I Spanien finns 31.000 hektar av en av de mest värdefulla biotoperna, nämligen kustlaguner som Doñana i Andalusien, Mar Menor i Murcia, L’Albufera i Valencia och Ebrodeltat i Katalonien. Skyddade livsmiljöer vars förstörelse inte har kunnat stoppas, trots att de benämns som ”prioriterade” enligt europeisk lagstiftning. Regeringen har i sin senaste utvärdering till EU-kommissionen, medgivit att tillståndet har försämrats de senaste fem åren och bör klassificeras som ”dåligt”. Det skriver tidningen El Diario,

I november ansökte miljöorganisationerna SEO-Birdlife och Ecologistas en Acción om att departementet för ekologisk övergång ska deklarera kustlagunerna som utrotningshotade. De ber också att en spansk aktionsplan över livsmiljöer i fara ska aktiveras. Detta verktyg skrevs in i lagen redan 2007, men har ännu inte implementerats.

Lagen om biologisk mångfald säger att ett ekosystem ska inkluderas på listan när området är begränsat och krymper, till större delen har förstörts, har lidit en drastisk försämring eller uppvisar hög risk för oåterkallelig förvandling. Myndigheterna är då tvingade att vidta nödvändiga åtgärder för att stoppa den negativa utvecklingen och risken för utrotning.

Kustlagunerna finns längs med nästan hela den iberiska kuststräckan samt på Kanarieöarna och Balearerna. Även på Atlantsidan, som myrarna i Santoña i Kantabrien och lagunerna Barayo i Asturien, O Xuncal i La Coruña och Lagoa Bodeira i Pontevedra. Större delen av denna biotop finns dock vid Medelhavet. Mar Menor i Murcia, L’Albufera i Valencia och Ebrodeltat utgör tillsammans 68 procent. Doñana står för ytterligare 28 procent.

Mar Menor utgör med sina 13.800 hektar ensamt 43 procent av denna unika livsmiljö i Spanien. Nedbrytningen har nått så långt att myndigheterna tvingats upprätta en särskild plan för att försöka stoppa utsläppen från jordbruket, som förstör ekosystemet. Lagunen förvandlades 2016 till en grön soppa. Den ekologiska kollapsen var ett faktum och förra året spreds bilder på tusentals döda fiskar och skaldjur längs med strandkanten. Tillståndet förvärrades ytterligare av den stora mängden sötvatten som föll i samband med väderfenomenet DANA.

Murciaregionen godkände i augusti i år en ny lag för ekosystemet i Mar Menor som innebär att det upprättats en skyddsremsa runt om lagunen, där industriell bevattning numera är förbjuden. Problemet är att jordbruket i området omsätter 2,8 miljarder euro årligen, 37 procent av BNP i området och med en sysselsättning för 47.000 personer som försvarar aktiviteten.

I nationalparken Doñana finns sedan mer än ett decennium ett stort antal olagliga brunnar som får grundvattnet att sina. EU-kommissionen har anmält Spanien till Europadomstolen, för att myndigheterna inte stävjat den olagliga exploateringen av vattnet i området. Den tyska advokaten Juliane Kokott rekommenderade nyligen en fällande dom mot Spanien. Även här är jordbruket den huvudsakliga motorn som sysselsätter en stor del av de 80.000 invånarna i området runt nationalparken.

I Ebrodeltat saknas det sand. Så sent som 29 november förstörde ett oväder som drog över Katalonien, den sex kilometer långa landremsan Trabucador i Ebrodeltat, som skyddar bukten Alfaques från det öppna havet. Stormen Gloria hade då redan förstört den redan i januari och även i mars drabbades den av ett oväder. Landremsan är en mycket ömtålig barriär i deltat, där kustlagunerna Calaix del Mar, Calaix Gran och l’Encanyissada ligger.

Det sediment som förs med av floden räcker inte, det fastnar istället i de många reservoarer och dammar som uppförts längs den 93 mil långa flodsträckan. Beräkningar visar att floden för med sig 100.000 ton sediment per år. Utan hindren på vägen, rörde det sig om 30 miljoner ton. Deltat hotas samtidigt av en förhöjd havsnivå på grund av klimatförändringarna. I Ebrodeltat är det inte jordbruket som är den direkta fienden, tvärtom hotas även risodlingarna i området av deltats ödeläggelse då saltvattenintrånget är ett hot mot grödorna.

Lagunen Albufera söder om Valencia hotas i sin tur av föroreningar från städerna, industrin och jordbruket. Albufera är ett av de värst drabbade av de prioriterade biotoperna, en miljökris som startade redan på 1970-talet och som fortfarande pågår. Införandet av kemiska gödningsmedel har lett till en ökad mängd växtplankton som minskar vattnets transparens och mängden upplöst syre. Det leder till en kedjereaktion som förstör vattenväxterna, därefter fiskar och andra vattendjur och i slutänden de populationer som lever på dem.

Enligt miljöorganisationerna finns ingen chans att återställa våtmarkens tillstånd om inte nitrat- och fosfatbelastningarna minskas och helst avlägsnas helt. Vattennivån i Albufera påverkas kraftigt av de omkringliggande risodlingarna.