Vi har just haft stor fest och högtid i Svenska kyrkan. Det var mottagningsgudstjänst för mig och Eva. Till vår glädje kom det mycket folk, kyrkan var fullsatt. Vår biskop Lennart Koskinen kom, vår chef från Uppsala var där liksom vår konsul. Kolleger från andra kyrkor mötte upp. Mitt i allt detta fick Eva och jag också vara med.

Efteråt har jag fått höra många uppskattande röster om hur fint och trevligt det var. Och nästan alla talar bara om hur roligt det var att biskopen var där och hur duktig han är. Det är glädjande att få höra sådant men samtidigt lite tankeväckande. Det väcker flera frågor. Vad är det vi ser och upplever? Glansen från vår duktige och karismatiske biskop fick många att komma till kyrkan. Där fick vi uppleva festen, glädjen och ta till oss söndagens budskap. Även jag fick vara med och glänsa lite tillsammans med Eva.

Många eldsjälar
Men den fråga som jag har funderat på under veckan är det vi inte ser och lägger märke till. För vad hade det blivit av vår högtid i söndags utan alla de som slet och kämpade för att allt skulle fungera och bli bra. Körsångarna som tillsammans med Sofia övat duktigt och mycket under kort tid för att förgylla gudstjänsten med musik. De som slitit med att bära bord och stolar, planera, handla, laga mat, servera, diska, sköta blommor, ställa i ordning med mera. Tyvärr är vi allt för få som uppmärksammar de som sliter för att göra festen möjlig. Vi tar gärna emot men funderar kanske inte så mycket på vem det är som ger.

Tänk på dem bakom
Jag tror att detta gäller mycket i våra liv. Vi bländas lätt av glans och glamour men glömmer allt slit som ligger bakom. Vi höjer några till skyarna medan de många som också skulle ha haft äran glöms bort.

Allt är inte guld som glimmar säger vi ibland. Jag skulle vilja säga att det var guld som glimmade på vår högtid. Men det var inget som bara var förgyllt utan det var massivt guld rätt igenom. Från vår biskop till de som diskade och ställde i ordning.
Gud välsigne er!