Undantaget egen majoritet kunde valresultatet inte ha varit mer gynnsamt för socialistpartiet PSOE och Pedro Sánchez. De kan visserligen gräma sig över att de, om poströsterna ej åtgärdar det, hamnat endast ett mandat från majoritet utan att behöva förlita sig på varken högern eller separatisterna. Däremot är högerblocket så försvagat att de inte bara ej utgör något regeringsalternativ, utan kan inte heller blockera situationen för att tvinga fram ett nyval.

När det gäller högerradikala Vox kom de som väntat in i parlamentet för första gången, men med betydligt färre mandat än befarat. Mycket talar dessutom för att de snarare nått sin kulmen, snarare än ha fått en språngbräda mot kommande bättre resultat.

Här är fakta och mina personliga reflektioner kring valresultatet:

Sánchez går stärkt ur striden
PSOE:s resultat var positivt hur man än vrider och vänder på det. Socialisterna har gått fram starkt och får 123 mandat, mot tidigare 84. Pedro Sánchez har rett ut alla stormar, både internt och de som högerblocket bjudit på genom att kalla honom närmast för en landsförrädare.

Spanien mer vänster än höger
Det höga valdeltagandet på 75,75 procent, det högsta sedan 2004, antyder att både höger- och vänsterblocket mobiliserat sig denna gång. Att det mot bakgrund av detta blev en klar seger för vänstern stärker uppfattningen hos många att en majoritet av spanjorerna i grunden hyser vänsterliberala sympatier.

Högern missgynnades av splittringen
De tre högerpartierna fick tillsammans närmast lika många röster som vänsterblocket, men 16 mandat färre. Orsaken är det spanska valsystemet som fördelar mandaten provinsmässigt och som i alla år gynnat de stora partierna och regionalisterna. När nu högern splittrats i tre partier fick det kännbara konsekvenser för dem.

Vox debut mer bitter än ljuv
Det högerradikala partiet kom för första gången in i riksparlamentet, med hela 24 mandat. Det är dock avsevärt sämre än vad till och med de själva hade räknat med och innebär i praktiken att Vox inte kommer att ha något inflytande i parlamentet. Partiet fyllde sina valmöten samt lyckades hålla sig ”under radarn” och undvika att ställas på prov av medier och i valdebatter, men lyckades trots det inte uppfylla sina förväntningar. Det kan tyda på att de redan nått sitt tak. Jag har mycket svårt att se att Vox, som byggt upp hela sin existens på brandtal med ringa substans bakom, ska kunna övertyga från sina parlamentsplatser.

Högerns radikalisering straffade sig
Inte bara Vox, utan även PP och Ciudadanos har i valkampanjen valt att ställa sig på barrikaderna och varna för att socialisterna i princip sålt ut landet till de katalanska separatisterna. Bruket av domedagsprofetior baserade i stor utsträckning på halvsanningar eller rena lögner har helt klart straffat sig och tyder på att högerpartierna underskattat väljarnas intelligens.

PP upphör att vara regeringsalternativ
För första gången någonsin fick PP inte ett enda mandat från Baskien och endast ett av tidigare sex mandat från Katalonien. Många ifrågasätter om ett parti med så lite förankring i två av Spaniens nyckelregioner överhuvudtaget kan göra anspråk på att vilja styra landet.

Partido Popular kan försvinna helt
Det tidigare enda högerpartiet har gjort sitt sämsta val någonsin och riskerar att helt gå under, när inte minst Ciudadanos närmast tangerat deras resultat. PP såg ut att ha nått botten efter sina många korruptionsskandaler, men under ledning av Pablo Casado har partiet övergivit den politiska centern för att försöka konkurrera med Vox om de mest högerradikala rösterna. Experimentet har inte slagit väl ut, PP har mer än halverat sina mandat och nu är det svårt att se hur partiet ska få skutan på rätt köl igen, speciellt då Casado inte verkar ha några planer på att avgå.

