1. Skaldjur i Galicien. I maj 2016 besökte jag Galicien och åt bland annat lunch i den lilla byn Caldebarcos, känd just för sina fantastiska och prisvärda skaldjur som serveras på restaurangerna där. Jag minns inte vad restaurangen vi åt på hette, men väl att vi serverades långhalsar, eller elefantfötter som jag kallar det för - “percebes” på spanska - “pulpo con almejas”, det vill säga bläckfisk med småmusslor och slutligen krabba, “buey de mar”. Havets läckerheter i ordets rätta bemärkelse och klart värt en resa till andra sidan landet!

2. Arroz de bogavante. Alla vet vad en paella är och att den kan innehålla lite olika ingredienser, beroende på region i Spanien. Själv gillar jag den rena fisk- och skaldjurspaellan bäst. Drottningen av alla spanska risrätter är dock enligt mig “arroz de bogavante”, det vill säga en sorts mustig paella med enbart hummer, som man äter med sked. Jag tror det var på Casa Juan i La Carihuela, Torremolinos, jag blev bjuden på det första gången och det vattnas än idag i munnen på mig enbart av tanken på det.

3. Solomillo y secreto ibérico. Gott kött kan man få på många ställen men mitt allra bästa köttminne har jag från en liten, liten bar i en gränd i Tarifa. Den heter Bar AnCa Curro. Det är ett lite ställe som snabbt fylls med folk och man står vid baren eller sitter på höga stolar vid rustika barbord. Informellt ja, men deras fläskfilé och “secreto ibérico” är “para morirse”. Adressen är Calle Moreno de Mora 5, Tarifa.

4. Nu blir det mer skaldjur, de förtjänar minsann två platser på denna lista! För ett antal år sedan blev jag bjuden på en julmiddag på Los Mellizos i Málaga. Min dåvarande chef beställde in fat efter fat dignande med olika skaldjur: “conchas finas”, “navajas”, “gambas cocidas”, decimeterstora “langostinos” och “cigalas a la plancha”. Det var som att befinna sig i en skaldjurshimmel. Adressen är Calle Sancha de Lara 7, Málaga.

5. Risotto de puntalete con boletus y setas de temporada. Mer ris blir det också! Ja, jag älskar skaldjur och jag älskar ris. Risotto när den har rätt konsistens och bra smak är oslagbart. För något år sedan åt jag en risotto på den då nyöppnade Restaurante Lola högst upp i hotellet Only You i Málaga och det var bland det bästa jag ätit. Adressen är Alameda Principal 1, Málaga.

6. Cogollos al ajillo. Första gången jag åt dessa minisalladshjärtan med vitlök som frästs i olja och hälts över salladen, bör ha varit på Miguelito el Cariñoso i Pedregalejo. Så enkelt och samtidigt så oerhört gott! “Cogollos” kan även serveras med ansjovis. Mums! Bästa förrätten. Adressen är Paseo Marítimo el Pedregal, 77, Málaga.

7. Jamón Ibérico. Ja, vad är en lista över spanska smaker utan den spanska lagrade skinkan? Jag har såklart ätit det för många gånger för att kunna rekommendera ett specifikt ställe, men ett särskilt minne dyker upp som jag vill dela i utbildningssyfte. Mitt spanska ex skämtade ofta skadeglatt om utländska turister som kommer till Spanien, ser ett spanskt sällskap som beställer in skinka, pekar och vill ha samma och då det är så gott, beställer de in mer. Först när de får in notan inser det att det är en delikatess och ett litet fat med skinka kan lätt kosta 20 euro. Precis detta hände mig en gång för många år sedan på en tapasbar i La Malagueta, jag tror det var på Gorki. Jag kände mig lurad men höll god min. Och skinkan var så klart fantastisk. Och det ska man veta, att ju dyrare den är, desto bättre smakar den.

8. På en annan liten tapasbar i El Palo, lärde jag mig att älska grillad grön sparris. Det var ett av mina stammisställen när jag bodde i Pedregalejo, men sparris hade de bara när det var säsong, vilket gjorde längtan efter den än mer intensiv. Stället heter numera “20 de abril”, är osäker på om det är samma ägare som på min tid, men de har bra betyg på Tripadvisor så säkert värt ett besök även idag. Adressen är Avenida Salvador Allende, 13, Málaga.

9. Papas arrugadas son mojo picón. Jag har ingen aning om vad stället hette men det var i Los Cristianos på Tenerife, ett obetydligt litet hål i väggen med två bord utanför på trottoaren (är det inte alltid de bästa ställena?), där jag flera år innan jag kom till spanska fastlandet först provade “Papas arrugadas son mojo picón”, det vill säga småpotatisar som kokats med mycket salt så de blir rynkiga och som serveras med den typiska kanariska såsen. Inget mer behövs.

10. Calçotada. Ytterligare en lokal specialitet som jag minns med värme är Calçotada, det vill säga Calçotlök med romescosås som jag åt i Tarragona. De äts oftast i slutet av vintern och är en kladdig och informell tillställning, lite som en svensk kräftskiva fast utan snaps! Men iklädda stora haklappar i papper och gärna ståendes, doppar man lökarna i såsen och äter med händerna. Calçot de Valls har ursprungsbeteckning och är en specialitet just i Katalonien. Väldigt gott!

Bubblare 1
Espetos, grillade sardiner med grovsalt en skvätt citron och en kall öl, intages på valfri chiringuito. Detta är ju sommarmat men går faktiskt utmärkt att äta även en solig vinterdag. Bland det bästa, nyttigaste och billigaste man kan äta på en andalusisk restaurant!

Bubblare 2
I söndags var vi i Málaga för att se julbelysningen på Calle Larios. Givetvis fikade vi churros med choklad och det på Cafetería Framil i gamla stan. De säger sig ha stans bästa churros och det må vara hur det vill med det, goda var de i alla fall! Min son åt bara en sedan hade han siktat in sig på en tapa i vitrinskåpet framför honom i baren där vi satt. Det var köttbitar i tomatsås, en klassisk tapa. Han fick sin tapa, insisterade efter några tuggor på att jag skulle smaka och jag kan lova att den tomatsåsen inte var att leka med! Kryddig men inte stark och otroligt smakrik. Väl värt ett besök på churrerían, är du inte sugen på churros så be om en “magro con tomate”. Adressen är Calle Cisneros 1, Málaga.