I mitt jobb som mäklare på Costa del Sol har jag haft med ganska många hantverkare att göra och mina upplevelser av dem är nog lika vitt skilda, som deras ursäkter för att komma för sent eller inte dyka upp alls. Att ha en hantverkare med rekommendationer och som dessutom är någotsånär tillgänglig, är värt sin vikt i guld. Om nu denna kombination ens existerar..?

De som är bra är så svåra att nå, att det knappt är lönt att försöka. Sitter man på en sådan kontakt, vill man inte rekommendera den till någon annan, för ett tu tre så är det kört och man kan se sig om i stjärnorna efter att boka in nämnde yrkesman igen. Såvida det inte ligger minst sex månader fram i tiden.

Å ena sidan är efterfrågan outsinlig, å andra sidan finns det så många dåliga hantverkare därute att det är ett rent lotteri att finna rätt. Man kan inte bara googla och ringa runt, som man gör med andra tjänster. På det privata planet har jag fått min beskärda del den senaste tiden.

Det började med att det läckte under diskbänken i köket. Det droppade, så det var ingen panik, men var ju tvunget att lösas. Jag ringde försäkringsbolaget som skickade en rörmokare som bytte en packning. Han sålde in sina tjänster “vid sidan om” också och kom tillbaka några dagar senare (en lördag) för att ta bort två bidéer, installera tvättmaskinen i badrummet och diskmaskinen i köket där tvättmaskinen stått.

Det läckte fortfarande under diskbänken. Han konstaterade att det ju var själva kranen som behövde bytas, men det ingick inte i försäkringen. Han fick 50 euro för att köpa en ny kran och skulle komma tillbaka veckan efter.

Jag trodde det gick att lita på en rörmokare som anlitades av ett försäkringsbolag. Men jag kan redan nu avslöja att jag aldrig fick något för de 50 eurona. De förvandlades till en mycket dyr dricks för ett dåligt utfört jobb. Förutom att det fortfarande läckte under diskbänken, hade han även lämnat de uppstickande rören efter bidéerna. Dem skulle han skära av nästa gång han kom. Samt anslutit tvättmaskinen till rakapparatsuttaget i badrummet, som absolut inte hade tillräckligt med kapacitet för att dra runt en tvättmaskin….

Dagarna och så småningom även veckorna gick. Han lovade att komma vid flera tillfällen, men när det väl var dags dök han aldrig upp. Dagen efter skyllde han alltid på telefonen, eller bilen, eller något annat. Under tiden fortsatte min kran att läcka och jag blev mer och mer stressad över att möbeln skulle ruttna och bli förstörd. Till slut kontaktade jag en annan rörmokare, Carlos, som jag fått rekommenderad. Han åkte omedelbart och köpte en ny kran och kom samma eftermiddag och installerade den.

Nu började det dock läcka från ett annat rör. Samma rörmokare kom tillbaka några dagar senare och satte in ett nytt. Han skulle låta det torka och sedan testa så allt var okej, men vi började prata om de mycket utslitna fogarna på terrassen och kontrollen glömdes bort. Han åkte sin väg. Men ringde faktiskt plikttroget efter en stund och bad mig att göra det. Jag satte på kranen och det läckte som ett såll. Han kom tillbaka ett par timmar senare och hade tydligen missat någon packning. Problemet löstes. Check på den efter nästan en månad.

Rörmokaren, som inte bara var rörmokare utan skämtsamt kallar sig “todista”, en allt-i-allo helt enkelt, hade även gett mig en offert för att foga om klinkergolvet på terrassen. Fogarna hade frätts sönder, sannolikt på grund av starka rengöringsmedel med klorin. Den förre ägaren av min lägenhet lämnade stora mängder rengöringsmedel efter sig, så han lär ha varit en mycket renlig person. Inte alltid så bra uppenbarligen.

