Under de senaste åren har intresset för knarksmugglare ökat. Serier som Narcos och El Chapo gör succé på Netflix. Många av serierna följer de våldsamma konflikter som droger orsakar i Latinamerika. Men även Spanien har sina knarkkungar. En av dem som var ansvarig för stora delar av landets drogsmuggling under 80- och 90-talet är José Ramón Prado Bugallo. Han föddes 1955 i en liten kustby i Galicien som son till en skaldjursfiskare. Omvärlden känner honom som Sito Miñanco - ett smeknamn som han fått efter sin pappas efternamn.

Sito påbörjade sin brottsliga karriär som tjuvfiskare i vattnen kring den galiciska kusten. Kort därefter gick han med i en kartell som smugglade in amerikansk tobak. Verksamheten växte och började väcka allt mer uppmärksamhet. Det ledde till att den knappt 30-årige Sito 1983 greps. Det var hans första fängelsevistelse, men det skulle komma att bli många fler.

Tiden bakom galler avskräckte inte Sito. Tvärtom utnyttjade han den till att knyta nya kontakter. Här lärde han känna representanter för Medellín-kartellen - den colombianska organisation som producerade kokain och leddes av den ökände Pablo Escobar.

De nya kontakterna innebar nya planer. Sito släpptes ur fängelset och började direkt organisera en illegal import av kokain. Hans verksamhet växte och snart strömmade drogen in i Spanien. Och Galicien var inkörsporten. Det beräknas att 80 procent av allt kokain som fanns i Europa under 80-talet lastades av vid Rías Bajas, den södra galiciska kusten som är full av gömslen och vrår. När Sito greps ytterligare en gång 1994 anklagades han för att ha smugglat in två och ett halvt ton kokain under början av 90-talet.

Märkligt nog fanns det en stor personkult kring den galiciska knarksmugglaren. I sin hemstad Cambados var han länge ett respekterat namn. Acceptansen kring illegal import av tobak var hög. Den stora massan kände inte till att Sito utökat sin verksamhet till att inkludera betydligt farligare substanser. Fattigdomen i Galicien var utbredd och invånarna visste att de kunde vända sig till honom för ekonomisk stöd. En annan bidragande faktor till knarkkungens popularitet var att han sponsrade det lokala fotbollslaget Juventud Cambados. Han köpte nya spelare och laget började stiga i divisionerna, till medborgarnas förtjusning.

Alla var dock inte lika nöjda. Under 80-talet sköt konsumtionen av heroin och kokain i höjden i hela landet. Boomen av droger förde med sig misär och många ungdomar dog av överdoser. Samtidigt tittade politiker och polisväsendet åt andra hållet. En grupp mödrar i Galicien fick nog av att se sina barn falla offer för drogerna. De kallades “Madres Contra la Droga” och mobiliserade sig mot knarksmugglarna genom att sätta press på politiker. Långsamt började opinionen vända. Som ett led av detta inleddes flera större operationer för att stoppa inflödet av droger. En av dem ledde fram till gripandet av Sito i början av 90-talet. Sedan dess har han åkt in och ut ur fängelset flera gånger. Trots det har knarkbaronen inte bytt bana. Senast i april i år dömdes han till tre års fängelse för att tvättat pengar som kom från droghandeln.

Sito Miñancos liv skildras i boken Fariña, skriven av journalisten Nacho Carretero. Fariña är galiciska för vetemjöl - en eufemism för kokain. Författaren blev 2018 stämd av den före detta borgmästaren i den galiciska staden O Grove. Detta eftersom boken innehåller uppgifter om borgmästarens kopplingar till kokainsmuggling. Alla nya upplagor av boken förbjöds.

Försöken att tysta historien fick dock motsatt effekt. Det skapades hemsidor där det gick att läsa Fariña. Människor publicerade utdrag ur boken på sociala medier. Samma år släpptes även en dramatisering av historien på Netflix och skildringen av kokainets väg in i Galicien och dess tragiska följder nådde en miljonpublik.