnare (Loreen, Charlotte Perelli och Alexander Rybak) deltog, liksom även Lasse Holm. Men det var Bengt Sändh som var den stora snackisen efteråt.
– Jag har ju aldrig tyckt om allsång egentligen och sade så också, när jag blev intervjuad av programledaren Måns Zelmerlöw, berättar Bengt.

Rent ordagrant sade Bengt att allsång för honom är som "akustiskt gruppsex", vilket fick svärmorsdrömmen Måns att tappa hakan. Bengt hade då just sjungit sin ironiska hatvisa "Vals om sommaren".

Pikant hobby
Få trubadurer har så många strängar på sin lyra som Bengt Sändh. Hans rika liv vittnar om passion för allt han gör, något som han odlar även på Costa del Sol. Apropå odlar är inget besök i Sändh-villan komplett om man inte fått en rundvisning bland chiliplantorna.
– Jag har nog haft upp till 22 olika chilis. Några är så starka att även om man tvättar händerna fem gånger efter att ha hållit dem ska man passa sig för att klia sig i näsan.

Chilifrukterna används flitigt. Bengt röker dem bland annat och gör kryddiga såser av.
– Jag gör min egen sambal olek, men då den är annorlunda kallar jag den för "sambal olik", säger Bengt, som är en riktigt ordvitsare och inte förspiller något tillfälle att leka med språket. Däremot medger han att hans spanska är begränsad.
– Det är inte lätt för en gammal gubbe som jag att lära sig ett främmande språk, men jag klarar mig ganska bra här i Spanien ändå. Om det krisar, exempelvis vid en poliskontroll, tar jag bara upp mobilen och låter Barbro översätta.

Flitig fotograf
Bengt säger att han någon gång kan beklaga att han inte kan prata med exempelvis spanska gubbar som sitter på en mur, men språkbarriären övervinner han inte minst med hjälp av sin kamera. Han har fotograferat i stort sett i hela sitt liv med alla möjliga kameror och han har en beundransvärd samling motiv från hela Andalusien.
– Jag har även portätt på drygt tusen kustsvenskar. Det är mer en hobby än att jag fotograferar för något särskilt syfte, förklarar Bengt.

Skev mediabild
Det händer dock att en och annan bild köps av svenska tidningar. I samband med den förödande naturbranden i Mijas i somras figurerade Bengt Sändh i svenska medier både med sina bilder av branden och som ögonvittne. Svensk press vet att han bor på Solkusten och han blir ofta kontaktad om de vill ha någon lokal information.
– Det har ju inte skrivits så väldigt positivt om kustsvenskarna alla gånger, konstaterar Bengt. Han tycker inte om den snedvridna bild som ofta målats upp och han har skrivit långa ironiska insändare till svenska journalister, när han tyckt att de inte varit sakliga.

– Efter ETA:s bombdåd vid Hotel Las Pirámides i Fuengirola flög en kvällstidningsjournalist ned och frågade en massa kustsvenskar, bland annat mig, hur vi upplevde det. Jag svarade att jag inte var ett dugg orolig och att risken för att råka illa ut är betydligt större om man ger sig ut på Essingeleden. Liknade svar gav alla andra, men dagen efter kunde man läsa i stora rubriker "Svenskarna på Costa del Sol skräckslagna".

engt menar att journalisterna har tydliga order om att skriva så negativt som möjligt om svenskkolonin. Han menar att det grundar sig i den svenska avundsjukan.

Drev med Sverige Radio
Bengt tar fram sin skivsamling av egna LP-skivor, ett 15-tal och poserar för kameran. Varje skivomslag har en historia och han minns bland annat hur Sveriges Radio brukade varningsmärka hans skivor, för språket i hans sånger.
– Till slut gjorde jag och Finn Zetterholm en skiva där vi själva på omslaget satte dit en satirisk varninglapp "OBS. Täxten" och på baksidan lämnade ett särskilt utrymme för Sveriges Radios varningstexter.

Mycket aktiv
Det finns hur mycket information som helst om Bengt Sändh på Internet. Om man konsulterar Wikipedia går det att läsa att han bland annat är organiserad ateist, svampexpert och som sådan initiativtagare till Sveriges Mykologiska Förening. Han har turnerat med Olof Palme under valkampanjen 1968 men säger sig inte vara sosse och så har han även varit framgångsrik ägare till en snusfabrik i Skåne, som han 1999 sålde till Swedish Match. Men han tillverkar fortfarande snus för eget bruk.
– Det skrivs så mycket idiotiskt om snus. Det är mindre farligt än kaffe. Däremot kan man inte säga detsamma om rökning. Den som påstår att rökning inte påverkar utseendet har aldrig sett en böckling!

