...tager du denna...

MAGNUS SALOMONSSON Så är maj månad här och med den är vigselsäsongen igång på allvar i Svenska kyrkan. Det är fint att få vara med och dela en så livsavgörande stund i många människors liv.

Det är fascinerande att se hur olika man väljer att se på och genomföra denna stora händelse. Vissa par planerar flera år i förväg och vet hur varje detalj ska vara. Man ordnar stor fest och lägger stora pengar på att det ska bli oförglömligt både för dem själva och för alla gäster. Man gifter sig bara en gång och vill att det ska vara precis som i alla drömmar man haft. Andra väljer att efter att ha levt tillsammans i många år komma helt själva och gifta sig i all enkelhet.

Ofta blir innebörden i vigseln för mig som står vid sidan av starkare i dessa små enkla bröllop. När personer som tillsammans redan gått igenom det mesta ändå tycker att de behöver vigas samman för resten av livet. Det är starkt att se tårarna rinna nerför kinderna på mogna livserfarna människor när de lovar att älska varandra i lust och nöd livet ut.

Vad är det som gör att man efter många år tillsammans ändå tycker sig behöva äktenskapet? Till viss del är det naturligtvis den juridiska biten. Det finns en juridisk trygghet i äktenskapet som är viktig. Men än viktigare är löftena man ger varandra, inför Gud och inför människor. Man manifesterar och tydliggör sin unika gemenskap och sätter upp ett räcke av trygghet kring denna. Det ligger en djup innebörd i detta konkretiserande och offentliggörande av sitt val av livskamrat. Det syns tydligt på den sinnerörelse som drabbar många under vigseln.

Vi har under många år tagit lätt på betydelsen i att gifta sig. Många har tyckt att det går väl lika bra att leva tillsammans utan ringar och ceremonier. Och det är klart att vigselceremonin inte avgör ens kärlek och beslutsamhet att leva tillsammans. Men det finns en styrka i ceremonin som är svår att komma förbi. Att lova inför något som är större än dig själv, Gud och de människor som bevittnar vigseln, att alltid älska och dela livet har en betydelse som vi inte kan förminska. Dessutom får man med sig Guds välsignelse över sitt gemensamma liv. Gud räcker sin hand till oss och vill ge allt sitt goda till oss att ha med i vår livsgemenskap.

Gud välsigne dig!

Magnus Salomonsson