Tidningen La Revue du Vin de France började för snart 15 år sedan att anordna internationella tävlingar i vinprovning. Först i form av europamästerskap, men som senare utökades till världsmästerskap. Tävlingen går ut på att olika nationers fyrmannalag provar tolv okända viner och försöker pricka in ursprungsland, huvuddruva, vinregion, producent och årgång. Således en mycket svår tävling. Jag var under sex års tid ansvarig för att utse och ansvara för det svenska vinprovningslandslaget.
Träna vinprovning gör man genom att på ett strukturerat sätt prova en massa olika viner. Självklart behöver man spotta ut vinerna man provar, på samma sätt som vinjournalister och andra i branschen gör. Annars blir det både jobbigt och hälsofarligt. En av mina uppgifter som coach för vinprovningslandslaget var att leda dessa träningar. Ett fyrmannalag ska kunna samarbeta och på begränsad tid, cirka tio minuter, kunna identifiera varje vin, vilket är en annan utmaning som jag fick arbeta med.
Inledningsvis lät La Revue du Vin de France tävlingarna cirkulera runt bland de deltagande länderna. Efter några år kom turen till Spanien, där tävlingen genomfördes i den charmiga byn Torroja del Priorat.
Tio fyramannalag tävlade, vilket var nytt deltagarrekord. Tolv viner från hela världen provades, sex röda och sex vita. Vinnare blev lag ”Québec” bestående av ett gäng vinkunniga kanadensare. De lyckades pricka in sju av de tolv vinerna. De var också det enda laget som fick alla rätt på det italienska garganega-vinet. De angav till och med rätt producent och årgång! Otroligt skickligt och kanske lite tursamt.
Sveriges lag hamnade i mitten av resultatlistan. Laget prickade in tre av de vita och två av de röda vinerna. Sverige kom före både Belgien och Spanien, som under föregående år blivit etta respektive tvåa. Spanien var så klart storfavoriter på hemmaplan, men infriade inte förväntningarna. De hade till och med den berömda portugisen Dirk Nieeport som lagledare (han har vingårdar även i Spanien).
Sveriges lag bestod av de svenska munskänksmästarna Liselott Andersson och Tommy Björklund från Luleå samt Torgny Almgren och Ulf Palmnäs från Trollhättan. De flesta deltagare från de andra länderna jobbade på något sätt inom vinnäringen, medan Sveriges lag bestod av strikta amatörer med andra yrken till vardags.
En besvikelse för det svenska laget var att helt missa ett vitt vin från Priorat. Jag hade tidigare noterat att det förekommit att ett lokalt vin funnits med bland tävlingsvinerna. Kvällen innan tävlingen gick vi ut och åt på en lokal restaurang och drack vin till maten. Kyparen rekommenderade ett vitt vin, L’Infernal Riu Blanc från den lokala bodegan Trio Infernal i Torroja. Tyvärr valde vi i stället att prova två röda lokala viner eftersom vi beställt kötträtter. Det visade sig sen att just detta vita vin var med i tävlingen. Det var gjort på druvorna grenache blanco och macabeo och hade en väldigt speciell smak. Om vi hade beställt in och druckit det vinet så är jag säker på att laget prickat det och fått åtskilliga extra poäng för en skaplig medaljchans. Marginalerna är små i denna typ av tävlingar och ibland behövs även lite tur för att nå ända fram.
Under tävlingen i Priorat frågade tävlingsledaren Philippe de Cantenac mig om vi inte kunde hålla nästa tävling i Sverige. Jag brukar sällan tveka så jag svarade direkt ja. Under nästföljande år blev jag således medansvarig till att arrangera EM i vinprovning, som då förlades till Malmö. Den arrangerande tidningen är ju fransk, med många fransktalande läsare ute i världen, så till Malmö kom lag från bland annat både USA, Kanada och Kina. Tävlingen blev mycket lyckad och nykomlingarna Danmark blev överraskande vinnare. Det svenska laget hamnade tyvärr en bit ner i fältet.
Stärkt av det lyckade tävlingsarrangemanget bestämde Philippe sig för att utöka tävlingen till ett fullskaligt världsmästerskap. Det förlades till Château Larrivet-Haut-Brion i Bordeaux. Det svenska laget kom där femma, men blev faktiskt ett par år senare världsmästare. En otrolig prestation av det lilla vinlandet Sverige.
Viner från Priorat som rekommenderas:
L’Infernal Riu Blanc 2021
Detta vin från Bodegas Trio Infernal var det som vinlandslaget inte lyckades identifiera under tävlingen. Mycket gott och speciellt, med en kryddig och aromatisk stil. Vinet är gjort på grenache blanco och macabeo av tre franska vinmakare i byn Torroja. Lagrat 14 månader på franska ekfat. Kostar lite drygt tjugo euro.
Font de la Figuera 2019
Clos Figueras drivs av den gemytlige engelsmannen Christopher Cannan i grannbyn Gratallops. Bodegan bör man besöka när man är i Priorat. Detta vin har fått flera priser och är mycket gott, men ändå till ett för Prioratviner rimligt pris. Gjort på grenache, carigñena, cabernet sauvignon och syrah och lagrat tolv månader på franska ekfat. I detta fylliga vin får man mörka bär, lite vanilj, eleganta tanniner, balanserad syra och en lång eftersmak. Kostar cirka 28 euro.
Dolç de L’Obac
När jag är i Priorat besöker jag alltid Carles Pastrana på Clos de L’Obac för att prova hans spännande viner. Dolç de L'Obac är ett lite ovanligt sött rött vin som tillkom av en slump när ett av vinfälten blivit drabbat av frost innan skörden. I stället för att slänga de frysta och skrumpna druvorna provade Carles att göra ett sött vin som blev mycket lyckat. Det görs inte varje år, men hittar du en flaska så köp den. Fantastiskt gott med massor av mörka bär, sötma, elegant syra och lång eftersmak. Vinet är gjort på grenache uppblandat med lite cabernet sauvignon och syrah. Kostar cirka 80-90 euro för en halvlitersflaska.
Kommentarer
Endast prenumeranter på SK Premium+ kan kommentera artiklar.