Fastighetsbubblan hade spruckit, arbetslösheten hade stigit från 13,5 procent till mer än 20 procent på endast två år. Varje vecka avslöjades nya korruptionsskandaler. Den ekonomiska krisen hade pågått i flera år. Dåvarande regeringschefen José Luis Rodríguez Zapatero (PSOE), pressad av EU, hade exakt ett år tidigare presenterat en hård åtstramningsplan.

I början av 2011 fortsatte situationen dock att förvärras. Tillväxten låg på minus 0,8 procent. Internationellt sett hade den arabiska våren och de grekiska studentprotesterna 2010 haft framgångar. Slutligen tändes missnöjets veke även i Spanien och tusentals spanjorer gick man ur huse för att visa att de hade fått nog.

Det rörde sig till stor del om ungdomar och rörelsen förknippas ofta med vänsteraktivister, men demonstranterna kom från alla åldrar och samhällsklasser och det saknades helt relationer med politiska partier. Det var det som var själva essensen i rörelsen, protesten riktades mot tvåpartisystemet och etablissemanget i stort. Folk kände inte sig representerade i de etablerade partierna och var minst sagt besvikna och trötta på att känna sig lurade. De krävde verklig demokrati.

Den 15 maj 2011 samlades tusentals människor i mer än 50 spanska städer. Bakom protesterna låg bland annat den politiskt oberoende rörelsen DemocraciaRealYa tillsammans med Juventud Sin Futuro (Ungdom utan framtid). På flera platser i landet, däribland Puerta del Sol i Madrid, hade inrättats mer eller mindre permanenta läger som kom att skingras av polis med flera gripanden som följd.

De flesta kraven som ställdes har ett decennium senare fortfarande inte fått några tillfredsställande lösningar. På institutionell nivå har den haft liten effekt. Men trots misslyckandet beskriver flera experter i tidningarna El País och Diario Sur, hur Spanien trots allt hade sett väldigt annorlunda ut idag, utan 15-M. Framför allt för den dynamik i dialogen som den skapade, nya relationer och konstellationer som aldrig annars hade sett dagens ljus.

Protestvågen förde upp frågorna kring transparens och korruption på agendan på ett sätt som idag är en självklarhet i olika politiska program, men som inte var det före 2011. Framför allt tillskrivs 15-M ha ökat folks intresse och engagemang för politiken betydligt.

Partido Popular vann valet 2011 med egen majoritet, men i kölvattnet av 15-M föddes även ett ett helt nytt politiskt parti, Podemos. Även det katalanska mittenpartiet Ciudadanos deltog i det nationella valet för första gången 2015. Tillsammans fick dessa nya partier nästan nio miljoner röster och tvåpartistaten var därmed ett minne blott. Enligt Berta Barbet, doktor i statsvetenskap vid University of Leicester, var det mobiliseringen av unga människor i samband med 15-M som initierade processen som så småningom satte punkt för tvåpartisystemet.

I en artikel i tidningen El País poängterar Barbet att rörelsen 2011 genererade ett ökat intresse för politiken och en större mångfald, men att den inte lyckades förändra debatten som fortfarande präglas av konkurrensen mellan höger och vänster. Enligt flera experter är dessutom tendensen att den nya politiska mångfalden är på väg att försvinna och att vi är på väg tillbaka till tvåpartisystemet.

Ett annat viktigt krav handlade om ett värdigt arbete. Men trots att konjunkturen visserligen gått upp (före pandemin), så har arbetslösheten de senaste tio åren endast sjunkit från 20 till 16 procent. Och det mesta på arbetsmarknaden har förblivit oförändrat med en betydligt högre grad av tillfälliga anställningar än i övriga EU, 24 procent jämfört med ett EU-snitt på 13 procent.

Möjligheterna för ungdomarna beskrivs som lika begränsade idag som 2011. Ungdomsarbetslösheten har visserligen minskat från 45 procent, men ligger ännu på höga 39 procent. Utflyttningen växer, från 55.000 personer som emigrerade från Spanien 2011, till 77.000 personer som lämnade landet 2019.

Enligt en sammanställning av ungdomsinstitutet Injuve 2021, kan 75 procent av ungdomarna inte frigöra sig på grund av brist på stabilitet och inkomst, vilket i sin tur hindrar unga människor att bilda familj och utveckla ett livsprojekt. Det återspeglas inte minst i den minskade nativiteten. År 2019 föddes drygt 111.000 färre barn i Spanien, jämfört med 2011. Den unga befolkningen som uttryckte sitt missnöje 2011, har än idag en osäker och diffus framtid.

En annan stor fråga för rörelsen 15-M var utbildningssystemet. Den så kallade Boloniaprocessen 2010 gjorde exempelvis universitetsavgifterna dyrare och de statliga stipendierna färre. Den nuvarande regeringen försäkrade 2020 att den ska utöka budgeten för bidragen med 22 procent och ta bort de akademiska kraven för att få dem, men än så länge är ekonomin en osäkerhetsfaktor för många ungdomar som önskar studera vidare.

Bristen på hållbarhet i pensionssystemet var ytterligare en orosfaktor som lyftes fram under 15-M-rörelsen. I januari 2011 godkände regeringen en reform som bland annat höjde pensionsåldern till 67 år. Reformen till trots, ökar utgifterna för pensionerna varje år, från nästan 113 miljarder euro 2011 till drygt 150 miljarder euro 2019. Försäkringskassans reservfond, kallad pensionssparbössan, har under samma tid sjunkit från nära 67 miljarder euro till knappt två miljarder euro.

"Utan bostad" var ett annat slagord under protesterna, som pekade ut fastighetsspekulationen som ett av de största problemen i Spanien. Många menar att framväxten av digitala plattformar ägnade åt turistuthyrning har förvärrat bostadsproblemet än mer sedan dess. På dessa tio år har genomsnittshyran ökat från 8,2 euro per kvadratmeter till 10,4 innevarande 2021.

I Spanien saknas nästan helt statligt subventionerade hyresbostäder. En maxgräns för hyrorna har varit en av den nuvarande koalitionsregeringen stora trätofrågor. Något beslut eller konsensus har ännu inte nåtts. Mer än hälften (55 procent) av dem under 30 år bor fortfarande hos sina föräldrar, vilket är den högsta siffran på de senaste åtta åren, enligt uppgifter från statistikmyndigheten INE. Medan hyrorna har gått upp med 50 procent de senaste fem åren, har genomsnittslönen endast stigit med 5,4 procent.