På vandringar i friska luften går det att se och njuta av verk skapade av stora konstnärer. Som de av Eduardo Chillida i Hernani. Det finns även verk av amatörer, till exempel de stora ansiktena bredvid Buendía-reservoaren, nordöst om Cuenca. Det finns tillfällen när det passar bättre att ta del av konsten, där under solen, i det naturliga ljuset, än instängda i ett museum. Det är annorlunda, roligare och i dessa tider, dessutom säkrare.

Till skillnad från den konst som exponeras mellan fyra väggar, förvandlas utomhuskonst på sätt och vis till levande alster, utsatt för de olika gaserna i atmosfären, föroreningar, blixtar, bränder, människans avsiktliga och oavsiktliga övergrepp liksom skogsepidemier. Verkens sårbarhet gör att vi kan uppleva dem med andra ögon, med större känsla. De blir nästan mänskliga och än vackrare, tack vare sin förgänglighet.


Foto: Wikimedia Commons

Chillida-Leku (Gipuzkoa)
Museet Chillida-Leku är ett stort område på 13 hektar som består av trädgårdar, skogar och den lilla byn Zabalaga, där skulptören Eduardo Chillida Juantegui har placerat ut ett stort urval av sina verk. Det finns totalt 40 skulpturer i olika storlekar. De största är “Buscando la luz” (I sökande efter ljuset) som väger 27 ton och är nio meter hög samt “Lotura XXXII” på hela 60 ton. Medan andra som “Estela V” inte är mer än en meter hög.

De flesta är gjorda i rostfritt stål och rosa granit och besökarna får lov att röra dem för att känna kraften i materialen (ej rekommenderat under pandemin). Museet blev 2019 utsett av den amerikanska tidskriften Times, som en av de bästa platserna i världen att besöka. Den enda spanska platsen på listan “World’s Greatest Places 2019”.

https://www.museochillidaleku.com


Foto: Wikimedia Commons

Parque de los Pueblos de Europa (Bizkaia)
I Guernica i Baskien ligger "Parque de los Pueblos de Europa" (Parken Europas folk), en välskött skog bestående av olika slags ekar och bokträd där det även går att finna två fantastiska monument. Nämligen skulpturen “Large Figure in a Shelter” av Henry Moore och “Gure aitaren etxea” (Vår faders hus) av Eduardo Chillida. Tre om vi även inkluderar “El Árbol de Gernika” (Guernicas träd), eken som symboliserar det baskiska folkets frihet och där än idag Baskiens ledare, så kallade Lehendakari, svär sin ämbetsed.

Trädet i Guernica är viktigt, men de som alla känner till och förknippar med Baskien är de 500 tallar som Agustín Ibarrola målade mellan 1982 och 1985 i Oma, åtta kilometer från provinshuvudstaden. "El Bosque Pintado de Oma” (Den målade skogen i Oma) är det mest berömda exemplet på jordkonst (“Land art” på engelska) i Spanien.

Det är även det sämst behandlade, då det har utsatts för skövling och attentat som inte har något att göra med konsten, men allt att göra med politiken. Ovanpå det har skogen drabbats av en invasion av ett för tallarna dödligt skadedjur, som ledde till att den stänges 2018 av säkerhetsskäl. Förhoppningen är att kunna återskapa målningarna i en närliggande skog, när pandemin är över.


Foto: Wikimedia Commons

Dehesa de Garoza (Ávila)
Två decennier efter att ha målat skogen i Oma målade Ibarrola mellan 2005 och 2009, 115 stora granitblock i La dehesa de Garoza, i Muñogalindo, två mil från Ávila stad. Tillsammans bildar de ett enormt konstnärligt landskap, som kan avnjutas via flera olika promenadstigar och med hjälp av en ljudguide. Och vilken omgivning artisten valt för att exponera sin konst; de gamla stenekarna under Ávilas blå himmel. Och på andra sidan dalen Amblés, den gamla fästningen i Ulaca.

