I mitten av 1300-talet nådde en ny sjukdom Europa. Digerdöden, eller svarta döden som den också kallas, spreds snabbt. Det första kända utbrottet av pesten registrerades i Kina. Därifrån spred sig sjukdomen via handelsfartyg.

Pesten drog fram i Asien och Europa och spred död och förödelse. Smittan spreds från råttor till loppor och sedan vidare till människor. Den drabbade fick hög feber, huvudvärk och förstorade lymfkörtlar. Läkarna stod handfallna inför den aggressiva sjukdomen.

Epidemin förekom i de tre formerna böldpest, lungpest och blodpest. Alla orsakades av bakterien Yersinia pestis. Böldpest hade en dödlighet på upp till 70 procent. Både lungpest och blodpest innebar en nästan garanterad dödlig utgång.

En vanligt förekommande uppfattning är att pandemin dödade mer än hälften av Europas befolkning. Men en ny studie från 2022 visar alltså att pesten inte drabbade så stora delar av Europa som tidigare forskning har gjort gällande. Undersökningen finns att läsa i den vetenskapliga tidskriften Nature Ecology and Evolution.

Studiens forskningsteam skriver att kännedomen om digerdödens inverkan fortfarande är begränsad. Tidigare undersökningar har främst baserats på skriftliga källor från medeltiden från områden i västra Europa. Den nya studien har brukat en annan arbetsmetod.

Majoriteten av människorna i Europa under 1300-talet arbetade med jordbruk. Studien menar att om hälften av befolkningen verkligen skulle ha dött så skulle det ha påverkat jordbruksverksamheten avsevärt. Forskarna har undersökt pollenavlagringar för att därigenom kartlägga jordbruksaktiviteten i olika områden under åren 1347–1352. Pollen från spannmål kan nämligen lagras på botten av sjöar och i våtmarker och på så sätt överleva i århundraden.

Av studien framgår att medan vissa områden upplevde en tydligt minskad jordbrukssysselsättning så påverkades andra inte nämnvärt. Några hade till och med en ökad aktivitet.
–Det går inte längre att påstå att hälften av Europas befolkning dog i digerdöden, säger historikern Adam Izdebski, en av studiens författare, till New York Times.

Undersökningen visar att nuvarande Spanien var ett av de områden som inte påverkades nämnvärt av digerdöden. Tvärtom tyder resultaten på att befolkningen ökade under den studerade tidsperioden. Detsamma gäller för områden i Irland, Polen, Estland, Lettland och Litauen.

Studien visar att några av de områden som drabbades hårdast av digerdöden låg i nuvarande Sverige, Norge, Grekland, Italien och Frankrike.

New York Times skriver att många forskare välkomnar de nya resultaten, medan andra förhåller sig kritiska till uppgifterna om att vissa regioner skonades från smittan. Undersökningen kan dock ses som ett viktigt steg i en ökad förståelse för hur pandemier historiskt har spridit sig över världen.

Länk till studien:
https://www.nature.com