Valresultatet i Katalonien bjuder på en mängd rubriker. En av de främsta är separatistpartiernas drygt 52 procent av rösterna, när de tidigare aldrig lyckats komma upp i 48 procent. De grundades dock i ett rekordlågt valdeltagande, till stor del orsakad av den rådande pandemin och där separatisterna som väntat var mer mobiliserade än de som är emot ett självständigt Katalonien.

Individuellt sett var Salvador Illa valets store segrare, då det katalanska socialistpartiet PSE fick flest röster och nästan fördubblade sina tidigare mandat, från 17 till 33. Precis som Ciudadanos i det förra valet 2017 kommer det av allt att döma inte räcka för att nå makten, speciellt då samtliga separatistledare före valet undertecknade en överenskommelse om att inte bilda koalition med PSC. Illa annonserade dock på valnatten att han som vinnare kommer att göra anspråk på posten som regionalpresident, till skillnad mot förra valets segrare Inés Arrimadas.

Nästa segrare i valet är vänsterpartiet Esquerra Republicana de Catalunya ERC, som går om Junts pel Cat som det största separatistpartiet. De fick både fler röster och ett mandat mer, 33, än partiet som leds av Carles Puigdemont från Belgien. Långa stunder under valnatten fanns det en risk att ERC skulle få fler röster men färre mandat än JxCat, vilket hade komplicerat utformningen av en ny koalition dem emellan. Nu talar dock det mesta för att samma partier kommer att behålla makten, men där ERC:s huvudkandidat Pere Aragonès denna gång kommer att inneha posten som regionalpresident.

Junts pel Cat har lyckats begränsa sitt väntade ras, efter utbrytningen av PdeCat, som slutligen inte erhållit någon representation alls. Puigdemonts parti har fått 32 mandat, vilket var två färre än tidigare.

Högerradikala Vox lyckades i ännu ett val överträffa de redan gynnsamma opinionsundersökningarna. De kommer in för första gången i det katalanska regionalparlamentet med hela elva mandat, vilket är mer än både Ciudadanos och Partido Popular tillsammans. Partiet, som i Katalonien leds av Ignacio Garriga, är nu det fjärde största i regionen, framför både En Comú (Podemos) och antikapitalistpartiet CUP.

De senare har återvunnit fyra av de fem mandat som de tappade i det förra valet och får nu nio ledamöter. Det innebär att de tre separatistpartierna tillsammans ökat med tre mandat.

Podemos motsvarighet i Katalonien En Comú behåller sina tidigare åtta mandat, vilket mot bakgrund av opinionsundersökningarna var en framgång. Deras platser räcker dock inte för att hjälpa fram Illa till makten.

Om valet varit en framgång för separatistpartierna i Katalonien så har det två tydliga förlorare hos motståndarna till ett självständigt Katalonien. Det ena är Partido Popular, som försämrade sitt katastrofval från 2017 och tappade ytterligare ett mandat och behåller endast tre platser, som det minsta partiet i kammaren. Det största raset stod dock liberala Ciudadanos för, som gick från att vinna det förra valet med 36 mandat till att endast behålla sex platser. Raset var i nivå med det som partiet upplevde i det senaste riksvalet, men i Katalonien var det särskilt signifikativt efter att Ciudadanos tidigare kandidat i Katalonien och numera partiledare Inés Arrimadas aldrig ens försökte bilda regering och sedan övergav Katalonien för en karriär på riksnivå.

För många är den största nyheten att valdeltagandet var det lägsta någonsin i ett katalanska val, med mindre än 54 procents uppslutning. Det är nära 30 procent lägre än 2017. Valet hölls under svåra omständigheter på grund av den rådande pandemin och situationen var särskilt signifikativ den sista timmen som vallokalerna hölls öppna, mellan 19.00 och 20.00. Den tiden hade nämligen reserverats speciellt för personer smittade av Covid-19 eller som befann sig i karantän och vallokalerna uppges denna timme ha varit helt öde.

Den som förefaller ha de största chanserna att bli utsedd till ny regionalpresident, hittillsvarande vice regionalpresidenten Pere Aragonès (ERC) försökte på valnatten inte dölja sin lycka. Han annonserade att separatisternas majoritet i valet nu mer än någonsin motiverar en folkomröstning i Katalonien om självständighet, ett budskap som han även skickade till EU på engelska.

Denna artikel är skriven när drygt 98 procent av rösterna räknats och även om det dessutom återstod omkring 15.000 utlandsröster så var mandatfördelningen i princip densamma från att 50 procent av rösterna räknats och därmed väntades inga anmärkningsvärda svängningar.