Mångkonstnär
Bengt Sändh har varit scenarbetare, bland annat för Knäppupprevyn och han har uppträtt i folkparkerna med stjärnor som Lill-Babs, Christina Schollin och Bosse Parnevik. De två senare för övrigt flitiga kustbesökare. 

Bengt har haft egna krogshower och har däremellan arbetat både med tillverkning av toalettstolar och skyltdockor samt linodling. Han har varit sjöman, biltjuv, likbärare och äktenskapet med Barbro är hans fjärde. De flyttade ned till Costa del Sol 1999, efter att Bengt sålt snusfabriken.

Med dem ned till Spanien följde även Bengts karaktäristiska mustasch, men den rök nyligen.
– Den kliade helt enkelt så förbannat. Jag stod i köket och hade händerna fulla och kunde inte klia mig, så jag gick rakt ut i badrummet och rakade bort den en dag. Det lustiga är att Barbro inte märkte någon på över ett dygn.

Byter plats
Få är så aktiva på eget initiativ inom svenskkolonin som Bengt Sändh. Han brukar närvara på de flesta tillställningar, med kameran i högsta hugg. Han har bland annat fotograferat de senaste årens mottagare av Årets Svensk-utmärkelsen. Det kan han dock inte göra i år, såvida han inte använder automatisk utlösare.

Förra året förärades Bengt med Fred Åkerström stipendiatet, som är instiftat av Visfestivalen i Västervik och uppgår till 40 000 kronor. Hans kommentar då till P4 i Kalmar var att han inte är van att få stipendium. Nu ska dock Bengt Sändh ta emot en ny utmärkelse, denna gång den som Årets Svensk på Costa del Sol, som Sydkusten delar ut för 21:a året i rad. Det består förutom av ett diplom av en check på 600 euro.

Ceremonin hålls 14 december i samband med julbasaren på Svenska skolan i Fuengirola och tiden är klockan 19.00.

Motivering: 
Bengt Sändh tilldelas utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2012 för sina entusiastiska och aldrig sinande insatser för svenskkolonin. Bengt både berikar kustsvenskarnas liv med evenemang och sitt sätt att vara samt är en av de främsta ambassadörerna och försvararna gentemot Sverige av de svenskar som valt att bosätta sig på Costa del Sol.
            [ingress] => I december har Bengt Sändh och hustrun Barbro bott på Costa del Sol i exakt 13 år. De blev snabbt profiler i svenskkolonien, inte minst Bengt som underhållare, krönikör och även kritiker. Bengt Sändh är trubadur, artist, författare, snusfabrikant, fotograf, chiliodlare, provokatör och mycket annat. Kärt barn har som bekant många namn och nu kan Bengt Sändh även lägga till epitetet Årets Svensk på Costa del Sol 2012 på sin lista.
            [headline] => "I Spanien tar man inte så allvarligt på saker och ting"
            [page] => 0
            [modified] => 20210819223612
            [created] => 20121121211839
            [publishStart] => 20121130080000
            [publishStop] => 20130520221859
            [fullArticle] => "I Spanien tar man inte så allvarligt på saker och ting" I december har Bengt Sändh och hustrun Barbro bott på Costa del Sol i exakt 13 år. De blev snabbt profiler i svenskkolonien, inte minst Bengt som underhållare, krönikör och även kritiker. Bengt Sändh är trubadur, artist, författare, snusfabrikant, fotograf, chiliodlare, provokatör och mycket annat. Kärt barn har som bekant många namn och nu kan Bengt Sändh även lägga till epitetet Årets Svensk på Costa del Sol 2012 på sin lista. Det är svalt i luften när Sydkusten kommer på besök till paret Sändhs spanska villa i Mijasberget, men så snart solen tränger fram blir det angenämt varmt för att vara på tröskeln till vinterårstiden. Vi blir entusiastiskt välkomnade av deras tre hundar, av vilka den blott tio månader gamla men jättelika Grand Danoise-korsningen "Lorca" utmärker sig mest.
– Vi har döpt honom efter den spanske författaren. Guardia Civil rekommenderade oss att skaffa en stor hund för att slippa inkräktare, så då gjorde vi det, berättar Bengt.

Han är lite yrvaken, trots att klockan hunnit bli tolv på dagen. Han och Barbro definierar sig som "nattdjur" och brukar inte somna förrän i tidiga gryningen. Det gör också att de går upp sent.
– Vi utnyttjar kvällen och en del av natten till att jobba. Jag brukar skriva till framåt klockan ett och sedan läser jag ett par  timmar till, gärna faktalitteratur, innan jag somnar, berättar Bengt.

