Vilken uppryckning

VINSPALTEN När jag och Richard Enkvist under 90-talet brukade göra våra vinresor runt Spanien, var vårt första stopp alltid hos Marqués de Griñón, som jag skrev om i förra månadens vinspalt. På den tiden var det till honom man fick åka för att få ett bra bordsvin söder om Madrid. Till och med ett halvbra vin från La Meseta, den spanska högplatån, var svårt att skaka upp. Men tiderna har förändrats. Idag skulle jag kunna tänka mig, kanske inte en vinresa – mer som en vinsväng på ett par tre dagar till La Mancha, Valdepeñas och Extremadura.

De som ligger bakom förbättringen av vinerna på den spanska högplatån är till stor del vinmakare från andra delar av Spanien. Anledningen till det är att marken har tagit slut eller blivit för dyr i deras områden. Nu hittar du vingårdar som ägs av Bodega Valdemar och Bodega Faustino från Rioja. Du hittar Alejandro Fernández och Yolanda García från Ribera del Duero. Till och med Jorge Ordóñez från Boston har tillsammans med några vänner startat 2003 Bodega Mano a Mano här. Jorge, som kommer från Málaga, är en av de största importörerna av spanska viner till USA. Det är ingen tillfällighet att den största delen av produktionen av Mano a Mano går på export.

Häromdagen hittade jag en Mano a Mano som inte hade hunnit smita till Amerika. Mörkröd bigarrå med en ton av purpur i kanten. Potent och komplex lukt med härliga söta frukter. Peñín ger den 90 poäng av 100 och det för ett vin som kostar runt 7,50 euro.

Allt detta har gjort att de traditionella vingårdarna också bättrat sig. Liksom de stora vinfabrikerna i Valdepeñas, som Felix Solís med en årsproduktion på över 25 miljoner buteljer, har förnyat sig. Men trots det finns fortfarande mycket att göra i ett område där 70 procent av alla druvor som odlas är Airén. En druva som igen utanför Spanien vill odla!

Björn af Geijerstam