En av likheterna mellan Spanien och Sverige är känslan av samhörighet och tillhörighet med den europeiska gemenskapen. Foto: Wikimedia Commons

Spansksvenska likheter

09 sep 2026 | 15:00

CARIN OSVALDSSON Jag pratade med en armenisk tjej för ett tag sedan och hon undrade hur det var att bo i Spanien som svensk och att jobba med svenskar här. Ni måste vara väldigt olika, sade hon och berättade om armenierna.

Vi skrattade åt att armenier och spanjorer nog är mer lika än svenskar och spanjorer. Öppna, passionerade och snacksaliga. Sanningen är dock att jag visserligen finner nöje i att raljera över skillnaderna, men att jag i grunden upplever oss som mer lika än olika. Jag känner det starkare nu än någonsin, jag ser nämligen att vi först och främst är européer och att det binder oss samman.

Den första viktiga likheten är just att vi identifierar oss som européer. Vi kan visst vara lite nationalistiska när det gäller våra respektive kulturer och traditioner men inte på bekostnad av andra och vi känner en relativt stark tillhörighet och gemenskap i det europeiska. Sedan är de svenskar jag möter främst sådana som har en fot i Spanien och kanske är de mer europeiska än andra. Och kanske är svenskar i norra delen av landet mindre europeiska på grund av avståndet. Det är för övrigt något vi också har gemensamt, det att våra länder representerar EU:s nordliga respektive sydliga ytterligheter. Men generellt finns en känsla av samhörighet med Europa.

Vi tycker om naturen och den är viktig för oss. Spanien förknippas ofta med strand och sol, Sverige med skog och sjö. Men i båda länderna finns en stark relation till naturen. Svenskar går ut i skogen, vandrar, badar i sjöar och har sommarstugor. Spanjorer går till stranden, bergen, floderna, byarna ”los pueblos” och naturparker. Både spanjorer och svenskar gillar att spendera sin fritid utomhus, nära naturen och med aktiviteter kopplade till den. Generellt tycker vi om när det händer saker och att ha en aktiv fritid.

Trots att det går att peka på skillnader så anser jag att vår relation till vänner och familj i slutändan är ganska lik. Många svenskar har möjligen en något mindre tajt relation till familjen än spanjorerna och jag tror fler svenskar har brutit med familjen, men generellt så har vi en gemensam bas där familjen utgör en viktig grund och är en stor del av våra liv. För den stora massan är umgänget med familjen en del av vardagen, man ställer upp för varandra när det gäller och har en regelbunden och självklar kontakt.

Vi är bestämda med mattider och rutiner. Det är lätt att skratta åt svenskar som vistas i Spanien men ändå behåller sina svenska mattider och äter lunch vid 12 och middag vid 18. Men spanjorerna är precis lika lite flexibla med sina tider. Man äter lunch vid 14 och middag vid 21. Det ändras något beroende på årstid och temperatur, men så är det ju i Sverige också. Nu är jag så van vid det att jag inte ens tänker på det, men i början upplevde jag det som stelbent. Personligen gillar jag när det är mer flytande och man äter när man är hungrig och inte nödvändigtvis samma tid varje dag.

Vi firar ungefär samma högtider. Trots att båda länderna är sekulariserade och staten skild från kyrkan (ännu en likhet) så har de flesta av våra traditioner en kristen grund. Spanjorerna är katoliker och svenskarna huvudsakligen protestanter, men vi firar jul, nyår, påsk, San Juan/Midsommar (inte så kristet i Sverige kanske men traditionerna påminner ändå om varandra), Alla helgon/Halloween. Vi samlas och äter och dricker med familj och vänner och det ordnas kommunala aktiviteter. Absolut att spanjorerna är bättre på fest, men ambitionen är densamma.

Vi har sätt att vara nationalistiska på som jag menar påminner mycket om varandra. Observera att jag inte syftar på högerextrema tendenser utan bara på helt vanlig nationalism i ordets mer neutrala betydelse. Vi är båda ganska självkritiska men tycker ändå om våra respektive länder och känner stolthet över ganska mycket men på ett blygsamt och distanserat vis. Vi är medvetna om våra brister och skrattar gärna åt dem tillsammans med andra. Majoriteten av oss står också för en inkluderande nationalism, till skillnad från den exkluderande som är den som leder till rasism och främlingsfientlighet.

Vi har båda en stark kaffekultur. Svenskar har fika. Spanjorer har tomar un café. Vi älskar vårt kaffe och här skiljer sig visserligen kaffesmaken åt något, men att ta en kaffe eller en fika betyder mycket mer än att bara få i sig en kaffe. Det är en social institution som innebär umgänge och samtal. Kaffet är dock även ett viktigt livselixir för både svenskar och spanjorer och hjälper oss att vakna på morgonen och ger oss en energiboost såväl på förmiddagen som efter maten och på eftermiddagen.