En storfiskare

PLUS BENGT SÄNDH Hans namn var Linus och hans yrke var svarvare. De andra karlarna på verkstan tyckte han var lite konstig. Linus hade bara ett stort intresse och det var sportfiske. Man kallade honom Fisklinus eller Fisklinan och det verkade inte bekomma honom.

PLUS BENGT SÄNDH Hans namn var Linus och hans yrke var svarvare. De andra karlarna på verkstan tyckte han var lite konstig. Linus hade bara ett stort intresse och det var sportfiske. Man kallade honom Fisklinus eller Fisklinan och det verkade inte bekomma honom.

Hela Linus fritid ägnades åt fiske. Han prenumererade på två tidningar. Den ena hette Svenskt Fiske och den andra Fiskejournalen, och märkligt nog var båda Sveriges största sportfisketidning.

Varenda sammanhängande ledighet for Linus iväg till avlägset belägna sjöar i hela Sverige. När han utövade sin hobby i värmländska Frykensjöarna hade han mött tre andra fiskare där som han försökte slå sig i slang med, men alla talade tyska. Samma sak hände honom när han utövade sin hobby i Dellensjöarna i Hälsingland, men där var det två holländare och en polack vilkas språk han heller inte behärskade.

Detta med att utlänningar fiskade i svenska sjöar gjorde honom ursinnig, varför han sökte och blev antagen som medlem i Sverigedemokraterna. Linus ansåg att fostervattnet är svenskt och bör skyddas mot utlänningar, i samma grad som övriga landet.

Linus hade inte en aning om att han bodde i det land på jorden som har flest sjöar. I Sverige finns drygt 100.000 sjöar som är större än ett hektar. Därtill kommer massor av småsjöar och tjärnar.

I sin ungkarlslya studerade han nogsamt sina kartor över Sverige i jakt på den perfekta fiskesjön och den trodde han sig ha hittat några mil norr om Östersund. Här vill jag vara solidarisk med Linus och inte avslöja sjöns namn eller den intilliggande byn. Men sjön ligger några mil norr om Östersund och lämpligt nog finns ett litet trevligt om än lite ensligt pensionat vid dess strand. För tre år sedan drevs pensionatet av ett par som var missionsförbundare och strängt religiösa. De hette Hugo och Märta, men Hugo avled så nu kämpar Märta ensam med sitt lilla pensionat där det hänger ett porträtt av Jesus i samtliga rum. De är så porträttlika att det knappast kan avgöras om det är målningar eller fotografier.

Märta har i hemlighet beundrat den stilige och ståtlige Linus och det kan inte hjälpas att hon sett fram emot hans kommande besök. Det liksom kittlar lite. Skam till sägandes har hon besökt frissan, tagit bort hårknuten och anlagt en ny modernare frisyr, liksom till råga på allt inhandlat ett diskret läppstift. Kjolen slutar numera ovanför knäna.

På semesterns första morgon finner vi Linus på Stockholms Central med en stor resväska och några spinnspön. Från Östersund bär det av några mil med buss och några kilometer med taxi. Så tas han emot på trappan av en leende Märta vilket förvånar. Hon var ju alltid så allvarlig på Hugos tid.

Sedan Linus som enda gäst tagit hotellrummet i besittning går han till matsalen och tar ett bord med utsikt över sjön. Märta fjäskar lite mer än vanligt och vågar nu vicka lite på stjärten på sin väg mellan kök och salong. Sånt märker inte Linus som förgapat sig i sjöutsikten. Märta bränner av sitt allra soligaste leende men Linus försvinner in på sitt rum och stänger dörren.

Tidigt följande morgon står Linus iförd midjevadare vid stranden. I ett knippe på ryggen hänger tre kastspön i kolfiber, glasfiber och bambu. Han har en axelremsväska med massor av vobbler, spinnare, flugor och drag. I handen håller han kastrullen, alltså inget kokkärl utan en rulle som han fäster på spöet och från vilken reven löper ut. Egentliga namnet är spinnrulle och Linus har en av de dyraste. Med sig i väskan har han även en dyr haspelrulle. Allt detta är värt en förmögenhet.

Så ser vi Linus i arla morgonstund vada ut trettio meter i sjön. Han har perfekt ordning på allt. Han tittar i olika riktningar och tror sig ana strömmar och grund. Han kastar i över en timme innan han beslutar sig för att byta drag. Ännu inte ett napp. Han provar en wobbler utan resultat.

Vid middagstid domnar högerarmen. Han tar en paus och letar fram en dubbeldäckad smörgås ur väskan. Den sköljer han ner med sjövatten. När han stått tre timmar beslutar han att pröva haspelrullen och olika spinnare. Det ledsnar han på och återgår till spinnrullen. Han kastar ut och vevar in utan resultat men han är inte den som ger upp. Det är bara att prova nya kombinationer. Nu står solen högt och Märta som kikar efter honom gång på gång börjar undra hur länge han skall fortsätta.

Strax efter klockan tre råkar Linus slänga en blick in mot land och där ser han en pojke i tioårsåldern som går ut på en liten brygga. Linus fäster inget avseende vid det men när han tittar dit en stund senare ser han att grabben har en lång trädgren i handen. Linus fortsätter nu med haspelrullen och en wobbler men nästa gång han kikar mot pojken ser han pojken som också fiskar. Men han metar och har bara en lång krokig gren från något träd som spö. I grenens ände hänger ett vanligt hampsnöre och längst ner på snöret har han böjt till en bit rostig ståltråd som krok. Han får ingen fisk han heller. Inte ett endaste litet napp.

Bengt Sändh