I alla fall, jag accepterade offerten, mest för att flera personer varnat mig för att det skulle kunna börja läcka vatten ned till förråden och garagen under. Plus att det såg ganska trist ut.

Helt på eget initiativ ringde Don Carlos - som hans medarbetare Carlos kallade honom för - bara några dagar senare och sade att han hade fått en lucka. De kunde komma klockan åtta på fredagmorgonen och några timmar senare skulle terrassen vara som ny. Jag satte klockan en timma tidigare än vanligt. Carlos och Carlos dök upp klockan 9.30… Don Carlos har en personlighet som gör att det är helt omöjligt att bli arg på honom, men inombords svor jag.

Jag hade möten och lämnade dem att jobba i fred. Det fanns en vision om att vara klara till klockan 14, så jag såg till att vara hemma till dess. De var inte klara då. De gav sig av vid åttatiden på kvällen med löfte om att vara tillbaka klockan åtta på lördagsmorgonen. De var tvungna att starta tidigt för vid tolv var de tvungna att vara klara. Jag gick återigen upp klockan sju. En lördag. För många är det ingenting, men att jag får sova utan att ställa klockan två dagar i veckan är det enda jag behöver för att inte gå in i väggen i mitt i övriga ganska så stressiga liv.

Men, men, långt innan lunch skulle de vara klara, jag skulle ha en fin terrass och helgen skulle kunna börja på riktigt. Så blev det nu inte. Don Carlos åkte en del fram och tillbaka, bland annat några timmar på en familjelunch han inte kunde låta bli att närvara på. Carlos 2 jobbade ihärdigt till klockan 18 och under tiden satt jag i mitt sovrum och väntade, då jag inte visste när han skulle bli klar och lägenheten i övrigt var belamrad med allt som vanligtvis står på terrassen. Jag är mycket dålig på att vänta utan en fast sluttid och hyperventilerade till slut.

Jag tyckte synd om mig själv men tyckte mer synd om Carlos som ju trots allt var den som fått sin lördag förstörd. Vad hade jag att gnälla på? Men problemet är ju inte att någon arbetade på min terrass en lördag, utan att jag hade fått informationen att det skulle ta fem till åtta timmar och det tog 20. För att jag ska kunna ha rätt inställning, behöver jag rätt information.

En stor del av arbetet handlade om att tvätta rent terrassen igen och även om Carlos och Carlos ägnade många timmar åt detta, lämnades jag med en terrass som var väldigt smutsig och allting utvändigt (även delvis invändigt) var belagt med ett tjockt lager cementdamm. Usch. Det tog många timmar efter att de åkt, innan jag kunde glädjas åt den nyfogade terrassen.

Klockan åtta kom Don Carlos tillbaka för att hämta sin ryggsäck med verktyg som han glömt i mitt garage. Det kändes som att jag aldrig skulle bli av med dem.

Den här typen av historier, som alltid tycks upprepa sig och blir som en bumerang som alltid kommer tillbaka hur man än bär sig åt - gör att jag drar mig för att boka in dem igen för annat fix som återstår. Det förvandlas ju alltid till en never-ending-story. Och eftersom hantverkare är så svåra att boka in, måste man alltid dansa efter deras pipa. Vara beredd att ställa in allt om de på kort varsel plötsligt får en lucka, eller ändra alla sina planer om det tar dubbelt så lång tid eller de inte kan dyka upp avtalad tid. Allt detta passar mycket dåligt med min personlighet.

Trots allt är ovanstående inget att gnälla över. När min väninna renoverade sin nya lägenhet för två år sedan, kaklades ett helt badrum utan att varken elen eller vattenrören kopplats in bakom kaklet.

Don Carlos och Carlos var inga klåpare, tvärtom, de är exempel på bra hantverkare. Men det är som det är. Man får bara gilla läget.

Jag rekommenderar er att hålla hårt i hantverkare som gör ett bra jobb och som kommer när de lovat, att aldrig betala något i förskott och att inte tvätta klinkers med klorin!