På frågan om det råder stora skillnader i skattetrycket mellan olika regioner är svaret att det beror på inkomstnivån. Den regionala beskattningen har utvecklats mycket de senaste åren. I takt med att skatterna decentraliserades mellan 2002 och 2009, har även skillnaderna mellan olika regioner blivit allt tydligare, framför allt när det gäller skattebetalarna i de övre inkomstskikten. Det skriver tidningen El País.

Ekonomiförbundet Reafs skatteexperter publicerar varje år en genomgång av de regionala skatterna, där det går att se skillnader och utvecklingen över tid. Där framgår tydligt att Madrid är en av regionerna med lägst skattetryck. Madridborna är de som betalar lägst inkomstskatt, framför allt de som tjänar mer än 100.000 euro per år. Baskien har dock de mest attraktiva skatterna för dem med en årsinkomst på mellan 20.000 och 75.000 euro.

Inkomstskatten IRPF är en statlig skatt, men hälften går till regionerna som också har kapacitet att besluta om halva skatteskalan samt fastställa en del avdrag. Det finns även skatter som helt och hållet är regionernas kompetens, nämligen arvs-, gåvo- och överföringskatt samt avgifter relaterade till juridiska dokument.

Arvsskatten är en av de mest kontroversiella, där det även råder störst regionala skillnader. Reaf ger i sin rapport som citeras i El País, exemplet med en ensamstående 30-åring som ärver sin fars tillgångar till ett värde av 800.000 euro, varav 200.000 euro motsvarar den avlidnes bostad. Medan arvtagaren inte skulle betala något alls i Andalusien, Kantabrien eller Galicien, skulle han vara tvungen att betala drygt 100.000 euro i arvsskatt i Asturien.

På senare tid har det förekommit skattekonkurrens mellan de autonoma regionerna, vilket lett till en generell sänkning av arvsskatten. En majoritet av regionerna har sänkt den skatt som invånarna betalar vid arv från första gradens släktingar, det vill säga föräldrar, barn och syskon.

Det råder även stora skillnader mellan förmögenhetsskatten i olika regioner. Ekonomerna beräknar att en person i Extremadura med en förmögenhet på fyra miljoner euro, avräknat skulder och förstaboendet, skulle betala 60.000 euro årligen i skatt för sitt innehav, medan en Madridbo inte behöver betala något alls.

Men varför är skattetrycket lägre i Madrid? Drar regionen nytta av den så kallade huvudstadseffekten? Madrid lockar stora företag och koncentrerar en stor mängd välbetalda statsanställda. Åsikterna är delade. Medan en del menar att Madrid utan tvekan gynnas av sin priviligierade position, hävdar andra att detta faktum i slutänden har liten påverkan skattemässigt.

Det är uppenbart att Madrids ekonomiska dragningskraft präglas av huvudstadseffekten. 2019 gick Madridregionen om Katalonien som den huvudsakliga ekonomiska motorn i Spanien. Madrid har det senaste året uppvisat större dynamik, lockat till sig fler företag, skapat fler jobb och BNP har vuxit mer än i andra regioner. Men går det att översätta i ökade skatteinkomster för Madridregionen? Är skatteuppbörden större för att regionen har fler stora företag? Påverkas intäkterna av att mer än 1,5 miljoner statsanställda bor i Madrid, som generellt är mer högavlönade än snittet i den privata sektorn?

Ingen ifrågasätter att huvudstadseffekten tillför ekonomiska medel till regionen. I all typ av ekonomisk statistik figurerar Madrid åtminstone på podiet över regionerna med bäst utveckling. Den politiska spänningen i Katalonien har dessutom gynnat den spanska huvudstaden i rankingen. Dock uppges självständighetsrörelsen ha skadat Katalonien mer än vad den gynnat Madrid.

Men en sak är Madrids ekonomi och en annan dess offentliga ekonomi. Ángel de la Fuente, en av Spaniens största experter på ekonomisk finansiering, menar att Madrids myndigheter inte gynnas av huvudstadseffekten.
– Det är visserligen sant att det faktum att Madrid är huvudstaden gör att den har fler huvudkontor och fler kvalificerade jobb. Men det ger inte regionen en bättre finansiering eller större marginaler att höja eller sänka skatter, citeras han i El País.