http://ibarrolaengaroza.com


Foto: Wikimedia Commons

Sierra de Francia (Salamanca)
En öppen vit dörr med vit ram “Al otro lado” (På andra sidan) av Manuel Pérez de Arrilucea. Vem sade att man inte kan placera en dörr mitt ute i naturen? Tio sängar fulla med mossa, grenar och blommor “Sueños prodigiosos” (Oerhörda drömmar) av Alfredo Omaña. Det är två av verken längs med “Caminos de Arte en la Naturaleza” (Konstvägar i naturen). Fyra suggestiva cirkelformade stigar på mellan sju och tio kilometer, som tar dig genom de olika områdena i naturparken “Las Batuecas-Sierra de Francia” som bjuder på skulpturer av ett tjugotal olika konstnärer.

https://www.turismosierradefrancia.es


Foto: Wikimedia Commons

Rincón de Ademuz (Valencia)
Isolerad mellan Cuenca och Teruel, utan fysisk kontakt med Valenciaregionen som den egentligen tillhör, är distriktet Rincón de Ademuz den mest avlägsna, högst belägna och kallaste i regionen. Det kan falla upp till en meter snö på vintern. Här finner vi tusenåriga enbärsträd och äppelträd istället för apelsinträd. Samt forntida byar och lämningar som Castielfabib, frodiga floddalar och vattenfall som ravinen Bohílgues.

För att göra upptäcktsfärden komplett bjuder turen även på 70 utvalda konstverk utspridda mellan byarna i området och som valdes ut vid två internationella utställningar som firades i Rincón de Ademuz under åren 2001-2003 och 2003-2005. I Arroyo Cerezo finns vad som uppges vara de bästa, “Horse” av britten Philip Bews, en 3,5 meter hög häst och “Echoing Walls” av britten Diane Gorwin.

https://rincondeademuz.info


Foto: Wikimedia Commons

Ruta de las Caras (Cuenca)
Krishna, Maitreya, Arjuna… Enorma gudaansikten skulpterade direkt i klipporna längs stranden vid Buendía-reservoaren, med sitt turkosa vatten nordöst om Cuenca. Det rör sig varken om några förhistoriska verk eller alster av erkända samtida konstnärer. De är resultatet av ett infall av två vänner, amatörkonstnärer med en fäbless för skulpturer och esoterism, Eulogio Reguillo och Jorge J. Maldonado. Totalt 18 reliefer på upp till 3,5 meter. En speciell plats och en vacker vandring.

http://rutadelascaras.com


Foto: Wikimedia Commons

El Valle de los Sueños (Madrid)
Puebla de la Sierra är den kommun i Madridregionen som ligger längst bort från huvudstaden, omkring elva mil och även den minst befolkningstäta. Här gömmer sig en dal full av hundraåriga ekar som samexisterar med hypermoderna skulpturer. Det finns ett hundratal, fler än invånarna i byn (65 st). Det är “El Valle de los Sueños” (Drömmarnas dal).

Skulptören Federico Eguía, född i byn, är initiativtagaren till parken vars första verk kom på plats 2005 samt till utställningen med samma namn, som har genomförts i sju upplagor och lockat till sig ett dussintal artister. Det rör sig om en promenad på 1,3 kilometer i och runt byn, som bjuder på imponerande verk som “Minotauro” av Jorge Egea Izquierdo och “Post hominum memoriam”, en sex meter hög skulptur bestående av en röd kvinna som balanserar på en blå man. Konstnären Henrique Prados hyllning till alla som utsätts för könsrelaterat våld.

https://www.sierranortemadrid.org


Foto: Wikimedia Commons

Centro de Arte y Naturaleza (Huesca)
Richard Long, Ulrich Rückriem, Siah Armajani, Fernando Casás, David Nash, Alberto Carneiro och Per Kirkeby var de utvalda konstnärerna av Centro de Arte y Naturaleza i Huesca (CDAN) för att delta i projektet “Arte y naturaleza” (Konst och natur). Mellan 1994 och 2009 skapade de verk speciellt utformade för en specifik plats i landskapet i provinsen, med nästan total frihet.

