Jag är medveten om att jag generaliserar ganska grovt. Problemet är att de svenskar som ligger bakom denna ”nya trend”, inte bara bryter mot restriktionerna i tystnad, med sitt eget samvete som vittne, utan agiterar vilt och envist på sociala medier. De menar att just bristen på poliskontroller skulle vara belägg för att regeln inte gäller. Som om spansk polis inte har annat för sig än att jaga svenska turister som vägrar lyssna på den information som ges. Nämligen att det tillfälliga regelverket kring perimeterkarantäner, tydligt radar upp vem som får lov att resa in i ett isolerat område och turisterna är inte med på den listan.

En annan fråga jag ställt mig de senaste två veckorna är varför just svenskar, som i övrigt är kända för att vara ansvarstagande, logiska och rimliga, lägger hela sitt fokus på att hitta kryphål för att bryta mot restriktioner som införts i en mycket besvärlig situation där sjukhusen går mot en kollaps och nästa steg i raden av åtgärder, är hemkarantän om kurvan inte vänder.

Hur kan budskapet inte ha gått fram?

Jag dömer inte generellt dem som reser. Var och en känner till sina skäl och på det stora hela tror jag faktiskt att människor är kloka. Men det är betydligt fler än de vanliga trollen på sociala medier, som nu ihärdigt slår huvudet mot väggen i sin kamp för att hävda att reglerna inte gäller dem och beviset skulle vara att polisen inte stoppar dem.

Att spanjorer normalt sett inte tar något eget ansvar är förstås också att felaktigt dra alla över en kam. Men om vi jämför våra två samhällen överlag så är just detta en genomgående skillnad. Den spanska byråkratin bygger på antagandet att det inte går att lita på någon. Medan samhällsadministrationen i Sverige baseras på och förutsätter motsatsen.

Vad är hönan och vad är ägget? Är svenskar mer ansvarstagande just på grund av att myndigheterna litar på dem? Eller litar myndigheterna på svenska folket för att det genom sekel visat sig förtjäna det förtroendet? Är spanjorer mindre benägna att bry sig om rekommendationer för att politikerna byggt ett system som tydligt visar att de inte litar på sina väljare? Eller tar strukturen snarare hänsyn till ett spanskt karaktärsdrag?

Jag har inte svaret på frågorna. Men det är intressant att jämföra exempelvis med den svenska alkoholpolitiken som är undantaget som bekräftar regeln. Just när det gäller alkohol litar inte svenska myndigheter på att invånarna klarar av att hantera spriten om den går att köpa var som helst, när som helst. Med all säkerhet har de rätt i att situationen skulle bli problematisk under åtminstone en övergångsperiod.

När något släpps fritt efter att ha varit kraftigt reglerat, är det förståeligt att folk har svårt att vara måttfulla. Jag hade väldigt stränga regler kring godis när jag var liten och är som vuxen fortfarande besatt av allt sött. Jag äter än idag godis som om någon skulle ta det ifrån mig, fast jag bestämmer själv sedan nästan 30 år tillbaka.

Har en del spaniensvenskar i så hög grad vant sig vid spansk kontroll att vid en avsaknad av den, klarar de inte av att hantera friheten och fatta egna väl avvägda beslut utan stirrar sig blinda på eventuella rättsliga påföljder?

Eller är de möjligen så vana vid sina egna myndigheters rekommendationer att när UD inte uttryckligen avråder från resor till Spanien, kan det omöjligt vara något problem?

Hur som haver så önskar jag att ni som reser enbart därför att ni kan, stannar upp och funderar först. Det finns andra konsekvenser än böter eller att bli hemskickad.