När jag får chansen att ställa en äkta spansk byggnadsarbetare, i detta fallet en murare, mot väggen, finns det två saker som inte får lämnas därhän. Varför blir byggena i Málaga aldrig klara? Och varför är det för en tjej helt omöjligt att gå förbi en byggarbetsplats utan att dra hela uppmärksamheten till sig? Och så undrar jag förstås över olyckorna och säkerheten och om han använder solkräm.

Och jodå, José Antonio använder både hjälm och solkräm. Men faktiskt jobbar han mest inomhus och klarar sig undan den värsta UV-strålningen. Hjälmen måste dock alltid vara på eftersom byggena är fulla med hål och öppningar varifrån det kan dimpa ned saker och ting i huvudet på honom.

Och han försäkrar med ett hjärtligt skratt att byggjobbare i alla tider skrikit efter tjejerna, ju snyggare, desto större komplimang. De menar inget illa, tvärtom, och det spelar ingen roll om du är spanjorska eller ”guiri”.
—Men jag har aldrig gjort det, säger han och ler lite blygt.

Vill inte köpa hus
På balkongen blåser en frisk bris. José Antonio skjuter undan en hög med leksaker in i hörnet för att göra plats för ett plastbord och två stolar. Vi har utsikt över havet som breder ut sig bara några meter bort. Här, i lägenheten i Riviera del Sol i Mijas, bor José Antonio tillsammans med sin fru Antonia och tvååriga sonen Sergio. I en urbanisation som vilken annan på Costa del Sol. Det som får mig att haja till är när José Antonio berättar att de hyr. Och att det är ett högst medvetet beslut.
—Jag som är med om att bygga husen vet att de inte är värda sitt pris, säger han.
Byggboomen har skapat en maximal efterfrågan på arbetskraft. För att konstruera har byggföretagen fått ta vad som står till buds. Och det är inte alltid de gör ett bra jobb. Det ska byggas fort och mycket och kvaliteten får stryka på foten.

Stressigt arbete
José Antonio kommer från den lilla byn El Gastor i Cádizprovinsen. De enda jobb som fanns när han gick ut gymnasiet var inom byggbranschen. Han började som 17-åring, först som medhjälpare och sedan som självgående murare. Han är helt självlärd.
—Så är det i den här branschen. De enda som har någon utbildning är cheferna.
José Antonio tyckte om jobbet som murare och blev kvar.
—Det bästa är när jag kommer in i en helt tom lägenhet och börjar skissa på golvet var teglet ska läggas, då ser jag framför mig hur fint det kommer bli när det blir klart.

Han skrattar. José Antonio behöver bara sin färg och sitt snöre för att föreställa sig den färdiga bostaden. Sedan några år tillbaka jobbar han som projekterare, ”replanteador” på spanska. Det betyder att han märker ut var murarna ska mura. Dels tycker han att det är roligt, dels var det ett sätt att komma ifrån de fysiskt utmattande arbetsuppgifterna. Enligt José Antonio håller en byggnadsarbetare inte mer än till drygt 40 år, sedan är ryggen slut. Det är ett oerhört påfrestande arbete.
—Och det är väldigt stressande. Många jobbar på ackord, ju mer du får gjort, desto mer tjänar du. Och du är alltid angelägen om att göra ett bra jobb så du inte får bakläxa när chefen kommer och kontrollerar.

Kvantitet framför kvalitet
I byggbranschen är det många som jobbar svart. De arbetar i lag om två, tre murare och får betalt per meter.
—De murar många meter, men dåligt.., säger José Antonio. Sedan finns det de som jobbar lite långsammare men gör ett perfekt jobb, de tjänar också mindre.
José Antonio tillhör de få som har kontrakt och som bor fast på Costa del Sol. De flesta kommer utifrån, från de mindre byarna runt om i Andalusien, eller från andra länder, som Ecuador och Marocko.
—Man får många vänner från hela världen, säger han.
Och tillägger:
—Många snackar skit om zigenarna men de är de bästa i byggbranschen. Jag kommer bra överens med alla och trivs med att arbeta med olika nationaliteter.

Byggboomen över
På vintern arbetar han fyrtio timmar i veckan. Sommartid blir det mer, fyrtiofem timmar, för att utnyttja ljuset. Semesterersättningen ingår i lönen vilket betyder att om han vill ta ut ledighet får han inget betalt. Oftast blir det inte mer än någon vecka per år för att göra något med familjen.

Enligt José Antonio är byggboomen på Costa del Sol över. Han har jobbat här sedan 1996 och mycket har förändrats.
—Mellan Estepona och Fuengirola byggs inte mycket längre. Min chef har precis fått ett uppdrag på 500 bostäder i San Roque, men det blir allt svårare att få jobb i Marbella.
Byggarna som kommer utifrån flyttar dit jobben finns, men för de fastboende ser det mörkt ut.
José Antonio har en lite kluven inställning till de senaste årens bygghysteri.
—Det blev kanske lite för mycket, grönområdena blir lidande. Samtidigt har det inneburit arbete för oss.

Säkerheten nyttjas inte
José Antonio har aldrig själv varit med om någon olycka på arbetet. Däremot har han sett kollegor råka illa ut, en som föll sex meter tillsammans med en vägg som kollapsade. Han överlevde, men byggen är farliga arbetsplatser. Men enligt José Antonio investerar arbetsgivarna mycket i säkerheten och på alla byggen finns en säkerhetsansvarig som går runt och inspekterar. Under de nästan tjugo år som José Antonio jobbat har sättet att arbeta förändrats mycket och det är just säkerhetssystemen som utvecklats mest.
—Jag blir irriterad när de visar en olycka på TV och lägger skulden på företaget. I majoriteten av fallen är skulden murarens egen. De arbetar på ackord och struntar i säkerhetslinan för att den hindrar dem att jobba så snabbt som de önskar.

Små byggen låg prioritet
Och vad har han att säga om mysteriet med byggena inne i stan som aldrig blir klara?
Jodå, han håller med om att det just nu är många förseningar, många byggen som tar allt för lång tid att färdigställa. José Antonio tror det beror på att för de mindre byggena inne i städerna, exempelvis Málaga och Marbella, anlitas oftast mindre företag. De stora byggjättarna intresserar sig inte för små projekt.
—Små företag har färre arbetare, leverantörerna har mycket att göra och prioriterar de stora byggena som genererar mycket mer pengar. Därför drar det ut på tiden.

Namn: José Antonio Sánchez
Ålder: 36 år
Yrke: Murare
Arbetsplats: Costa del Sol
Utbildning: Självlärd
Lön: 1 800 euro/månad (netto)
Semester: Ingen
Bostad: Hyr lägenhet i Riviera del Sol, Mijas
Familj: Fru och son 2,5 år
Intressen: Familjen, golf och fotboll