Livsstilen i ett modernt samhälle är i mångt och mycket avhängigt de lagar som invånarna kämpar för att få igenom och som slutligen godkänns i parlamentet. De kan vara omgivna av kontroverser och mer eller mindre omtyckta av olika personer, men de flesta är nog överens om att Spanien inte hade varit samma land idag, utan införandet av ett flertal progressiva reformer. Tidningen Público har sammanställt några av de viktigaste.

Skilsmässolagen
Skilsmässolagen infördes under centerpartiet UCD:s ledning 1981, med regeringschefen Adolfo Suárez och justitieministern Francisco Fernández Ordóñez i spetsen. Vid tidpunkten anklagades de för att den bakomliggande orsaken skulle vara att de själva ville skilja sig. Ministern uttalade i kongressen att det inte går att hindra att äktenskap går sönder, men att det går att förhindra lidandet i de trasiga äktenskapen.

Det fanns motstånd både inom UCD, i Alianza Popular (PP:s föregångare) samt de mest konservativa och religiösa grupperna. Lagen gick trots allt igenom, men med flera försiktighetsåtgärder som att det var obligatoriskt att först separera sig under minst två år innan skilsmässan kunde gå igenom.

Julia Ibars från Santander gick till historien som den första kvinnan att skilja sig i modern tid i Spanien, i september 1981. Enligt Público upplevde hon en stor lättnad över att kunna gå vidare med sitt liv. Både hon och hennes exmake gifte sedermera om sig. Ibars vittnar dock om att hon fick stå ut med en hel del kritiska blickar och kommentarer bakom ryggen.

Under Zapateroregeringen 2005, godkändes en reform som möjliggjorde snabba skilsmässor och det var inte längre obligatoriskt att först leva separerade under två år. Sedan 1981 (ett år under vilket 16.300 par valde att gå skilda vägar) har totalt mer än tre miljoner äktenskap upplösts i Spanien. Rekordet för ett enda år uppnåddes 2006 med nära 146.000 uppbrott.

Under fjolåret minskade antalet skilsmässor och separationer i Spanien med drygt 13 procent, jämfört med 2019. Detta antas bero på pandemin och den efterföljande ekonomiska krisen.

Abortlagen
Fram till 1985 var de spanjorskor som ville avbryta en graviditet tvungna att söka sig till illegala kliniker, tvivelaktiga metoder eller göra hemliga resor till London. Innan dess var abort olagligt, med undantag för en lagstiftning i Katalonien under den andra republiken mellan 1931 och 1939.

Abortlagen godkändes 5 juli 1985 av den första socialistiska regeringen ledd av Felipe González. I och med den nya lagen blev det tillåtet att göra abort fram till vecka 12 om graviditeten var en följd av våldtäkt, fram till vecka 22 vid risk för missbildningar hos fostret samt utan någon tidsgräns om det fanns risk för moderns fysiska och psykiska hälsa.

Det genomfördes manifestationer både för och emot lagen, vilket ännu förekommer. Inte minst demonstrationer utanför abortkliniker och genom katolska kyrkans ihärdiga avvisande. Institutionen betraktar fortfarande abort som en dödssynd.

Rätten att göra abort utökades 2010. Fem år senare genomförde PP dock en reform som innebär att kvinnor under 18 år inte kan avbryta en graviditet utan föräldrarnas medgivande, något som den nuvarande regeringen vill ändra på.

Sedan aborter blev lagliga i Spanien har 2,3 miljoner graviditeter avbrutits på frivillig väg. År 1986 gjordes 411 aborter, vilket kan jämföras med drygt 99.000 år 2019.

Lagen om samkönade äktenskap
Spanien godkände äktenskap mellan personer av samma kön 2005, under ledning av PSOE och med José Luis Rodríguez Zapatero som regeringschef. Det var den tredje lagen av sitt slag i världen och inkluderade rätten till adoption. Den röstades igenom i kongressen 30 juni och trädde i kraft bara några dagar senare, den 3 juli.

Lagen mottogs med stor entusiasm av de homosexuella men kritiserades kraftigt av katolska kyrkan och Partido Popular. PP ansåg att homosexuella par gärna fick leva tillsammans, men att det inte skulle likställas med äktenskap. Partiet överklagade till författningsdomstolen, som dock avslog ansökan 2012.

Det första homosexuella bröllopet firades 11 juli 2005 i Tres Cantos i Madrid. De lyckliga tu var Emilio Menéndez och Carlos Barturín. Den första skilsmässoansökan inlämnad av ett homosexuellt par, registrerades i juni 2006. I Spanien har hittills mer än 55.000 samkönade par ingått äktenskap.

Lagen om aktiv dödshjälp
Totalförlamade Ramón Sampedro från Galicien var den som startade debatten om aktiv dödshjälp i Spanien. Frågan fick än mer uppmärksamhet efter att Alejandro Amenábar 2004 gjort film av Sampedros livsöde i den prisbelönta “Mar adentro” (Gråta med ett leende). Det har funnits fler fall men debatten tog framför allt ny fart efter fallet María José Carrasco, som 2019 fick hjälp att dö av sin man Ángel Hernández.

Eutanasi är en term som användes under antiken och fram till 1800-talet i betydelsen naturlig död som var skonsam och utan lidande. Termen återintroducerades av filosofen Francis Bacon på 1600-talet. Han uppmanade läkare att göra sitt bästa för att lindra de döendes plågor, utan att för den skull överskrida gränsen för en naturlig död.

Kongressen godkände 18 mars i år Spaniens nya eutanasiiag, som trädde i kraft den 25 juni. Spanien är därmed det sjunde landet i världen att tillåta aktiv dödshjälp i någon form, tillsammans med Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Kanada, Nya Zeeland och Colombia.

Både katolska kyrkan och högerpartierna är motståndare till lagen. De har istället efterfrågat en lag som reglerar den palliativa vården och menar att det med en sådan inte skulle behövas någon dödshjälp.

Till skillnad från de övriga europeiska eutanasilagarna, där beslutet tas av en läkare i konsultation med ytterligare två läkare, fastställs i Spanien ett flertal steg som måste gås igenom. Det gör att processen kan ta upp till 40 dagar.

Personen som ber om dödshjälp måste lämna in en skriftlig ansökan vid två tillfällen med två veckors mellanrum och läkaren ska vid båda tillfällena informera om olika behandlingsalternativ, inkluderat palliativ vård och hjälp med permanent omsorg enligt La Ley de la Dependencia. Slutligen behandlas ansökan av en regional kommission, bestående av juridiska och medicinska experter.