Denna historia, berättad en gång av Lasse Berghagen, visar att scenlivet inte alltid är en dans på rosor.

Bakom scenen 1

05 maj 2026 | 04:00

PREMIUM BENGT SÄNDH Owe Thörnqvist sa en gång: “Folk tror att vi artister bara håller igång med stora partyn, brudar och brännvin och det har dom ju rätt i”. Jag håller med honom, delvis, men det finns mycket som gör artistlivet mindre graciöst och som sällan eller aldrig kommer till allmänhetens kännedom.

Folk ser mestadels bara det som händer på scenen och i tv-rutan men jag tänker berätta om sådant som är mindre glamouröst. Att stå på estraden och inhösta publikens jubel är förvisso lustfyllt men det finns mycket elände som publiken slipper uppleva och som kan drabba artisten.

Ofta när vi artister möttes på hotellrummen, i turnébussen, bakom scenen, eller annorstädes talade vi om allt elände vi råkat ut för. Jag har massor av sådana, mindre glamourösa historier ur egen eller kollegors fatabur som jag kan berätta om och jag börjar med Lasse Berghagen.

En gång skulle Lasse turnera med racerförare Picko Troberg och någonting som Picko kallade: “Roslagen Hell Drivers”. Det var tillsammans med de gamla motorstjärnorna Waldegård, Varg-Olle och Rolf Tibblin med flera. Premiären ägde rum på en plats i mellersta Sverige och man hade bestämt att Lasse Berghagen skulle göra entré på motorcykel.

Det hela ägde rum på en idrottsanläggning där en stor lastbil användes som scen. Denna lastbil stod vid entrén och på premiären hade man riggat upp scenen med Claes Cronas orkester med högtaleri, instrument och ridå på flaket. Tanken var att lastbilen skulle köra in och parkera framför stora läktaren. Där skulle man fälla upp ridån som bestod av en presenning och plugga i kabeln till det elektriska. Därpå skulle bandet spela och Lasse skulle komma infarande på en motorcykel. Då visade det sig att man glömt att sätta fast instrument och högtalare på flaket. Rallyförare Söderström gav järnet när han for in med lastbilen med musiker, högtaleri och instrument på flaket. Så gjorde han en tvärnit framför stora läktaren. I med sladden och upp med presenningen och längst fram på flaket, som en liten skrothög, låg blåslagna musiker, instrument, stativ och högtalare i en salig röra.

Publiken skrattade så dom skrek och låg raklånga i bänkraderna. Snabbt ner med presenningen igen, varefter de mörbultade och svärjande musikerna fick röja upp och ställa allt i ordning. När det äntligen var klart for presenningen upp igen och orkestern började spela.

Då skulle Lasse Berghagen komma infarande på en motorcykel och han hade lärt sig av Tibblin att åka lite på bakhjulet och göra en liten stoppsladd vid flaket. Därpå var det meningen att han skulle kliva upp på motorcykeln för att ta sig upp på scenen, men motorcykeln var så liten att han inte nådde upp. Först lutade han motorcykeln mot ett lastbilshjul för att sedan klättra upp på scenen, men då föll motorcykeln och Lasse ramlade in under lastbilen och smutsade ner sin ljusa kostym. En ny orkan av skratt från publiken. Upp igen, men killarna i orkestern kunde inte hjälpa honom för de spelade ju.

Lasse kom inte upp på flaket. Då öppnade han dörren till hytten för att därifrån ta sig över till flaket och då blev han ännu mer nersmetad med olja och fett. Allt detta gjorde att föreställningen blev tio minuter försenad, så när Lasse hunnit fram till mikrofonen kom ett inprogrammerat rallygäng på motorcyklar i parad utan ljuddämpare. Detta var ju enligt programmet så de kom på exakt avtalad tid. Nu fanns det inte en chans för Lasse att börja sjunga.

Lasse Berghagen berättade för mig att han flera år senare kunde vakna mitt i natten och känna av denna stress och denna pinsamma situation. När paraden var över kunde han genomföra sitt framträdande. Hela projektet gick åt skogen. Det fick avslutas och läggas ner och Picko Troberg gjorde konkurs. Detta var Lasse Berghagens mest otroliga turné.