Den första personen att stödja sig på den nya lagen för att sluta leva var 86-åriga Eskarne, i Baskien.
– Hon bestämde sig för att dö så här. Det var en handling av stort mod och samtidigt exemplariskt för det samhälle vi lever i, citeras hennes son som dock vill vara anonym, i tidningen El País.

Redan för tio år sedan fyllde Eskarne i ett livsintyg, där hon uttryckte sin önskan om att få hjälp att dö. Lagen om aktiv dödshjälp trädde i kraft 25 juni i år, tre månader efter att den fått grönt ljus i parlamentet, och samma dag presenterade Eskarnes familj hennes ansökan. Den 23 juli i år somnade hon så stilla in i sitt hem, omgiven av sin familj och den vårdpersonal som verkställde hennes begäran. På mindre en månad fick Eskarne sitt ärende behandlat. Hon blev därmed den första personen i Spanien att lagligt bruka eutanasi, aktiv dödshjälp.

Eskarne led av en avancerad och obotlig demenssjukdom. Hon bröts ned, dag för dag. Till slut var hon sängliggande dygnet runt, utan att kunna röra sig. Läkarna kunde inte förbättra hennes situation och hon uppfyllde sålunda de gällande kraven för dödshjälp.
– Vårt fall var väldigt tydligt, läkarna tvekade inte. Sedan flera år var min mamma medvetslös. Hon var inte längre en person och behövde dö, förklarar sonen.
– Det var en otroligt känslosam stund. Läkarteamet visade stor medmänsklighet. De var särskilt försiktiga vid dödsögonblicket och förklarade i detalj hur slutet skulle bli.

Den baskiska administrationen behandlade Eskarnes ärende rekordsnabbt. I fyra andra autonoma regioner har dock resurserna inte ens avsatts ännu, för att kunna tillämpa lagen om aktiv dödshjälp. Asturien, Navarra, La Rioja och Andalusien har flera problem att lösa. Bland annat saknar vårdpersonalen utbildning. Det har heller inte bildats de garanti- och utvärderingskommittéer som ska granska varje enkilt fall.

Det finns flera förklaringar till att av lagen om aktiv dödshjälp inte tillämpats ännu i hela Spanien. Dels trädde den i kraft mitt under den femte vågen av coronapandemin och dels har det sammanfallit med den period då en stor del av landets vårdpersonal är på semester. Trots det riktas kritik mot att en del lokala myndigheter inte avsatt de nödvändiga resurserna för att tillämpa den gällande lagen.