Inför varje påsk väljs en fånge som får sitt straff hävt, på villkor att vederbörande inte begår nya brott de närmaste tre åren. Benådningen godkänns av justitieministern, i enlighet med en tradition som härstammar från kung Carlos III:s tid. Som tack går den benådade fången med i processionståget för Jesús El Rico.

Traditionen härstammar från en händelse som ska ha inträffat i Málaga 1759. Staden led sedan tre år av en pestepidemi som skördade många människoliv och som medförde att det traditionella påskfirandet det året ställdes in av myndigheterna. Fångar i det lokala fängelset bad då om dispens för att få bära kristusikonen av El Rico och när detta nekades ska de ha gjort uppror och flytt från fängelset. Fångarna bar ut Jesús El Rico i det som ska ha varit den längsta och mest omtalade processionen i stadens historia och efteråt återvände samtliga självmant till anstalten. Som genom ett mirakel upphörde epidemin i Málaga efter det.

Den dåvarande spanske monarken Carlos III ska ha blivit så berörd av historien att han beslutade att en fånge varje år skulle benådas i Málaga, i Jesús El Ricos namn. Det är som regel en fånge som begått något lindrigare brott och som genom benådningen får hjälp att återanpassa sig till samhället.