Av förespråkarna kallas reformen för en historisk landvinning. Och även om den jämfört med längden på föräldraledigheten i exempelvis Sverige, lämnar mycket att önska, gör den utan tvekan Spanien till en pionjär på området. Syftet är att ändra på de traditionella könsrollerna och skingra klyftorna mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden, kopplade till föräldraskapet.

Sedan mars 2019 har pappaledigheten gradvis utökats till att från och med 1 januari 2021 omfatta 16 veckor. Samma antal som mamman sedan tidigare haft rätt till. Namnet på bidraget byt också ut från att vara kopplat till mamman eller pappan, mot “permiso por nacimiento y cuidado de menor”, det vill säga tillåtelse att stanna hemma för att ta hand om ett barn som fötts eller adopterats. Könet på föräldern är oväsentligt.

Spanien förvandlas i och med detta till en föregångare. Det finns visserligen andra länder som har en längre statligt betald föräldraledighet, men som gör skillnad på män och kvinnor, eller så är de inte betalda i samma utsträckning. Island har enligt tidningen El Diario, varit en referens för Spanien. Där får dock mamman och pappan tre månader var samt ytterligare tre månader som endast en av dem kan utnyttja, något som enligt tidningen oftast görs av modern.

I Spanien gäller från och med 1 januari i år 16 veckor var för föräldrarna och de går inte att ge bort, utan är en individuell rättighet. Av dem är det obligatoriskt att ta ut sex veckor samtidigt direkt i samband med födseln eller adoptionen. Resterande tio veckor kan tas ut när som helst under barnets första år, samtidigt eller var och en för sig.