Om man på detta lägger till att nyheterna huvudsakligen är obehagliga är det lätt att tänka att slutet på året denna gång inte är särskilt uppmuntrande. Kriget i Ukraina har övergått från vansinne till fullständig galenskap med oöversiktliga konsekvenser, inflationen är skyhög och klimattoppmötet har behövt flera veckors förhandlingar för att nå ett minimiavtal om en fråga som är fundamental för oss alla. I mitt eget kära hemland är vi indragna varje dag i ideologiska diskussioner som mer strävar efter att få stora tidningsrubriker än att fungera som en dialog för en konsensus kring viktiga frågor, som nästan alltid hamnar i ett sekundärt perspektiv. Kanske håller jag på att bli gammal, men för varje dag som går blir jag mer trött på människors dumhet.

Trots allt är jag nog i grunden en manisk optimist som alltid försöker se glaset som halvfullt. Varje morgon när jag kliver upp tackar jag gud, eller vad du föredrar att kalla det (jag tror definitivt på någon form av högre energi) och jag menar verkligen att vi är lyckligt lottade enbart för att vi får vakna upp för att se ännu en dag. Därför frågar jag mig varför vi människor insisterar på att förstöra det så ofta. Mitt enda svar är att vår överlägsenhet och egoism driver oss till att ständigt kritisera vår omgivning, kanske är det just det jag själv gör i denna kolumn.

Min räddning blir att studera mina hundar och upptäcka hur mycket jag har att lära av dem. Om ni har läst tidigare inlägg av mig vet ni kanske att jag haft en hund under 14 år som hette Lubbe. Han var en underbar svart labrador och en familjemedlem som vilken som helst annan under alla dessa år. Mina barn växte upp med honom och han följde med oss när vi flyttade till Stockholm, där han njöt av den svenska vintersnön. Han lärde mig att det inte finns något bättre än en hund för att vara lite mindre egoistisk.

När han dog i mars var vi mycket ledsna och jag ville inte ha någon ny hund. Det var åtminstone vad jag trodde tills Lea och Salomón dök upp. Ja, faktum är att vi nu har två hundar! Det var min fru och vår son som insisterade, för jag stretade emot, men nu är jag stormförtjust. Vi har adopterat dem från Sociedad Protectora de Animales de Málaga. Jag var som sagt emot att skaffa en ny hund, men Esperanza och Nacho var bestämda och skulle vi nu ha en ny familjemedlem så skulle det absolut vara en rescue-hund. Efter de första inledande veckorna är jag lyckligt att vi tagit det här steget. Det är en underbar upplevelse.

Först adopterade vi Lea, en rolig liten breton och för ett par veckor sedan anlände Salomón, en stor hund som är en korsning mellan dogo och mastiff. Båda är knappt ett år gamla och jag ska inte sticka under stol med att de första veckorna var prövande. Lea var undernärd, nyopererad och led av svår anemi. Salomón å sin sida var mycket räddhågsen med minimalt självförtroende och bristande tillit till vem som helst som närmade sig. Nu är de helt ombytta. Lea är full av energi och springer som en raket, medan Salomón ser mer självsäker ut för varje dag som går.

Våra nya familjemedlemmar har helt ändrat energin i vårt hem, de har givit oss tillbaka de dagliga promenaderna vid parken El Morlaco, som vi är lyckliga att ha runt hörnet. Lea och Salomón har gjort att vi måste organisera alla dagar för att promenera och tillbringa annan tid med dem, ta med dem till kontoret och rent allmänt vara lite mindre egoistiska.

Min erfarenhet är att närheten till husdjur lär dig att se livet ur deras perspektiv. Visserligen måste du tillfredsställa deras grundbehov, men i gengäld ger de dig kärlek dygnet runt. Vissa dagar kanske du kommer hem trött eller bekymrad för något och inte är på humör att leka med dem, kanske du till och med skäller på dem för något, men de hälsar dig alltid lika glada och trofasta. En annan sak som jag älskar med hundar är att de inte har några bekymmer utan ägnar sig åt att leva i nuet. Om de ogillar något kanske de morrar eller skäller, men det varar endast ett ögonblick och sedan fortsätter de med vad de än var de sysslade med, utan några sura miner.

Jag är övertygad om att ju längre tid vi spenderar med hundar desto bättre skulle vi ha det i världen, många saker skulle ändras till det bättre och vem vet om inte också nyheterna skulle vara lite mer uppmuntrande. I övrigt återstår för mig endast att önska att nyheterna inte grumlar julen, att ni får möjlighet att njuta av högtiden och framför allt, att 2023 blir ett år med goda nyheter.