Dyr hund i drift
Vi blir bjudna på svenskt bryggkaffe och pepparkakor på altanen och passar på att filma en intervju med pristagaren. Lorca springer ivrigt omkring runt poolen och i trädgården medan vi talar.
– Han har redan ätit för tusentals euro, säger Bengt. När Barbro ifrågasätter siffran förklara Bengt att han i priset räknat in skinnsoffan, gardinerna och terrassdynorna som den jättelika valpen gjort slarvsylta av.

Spanien mer avslappnat
Bengt och Barbro Sändh firar 13 år som kustsvenskar och de har hela tiden bott i sin vitkalkade andalusiska villa med utsikt över Fuengirola och Medelhavet. Man kan faktiskt säga att Årets Svensk på Costa del Sol har svenskkolonin för sina fötter.
– Jag tycker om livsstilen här. Det är mer avslappnat och man tar inte så allvarligt på saker och ting, inkluderat normer och bestämmelser, menar Bengt. Han tillägger att klimatet onekligen också är en avgörande faktor för att de valt att leva här.
– Jag tål inte klimaten i Sverige när hösten kommer i det mellansydliga slaskbältet. 

Stal showen på Skansen
Men det betyder absolut inte att Bengt brutit alla band med fäderneslandet. De reser till Sverige på somrarna och Bengt har även turnerat runt om i Sverige de senaste åren.

I somras deltog Bengt Sändh även i Allsång på Skansen. Just det avsnitt han var med i 10 juli hade fler kända artister än någonsin. Inte mindre än tre Eurovisionsvinnare (Loreen, Charlotte Perelli och Alexander Rybak) deltog, liksom även Lasse Holm. Men det var Bengt Sändh som var den stora snackisen efteråt.
– Jag har ju aldrig tyckt om allsång egentligen och sade så också, när jag blev intervjuad av programledaren Måns Zelmerlöw, berättar Bengt.

Rent ordagrant sade Bengt att allsång för honom är som "akustiskt gruppsex", vilket fick svärmorsdrömmen Måns att tappa hakan. Bengt hade då just sjungit sin ironiska hatvisa "Vals om sommaren".

Pikant hobby
Få trubadurer har så många strängar på sin lyra som Bengt Sändh. Hans rika liv vittnar om passion för allt han gör, något som han odlar även på Costa del Sol. Apropå odlar är inget besök i Sändh-villan komplett om man inte fått en rundvisning bland chiliplantorna.
– Jag har nog haft upp till 22 olika chilis. Några är så starka att även om man tvättar händerna fem gånger efter att ha hållit dem ska man passa sig för att klia sig i näsan.

Chilifrukterna används flitigt. Bengt röker dem bland annat och gör kryddiga såser av.
– Jag gör min egen sambal olek, men då den är annorlunda kallar jag den för "sambal olik", säger Bengt, som är en riktigt ordvitsare och inte förspiller något tillfälle att leka med språket. Däremot medger han att hans spanska är begränsad.
– Det är inte lätt för en gammal gubbe som jag att lära sig ett främmande språk, men jag klarar mig ganska bra här i Spanien ändå. Om det krisar, exempelvis vid en poliskontroll, tar jag bara upp mobilen och låter Barbro översätta.

Flitig fotograf
Bengt säger att han någon gång kan beklaga att han inte kan prata med exempelvis spanska gubbar som sitter på en mur, men språkbarriären övervinner han inte minst med hjälp av sin kamera. Han har fotograferat i stort sett i hela sitt liv med alla möjliga kameror och han har en beundransvärd samling motiv från hela Andalusien.
– Jag har även portätt på drygt tusen kustsvenskar. Det är mer en hobby än att jag fotograferar för något särskilt syfte, förklarar Bengt.

Skev mediabild
Det händer dock att en och annan bild köps av svenska tidningar. I samband med den förödande naturbranden i Mijas i somras figurerade Bengt Sändh i svenska medier både med sina bilder av branden och som ögonvittne. Svensk press vet att han bor på Solkusten och han blir ofta kontaktad om de vill ha någon lokal information.
– Det har ju inte skrivits så väldigt positivt om kustsvenskarna alla gånger, konstaterar Bengt. Han tycker inte om den snedvridna bild som ofta målats upp och han har skrivit långa ironiska insändare till svenska journalister, när han tyckt att de inte varit sakliga.

– Efter ETA:s bombdåd vid Hotel Las Pirámides i Fuengirola flög en kvällstidningsjournalist ned och frågade en massa kustsvenskar, bland annat mig, hur vi upplevde det. Jag svarade att jag inte var ett dugg orolig och att risken för att råka illa ut är betydligt större om man ger sig ut på Essingeleden. Liknade svar gav alla andra, men dagen efter kunde man läsa i stora rubriker "Svenskarna på Costa del Sol skräckslagna".

engt menar att journalisterna har tydliga order om att skriva så negativt som möjligt om svenskkolonin. Han menar att det grundar sig i den svenska avundsjukan.

