Ett jobb som sliter

PLUS MATS BJÖRKMAN En av Spaniens främsta journalister väljer att trappa ned. Det vore extremt pretentiöst att försöka jämföra mig med honom, men jag går miste om en kollega som jag verkligen ser upp till och som jag – trots skillnaderna – verkligen kan relatera till.

PLUS MATS BJÖRKMAN En av Spaniens främsta journalister väljer att trappa ned. Det vore extremt pretentiöst att försöka jämföra mig med honom, men jag går miste om en kollega som jag verkligen ser upp till och som jag – trots skillnaderna – verkligen kan relatera till.

Jag talar om Carlos Alsina, radioreporter och programledare för morgontablån ”Más que uno” på Onda Cero. Alsina har tilldelats i princip allt som går att vinna som journalist i Spanien och är förmodligen den bäste intervjuaren i landet under senare år. Det finns knappt någon intervju som han gjort som inte skapat stora rubriker efteråt och mer än en makthavare tänker sig för innan de går med på att gästa Alsinas studio. Det gäller exempelvis regeringschefen Pedro Sánchez, som inte ställt upp på fler intervjuer med honom sedan valkampanjen 2023.

Trots sin ryktbarhet toppar Carlos Alsina inte rankingen bland de spanska morgonprogrammen. Flest lyssnare har Ángels Barceló med ”Hoy por Hoy” på La SER. Hon har paradoxalt nog också meddelat att hon slutar till sommaren efter 21 år. Det är utan tvekan ett slitsamt yrke.

I slutet av maj meddelade Alsina i sitt program att han trappar ned efter denna säsong. Till skillnad från Barceló slutar han inte, utan Alsina kommer att leda endast den senare halvan av morgonprogrammet, som totalt pågår mellan klockan sex på morgonen och 12.20. Den senare delen har mer underhållningsformat, inklusive radioteater, något som fascinerar Alsina.

Vi är många som kommer att sakna hans knivskarpa journalistik på morgnarna, som inkluderat Alsinas personliga inlägg klockan åtta på morgonen. Analyserna brukar omfatta drygt tio minuter och har tiotusentals lyssnare och tittare i efterhand på YouTube. Men framför allt är det alltså som intervjuare som Carlos Alsina utmärkt sig.

Precis som Jordi Évole på La Sexta avväpnar Alsina sina intervjuoffer genom sitt mysiga och avslappnade sätt. Politiker och andra inflytelserika personer inser inte att de ger sig ut på tunn is förrän det är för sent. Alsina släpper en till synes oskyldig uppföljningsfråga och plötsligt har intervjuoffret trampat i klaveret. Ett av de mest kända exemplen var när den dåvarande regeringschefen Mariano Rajoy visade sig ha noll koll på nationalitetsfrågor med koppling till den katalanska självständighetsprocessen.

Men det Alsina framför allt ska lovordas för är att exemplen omfattar intervjuoffer av alla politiska åskådningar. Även om han framför allt beundras av högersympatisörer ställer Carlos Alsina alla politiska åskådningar mot väggen, när så behövs.

Alsina har tillhört spansk radios absoluta elit under flera decennier. Karriären sträcker sig tillbaka till 1990-talet, då han var med och byggde upp Onda Ceros allra första nyhetsredaktion. Han har genom åren lett tunga produktioner och profilerat sig som en av landets mest skarpsinniga politiska analytiker och intervjuare. För sina insatser har Alsina belönats med tre Ondas-priser, det prestigefyllda Francisco Cerecedo-priset för europeisk journalistik samt det ärofyllda Luca de Tena-priset för sin samlade karriär.

Carlos Alsina har samtidigt visat vid upprepade tillfällen att han har ett enormt hjärta. En av utmärkelserna han erhöll var för programmen han producerade under coronapandemin och lockdown. Det sätt på vilket han under några månader helt släppte den ordinarie nyhetsrapporteringen för att återge människoöden, berättade av lyssnarna själva i första person, är ett stycke radiohistoria.

Ett annat exempel är hur Alsina reagerade på översvämningskatastrofen i Valencia 2024. Han lämnade studion i Madrid och begav sig med mobil utrustning ut på gatorna i de drabbade samhällena. Hans engagemang gav honom inte bara ett nytt radiopris, utan han fick även en egen ”ninot” vid Falla-festligheterna i Valencia i år.

”Más que uno” skapades när en annan radioprofil och namne till Alsina, Carlos Herrera, gick över till en konkurrerande radiostation. Titeln på programmet som då skapades antyder att de var ”mer än en”, då programmet inledningsvis presenterades i två halvor av först Alsina och sedan Juan Ramón Lucas. Alsina fick ofrivilligt flytta från sitt populära kvällsprogram på Onda Cero till morgonpasset, vilket inneburit att han behövt gå upp före klockan fyra varje morgon.

Enligt Alsina själv är det inte de tidiga morgnarna som fått honom att ledsna. Det är i stället den informativa belastningen. Han uppger att han är utsliten och jag har inga skäl att betvivla hans ord. Nyheterna i Spanien, framför allt politiskt, är sedan flera år överväldigande och det blir bara värre. Jag identifierar mig med Alsina, men i mitt fall är det inte lika enkelt att trappa ned.

Jag kommer att sakna Carlos Alsina och hans debatt- och intervjuprogram på morgnarna enormt. Speciellt eftersom jag har svårt för den journalist som ska efterträda Alsina på posten. Det rör sig om Rafa Latorre, som efter sommaren gör samma resa från Onda Ceros kvällsprogram ”La Brújula” till morgonpasset. Till skillnad från Alsina är Latorre en journalist som varken kan eller ens försöker dölja sin personliga ideologi. Det är svårt att höra Latorre utan att han spyr galla över Pedro Sánchez. Vi som uppskattar ett brett perspektiv på saker och ting blir nu tyvärr lite föräldralösa.

I stället för de politiska debatterna ser Alsina fram emot att utveckla programmets andra hälft, med fokus på kultur, humor och fiktion. Han betonade själv i sin sändning radions ursprungliga kärna, som handlar om att göra lyssnarna sällskap och sprida glädje, snarare än att fastna i det ständiga politiska skyttegravskriget. Det var säkert inte avsiktligt, men den kommentaren lät nästan som en direkt känga till hans egen efterträdare.

Mats Björkman Sydkusten