Nu följer naturligtvis ett konkret exempel..!

I veckan var jag tvungen att hämta ett formulär på min yngsta dotters nya skola i Marbella, inför terminsstarten. Skolan har inte börjat ännu så jag räknade med att finna en parkeringsplats, men tyvärr var alla platser avspärrade då träden ansades.

Stressad ställer jag bilen olagligt, men så lite i vägen som möjligt. Trots att jag informerats att skolan håller öppet hela dagen är den stora porten låst. Jag ringer på porttelefonen flera gånger. En annan förälder med barn sluter upp.

Innanför dörren här jag hur några pratar utan att uppenbarligen bry sig om att någon ringer på. Till slut öppnas dörren och jag möts av en slarvigt klädd man med en tråkig uppsyn som släpper ut en förälder och utan att hälsa förkunnar "Det är stängt för idag. Kom tillbaka imorgon!"

Mannen visar sig vara skolans sekreterare. Jag ser ut som ett frågetecken och tittar på mitt armbandsur. "Vi stänger klockan ett", förkunnar sekteteraren. "Men klockan är ju tio minuter i ett!", svarar jag. "Det är lång kö därinne, replikerar sekreteraren".

Jag glider förbi honom in på gården med kommentaren "jag ska bara hämta ett formulär" och sekreteraren ser sur ut. Inne i receptionen möter jag den långa kön som består av två (2) personer.

Jag får till slut min blankett (som av någon anledning inte kan hämtas på Internet). Till sekreteraren yppar jag inte ett enda av de många ord som surrar runt i mitt huvud, i förvissningen att det på inget sätt skulle gynna min dotter det kommande läsåret.