En olycka sker för lätt

DON KUSTSVENSK Trots att officiella siffror angående olycksfall på arbetsplatser med dödlig utgång och svåra skador visar en nedgång i Spanien de senaste åren, är de dock fortfarande de högsta inom EU. Under 2004 var antalet olyckor som minst medfört sjukskrivning hela 726 000. Detta var en förbättring med cirka fyra procent mot föregående år.

Noterbart är att det 2002 inträffade dubbelt så många arbetsolyckor med dödlig utgång i Spanien som genomsnittet inom EU. Förra året var dock antalet dödsolyckor i Spanien "endast" 50 procent fler än EU-genomsnittet. En förbättring alltså, men långt ifrån tillfredsställande.

Ovanstående uppgifter har jag hämtat från septemberutgåvan av ”The Iberian Times”, ett nytt månatligt gratismedium som slår ”Sur in English” och ”Euronews” med hästlängder. Befriande fritt från otaliga radannonser, brett utbud av nyheter och en perfekt blandning av spanska och övriga nyheter. Jag vågar gå så långt i mina positiva omdömen att det är kustens näst bästa månadstidning, alla kategorier och språk, om Ni förstår vad jag menar!

Jag betvivlar inte att spanska arbetsgivare försöker nedbringa antalet olyckor genom att förse arbetare med skyddsutrustning såsom hjälmar, ögon- och öronskydd, men vad som brister är kontrollen av att de används på ett adekvat sätt. Hjälmplikten utförs ungefär som av motorcykelförarna, det vill säga skyddshjälmen sitter på sniskan och hakbandet fladdrar för vinden. Öronskydd har jag aldrig sett i bruk, hur mycket än gräsklipparen eller den pneumatiska borrmaskinen väsnas och skyddsglasögon är lika sällsynta som nyktra engelska charterturister i Torremolinos.

Vi har påpekat faran av buller och sprittande stenar vid gräsklippning för vår trädgårdsmästare, men utan resultat. Därför har vi inköpt ett hörselskydd med visir och kräver att han använder det. Och det gör han, åtminstone när han utfört arbete på vår tomt. Förmodligen ligger det kvar i hans bil hos övriga kunder – det är nämligen inte macho att använda skydd; det har bara mesar och "maricones"!

Stålmannen har inget skydd
För några månader sedan bevittnade jag varje dag under två veckor hur en nyinflyttad spansk granne sågade tegelplattor på trottoaren utanför huset. Inom en radie av tio meter var marken belagd med ett rödaktigt dammstoff. Sågaren stod lutad över sågklingan med huvudet placerat ca 20 centimeter över plattan. Förutom oväsendet, som borde lindras med öronproppar, steg ett moln av tegelpartiklar rakt in i hans ansikte. Andningsskydd? Inte att tänka på för en spansk stålman. Och för att förstärka detta intryck hängde ofta en cigarett i mungipan. Nu är det länge sedan jag såg honom. Kanske vistas han på ett sanatorium?

En kategori som lever ett farligt liv är vägkantsmålare och skötare av växtligheten vid alla rondeller. De har visserligen orangefärgade jackor och sätter ut plastkoner för att markera sitt revir, men deras rörlighet och mångfald gör förbiåkandet hasardbetonat. Med tanke på bilisternas beteende är det ett under att inte dödsolyckor sker.