Korruption har varit ett allvarligt problem i Spanien under de senaste åren och har drabbat landets viktigaste institutioner. De mest uppmärksammade fallet ledde till att PP-regeringen under Mariano Rajoy föll efter en misstroendeförklaring i juni 2018 samt att Juan Carlos I lämnade Spanien för att bosätta sig i Abu Dhabi i augusti 2020 när han undersöktes för skattebrott och penningtvätt, ärenden som senare lades ner.

Mellan 2016 och 2022, de enda sju åren där det finns tillförlitliga register hos justitieväsendets högsta styrelse CGPJ, utredde domstolarna i Spanien över 400 korruptionsfall. Det omfattade inte bara offentliga personer utan också privatpersoner och företag, med nästan 2.000 misstänkta, över 200 inblandade företag och 410 hittills dömda personer. Trots siffrornas omfattning är det fråga om en kraftigt nedgång på senare år. Allmänhetens uppfattning om korruption har också gått från att vara bland de tre största problemen i landet till att hamna på plats 17 i den senaste opinionsundersökningen av det statliga sociologiska institutet CIS, från februari i år. Det skriver El País.

Korruptionen har underminerat förtroendet för politiska institutioner och skapat en känsla av allmän orättvisa hos allmänheten. En hel del åtgärder har vidtagits för att bekämpa korruptionen, men samtidigt bidrar politikerna själva till att försämra sitt rykte genom att använda sina motståndares styrkta eller misstänka skandaler som politiskt slagträ. Inför det kommande valet i maj har rösterna skärpts och tidningarnas löpsedlar fyllts med nyheter om korruptionsskandaler av olika slag.

Det finns onekligen gott om material att tillgå, bland annat den pågående rättegången mot tidigare regionpresidenten för Partido Popular i Valencia Francisco Camps, som riskerar två års fängelse i en förgrening av Gürtel-härvan. Dessutom ska den tidigare ledningen för inrikesdepartementet och polisen ställas inför rätta inom kort för skandalen ”Kitchen”, där bland annat tidigare PP-ministern Jorge Fernández Díaz riskerar 15 års fängelse för en parapolisiär operation.

I många fall behövs inte formella misstankar om brott för att vädra de politiska motståndarnas påstådda smutsiga byk. Stora tidningsrubriker de senaste månaderna om Marbellas borgmästare Ángeles Muñoz (PP) har brukats flitigt av socialistpartiet PSOE, till och med under misstroendedebatten i parlamentet nyligen. Detta trots att Muñoz inte personligen är misstänkt för brott, men väl hennes styvson. Senaten utreder däremot misstankar om att hon undanhållit information om sin förmögenhet för kammaren.

Partido Popular tillgriper å sin sida både gamla kända skandaler som skakat socialistpartiet PSOE, som ERE-härvan i Andalusien, som nya misstänkta fall. Det senare gäller i första hand den så kallade härvan ”Mediador”, som även om den inte förefaller vara särskilt omfattande har förvärrande omständigheter som att det berör en socialistisk parlamentsledamot som lämnat sin post och inkluderar fester med både prostituerade och kokain.

Just fallet Mediador är ett exempel på hur en korruptionsskandal som i sig kanske inte är så omfattande kan få stort genomslag när den inkluderar uppseendeväckande detaljer som vädras av medier och politiker i syfte att misskreditera politiska moståndare.