Anekdoter från en svensk legendar berättade i första person.

Min otrolige vän Jokkmokks-Jokke

28 jul 2026 | 04:00

PREMIUM BENGT SÄNDH Minns honom så väl från folkparkstiden. Vadå folkparkstiden? Jo på 60- och 70-talet då det i Sverige fanns 256 folkparker och en helt folk av artister och musiker som for på turné hela sommaren.

Turnébussarna for fram dygnet runt. Vi möttes och körde ifatt varandra och hade ett mysigt litet snack vid vägkanten. Det var så jag träffade Jokke första gången. Sedan kom vi att jobba på samma scener. Bland annat i Kungsträdgården.

Sommaren -72 jobbade jag med Lill-Babs i 110 folkparker. Vi var den sommarens mest bokade i parkerna och mötte Jokke flera gånger. Han hade alltid mycket att berätta så en gång i slutet på 80-talet spelade jag in ett telefonsamtal. Jag har det bevarat och låter Jokke berätta med egna ord:

Tjosan. I folkparkerrna hände det saker och ting. En gång när jag stod och sjöng for det en jäddra spyfluga, stor som fan, rakt ner i halsen på mig. Jag stod just och sjöng om ”flugornas de surrar” å då for flugan rakt ner i halsen på mig. Vilken succé det blev, det också. Jag spydde så jag fick ut flugan, det var ju det som var huvudsaken att få bort flugan från halsen. Det är ju såna där saker som händer i ögonblicket. Det kommer aldrig igen mer. Det var som Roland Sjödin sa: ”Man skulle ha dresserat en fluga som kom till varenda föreställning.” För det blev ju en sån jäddra succé.”

Tjosan Tjosan. Du vet, man skulle ju ha skrivit upp såna där saker som man har varit med om. De e ju mycke det. Genom åren. En gång skulle jag spela fiol på ett gammalt Folkets hus i Hälsingland. Det var ju så lågt till tak där på scenen och så fick jag se att det hängde in sån där elektrisk dosa ner från taket och alla ledningar gick ju in i den där dosan. Jag visste ju om att den där dosan var ju livsfarlig. Det var ju inte ens lock på den. När jag spela fiol där så var jag ju inne i den där dosan med stråken och det blixtra till och blev kolsvart i hela lokalen där. Herregud, hade jag inte haft gummiskor på mig, gummisulor, så hade jag väl stupat direkt. Det blixtra ju bara till och stråken var ju torr också och det var väl det som rädda mig. Annars hade jag väl strukit med där som ingenting. Ja du vet, det vart ju kolsvart där och dom hade ju inte ett ljus eller nånting. Vi fick ju sitta i mörker men du vet ungdomarna var ju väldigt glada att det blev mörkt för då kunde dom ju pussas och stå i och kramas där.

I Frukostklubben där hände det likadant. Det var med Sigge Fürst, jädra. Men då drog dom ju ut nån kontakt där det var någon som dragit ur där så det kom i olag. Det var en källarkrog”Alle mans katt” i Gamla stan. Jag stod och skulle spela då och tror du inte det vart kolsvart och Sigge Fürst han trodde ju dom hade gjort till det där på pin kiv. Det kan ju hända saker och ting så det är nåt otrolig.

Då jag kom till Göteborg, Snoddas var ju där också, och vi skulle uppträda och jag torka mig i ansiktet och dom skratta ju så det var hemskt. Då hade jag ju trasseltussen i fickan för jag hade ju så hemskt brått. Det var ju fel på bilen för dom hade ju skruvat i skruven så dåligt att oljan läckte. Jag skruvade ju till den där förstår du och torkade av och i brådskan så stoppade jag trasseltussen i fickan. När jag sen stod och sjöng då och vart svettig så tog jag trasseltussen och torka utav mig och gud hur jag blev i ansiktet. Folk höll ju på att skratta ihjäl sig och jag visste ju inte vad dom skratta åt. Jag såg ju hemsk ut för jag blev ju svart i ansiktet. Det var ju inte klokt. Men du vet det finns ju sånt där som händer i brådskan.

Jag var ju med en gång då hängslena släppte i byxan så jag höll på att tappa byxan på scen. Jävlar anamma, jag fick ju hålla fast med armbågarna och försöka komma ut innan byxorna föll ner på skorna.

Sedan minns jag en gång i en folkpark när jag sprang in och skrek ”Tjosan” så snubbla jag på en kabel och flög på skallen i scengolvet. Jag hade lyckats slita loss kabeln så det blev mörkt i hela folkparken. Det var en jäddra succé där. Men det är ju sånt där man får va me om, som händer, du vet, saker och ting i verkligheten.