Det blir maktskifte i Baskien, som förutspåtts i opinionsundersökningarna. Som dessa antytt erhåller dock vinnande PNV ej egen majoritet och den väntade regionalpresidenten, "lehandakari" Íñigo Urkullu tvingas förhandla med andra partier för att säkra sig makten. Han har inledningsvis antytt att han föredrar en överenskommelse, framför en regelrätt koalition. Även om PNV hela tiden stött den radikala vänsterns rätt att ställa upp i valen, avfärdar de ett samarbete med valets stora segrare Bildu. Medan PNV fått 27 mandat i regionalparlamentet, tre färre än tidigare, har Bildu uppnått 21 mandat och en fjärdedel av rösterna.

Regerande socialistpartiet PSE förlorar en tredjedel av sina tidigare mandat och får nöja sig med 16. Det är dock tillräckligt för att i teorin bilda koalition eller nå ett regeringssamarbete med PNV.

Partido Popular, som möjliggjorde den första icke regionalistiska regeringen i Baskien förra mandatperioden men som slutligen drog tillbaka sitt stöd till socialisterna, har slutligen backat från 13 till 10 mandat. Det gör att de inte ens i teorin skulle kunna samarbeta på egen hand med PNV.

Antalet partier i det baskiska regionalparlamentet minskar från tidigare åtta till fem, främst beroende på samgåendet mellan flera regionalistpartier i koalitionen Bildu. Det femte och minsta partiet i kammaren är UPyD, som behåller sitt tidigare enda mandat.

Valet var det första i Baskien som hölls utan hot av ETA, som ett år tidigare lade ned sin väpnade kamp. Dock uppstod en incident när ett flertal radikala basker försökte hindra hittillsvarande regionalpresidenten Patxi López från att lägga sin röst. I sitt tal på valnatten konstaterade López att det låga valdeltagandet på 65,82 procent, haft en avgörande betydelse för socialisternas dåliga resultat.