För mig har det blivit till en sanning att tiden går snabbare ju äldre jag blir och jag får hålla hårt i dagarna för att inte förlora tiden mellan olika ”måsten”. I denna stund i livet, med familj, hus och hund, kan det kännas som om de flesta förstagångsupplevelser är avklarade, de spännande tonåren är förbi, ungdomsåren med resor och galenskap tillhör en annan tid, småbarnstiden är ett minne blott och i framtiden hägrar ”more of the same”. Nu är jag ju rätt glad i tillvaron, tycker att jag lever i ett fantastiskt land, har ett spännande jobb och underbar familj. Så även om det finns många saker jag aldrig mer kommer att göra för första gången så har jag inget emot vardagens upprepningar. Men, med detta sagt så måste jag medge att jag är glatt överraskad över sommarens innehåll av nya erfarenheter.

Vi förstartade sommaren med att skaffa hund. Vilken grej! Jag har aldrig haft hund och framför allt ofta hävdat att jag är hundrädd. Nåväl, efter många diskussioner om hundras (rottweiler enligt maken, beaglar enligt barnen) och oändliga samtal om att den åttaåriga sonen behövde bli tolv år innan vi kunde tänka oss att utöka familjen, satt vi plötsligt där med en chihuahua. Livet är verkligen det som händer medan vi är upptagna med att planera. Denna ljuvliga varelse har dock visat sig vara en riktig gåva, fredsmäklare, terapiredskap och uppmärksamhetstjyv.

Dave, som vi kallar knyttet, har även bidragit till sommarens många spanskalektioner. Sommarens andra förstagångsupplevelse var nämligen att hyra husbil och spendera nätter på campingplatser längst kusten. Rent fördomsfullt hade jag tänkt mig att camping, det är väl något bara tyskar och svenskar håller på med, men icke. Efter att ha krånglat in husbilen på en underbar camping utanför Tarifa andades vi ut och tog Dave på promenad. Tre sekunder senare var vi omgärdade av underbara spanjorer som inte kunde få nog av vår hårboll. Vart vi än gick under de nästkommande dagarna fanns det någon som ville tala ras, storlek, hur man gör en hund rumsren, sovrutiner och allt däremellan. Väl hemkomna kunde vi summera att husbilsresan innehållit mycket familjetid, ett par utfall av klaustrofobiska känslor, härlig spansk västkust och massor av spansk konversation.

Ett par dagar senare började jag lägga märke till att dottern flertalet kvällar i rad klädde sig i baddräkt, ställde ut koner i en cirkel, satte sig i mitten och gjorde olika yogapositioner. Jag upptäckte även att hon lärt sig googla fram instruktioner på youtube och det dröjde inte länge förrän hon även ville utsätta mig för de mest avancerade stretchövningar. Jag har aldrig gått på yoga men insåg att nu var det dags för semesterns tredje förstagångsupplevelse. Efter lite sökning hittade vi strandyoga i La Cala och for dit. Vi var fem personer inklusive min flicka som under en timmes tid utförde den mest avslappnade form av träning, vilken njutning! Dottern var tyst i en hel timme, tittade noggrant och inväntade instruktioner. Den spanska ledaren var enormt entusiastisk över den lilla tjejens intresse. I slutet låg vi på rygg och blev instruerade att titta upp i himlen, ta in det mäktiga universum vi lever i, känna oss som en del av mänskligheten och andas tillsammans med ursjälen. Vilken känsla, vilket kraftfullt verktyg att för ett ögonblick fånga tiden och nuet. Lite gladare, flexiblare och lugnare gick vi hem i den varma sommarnatten och kände oss ett med Spanien, kusten och mänskligheten.

Så kom då sommarens fjärde och kanske mest otippade förstagångsupplevelse, musikfestival i Madrid. Att befinna sig bland 80 000 sjungande spanjorer, musik från alla håll, längst fram vid scenen tillsammans med maken, härligt. Det påminde om gamla tider fast på denna festival var jag nykter, bodde på fint hotell, målade inte glitterfjärilar i ansiktet och avnjöt sista konserten från vip-läktaren. Jag hade glömt hur jag älskar just musikfestivaler, att gunga och sjunga i takt med okända människor, de där timmarna när fred på jorden känns som en möjlighet och mobiltelefonernas ficklampor vajar i harmoni.

Så vad är då kontentan av alla dessa förstagångsupplevelser? Kanske att vi hela tiden erbjuds tillfällen att upptäcka något nytt, möjligheter att se oss själva eller andra från ett nytt perspektiv. Ingenting är beständigt, ingenting är för evigt, varje dag innehåller nya möjligheter. Här på kusten är utbudet enormt. Hösten kommer och med sommarens erfarenheter i bagaget ska jag kasta mig in i ett antal förstagångsupplevelser och vem vet, du kanske hänger på?