Rapporten anger att det nuvarande antalet läkare behöver utökas med minst tio procent för att täcka behovet i primärvården. Situationen väntas försämras fram till 2028, då det beräknas saknas 5.500 familjeläkare. Det är först efter detta datum som obalansen gradvis börjar minska, men även år 2035 förutspås det finnas 2.000 färre läkare än vad som skulle behövas. Det återger tidningen El País.

Denna brist på familjeläkare är mest akut inom primärvården och akutsjukvården, även om andra specialiteter som immunologi, kirurgi, klinisk analys, farmakologi och psykiatri också har brister. Samtidigt finns det ett överskott av läkare inom vissa områden som gastroenterologi, endokrinologi, neurologi och gynekologi. Totalt har det spanska sjukvårdssystemet ett underskott på 5.874 läkare, men detta underskott förväntas vara balanserat år 2032.

Rapporten, utförd av forskare vid universitetet i Las Palmas, analyserar framtida behov baserat på demografiska förändringar och antalet läkare som tillkommer och lämnar systemet. Studien är avsedd att hjälpa Hälsodepartementet och de autonoma regionerna att anpassa utbildnings- och anställningsbehoven till systemets krav.

Coronapandemin förvärrade krisen inom primärvården i Spanien. Efter de första vågorna, som överbelastade sjukhusen, ökade efterfrågan på vårdcentraler kraftigt. Många patienter måste nu vänta betydligt längre än tidigare för att få vård. Enligt en undersökning från det sociologiska institutet CIS måste sju av tio patienter vänta mer än 24 timmar för att bli behandlade på vårdcentralerna, med en genomsnittlig väntetid på 9,12 dagar.

Tillgången på familjeläkare varierar kraftigt mellan olika regioner. Castilla y León, Extremadura och Aragonien har relativt god tillgång, medan Balearerna, Madrid och Kanarieöarna är bland de regioner med störst brist. När det gäller barnläkare per 1.000 barn ligger Navarra, Valenciaregionen och Kanarieöarna bäst till, medan åter Balearerna och de två Castilla-regionerna ligger sämst till.

Bristerna inom primärvården uppges delvis bero på att många läkare från babyboom-generationen har gått i pension utan att tillräckligt många nya läkare tillkommit. Under åren 2010 till 2016, mitt under den ekonomiska krisen, minskade antalet utbildningsplatser drastiskt. Trots att antalet platser för läkare (MIR) har ökat sedan 2017, kommer det att ta flera år innan dessa läkare är redo att arbeta. Dessutom förblir många platser inom familjemedicin vakanta och de har också högst andel avhopp under utbildningen.

Internationellt har samarbetsorganet OECD påpekat liknande problem med brist på allmänläkare och familjeläkare i många länder och att olika incitament behövs för att locka fler studenter till dessa specialiteter.