Podemos håller ut
Unidas Podemos gjorde som väntat ett dåligt val, men betydligt bättre än befarat. Den enorma splittringen inom gruppen gjorde att raset redan var diskonterad, men ledaren Pablo Iglesias gjorde en erkänt stark valkampanj och gick inte minst stärkt ur de två partiledardebatterna. Såvida PSOE mot förmodan ej stöder sig på Ciudadanos kommer Unidas Podemos att ha en viktig position som den nya regeringens främsta stödparti.

Fel strategi av Rivera
Ciudadanos gjorde ett bra val och noterade sitt bästa resultat någonsin. Men det kunde ha varit ännu bättre. Partiledaren Albert Rivera har från första stund gjort gällande att han velat regera tillsammans med Partido Popular och han har inte varit nådig med socialistledaren Sánchez. Om Rivera hade positionerat sig mer centralliberalt och framför allt inte bränt alla broar med socialistpartiet hade den koalitionsöverenskommelse som de två partierna undertecknade våren 2016 idag givit dem egen majoritet. Och då hade Rivera nu blivit vice regeringschef.

Begränsat styrkeprov av separatisterna
De katalanska separatisterna vann en majoritet av platserna i regionen, men de kommer av allt att döma ha lite att säga till om i riksparlamentet. ERC har anledning att fira att de gick från nio till 15 mandat, men Sánchez varken behöver eller vill stödja sig på dem för att regera.

Bättre fäkta än illa fly
Katalanska ERC konsoliderar sig som det överlägset starkaste separatistpartiet, på bekostnad av Puigdemonts Junts pel Cat. Fyra av ERC:s invalda kandidater i parlamentet, inkluderat partiledaren Oriol Junqueras, är häktade och står inför rätta i Högsta domstolen. Deras parlamentsposter är avhängiga av utfallet i rättegången, men politiskt har partiet överlägset besegrat det katalanska alternativ vars ledare och flera andra höga representanter valt att fly utomlands.

”ETA:s vänner” framåt
Den radikala baskiska vänstern Bildu fördubblade sina tidigare två mandat. Deras ledare Arnaldo Otegi har fått oförtjänt stor uppmärksamhet när inte minst Partido Popular av valstrategiska skäl försökt hålla minnet av ETA vid liv, trots att den baskiska terroristorganisationen sedan länge är historia.

Statliga enkäten fick rätt
Få har kritiserats så hårt av högerblocket som den av socialistregeringen tillsatte direktören för det statliga sociologiska institutet CIS José Félix Tezanos. Han har gjorts till ett åtlöje för sina påstådda manipulerade opinionsundersökningar till PSOE:s fördel. Nu visade det sig att CIS-enkäterna spådde närmast mitt i prick, men det är väl knappast att förvänta sig att varken PP eller Ciudadanos ber Tezanos om ursäkt för påhoppen…

Dåliga förlorare
Både Partido Popular och Ciudadanos har motvilligt gratulerat Pedro Sánchez till valsegern, men de gjorde sig båda skyldiga till osportsligt uppträdande på valnatten. Det är tradition att segraren i valet tillåts framträda sist, men både Pablo Casado och Albert Rivera höll sig inlåsta i sina respektive högkvarter. Först kring midnatt, när Pedro Sánchez slutligen gått ut för att möta massorna vågade högerledarna sig ut, samtidigt som socialistledaren. Det gjorde att tv-tittarna fick nöja sig med att lyssna på Sánchez i direktsändning och höra högerledarnas anförande först i efterhand, inspelat. Lågt.

Resultatet ej signifikativt för lokalvalen
PSOE fick flest röster i en majoritet av landets provinser och kommuner. Det betyder dock inte att de kommer att skörda samma segrar i de kommande kommunvalen. Socialisterna vann exempelvis i de flesta kommuner på Costa del Sol, men det är svårt att se att lokalt starka PP-fästen som Fuengirola, Benahavís och inte minst Estepona skulle uppleva maktskiften. Det stora frågetecknet är om Vox kan ställa den nuvarande maktbalansen i den del kommuner på huvudet. I Benahavís fick Vox flest röster i riksvalet.