Förslaget, som utarbetats och presenterats av de två ledande partierna PSOE och PP på endast några dagar, ska nu antas i Senaten. Trots att reformen inte träder i kraft förrän 2020 motiverar de två ledande partierna brådskan med att det är viktigt att förebygga nya misstroendeattacker från finansmarknaderna.

Av de resterande småpartierna i parlamentet var det endast UPN som stödde förslaget. De övriga riktade hårda anklagelser mot PSOE och PP. Endast fem ledamöter röstade emot, två av dem socialistiska ledamöter, men merparten av oppositionsledamöterna lämnade antingen salen eller avstod från att rösta. Izquierda Unidas talesman Gaspar Llamazares kallar agerandet för odemokratiskt, då man nekat befolkningen möjligheten att uttala sig genom en folkomröstning. Merparten av småpartierna menar också att den konsensus som funnits sedan författningen antogs 1978 nu definitivt brutits.

Bred majoritet
PSOE och Partido Popular har tillsammans mer än 92 procent av platserna i parlamentet. Deras överenskommelse garanterade godkännandet av författningsreformen (tre femtedelar av rösterna) utan behov av en folkomröstning (måste hållas om tio procent av ledamöterna ansöker om detta). Partido Popular betonar att de förordade ett skuldtak redan för ett år sedan och menar sålunda att det är nöjda med avtalet, även om det borde ha antagits tidigare.

Stram marginal
Författningsreformen, som är den andra sedan grundlagen antogs 1978, innebär att de offentliga myndigheterna inte får överskrida ett skuldtak som fastställs i en separat lag. Gränsen kommer att ligga på 0,4 procent och får endast överskridas i händelse av recession, naturkatastrof eller andra extraordinära omständigheter som ligger utanför myndigheterna kontroll. Skuldtaket är en åtgärd som efterlysts av Tyskland och Frankrike, men i dagsläget är det bara Tyskland och Polen av EU-länderna som har det inskrivet i sina respektive grundlagar. Spanien har en lagstiftad skuldgräns sedan 2001 som uppdaterades 2006 och enligt småpartierna är grundlagsreformen onödig och utgör en eftergift till finansmarknaderna.

Enligt Izquierda Unida utgör reformen ett hot mot det välfärdssystemet. De menar att belåningsgränsen är en konservativ åtgärd och att det är första gången som en politisk åskådning ges utrymme i grundlagen.