Det mest spektakulära uppges vara “Árboles como arqueología” (Träd som arkeologi) av Fernando Casás. En installation bestående av åtta svarta granitmonoliter och två hundraåriga olivträd, planterade på kanten av en klippa bredvid kapellet Virgen de la Corona i Piracés, två mil från Huesca. Platsen bjuder dessutom på en magnifik utsikt över öknen Los Monegros.

http://www.cdan.es


Foto: Wikimedia Commons

Isla de las Esculturas (Pontevedra)
På sitt lopp genom huvudstaden i Pontevedra, lämnar floden Lérez efter sig en nära kilometerlång ö, full med stenblock, labyrinter och bänkar med filosofiska budskap. Via en spektakulär bro i vit metall går det att ta sig till ön Illa do Covo, mer känd som “La Isla de las Esculturas” (Skulpturön) för de tolv granitverk som pryder ön, skapade av internationella konstnärer som Giovanni Anselmo, Dan Graham och Francisco Leiro. Det är en ö som bjuder på konst men framför allt på vacker natur och är perfekt för promenader, cykelturer och picknickar.

https://www.galiciamaxica.eu


Foto: Shutterstock

Parque escultórico Torre de Hércules (La Coruña)
Parken är ett utomhusmuseum på kullen Torre de Hércules och består av 18 stora skulpturer, varav en majoritet med mytologisk koppling; Karon, Breogán, Hydran och Herkules. Det blir totalt 19 om vi räknar in själva fyren under vilken Herkules ska ha begravt jätten Geryon och som lyser upp detta hörn av världen sedan 2.000 år tillbaka.

http://www.torredeherculesacoruna.com


Foto: Wikimedia Commons

Los Barruecos och Vostellmuseet (Cáceres)
Los Barruecos är en naturpark och ett naturligt monument 14 kilometer utanför Cáceres, som består av speciella granitformationer och konstgjorda dammar som förr i tiden användes för att tvätta ull. “La peña de la Bomba” (Bombstenen), “La Seta y la Gárgola” (Svampen och Gargoylen), “La Horca” (Galgen), “El Tiburón” (Hajen), “El Caracol” (Snigeln) är några av de många formationer, konstnärligt skulpterade av naturen genom årtusenden.

Här finns nästan inga träd utan nästan bara klippor, som mångdubblas genom att de reflekteras i vattnet. På klipporna bygger storkarna sina bon, här finns en av de största storkkolonierna i hela Europa. Inne bland stenarna gömmer sig även gamla grottmålningar som vittnar om människans fascination för denna plats genom historien.

Den tyske konstnären Wolf Vostell föll för platsen och utsåg den 1976 till ett naturligt konstverk. Han bestämde sig för att här bygga ett museum där de naturliga skapelserna kombineras med människans verk. Det finns flera rutter att följa som bjuder på både naturliga underverk och skulpturer som tillhör Museo Vostell, inkluderat det ovanliga alstret V.O.A.E.X. som består av en Opel Kadett täckt med betong, som ser ut att krocka in i en vägg i samma material.

http://museovostell.org


Foto: Wikimedia Commons

Fundación Montenmedio (Cádiz)
NMAC är ett privat utomhusmuseum bestående av samtida konst i samspel med naturen. Parken samlar verk av internationella konstnärer däribland dansken Jeppe Hein och den svenska skulptören Gunilla Bandolin, som skapat amfiteatern “Impresión del cielo” (Intryck från himlen). Verken finns att njuta av i en pinjeskog vid kusten i Cádiz med utsikt mot den vita byn Vejer de la Frontera, fyren i Trafalgar och klipporna i Barbate. Även de konstverk, om än inte kontemporära utan tidlösa.

https://fundacionnmac.org


Foto: Shutterstock

Museo Atlántico (Lanzarote)
Det är inte direkt tal om konst i friska luften. Tvärtom måste museet besökas med en syrgastub på ryggen eller genom snorkling. För den som vill uppleva konst långt från museisalar och folksamlingar går det dock inte hitta en bättre plats än denna. Under vattnet vid Playa Blanca på södra Lanzarote, på mellan 12 och 14 meters djup. Museet är utformat för att generera ett storskaligt konstgjort rev och består av tio olika samlingar av skulpturer, skapade av den brittiske konstnären Jason deCaires Taylor, som förutom skulptör även är dykinstruktör.

https://underwatermuseumlanzarote.com

Källa: El País