Med den fria rörligheten inom EU är det enkelt och smidigt att pendla och arbeta på distans. Många svenskar som är yrkesarbetande känner sig snabbt hemmastadda i södra Spanien, men ignorerar vilka skattemässiga konsekvenser det har att arbeta från ett annat land, om än endast delar av året. Alltför många struntar i att reglera sin situation inför de spanska myndigheterna och det kan gå ut över såväl arbetstagaren som arbetsgivaren. Ofta är det en och samma person.

I takt med att allt fler arbetar på distans från Spanien har den spanska skattemyndigheten Agencia Tributaria de senaste åren avsatt betydande resurser till att spåra utebliven skatt. Det rör sig nämligen om stora belopp. Ofta upptäcks det olagliga förfarandet genom det automatiska informationsutbytet mellan länderna. I tillägg till obetald skatt och straffräntor är böterna mycket höga. För den fysiska personen blir det dubbel beskattning tills hemvisten är fastställd, vilket kan ta flera år.

Frågan är sålunda när verksamheten som bedrivs i Spanien övergår till att bli ett ”fast driftställe” och får en beskattningsbar närvaro i Spanien. Här är ett utdrag ur bestämmelserna (på engelska):

“When a non-resident has available in Spain, in any capacity, facilities or places of work of any type in which they usually perform all or some of their business or when they act in Spain through an agent authorized to contract on behalf of and for the account of the non-resident person or organization, provided they habitually exercise these powers, they are considered to be non-residents acting through permanent establishment (IRNR 13.1)”

När Spanien definierar verksamhet som ett svenskt bolag bedriver i Spanien som ett fast driftställe tillämpas alltså skatteavtalets definition (artikel 5). Både Sverige och Spanien tillämpar kommentarerna i modellavtalet som vägledande i bedömning av fast driftställe. Modellavtalets definition har genom åren ändrats ett flertal gånger och den senaste förändringen tillkom 2017. Definitionen av fast driftställe har gradvis liberaliserats, vilket resulterat i en smalare definition av en beskattningsbar närvaro. Jämför man svensk och spansk bedömning framstår den svenska tolkningen som något mer liberal än den spanska.

Det finns flera omständigheter som beaktas innan verksamheten bedöms utgöra ett ”fast driftställe”. Några centrala omständigheter är tidsfaktor, fast uppehälle och att arbete som utförs är en del av affärsverksamheten.

När det svenska bolaget har etablerat ett fast driftställe i Spanien, omfattas verksamheten av spansk lagstiftning. Samtidigt har bolaget en beskattningsbar närvaro i Sverige och omfattas av svensk lagstiftning.

Ur ett spanskt skatteperspektiv betraktas det fasta driftstället som ett självständigt skattesubjekt som är skyldigt att följa spansk skattelagstiftning för verksamheten. Detta innebär att det svenska bolaget bland annat måste ha separat bokföring, löpande redovisning och rapportering i Spanien, som om det handlade om ett fristående spanskt bolag.

För att harmonisera definitioner och lösa utmaningarna med dubbla skatteanspråk har Sverige och Spanien reglerat ovan beskrivet fenomen i skatteavtalet enligt följande;
5.1 "Fast driftställe” - en stadigvarande affärsanordning där företagets verksamhet helt eller delvis utövas.

Fast driftställe bedöms ofta vara en plats för företagsledning, filial, kontor, och/eller person som är verksam i värdlandet och har rätt att sluta avtal. Hemmakontor definieras som regel som ett fast driftställe, särskilt om företaget man arbetar för inte tillhandahåller annan plats. Även om det inte finns ett uttalat krav att den anställda ska arbeta hemifrån blir det ett underförstått krav, när det inte finns andra alternativ.

Baserat på definitionen av fast driftställe i artikel 5, allokeras beskattningsrätten mellan Sverige och Spanien för de olika inkomsttyperna verksamheten genererar. Vidare tillämpas relevant metodartikel på de olika inkomsterna för att undvika dubbel skatt för samma inkomsttyp.

Att räkna ut verksamhetens skattepliktiga vinst i det fasta driftsstället i Spanien kan vara en utmaning. Om arbetet som utförs i Spanien endast utgör en del av slutprodukten är det allt utom enkelt att fastställa inkomsten som genereras genom verksamheten i Spanien.

Kostnader som rör det spanska driftstället får avräknas innan vinsten fastställs, men även dessa kan vara svåra att definiera. Detta gäller särskilt när verksamheten i Spanien endast utgör en del av produktionen.

Förutom att det svenska bolaget har etablerat en beskattningsbar närvaro har ofta den fysiska personen som utför arbetet etablerat en obegränsad beskattningsbar närvaro i Spanien. Det är i sin tur vanligt förekommande att både den juridiska och den fysiska personen är (o)lyckligt omedveten om detta.

När det för den fysiska personen föreligger väsentlig anknytning till Sverige efter flytt till Spanien, saknar skatteavtalet en regelstyrd regim för fastställelse av hemvist de första tre åren. Utan fastställd hemvist kan inte skatteavtalet fördela beskattningsrätten och skatteavtalets metod för att undgå dubbel skatt kan därför inte tillämpas. Detta då beskattningsrätten fördelas mellan källstat och hemviststat. Utan fastställd hemvist finns det således två hemviststater i ovan beskrivet fall.

Detta är inte en önskvärd situation och det som skulle bli en skön tid i sol och värme kan sluta i en obehaglig byråkratisk mardröm.

Det finns dock sätt att undvika detta scenario. Med noggrann planering som baseras på en uttömmande analys av individuella omständigheter kan man undvika samtliga av ovan beskrivna problem. Det finns ett flertal upplägg som fullt ut följer gällande lagstiftning och som gör att skatteavtalet kan tillämpas.

Min rekommendation är att etablera en solid överblick över vad som gäller, samt att göra en uttömmande analys innan verksamheten påbörjas. Om du redan har etablerat en beskattningsbar närvaro i Spanien eller befarar att så kan vara fallet bör du omedelbart reda ut vad som gäller.

Ruben Larsen
ruben@hagakapital.com