Vy från en inbyggd takbar i Málaga. Foto: Carin Osvaldsson

Vad man gör när vädret är sådär men gästerna bara vill vara i solen?

16 maj 2026 | 06:59

PLUS CARIN OSVALDSSON I maj brukar jag få besök av några av mina bästa och äldsta vänner från Sverige. Maj är också den månad på året då det är störst risk - eller chans, hur man nu ser det - att vädret är bättre i Sverige än här. Vilket kan leda till en del bekymmer.

Det finns ju hur mycket som helst att göra på Costa del Sol, året runt. Själv föredrar jag alla årstider förutom sommaren och det gör mig verkligen ingenting om det är grått eller regnigt. Enda året jag kan minnas att jag faktiskt längtar lite efter sol och värme är i år, efter en ovanligt blöt vinter. Men det är ändå enbart en positiv känsla. Men visst känner man ett visst ansvar när svenska vänner lägger pengar på att komma och hälsa på och särskilt när de väljer en vårmånad då vädret ska vara ganska så säkert. Och så blir det inte som de hade tänkt sig.

Och märkligt nog är maj inte helt säkert vädermässigt. Vi befinner oss fortfarande i övergång mellan vår och sommar och för de svenska besökarna är det inte bara det spanska vädret i sig som spelar roll, utan hur det står sig i jämförelse med vädret där hemma. Och så spelar ju förväntningarna in också såklart.

Om man reser till Costa del Sol i januari till exempel, har man inte samma förväntningar på vädret. Dessutom är det oftast, oavsett regn eller sol, betydligt varmare än i norr. Det är ett milt klimat som inbjuder till utomhusaktiviteter och kommer solen fram, vilket den ju oftast gör, värmer den så pass att man kan sitta på en uteservering och njuta utan vinterkläder. Skillnaden mot Januarisverige är stor. Men i maj är vädret i Sverige betydligt bättre än i januari. Ibland kommer sommaren på besök. Samtidigt är förväntningarna på det spanska vädret mycket högre än vintertid. Folk ser framför sig strandväder.

Regnar det och är kallt i Sverige, krävs inte så mycket för att besökarna ska bli nöjda. Men är det fint i Sverige, blir det en ständig kamp och tävling med dem där hemma. Det skickas bilder med väl valda vinklar, vid väl valda tillfällen. Det gäller att fånga små blå glimtar på himlen, även om resten är grå, det blåser snålblåst och man måste ha jacka på sig. Med bevis på att himlen var blå är det så semestern minns i efterhand.

Det är samma visa varje år. Jag har känt mina tre väninnor sedan vi var 16 år, vilket innebär att vänskap fyller 35 år i år. De måste ha kommit och hälsat på säkert 15 gånger under mina år här och alltid i maj. Och varje gång är det som att just den helgen slår sommaren till i Sverige - bara för några dagar - samtidigt som vi får molnigt, blåsigt, svalare än vanligt och regnskurar. Vi huttrar i våra baddräkter och försöker hitta på skojiga saker. Så vad gör man med sina svenska besökare när de förväntar sig strandväder men det hela tiden ligger på gränsen?

Det viktigaste är att finna aktiviteter som är så flexibla att man snabbt kan styra om. Handdukar och badkläder med i bilen och väl valda platser som kan erbjuda båda caféer, barer, uteserveringar, lite shopping och gärna en strand i närheten. Detta i kombination med att måltider äts ute på terrassen, ger svenskarna en känsla av att Spaniensemestern levt upp till förväntningarna. Mina väninnor kommer såklart för att hälsa på mig. Men eftersom vädret är ett ständigt återkommande samtalsämne och att varje dags aktiviteter planeras utifrån det, blir det en liten stressfaktor.

Nåväl, vi inledde långhelgen med grillning av iberisk fläskfilé på terrassen. Dagen efter fick mina vänner gå ned till stranden, promenera i solen som ännu visade sig mellan molnen och leta efter lä på klipporna i Torrequebrada, medan jag åkte iväg på några möten. Vi möttes upp på strandrestaurangen La Viborilla där vi åt sedvanliga langostinos pil-pil, tomater med vitlök, grillad rosada och avokado med fler langostinos. På vägen hem införskaffade vi massa mat för ett plockbord med ostar, skinkor, pimientos de padrón, oliver, bröd, vin, etc.

På lördagen var det utlovat regn och även om vi inte ville tro på det, så såg det ganska mörkt ut på himlen och vi drog till Málaga. Vi gick runt i gamla stan, bort till Calle Huerto del Conde strax ovanför Plaza de la Merced där jag bodde under de första åren de kom och hälsade på. Det blev en liten nostalgitripp där vi mindes uteställen, skällande hundar och trummande grannar. När lokala vänner till mig för några år sedan beklagade sig över alla kedjor i Málaga centrum, tyckte jag att de var motstridiga, men jösses alltså, vad gamla stan är full med kedjor och vad få lokala, genuina hak det finns kvar.

Vi hamnade på Pez Wanda som nog också var en kedja. Men det var gott och trevligt i alla fall. Sedan promenerade vi nedåt igen och när vi gick igenom SoHo såg vi att de byggt in takterrassen på Room Mate Valeria så då blev det en drink där. Det märks att det varit en regnig vinter! Och det var vi tacksamma för, för nu kom det en ganska ordentlig skur. Vi avslutade med shopping på El Corte Inglés.

På söndagen var det ostadigt om än på bättringsvägen och vi begav oss österut till Nerja. Där sken faktiskt solen och vi fick en fantastiskt mysig dag. Vi strosade till Balcón de Europa där det var matmarknad och fullt med folk, vidare länge calle Carabeo bort till Burrianastranden där vi givetvis åt paella på Ayo och sedan fick vi en timme på stranden. Vid det laget hade det hunnit blåsa upp och mina vänner grymtade lite. Men jag badade! Tricket är att alltid betrakta varje bad som ett vinterbad. Och man ångrar aldrig ett bad, aldrig.

Sista dagen var i måndags och det skulle vara sol! Tjejerna fick följa med mig till La Cala de Mijas där jag skulle ha visning. Där fanns det lite större utbud om solen skulle gå i moln. Men det gjorde den inte. Det blev en hel halvdag på stranden. Alla brände sig, inklusive jag. Det kändes trots allt som ett bra avslut. Till och med mina soltörstande vänner bad att få äta sin lunch i skuggan, på Cafeteria Vida. Då vet man att de fått tillräckligt. Så när jag några timmar senare körde dem till flygplatsen, hade jag inte så dåligt samvete längre. Vi hade fått en ganska så lagom mix av det mesta. Hur det nu än är så är solen inte det viktigaste. Kanske får ni ett annat svar om ni frågar mina vänner.