De la Fuente leder stiftelsen för studier för tillämpad ekonomi, Fedea, som regelbundet publicerar rapporter gällande regionernas finansiering. Han förklarar att det faktum att de stora bolagen etablerar sig i Madrid inte innebär några större fördelar för regionen, eftersom bolagsskatten går direkt till statskassan. Skatteintäkterna för deras anställda går till den region där de arbetar. Exempelvis betalar de anställda för ett stort företag med säte i Madrid, men som arbetar på en fabrik eller butik ute i landet, sin inkomstskatt där hen är bofast, oberoende av var företaget har sin skattemässiga hemvist.

De la Fuente medger dock att de stora företagens bäst avlönade oftast jobbar på huvudkontoret. I Madrid. Precis som de bäst betalda offentlig- och statsanställda finns i huvudstaden och i snitt tjänar de mer än inom den privata sektorn. De betalar mer inkomstskatt, konsumerar mer och genererar större rikedom. Vilket dock inte heller är en garanti för en bättre regional finansiering, enligt De la Fuente. Finansieringssystemet är komplext, ojämlikt och föga transparent, men försöker trots allt kompensera och skapa viss rättvisa vilket i slutändan eliminerar de fördelar som Madrid skulle ha.

Men alla är inte av samma åsikt. Francisco Pérez, chef för institutet för ekonomisk forskning i Valencia hävdar motsatsen.
– Madrid gynnas otvivelaktigt av huvudstadseffekten, citeras Pérez i El País.
Pérez insisterar på att dynamiken i Madrid, huvudrollen inom den privata sektorn och rollen som den offentliga sektorn spelat det senaste decenniet, tillåter regionen att sitta med trumf på handen. Han ger som ett exempel att mer än 60 procent av alla statliga kontrakt ges till Madridföretag, vilket gör den statliga administrationen till en magnet för att locka företag till huvudstaden.

En studie gjord under ledning av Francisco Pérez, analyserar effekterna av skattekonkurrensen och konstaterar att Madrid sticker ut som den region som i störst grad nyttjat sin möjlighet att reglera skatter för att införa skattelättnader, särskilt gällande inkomstskatt, förmögenhetsskatt samt arvs- och gåvoskatt, de två senaste åren. Enligt rapporten uppgår skattelättnaderna i Madrid det senaste året till mer än fyra miljarder euro.
– Dessa rabatter är lättare att assimilera i den regionala budgeten tack vare dynamiken och de höga inkomstnivåerna i Madrid, säger Pérez.

Regionalpresidenten i Madrid, Isabel Díaz Ayuso (PP) gick till kraftig motattack mot regeringens utlovade reform i slutet av året. Hon har lovat att försvara Madridborna med näbbar och klor mot dem som, som hon uttrycker det ”vill tvinga hennes invånare att betala för korruptionen i självständighetsrörelsen”. Bakom reformen ligger nämligen ett preliminärt avtal mellan centralregeringen och det katalanska partiet ERC. Ayuso har uppgivit att hon kommer göra vad som krävs för att stoppa den, till och med gå till domstol

Madrids regionalpresident hävdar bestämt att det är en bluff att Madrid skulle vara ett skatteparadis. Hon menar att påståendet är en brist på respekt gentemot alla de som går upp i ottan för att arbeta och betala skatt i Madrid. Ayuso uttryckte vidare att hon tänker bli den värsta mardrömmen för dem som försöker stjäla från Madridborna.
– Vad många katalaner, andalusier eller extremeños (från Extremadura) gör när de vill starta bolag är att de kommer till Madrid. Istället för att vidta åtgärder för att försöka behålla dem i sin regioner, attackerar de Madrid, citeras hon i EuropaPress.

Enligt Ayuso finns två typer av människor i Spanien, de som drar vagnen och de som lever på andra.