Drev med Sverige Radio
Bengt tar fram sin skivsamling av egna LP-skivor, ett 15-tal och poserar för kameran. Varje skivomslag har en historia och han minns bland annat hur Sveriges Radio brukade varningsmärka hans skivor, för språket i hans sånger.
– Till slut gjorde jag och Finn Zetterholm en skiva där vi själva på omslaget satte dit en satirisk varninglapp "OBS. Täxten" och på baksidan lämnade ett särskilt utrymme för Sveriges Radios varningstexter.

Mycket aktiv
Det finns hur mycket information som helst om Bengt Sändh på Internet. Om man konsulterar Wikipedia går det att läsa att han bland annat är organiserad ateist, svampexpert och som sådan initiativtagare till Sveriges Mykologiska Förening. Han har turnerat med Olof Palme under valkampanjen 1968 men säger sig inte vara sosse och så har han även varit framgångsrik ägare till en snusfabrik i Skåne, som han 1999 sålde till Swedish Match. Men han tillverkar fortfarande snus för eget bruk.
– Det skrivs så mycket idiotiskt om snus. Det är mindre farligt än kaffe. Däremot kan man inte säga detsamma om rökning. Den som påstår att rökning inte påverkar utseendet har aldrig sett en böckling!

Mångkonstnär
Bengt Sändh har varit scenarbetare, bland annat för Knäppupprevyn och han har uppträtt i folkparkerna med stjärnor som Lill-Babs, Christina Schollin och Bosse Parnevik. De två senare för övrigt flitiga kustbesökare. 

Bengt har haft egna krogshower och har däremellan arbetat både med tillverkning av toalettstolar och skyltdockor samt linodling. Han har varit sjöman, biltjuv, likbärare och äktenskapet med Barbro är hans fjärde. De flyttade ned till Costa del Sol 1999, efter att Bengt sålt snusfabriken.

Med dem ned till Spanien följde även Bengts karaktäristiska mustasch, men den rök nyligen.
– Den kliade helt enkelt så förbannat. Jag stod i köket och hade händerna fulla och kunde inte klia mig, så jag gick rakt ut i badrummet och rakade bort den en dag. Det lustiga är att Barbro inte märkte någon på över ett dygn.

Byter plats
Få är så aktiva på eget initiativ inom svenskkolonin som Bengt Sändh. Han brukar närvara på de flesta tillställningar, med kameran i högsta hugg. Han har bland annat fotograferat de senaste årens mottagare av Årets Svensk-utmärkelsen. Det kan han dock inte göra i år, såvida han inte använder automatisk utlösare.

Förra året förärades Bengt med Fred Åkerström stipendiatet, som är instiftat av Visfestivalen i Västervik och uppgår till 40 000 kronor. Hans kommentar då till P4 i Kalmar var att han inte är van att få stipendium. Nu ska dock Bengt Sändh ta emot en ny utmärkelse, denna gång den som Årets Svensk på Costa del Sol, som Sydkusten delar ut för 21:a året i rad. Det består förutom av ett diplom av en check på 600 euro.

Ceremonin hålls 14 december i samband med julbasaren på Svenska skolan i Fuengirola och tiden är klockan 19.00.

Motivering: 
Bengt Sändh tilldelas utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol 2012 för sina entusiastiska och aldrig sinande insatser för svenskkolonin. Bengt både berikar kustsvenskarnas liv med evenemang och sitt sätt att vara samt är en av de främsta ambassadörerna och försvararna gentemot Sverige av de svenskar som valt att bosätta sig på Costa del Sol. Bengt Sändh har utsetts till Årets Svensk på Costa del Sol 2012. Sydkusten delar ut utmärkelsen för 21:a gången 14 december på Svenska skolans julbasar i Fuengirola. Bengt är ständigt rolig, leker med ord men är också allvarsam och kan vara bitande satirisk emellanåt. Men han upplever inte sig själv som elak. Bengt är chilifantast och har haft 22 olika sorter som mest i sin trädgård. Bengt Sändh har bott med hustrun Barbro i den spanska villan i Mijasberget sedan december 1999. Från terrassen har han Fuengirola och därmed svenskkolonins kärna på Costa del Sol för sina fötter. Trött på Sveriges Radios censur tryckte Bengt färdig varningslapp på en av sina skivor "OBS. Täxten" 
            [puff] => I december har Bengt Sändh och hustrun Barbro bott på Costa del Sol i exakt 13 år. De blev snabbt profiler i svenskkolonien, inte minst Bengt som underhållare, krönikör och även kritiker. Kärt barn har som bekant många namn och nu kan Bengt Sändh även lägga till epitetet Årets Svensk på Costa del Sol 2012 på sin lista.
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

)