Problemet är kanske att vi översköljs av så mycket ord och information att orden i sig börjar tappa sin mening. Ordens värde devalveras när de används i onödan eller felaktigt. Vi hör så ofta ord användas på ett sätt att deras betydelse totalt försvinner. Exempelvis alla löpsedlar som talar om kris, katastrof eller succé. Slår man upp tidningen och läser, kan den stora krisen handla om en TV-stjärna som är lite förkyld och katastrofen är att en fotbollsspelare sträckt en lårmuskel och missar några matcher. Tråkigt förvisso men knappast värt att kallas kris eller katastrof. Hur ska den som verkligen står mitt i en kris eller katastrof kunna beskriva situationen när de rätta orden har blivit förminskade och förvanskade.

Eller så använder vi orden på ett slarvigt och felaktigt sätt. Vi säger saker till varandra utan att riktigt tänka på vad det betyder. Som exempel är det vanligt att unga killar använder ordet hora mot tjejer. Förmodligen utan att tänka speciellt mycket på vad det innebär. Eller när man bråkar använder man ord som jag hatar dig och jag ska slå ihjäl dig. Förmodligen utan att mena speciellt mycket mer än att jag är jättearg på dig och tycker det du gör är jättedumt. Men orden kan betyda mycket mer för mottagaren och skada och såra på ett sätt som kanske inte alls var tänkt. Vi vuxna är inte alls bättre på det här. Också vi använder många ord på fel sätt. Till exempel när vi säger oss vilja vara raka och ärliga, men mest använder det som en ursäkt för att vara elaka.

I svåra situationer eller mycket lyckliga situationer är det lätt hänt att vi inte längre kan finna ord för att klä vår upplevelse i. Dels därför att det är svårt från början men också på att vi har förstört de ord som skulle ha kunnat användas. Så vad gör vi när orden tar slut? Tack och lov finns det fortfarande ordlös kommunikation. En stilla närvaro i en svår situation, en kram eller ett ögonkast kan säga så mycket. Ibland blir vi rädda när orden inte räcker till. Egentligen borde det vara tvärtom. För i de situationerna räcker det att vara.

Det blev många ord i denna krönika. Bäst att jag ransonerar mina ord och slutar. Var rädd om orden!

Gud välsigne dig!