Om ni har sett bilderna när Atlético Madrids Tomas Ujfalusi brutalt satte dubbarna över Leo Messis fotled förstår ni vad jag menar. Att fotleden inte bröts får Messi, Barcelona och alla världens fotbollsälskare tacka högre makter för. Visst är fotboll en kontaktsport och tacklingar (och skador, tyvärr) är en del av sporten. Som fotbollsälskare är det dock svårt att inte bli förbannad när en spelare som Ujfalusi – han är ingen elegant på planen precis – är nära att förstöra karriären för världens bäste fotbollsspelare. Tacklingen fick mig att tänka på bilderna (finns på Youtube, känsliga tittare varnas dock) när Athlétic de Bilbaos Andoni Goikoetxea 1983 förstörde Diego Maradonas ankel med en vansinnig tackling. Två år tidigare trasade samme Goikoetxea sönder en ung Bernd Schusters knä.

Det finns andra exempel. Vem minns inte Roy Keanes extremt fula tackling på norrmannen Alf-Inge Håland, som förstörde norrmannens karriär (senare skulle Keane erkänna att han var ute efter att skada Håland). Spelare som Goikoetxea, Keane och Ujfalusi är ofta älskade av sina egna fans. De ses som tuffa spelare med ett hjärta som klappar för sitt lag. Jag tycker att den typen av spelare förstör för fotbollen i allmänhet oavsett vilket lag de spelar i och gör sig bäst långt ifrån fotbollsplanerna. Givetvis kan alla spelare begå misstag. Men de som gång på gång utmärker sig genom sin brutalitet är inte önskvärda. Det går att vara en riktig kämpe och spela tufft utan att för den sakens skull vara brutal. Ett bra exempel är Carles Puyol i Barcelona.

Ämnet ovan för mig in på en annan sak. Espanyols José Callejón gjorde mål i ligamatchen mot Almería och under firandet lyfte han på matchtröjan för att på undertröjan visa ansiktet av hans bortgångne lagkamrat Dani Jarque (Jarque dog i en hjärtinfarkt i augusti 2009 när han befann sig på träningsläger i Italien med Espanyol). Gult kort och 3 000 euro i böter blev sanktionen. Osmakligt och omänskligt tycker jag. Nuförtiden blir spelarna ofta varnade för bagatellförseelser. Vissa domare viftar med det gula kortet som om vore det ett passerkort på en avdelning med många låsta dörrar. Ujfalusi blev utvisad och fick två matchers avstängning för tacklingen på Messi. Nej, lägg ned kraften på att stoppa och straffa tacklingar som hotar att allvarligt skada andra spelare och låt en lagkamrat fira sin bortgångne kompis minne utan sanktioner.

Han föddes 3 juni 1986 i Manacor på Mallorca. Han spelade sin första officiella turnering när han var nio år och vann, förstås. Som 11-åring blev han för första gången spansk mästare. Han debuterade i proffscirkusen som 15-åring. 2005 var året då hans karriär fullkomligt exploderade och i juni det året vann han, 19 år gammal, franska öppna mästerskapen för första gången. Han blev därmed den andre spelaren någonsin att vinna franska öppna i sitt första deltagande i turneringen (Mats Wilander var den förste). I september i år vann han så för första gången US Open och har därmed vunnit samtliga Grand Slam-turneringar (Australian Open, Franska öppna, Wimbledon och US Open). Det är givetvis Rafael ”Rafa” Nadal det rör sig om.

Trots att Rafa Nadal endast är 24 år är han redan en av tidernas bästa tennisspelare. Han har vunnit Franska öppna fem gånger, Wimbledon två gånger, Australian Open och US Open en gång. Han är för närvarande rankad som etta i världen och har i runda slängar spelat in 35 miljoner dollar i prispengar. Förra året inledde Nadal som vanligt i suverän stil och vann bland annat Australian Open. Men sedan blev han utslagen av Robin Söderling i åttondelsfinalen i Franska öppna och något av en formsvacka inleddes för Nadal. Skador var en av förklaringarna till den tillfälliga nedgången. Det spekulerades även i att hans föräldrars separation skulle ha varit en av anledningarna till att spelet inte fungerade. Nu är dock Rafa Nadal tillbaka på tennistronen och om han själv vill och om kroppen håller, så har han många högtidsstunder att bjuda på under flera år framöver. Vilken kille.