Vem hade kunnat föreställa sig att det i krisens skugga skulle dyka upp en faktor som kunde vara mer destruktiv för turismen på kusten än dåligt upprustade stränder och ansträngd infrastruktur? De små “flyten” (man talar ju om “krypen” på land!) har varit ett gissel större delen av sommaren och har gjort att åtminstone mina strandbesök varit betydligt färre än vanligt. Det har varit ovanligt trångt vid strandbrynet, när en majoritet av badgästerna hållit sig på land i år.

Maneter har förekommit tidigare på Costa del Sol, men aldrig så många dagar och i så stor utsträckning. Anledningen uppges vara ovanliga klimatkombinationer, som låg nederbörd föregående vinter, extremt höga temperaturer och pålandsvind. Det har varit så gynnsamma förhållanden att särskilt ovanliga arter, som kan väga upp till 40 kilo, hemsökt kusten. (Jag såg själv en bamsing bara tio meter från stranden.)

Jag trodde att få saker var lika stressande som att sitta på en svensk sommarterrass och vänta på att bli myggstucken. Men att försöka svalka sig i havet samtidigt som man stirrar sig om i panik för att inte bli brännmärkt, tog död på badlusten.

Myndigheterna har nu ytterligare ett problem på halsen (eller om vaden..!). Kommunerna hade i år stort sjå med att rusta upp stränderna inför badsäsongen men till nästa år måste de dessutom studera åtgärder för att motverka en ny manetsommar som denna. Annars är det stor risk att vi bränner turismen – i flera bemärkelser,