Det är bara ett par år sedan som man fick leta ordentligt för att hitta några lokala alternativ till Cruzcampo, San Miguel, Estrella del Sur och de andra, stora spanska öljättarna. De senaste åren har dock något hänt på den spanska ölmarknaden. Flera faktorer spelar in: Finanskrisen har fört med sig en extremt hög arbetslöshet bland unga. Ekologiska vindar leder till ökat intresse för närproducerade varor, både bland privatkonsumenter och inom hotell- och restaurangnäringen. Utlandsresor och internationellt utbyte genom ”expats” eller påhälsande utlänningar väcker kunskap och aptit på nya smaker och trender.

De senaste fyra åren har ett 15-tal nya märken etablerat sig på den andalusiska marknaden. I många fall har initiativen startats av unga företagare som började brygga hemma i källaren, för att sedan skruva upp produktionen till allt större satser.

Den lokala anknytningen är avgörande, både för bryggarna själva och för konsumenterna. I Sevilla har succémärket ”Albero” tagit sitt namn från den karaktäristiskt gula sanden som bland annat syns på lokala tjurfäktningsarenor. I Cádiz valdes namnet ”Maier” efter den bayrare som anlände till staden på 1800-talet och startade en stor ölfabrik.

I Utrera anknyter ”Debla” till flamencokulturen medan skaparna av La Axarca i Málaga beskriver sitt öl som ”ett picassoskt experiment, en arabisk kärleksdikt, brusandet från havet under en sommarnatt”.
På allt fler håll i Andalusien har öl gått från att vara en ren törstsläckare till en hel kulturell institution, åtminstone om man ska tro fabrikanterna själva. Sydkusten har intervjuat två av dessa nya bryggare om deras passion för öl. Den här gången går resan till Utrera.

DEBLA
Bryggmästare: Julio González och Joaquín Moscoso.
Var: Utrera (Sevilla)
Besök: Efter överenskommelse.
Började sälja: 2013
Liter per sats: 2 000
Webb: http://cervezasdebla.com
Facebook: Cerveza Artesana Debla

I utkanten av ett industriområde i Utrera, en bit utanför Sevilla, står en vit plåtlokal utan vare sig namn eller logotyp. Det är bara om du får chansen att stiga in genom den lilla vita dörren som du blir varse den verksamhet som bubblar och sjuder där innanför. Här står Julio González och Joaquín Moscoso och doftar på varje humlesäck, maler varje sats rostat korn, blandar varje mäsk och tappar, etiketterar och packar varje flaska av ölet Debla, som betyder ”Gudinna” på det romska språket caló.
– Romsk kultur, framför allt flamenco, är något väldigt levande här i Utrera. Genom namnet och beskrivningen ville vi hylla vår by!

Julio och Joaquín har varit vänner sedan barnsben - och även varit ölentusiaster så länge de kan minnas.
– Öl är den mest sociala dryck vi har, säger Julio. Det är något man tar till maten, något man dricker i gemenskap. Öl och ölbryggande utgör en del av världens kulturhistoria.

Det var julen 2011 som Julio och Joaquín tämligen spontant bestämde sig för att starta en ölfabrik, och de visste från början vad de ville skapa.
– Då fanns här Cruzcampo, San Miguel och några få andra märken. Men det fanns inga andra stilar. Vi ville ta fram andra typer av öl, sakta arbeta fram andra smaker.

Det blev ett antal försök i Joaquíns pappas lagerlokal innan de hade laborerat fram sina egna, fulländade recept. Närmare bestämt 5-6 satser i veckan i omkring ett år.
Julio bara frustar till svar på frågan om hur många mixturer de valde bort.
– Många. Vi prövade och prövade, ändrade lite, prövade igen. Till slut hade vi tagit fram tre typer.

Julio tar fram en flaska märkt med en etta och häller upp. Han sträcker fram ett glas med en förväntansfull min.
– Detta är vår första. "La rubia" (den blonda), av den fruktiga typen.

En lätt, frisk försmak, som busigt överraskar med en stadig, egensinnig karaktär och ett litet fyrverkeri av eftersmaker.
– När man ser någon dricka en Debla… Man känner sig … Nej, det finns inga ord för det, säger Joaquín och tar sig för hjärtat.
– Vi gör allting för hand och jag vet därför att jag själv hållit i just den flaskan. Och när de berömmer ölet, ibland utan att veta att det är du som har gjort det, det är fantastiskt.
– Det blir som ens … ja, ens barn, säger Joaquín och skrattar en aning generat.

Jag påtalar att de talar om sitt öl som något närmast levande, och vännerna nickar intensivt.
– Visst känns det så! Det är en levande produkt. Den fortsätter att leva inne i flaskan tack vare jästen, säger Joaquín.

Just det levande, den naturliga essensen tror Julio är vad som har gjort mikrobryggerierna och deras öltyper så populära under de senaste åren.
– Det är en naturlig, lokalt framställd produkt som efterfrågas allt mer inom hotell- och restaurangbranschen. De vill ha lokala märken. Kunderna börjar få upp både ögon och smak för det och efterfrågan ökar.

Det faktum att betydligt fler mikrobryggerier än Debla bubblat fram de senaste åren ser han inte som något problem, tvärtom.
– De är inte våra konkurrenter, de är våra vänner. Vi hyllar ju alla ölets ursprung, det genuina och lokala. Alla vill sätta sin lokala prägel på just sitt öl. På så vis går en lokal öltyp ofta extra bra med den lokala maten. Vi känner alla varandra och brukar ses och dricka öl, avslutar han med ett skratt.

Del två i denna miniserie publiceras i juni.

Text: Kristin Helgesson Svenske