Den spanska litteraturhistorien sägs sträcka sig tillbaka till slutet av 1100-talet. Det berättar Miguel Carrera Garrido som är professor i ämnet vid Granadas universitet. Den största epoken inom spansk litteratur kallas för guldåldern, “Siglo de Oro”. Periodens inledning brukar benämnas 1492 – året då Columbus anlände till Amerika och återerövringen av Spanien var fullbordad. Epoken pågick fram till mitten av 1600-talet. Under denna tid blomstrade konsten och kulturen i landet. Några av den tidens stora namn var Lope de Vega och självklart Miguel de Cervantes. “Don Quijote de la Mancha” var en parodi på de riddarromaner som var populära under författarens samtid.
– I takt med det spanska imperiets förfall hamnade även den litterära produktionen i en kris, säger Carrera Garrido.

Det definitiva slutet på Spaniens storvälde kom 1898, när de förlorade kriget mot USA och därmed blev av med sina sista betydelsefulla kolonier. Det gav upphov till vad som kan beskrivas som en nationell identitetskris. Något som även avspeglade sig i litteraturen och formade en grupp författare, poeter och intellektuella vars verk präglades av modernism och en vilja att revidera synen på den egna nationen. De fick senare namnet “Generation 98”.

Under 1900-talet präglades litteraturen till stor grad av de händelser som skakade landet.
– Det går att dela in den spanska litteraturen under årtiondet i två grupper: Det som skapades innan och det som kom till efter inbördeskriget.

Många författare begav sig i landsflykt när Franco tog makten. Däribland flera från den så kallade “Generation 27” – en grupp bestående av en rad framstående poeter, däribland Federico García Lorca och Vicente Aleixandre (den sistnämnde tilldelades senare Nobelpriset i litteratur). Författarnas flykt gav upphov till flera exilromaner, som Arturo Bareas självbiografiska trilogi. Flera poeter från Generation 27 dog under kriget. En av dem var García Lorca, som avrättades av Francoanhängare.

Carrera Garrido menar att inbördeskriget är den enskilda händelse som i högsta grad har präglat det litterära skapandet i Spanien i modern tid.
– Francos död och demokratiseringsprocessen markerar sedan en övergång mot en ny epok. Ett återkommande tema är det historiska minnet. Många böcker utforskar landets nutidshistoria för att försöka förstå det dramatiska 1900-talet.
Men det finns även idag omskakande händelser som påverkar litteraturen.
– Finanskrisen 2008 är en av dem. Coronapandemin lär också sätta sitt avtryck framöver, tror Carrera Garrido.

Under diktaturen drev Franco en aktiv politik för att reducera de lokala språkens användning. Det skedde både genom förlöjligande av språken, men också genom regelrätta förbud. De olika områdenas litteratur har trängts undan alltmer i takt med att spanska, eller kastilianska som språket också benämns, har etablerats som majoritetsspråk. Men spansk litteraturhistoria inkluderar även verk på landets lokala språk.
– Under medeltiden samexisterade den katalanska litteraturen med galiciska och katalanska verk i den kristna delen av landet. I den moriska delen producerade författare verk på arabiska, hebreiska och mozarabiska, berättar Carrera Garrido.

Galicien har en lång tradition av poeter. Under medeltiden var galiciska poesins språk även i Kastilien. Ett av de största namnen inom galicisk lyrik är Rosalía de Castro. Hon var verksam under 1800-talet och är än idag en feministisk ikon i Galicien.

Den katalanska litteraturen har en lika lång historia som den spanska. Tack vare en aktiv kulturpolitik som katalanska politiker bedrivit, har intresset för regionens litteratur successivt ökat i omvärlden. Mercè Rodoreda och Rafel Nadal är två av de katalanska författare som finns översatta till svenska.

För den som vill bekanta sig med spanska författare följer här några boktips från två bibliotekarier. Först ut är Philippe Couderc. Han arbetar med spanskspråkig litteratur på Kungsholmens bibliotek i Stockholm.
– ”Vindens skugga” av Carlos Ruiz Zafón är en historisk thriller som utspelas i Barcelona under 1900-talets första hälft. Den handlar om Daniel Sempere som bara är tio år när han hittar en roman av den gåtfulle författaren Julian Carax. Han blir besatt och sökandet efter svaren på de gåtor som omger boken kommer att prägla hans liv. Det är väl tecknade miljöer och ett levande språk i en spännande roman om förbjuden kärlek, skamfyllda hemligheter, landsförvisning och död.

En annan bok han rekommenderar är “Katedralen vid havet” av Ildefonso Falcones.
– Den berättar historien om Bernat, en livegen bonde i 1300-talets Spanien. Han tvingas av sin grymme feodalherre att lämna hustru och gård. Med sonen Arnau flyr han till Barcelona, staden där förrymda trälar har chansen att bli fria. Arnau växer upp och hans liv sammanlänkas med byggandet av folkets egen katedral, Santa María del Mar. Han kommer att resa sig ur fattigdomen och gå mot samhällets topp, men hans öde vilar i inkvisitionens händer.

För den som gillade Ferrantes skildring av kvinnlig vänskap i Neapelkvartetten rekommenderar Philippe Couderc “Nada” av Carmen Laforet.
– Denna klassiker har inte upphört att fascinera läsarna sedan den kom ut för drygt 70 år sedan. Den handlar om artonåriga Andrea som kommer från Kanarieöarna till Barcelona för att studera på universitetet. Hon längtar efter äventyr och frihet, men livet hos hennes släktingar blir inte som hon har tänkt sig. Det är en av de mest översatta böckerna från spanska någonsin.

Olalla García arbetar på biblioteket Ánxel Casal i Santiago de Compostela. Hon tipsar om Almudena Grandes verk.
– Hon är väldigt populär bland våra läsare. Tyvärr dog hon i slutet av förra året.
Ett återkommande tema i Grandes böcker är Spaniens nutidshistoria. Hon skildrade människoöden under Francodiktaturen och beskrev det civila motståndet mot fascismen. Flera av hennes verk finns översatta till svenska, däribland “Manolitas tre bröllop”, “Pojken som läste Jules Verne” och “Mannen som dog två gånger”.

Grandes är även känd för sin erotiska bok “Lulú”, med vilken hon fick sitt stora genombrott.
– En annan författare jag kan rekommendera som också är översatt till svenska är Javier Cercas, säger García.

Hans romaner behandlar inbördeskriget och den efterföljande diktaturen. “Ljusets hastighet” och “Hjältarnas uttåg : som Salamis soldater” är två böcker av Cercas som finns utgivna på svenska.

För den som gillar deckare tipsar García även om författaren Dolores Redondo. År 2016 tilldelades hon det spanska litteraturpriset Premio Planeta. Hon har gett ut en kriminaltrilogi som utspelar sig i Baskien. Böckerna har även blivit filmatiserade.

Spanska nobelpristagare i litteratur

José Echegaray, 1904
Jacinto Benavente, 1922
Juan Ramón Jiménez, 1956
Vicente Aleixandre, 1977
Camilo José Cela, 1989
Mario Vargas Llosa, 2010
(Han föddes i Peru, men blev spansk medborgare 1993.)