Sydkusten i sorg

BLOGG: SPANIEN IDAG Det blev ingen ”glad påsk” för oss på Sydkusten i år. Min partner och lillebror Richard blev änkling när hans kära Juani avled endast 47 år gammal. Sydkusten förlorade världens bästa ekonomist, men framför allt lämnade en underbar hustru, svägerska och faster oss.

Juani somnade in efter en kort men intensiv kamp mot cancern och hedrades i sin hemby El Gastor 24 mars. Där hölls på traditionellt spanskt manér en dödsvaka som varade i ett dygn och där hundratals släktingar och vänner slöt upp. Några behövde bara några timmar på sig för att anlända så långt som från Frankrike och Holland.

När spanjorer sörjer gör de det både intensivt och kollektivt. En dödsvaka med kistan närvarande kan för en utomstående verka skrämmande, men det är ett effektivt sätt att påbörja sorgearbetet. Den här gången delade både spanjorer och svenskar saknaden.

Mitt i sorgen fanns det samtidigt många ljusglimtar. Både Richard och jag fick en kontakt med flera som vi aldrig haft tidigare. Det var både vackert och trösterikt.

Själv fann jag svar på en till synes omöjlig fråga att besvara: Varför måste man förlora någon som man håller kär? Svaret är för att komma dem som blir kvar närmare.!

Det gör fortfarande obeskrivligt ont och smärtan lär aldrig försvinna helt. Den kommer dock att avta och både Richard och jag kommer att kämpa vidare med Sydkusten, som Juani brann för och som var ett av hennes sista bekymmer när hon avvecklade sin firma.

Descansa en paz.

Mats Björkman Sydkusten