Insändare

Vart är AHN på väg?

När vi, som finlandssvenska pensionärer kom att bosätta oss på solkusten, var det en självklarhet att bli medlem i AHN, den till synes starka och inflytelserika samnordiska föreningen.

Självklart var det på grund av att vi, både i yrkeslivet och i samband med våra fritidsaktiviteter har haft det stora nöjet att samarbeta med kollegor och vänner över gränserna i hela Skandinavien. I arbetslivets internationella cirklar visade det sig att vi med förenade krafter kunde få våra samlade röster hörda gentemot de stora länderna i Europa. På det officiella planet finns det en massa nordiska samarbetsformer av vilka Nordiska rådet är ett exempel.

Vart är då AHN på väg? Den första konkreta kallduschen kom när man på årsmötet i februari 2000 framförde förslaget att göra AHN till en helsvensk förening. Den gången blev förslaget avböjt, men signalen var klar och oroande.

Finska nedskärningar

Följande steg i utvecklingen var att den enda finska tidningen, Helsingin Sanomat, inte längre fanns att läsa i föreningslokalen då vi återvände till Fuengirola i början av oktober. Vi fick heller inte veta orsaken till varför tidningen hade annullerats. Vi förstår att nedskärningar måste göras då ekonomin blivit kritisk, men vi kunde inte upptäcka motsvarande nedskärningar bland de svenska tidningarna.

Sällan har man sett en så målmedveten utredning som den som låg till grund för riktlinjerna av godkännandet av det nya AHN på extraordinära föreningsmötet. Ett möte som enligt vår mening inte följde de spanska lagar som torde gälla även för AHN, och alla registrerade föreningar verksamma i Spanien.

Nu är arbetet i full gång för det nya AHN. Men hur motiverat är det längre att tala om AHN? Hur överensstämmer det färggranna föreningsemblemet och namnet AHN i framtiden med föreningens verksamhet? Vad kommer det nya AHN att erbjuda oss finlandssvenskar?

Det är många frågor utöver dessa som väntar på svar. Det är klart att en svensk förening redan för länge sedan borde ha bildats i likhet med de danska, finländska och norska föreningarna med AHN som inflytelserik takorganisation för dessa. Att lösa avsaknaden av en svensk förening genom att erövra AHN, är olyckligt i ett allt mera globalt Europa

Avvaktar utvecklingen

Årsavgiften förblir säkert för många finländare obetald tills man kan se nyttan av att kvarstå som medlem och känna sig välkommen. De finska föreningarna på orten, med minst lika givande program som det forna AHN haft, erbjuder resor, samkväm, dansaftnar och ett verkligen mångsidigt intresseprogram. Goda alternativ även för oss finlandssvenskar.

I dessa föreningar finns det också rum för dem som vill ta del av det som erbjuds. Ett strongt exempel på den finska samarbetsviljan på Costa del Sol är den årliga festen på självständighetsdagen med cirka 800 deltagare. För detta arrangemang, som senast hade förre ministern och författaren Claes Andersson som festtalare och som hölls i kongresscentret i Torremolinos, svarar de många finska föreningarnas samarbetsorgan.

Vad sker med tillgångar

Under åren har finlandsvenskarna och även många finländare med finskan som modersmål varit medlemmar i AHN. Ett bevis härpå är det relativt omfattande sortimentet av finska böcker som av dessa medlemmar donerats till AHN:s bibliotek. Då AHN:s öde av allt att döma förefaller beseglat, vore det mer än rättvist att nämnda böcker skulle tillfalla de finska föreningarna på orten och i Fuengirola till Asosiación Finlandesa Suomela.

I det bedrövliga läget är det bara en sak som låter bra. Paragrafen i AHN:s stadgar stipulerar entydigt, att föreningens tillgångar i händelse av att verksamheten upphör, skall tillfalla Röda korset i Málaga.

"En grupp finlandssvenskar"

Kommentera insändaren.

Tillbaks till förstasidan.

© Sydkusten Media S.A.